Visst är matematik roligt ....... egentligen

Det finns ett matteproblem som har legat i mitt undermedvetna och spökat i över 40 år ända sedan mitt realexamensprov i matematik vid Västerviks läroverk. Jag fick alla rätt den gången, bortsätt från det sista talet (Nr.8) som jag aldrig hann med. Jag var väl halvvägs in i problemet, när svårigheterna började hopa sig och jag tvingades ta ett beslut att avbryta för att istället prioritera kontrollräkningen av de andra sju.

Nu på ”äldre dar” beslöt jag mig för att försöka hitta det där gamla matteprovet någonstans. Efter fruktlösa försök på nätet och diverse andra ställen hamnade jag till slut på landsarkivet i Vadstena. Där fick jag inte bara tag på själva provet utan också originalet av mina egna uträkningar och svar ….!? Överraskad är bara förnamnet.

Nu har jag, ett halvt liv senare, äntligen fått chansen att lösa det där retsamma talet som faktiskt bara en (1) på hela realskolan lyckades lösa. (Henning Skogh, tror jag det var ….!?) Hur eller hur så tror jag nu, att jag har löst det. Den här gången hade jag emellertid obegränsat med tid, men ändå ….!?!

Varsågod …. nu är det er tur att försöka ! Se nedan ! (inte det ovan..!) Om ni tror er ha löst det så skicka gärna ett mail till mig, så får ni veta om ni har lyckats. (mail-adress: lordnilsson@hotmail.com )
LYCKA TILL !!

Här är problemet. Tal Nr.8 i matematikprovet för realexamen:

8/ Sidorna AB och BC i rektangeln ABCD är 15 cm respektive 10 cm. Punkterna O och P ligger på AB, så att AO = BP = 1,5 cm, medan Q är mittpunkt på CD och R mittpunkt på AD. Den räta linjen BR skär de räta linjerna OQ och PQ i S respektive T. Uppgift: Bestäm förhållandet RS : ST : TB

Högkonjunktur för domedagsprofeter

Nu får Ekot, Studio1, TV-nyheterna och massmedia i allmänhet sluta upp med den här domedagsjournalistiken. Låt inte bankchefer och konjunkturinstitut gissa och spekulera vilt om framtiden. Redovisa fakta istället för prognoser. Konjunkturinstitutet trodde i aug. 2008, att arbetslösheten inte skulle öka alls under 2009. Nu .... tror de på en ökning med 250.000 pers. för samma år. Varför skulle de ha rätt just nu, när de oftast har haft fel tidigare !? Lägg ner detta dyra och meningslösa institut eller slå ihop det med Svenska Spel.

Psykologi utgör ett starkt moment i finanskrisen och det enda dessa domedagsprofeter kan bidra med, är att krisen fördjupas. Till den skaran sällar sig också Thomas Östros som med populistisk gloria försöker skuldlägga regeringen och därmed framstå som den nye Messias. Helbrägdagöraren som med beska droppar, tror sig kunna befria folket från den ekonomiska snuvan, genom att skattskriva landet .... igen !? Var det någon som trodde, att de skulle lära sig något av valförlusten tidigare ....!?

En muslimsk skinnskalle i kristdemokraterna

Jag är varken AIK:are, buddist, scientolog, katolik, GAIS:are, muslim, ateist, folkpartist, hårdrockare, skinnskalle, gammal, ung, stekare, socialdemokrat, lantis, nörd, snobb, inne, ut, ungdomlig, gammalmodig, medlem, arbetare, si eller så. Jag är ingenting annat heller. Förutom att jag är … ”En homo sapiens”! En på planeten Jorden levande varelse med för den arten karaktäristisk genuppsättning. Kort sagt … en människa.

Jag förstår inte, varför det inte skulle vara nog med att vara det. Det mest komplicerade och intelligentaste väsen som vi känner till i universum. Att som allt för många känna sig tvingade att tillhöra en speciell grupp är ett tecken på svaghet. Vi är visserligen ett flockdjur med längtan efter social gemenskap, men att avskärma sig från sina medmänniskor här på Jorden, genom att sälla sig till speciella grupper, ideologier eller religioner skapar bara utanförskap, hat, dogmatism, elitistiskt tänkande och brist på självkritik.

Man kan t.ex. inte säga, att man är folkpartist. Däremot är man, i så fall, en människa som delvis sympatiserar och stöder det partiets program. Det skulle vara kul att få veta, hur det går till, när en stockholmare bestämmer sig för att bli t.ex. ”en Djurgårdare” istället för Hammarby:are eller AIK:are. Vilka kriterier som gäller och varför ..? För många tycks det stärka deras självkänsla att få ”tillhöra” ett lag, parti eller religion. Själv skulle jag bara känna det som att vara bunden vid en boja. Sätta sitt fria tänkande i bur. Inkrökt … med andra ord.

Däremot att få vara nationalistisk i sportsammanhang. Det får man väl ändå acceptera, om det inte går till överdrift. Man måste dock även kunna känna glädje över ett annat lands framgångar. Tyvärr har jag själv svårt med det, när det gäller Tyskland och …… fotboll. Varför …. ja, det får väl någon psykolog reda ut.

( Don´t menchen the war! )

Neanderthalare i himlen

Jag klev på spårvagnen i Liljeholmen och satte mig mitt emot en något mörkhyad, krullhårig man med brett ansikte. Han var med säkerhet en s.k. ”australisk urinvånare”. En aborigin. Jag vet, för när jag var i Australien, så träffade man på dem överallt varje dag. De var ett naturligt inslag i gatuvimlet. Här däremot så ter de sig aningen mer exotiska.

Vid Årstadal klev det på en kvinna som satte sig bredvid den ”australiske” mannen. Hon bar visserligen inte på några blommor, men av prästkragen att dömma så var hon förmodligen ….. präst. Jag tänkte först inte så mycket på det, men eftersom jag nyligen hade läst en artikel i tidskriften ”Allt om vetenskap” om neanderthalare, så var associationsbanorna till den här mannen redan upptrampade … så att säga.

Att han nu dessutom satt alldeles nära en präst blev därför som en utlösande katalysator för den kemiska aktiviteten i mina grå. Tankeverksamheten gick genast upp i varv och den första tanke som slog mig var ….. ”kom neanderthalarna till himlen” ? Det hade visserligen varit ett pinsamt blottande av tankeprocessen bakom frågan, men samtidigt en relevant frågeställning till en av den andliga världens företrädare.

För jag menar, om de nu inte kom dit, var går i så fall gränsen för att bli s.a.s. kvalificerad? Och …. om de istället verkligen kom dit, var hamnade i så fall ”homo erectus” (den upprätta människan) och dess föregångare? Följdfrågan blir då konsekvent hur det går för gorillor och apor? Kommer de till himlen? För att inte prata om våra älskade hundar. Vem vet, man kanske inte själv behöver ”ta hunden med sig in i himlen” som Hasse Andersson en gång undrade i sin sång till överheten.

Nåja, kanske var det fel tillfälle i spårvagnen att ställa just den frågan då, men min existentiella nyfikenhet lämnar mig ingen ro. Så nästa gång jag konfronteras med en av den heliga skriftens allvetande tolkare och utsägare, då …….. vill jag ha ett svar!?!

(delfinen då …………??)

Jan Scherman svarar ......

Det kan kanske vara kul för er, att få se ett svar från en av de makthavare som jag kritiserat i min blogg. Det här är m.a.o. svaret som (en lite snarstucken) Scherman skickade till mig, efter att jag hade mailat honom en kopia av mitt inlägg från 14 Feb-09. (Läs längre ner på bloggen !)

Detta var allt, han hade att säga om all den kritik som jag gav uttryck för. Lite kredit får han dock, för att han över huvud taget svarade. Bedöm själva, vad ni tycker om svaret ...........

Hej Lord Nilsson

Vilken underhållande läsning!
Tyvärr är det ju så att när någon svingar ordet så ensidigt och i långa stycken direkt felaktigt som i ditt fall så åker mailen i papperskorgen.
Lycka till med det du företar dig i fortsättningen.

mvh
Janne Scherman

Katten och finanskrisen

Jag vet inte, vad den heter. Men den sitter ofta i trappuppgången och tittar ängsligt upp på mig med sina undrande stora mörka ögon. Den är som en liten skygg .. men kramgod svartvit leopard, där på dörrmattan dit den numera har tagit sin tillflykt. Nu, när vädret ute ännu inte bjuder på den skönaste tillvaron ….. för en katt.
Den bor dock inte där … utan en trappa upp. Men vem vill ligga på ett kallt stengolv och "filosofera" …?! Dessutom tror jag, att det är den enda yttre dörrmattan i vår uppgång.

En gång …. när jag var på väg ut från min lägenhet, så smet katten in. När jag efter en stunds letande hittade den, så låg den på rygg i min obäddade (!?) säng och myste. Det var med sorgset hjärta som jag vänligt men bestämt tvingades att förvisa den från latexmadrassens revir tillbaka ut till trapphusets klart mindre ombonade domäner.

Man undrar, vad den tänker på under alla timmar som den ligger där i "splendid isolation" ? En sak är säker. Finanskrisen utgör nog inte någon väsentlig del i kissens tankevärld. Från den destruktiva problemsfären är den åtminstone förskonad … tack och lov. Den undrar nog istället, vad vi är för ena konstiga jättar som springer upp och ner med dessa mystiska prasslande kassar. Som med falsettröster böjer oss ner och talar något obegripligt såsom "nämen, sitter du här ensam … lilla vän".

Den har i alla fall någon typ av själsliv. Det fick jag bevis för en gång ... på väg ner för trappan. Den tog ingen notis om mig utan var fullt upptagen med att liggande föröka fånga "något" med tassarna. Någon typ av "fånga-råtta-lek". Den var i en annan värld … helt klart. Dessutom har den lärt sig att trycka på dörrklockan av mig, när jag ibland ringer på hos grannen för att den vill komma in. Tyvärr räcker den inte ända upp, men den har förstått innebörden av ringklockan. Tyder på intelligens !

Några stressrelaterade sjukdomar lär den emellertid aldrig få. Ett ganska behagligt liv om än lite enformigt … kanske. Behöver aldrig ens tänka på … handla mat, jobb, pengar, TV-program, kläder, skola, sjukdom och död. Nej, bara ut och jaga och sedan hem för att äta och sova. (påminner om ungdomar i tonåren … förresten)
Och kärleksproblemen … dom är (till skillnad från tonåringarnas) systematiskt förlagda till en månad per år. Praktiskt och rationellt.

Det kanske vore något för de strukturerade och stressade på Wall Street att tänka på. Att bli en katt …. i nästa liv. Undrar bara vad katten skulle vilja bli …?! Finansvalp … kanske ?! Men då måste man nog vara en hund först …. eller …?.

Little China girl

För andra gången fick jag i går kväll nöjet att avnjuta den kinesiska filmen "Vägen hem" (Wo de fu qin mu qin) från 1999. Den är ett riktigt konstverk av regissören Z. Yimou. Framför allt fotografiskt men dessutom för den bedårande unga kinesiskan Zhang Ziyi´s lågmälda portätt. Förälskad är bara förnamnet. I filmen ... hon själv och framför duken ... undertecknad. Se filmen .. så förstår ni !?

Kinesiska filmer är klart kvalitétmässigt underskattade och fotot är ofta av yppersta klass. Miljöerna är ofta vackra och autentiska, medan människorna på ett naturligt sett speglar den kinesiska vardagen på ett gripande sätt.

Zhang Ziyi är i den här filmen bedövande vacker och charmig och gör dessutom en strålande rollprestation.

.... skapade människan till sin avbild

Jag hamnade av en slump i den brittiska TV-dokumentären om Juliana Wetmore. Flickan som föddes utan ansikte. Det blev en märklig, omskakande och tankfull upplevelse. Att få se att detta människoöde i all sin skröplighet ändå kunde uttrycka en livsglädje var en påminnelse om de mänskliga psykets styrka och överlevnadsinstinkt.

Jag vet inte varför, men när jag efter programmet funderade över Julianas orättvisa förutsättningar i livet, flög tankarna till boken "Barn skriver till Gud". Jag minns bl.a. några inlägg som jag tror var så här:

(citat) "Käre herr Gud, Vad tycker du om såna som inte tror på dig ? Det är en viss annan person som vill veta. - En vän, Nils"

Eller Maria som skrev så här:
(citat) "Kära Gud, menade du verkligen att girafer skulle se ut så där eller var det en olycka ?"

En annan liten klurig kille med existentiella funderingar uttryckte sina tvivel enl. följande:
(citat) "Om du verkligen kan allt så måste du kunna läsa min hemliga kod:
- VDDL RBT CLIKS NT PSD KLHSM AIFO -
Om du klarar att göra det som står där imorgon, så vet jag. - Daniel "

Lille Bert ifrågasätter heligheten med en mer affärsmässig fråga:
(citat) "Käre Gud. Jag höll min del av avtalet. Var är cykeln ?"

Eller tjejen som verkligen sätter huvudet på spiken:
(citat) "Hur fick du reda på, att du var Gud ? - Pernilla "

Jaa, det kan man rättmätligt fråga sig …!? Dessutom är jag väldigt nyfiken på, vad Juliana skulle skriva till Gud om ? Kanske skulle hon fråga, om "han" även (som det står i texten) "har skapat henne till sin avbild" ….. !? Jag har svårt att se, att hon, som så grymt har lämnats åt sitt öde, står i någon slags tacksamhetsskuld och blir föga förvånad om hennes ev. brev kommer i retur. Stämplat med "Return to sender. Address unknown."

Cornelis sammanfattar Julianas situation så bra i sin sång …… "Somliga går i trasiga skor. Säg vad beror det på ? Gud fader som i himlen bor, kanske vill ha det så ? "

Tabernakel spektakel

Jaha, nu har det börjat igen. Vårens stora musikspektakel. Melodifestivalen !
Det blir väl som vanligt. D.v.s., att den låt som Aftonbladet bestämt sig för som vinnare …. vinner. Visserligen är det svenska folket som röstar, men har man inte det självförtroendet och den nödvändiga integriteten för att ta ett självständigt beslut …. ja då blir det så. Istället agerar vi som det flockdjur vi är. Vi följer flocken och i det här fallet betyder det massmedia i allmänhet och då Aftonbladet i synnerhet.

Den artist som Aftonbladet medvetet och överdrivet exponerar på löpsedlar, i tidningen och på nätet, etsar sig ovillkorligen fast i folks undermedvetna. När vi sedan ska rösta, lyssnar vi inte kritiskt på bidragen, för hjärnan är då redan positivt predestinerad på "media-vinnaren" och då röstar vi som solidariska flockdjur på den låt som vi tror, att alla andra nog också tycker …. borde vinna. Man har m.a.o. fastnat i den mentala rävsaxen.

Sedan kan man ju rättmätligt fråga sig …. vad är det för smaklös, syntetisk supé som vi bjuds på dessa festivalkvällar?! För tittar man på vilka kompositörer och textförfattare som år efter år tycks ha abonnerat på upphovsmannaskapet, så känns namnen tyvärr långt ifrån obekanta. Står det ….. Bobby Ljunggren, Thomas G:son, Fredrik Kempe, Henrik Wikström och Pling Forsman ….. ja, då vet man redan vad det blir för soppa. Upptinat ljummen, färglös och näringsfattig som vanligt. Vi har fått den serverad allt för många gånger förut.

De här personerna gör nämligen inte musik som ett uttryck för sitt passionerade kall. Inte heller har de begåvats med någon musikalisk talang a' la Lloyd Webber. Nej, dessa autodidakta syntkockar gör musik … bara för pengarna. Tyvärr står inte kvalitén i paritet med deras inkomster. Snarare känns underhållningen mer som ett barnkalas på McDonalds . Det är lite festligt så länge det varar, men efter maskeraden sitter vi där i clownnäsa. Fortfarande hungriga och i handen en sorgset slokande …… sprucken ballong.

Man kan ju hoppas att Petra Mede, som omväxling, blir festivalens ensamma (?) förlösande clown och med sin ironi kanske kan driva lite med de inblandade. Kunna ge oss några glada skratt åt de som verkligen tar den här glittrande galan på allvar. Däremot kan vi nog hålla oss för skratt, när det senare i vår drar ihop sig till Eurovision Song Contest. Då kommer alla ungdomar med mobiltelefoner och de folkrika öststaterna att rösta bort alla bidrag som ev. fortfarande har något kvar, av den sångtradition som en gång präglade denna då genuina tävling. Att t.ex. Lordi från Finland kunde vinna en "eurovision SONG contest" … talar väl för sig själv.

Om ni brukar köpa Aftonbladet, så låt bli det … fram till den 15 mars. Rösta istället efter ert eget huvud, om ni då fortfarande ev. tittar på det här flimrande spektaklet med alla sina flygande, flackande, zoomande och evinnerligt panorerande kameror!? Blir man trött eller …..

Kommer ni ihåg 4:an ...?

Kommer ni ihåg TV4 ? 4:an .. originalet. Den där reklamkanalen som snabbt blev en ny, spännande och gratis konkurrent till SVT och som hade stora förutsättningar att utvecklas till något utöver det vanliga.

Vart tog den vägen ? Den fanns ju i många år, men får nog nu tyvärr anses som ….. om inte död … så åtminstone livlös !? Sedan Janne Scherman tog över den koncernen, så har 4:an mer och mer åderlåtits på sin livsande. Nu är den mest en blek och blodfattig krake på dekis. En hemlös uteliggare som, av de yngre syskonen, har bestulits på nästan alla sina tillgångar.

Syskonen ….TV4-… Plus, 400, Fakta, Guld. Komedi, Science Fiction, Film och Sport lever nu gott på sitt arvegods, medan 4:an mest får hålla till godo med billig, kamouflerad lyteskomik som t.ex. ….. Idol, Let's Dance, Stjärnor på is, "Äckliga hem"(?), Sveriges värsta bilförare, Familjen annorlunda, Parkeringskriget, Judys domstol, Systrar som sitter samman, Supernanny, De överviktigas marsch, Världens längsta kvinna - och jag, Världens minsta man - och jag …. och annat liknande fantasilöst gottande i andras elände och tillkortakommanden.

Så går det, när man (som Scherman) tittar för djupt i balansräkningen och helt avskärmar sig från verkligheten. I sin iver att försöka vara duktig och smörja sina aktieägare med feta utdelningar, har Janne Scherman misslyckats med att förvalta och utveckla den TV-kanal som i gratisutbudet en gång var tittarnas stora, breda och nyskapande kanal. Visserligen en "mamma - pappa - barn -kanal", men med ett relativt diversifierat och genuint underhållande utbud. Nu …. är den mest bara ett blaskigt avkok på sinande idéer och då hjälper det inte, att allt serveras på strassglittrande tallrikar med bubbel i glasen. Skräp är skräp, om än i …..ja ni vet vad…!? Nyhetsmorgon och Nyheterna får däremot helt godkänt, trots allt.

Sedan kan man fråga sig, var Schermans ekonomiska intuition fanns, när han flyttade Bingolotto från 4:an till TV4+ ….?! Inte fanns ägarna i hans medvetande vid det beslutet. Nu sitter ledningen på TV4 och undrar varför tittarna försvann och varför Bingolottos omsättning sjönk som en sten.

Scherman ! T.o.m. du med din trots allt något påvra affärsstrategiska bildning borde ha förutsett det uppenbara orsakssambandet …. !?

Men som sagt … faktum kvarstår! 4:an är långt ifrån, vad den en gång var och för dem som inte har TV4's alla dessa nischade kanaler, där guldkornen från originalet nu istället ligger, får hålla till godo med SVT's utbud som nu, sedan Eva Hamilton tog över, faktiskt har seglat upp som de bästa kanalerna. Brett, intressant, mångfasetterat och underhållande för alla åldrar.

Där du Scherman … där har du en chef som har visionerna och kunnandet för hur ett TV-bolag ska skötas och utvecklas. En chef som förstår, att alla tittare ska kunna äta av kakan. En kaka som du, först och främst, borde lära dig hur man bakar.

Konstfacks självmord

Ursäkta, vissa av er lättförledda svenska folk … men har ni inte blivit riktigt hjärntvättade nu av de terpentinflummiga bortförklaringarna från konstskolan i Stockholm … härförleden !? Har ni inte i eftertänksamhetens kranka blekhet fallit offer för ogenomtänkta populistiska uttalanden i media ?

Under efterdebatten ang. den här kvinnan (s.k. konstnären) som fejkade ett självmordsförsök på Liljeholmsbron och sedan, med hjälp av polisen, blev omhändertagen på S:t Görans psykakut, så fick man höra vanligt folk uttala sig i radio och TV, att ..citat: "Man kan inte fördöma konstprojektet förrän på försommaren, då vi får reda på själva syftet med det hela".

Fullständig rappakalja … säger jag !! Förr var allting politik. Nu är tydligen allting konst ..!? Begreppet konst har plötsligt uppenbarligen blivit en gren inom den undersökande journalistiken. Att "wallraffa" skulle alltså ha ett konstnärligt värde …!? Vore inte det, att pyramidalt överskatta journalisternas intellektuella kapacitet !?

Jag bara frågar mig …. vad är konst ? Om någon, rent hypotetiskt, skulle ställa sig i fönstret och kissa på folk som går förbi där under ……. är det konst ? Om någon släpper ut 200 råttor och ett par, tre katter på ett äldreboende ……..är det konst ? Jag menar bara, att det man sysslar med på de s.k. "konstskolorna" idag inte alls är gränsöverskridande konst. Snarare är det brist på konstnärlig fantasi. När idéerna tryter, så ger man sig in på dessa tveksamma och ibland omoraliska återvändsgränder. När sedan självkritiken steg för steg avtrubbas, så vet ingen vart dessa illvägar bär. Vem vet, en dag är det kanske "konst" att slå ihjäl någon med en spade och sedan gräva ner vederbörande till hälften stående… som fågelskrämma med spade …. i ett jordgubbsland …!??

Om det här aktuella fallet på S:t Göran får anses som god konst, vad har vi då inte att vänta på i framtiden. Projektledaren och den kvinnliga studenten som inte tror sig ha mer artistisk kreativitet än detta "självmordsförsök". Borde inte dom byta bana och istället försöka sig på ett "vanligt" jobb ? Något som kanske inte kräver lika stor empatisk inlevelseförmåga och framför allt inte ….. ett jobb som kräver fantasi.

Inte en fluga förnär

En fluga saknar ingenting
ej heller
kommer den snart saknas
för en fluga vet ingenting
och människor
saknar inte flugor

en fluga anar ingenting
vet inte ens
den finns
och mycket snart
inte kommer att finnas

för flugor tror ingenting
de bara finns
som vi människor
som tror
vi fått allt det där
flugor saknar
_____________

Den inre sfären

Någon ska vara den första. Det här är min första. Den första dikten för år 2009.


DEN INRE SFÄREN

Här
i den inre sfären
i fridfullheten
där ingen kommer åt mig
dit räcker bara skuggorna
era vilsna själars siluetter
hjälplöst flimrande förbi

som störande element
som bedrägliga illusioner
tränger sig era spöken på
söker efter sprickor
i den mentala konstanten
spruckna drömmar
för att ta sig in

men här
i min avskärmade vrå
tryggt bakom avskildheten
där ingen kommer åt mig
hit
till den inre sfären
tar sig bara stillheten
om den har vägarna förbi

____________

From all of me to all of you ....

Lord Nilsson vill bara önska er alla en ...

God Jul
och ett
Gott Nytt År 2009
*************************
*********************
****************
*****

Ett tvåfaldigt leve för kvarkarna

Jag vill tacka livet, sjöng Arja Saijonmaa en gång för länge sedan. Det hon förmodligen menade är, att hon är tacksam över, att just hon fick ett liv att leva. Ödmjuk inför det liv som blev just hennes. Det kanske många av oss är, men det är nog inte själva livet, vi ska tacka. Snarast verkar det mer vara något så abstrakt som …. ett par kvarkar …. som vi står i tacksamhetsskuld till.

Ett par kvarkar fnyser ni kanske lite föraktfullt och undrande. Kvarkar …?! Vadå för kvarkar ? OK, men om jag istället säger: ”Spontant symmetribrott i den subatomära världen” .. vad säger ni då !?! Ingenting kanske … !? Det är emellertid precis så som 2008-års Nobelpris i fysik rubriceras.


Nu är det väl oftast så, att redogörelser för dessa pris oförtjänt och gäspande förpassas till ett ”omedelbart vänt blad” i våra morgontidningar. Synd ! För årets pris i fysik handlar just om en primär orsak till, att vi över huvud taget finns till. Dessutom går det nog (åtminstone principiellt) att förstå ... även för gemene man, tror jag !?

Forskarna på den tiden (då förutsägelsen gjordes) kände bara till 4 kvarkar (subatomära partiklar) som byggstenar till alla atomkärnor. Man trodde sig också veta, att vid Big Bang så bildades det både ”vanlig” materia och antimateria (= likadan materia med protoner och elektroner av motsatt laddning -+ ). Dessa materier utplånade dock varandra omedelbart och ombildades till strålningsenergi.

Men, av någon (bland forskarna okänd) anledning hade det då uppenbart bildats något mer ”vanlig” materia än antimateria och …… det är just den som du och jag och hela universum nu består av. Det fenomen som här kallas för ”spontant symmetribrott” i fysikprisets rubrik. Bildandet av materia och antimateria var m.a.o. inte helt symmetriskt fördelad vid Big Bang.

Fysikpristagarna kunde först inte förklara denna lilla snedfördelning mellan materierna. Men så småningom kom de med den djärva idén, att om ytterligare 2 kvarkar skulle finnas (d.v.s. totalt 6 st), så kunde symmetribrottet förklaras. Dessa två karkar har nu senare hittats i partikelacceleratorer världen runt. V.S.B.

Så slutsatsen blir väl då, att vi istället för Arjas melodiösa refräng borde ”tacka kvarkarna för livet”. Det låter nästan som lite kinesiskt, men kanske borde vi fira ”de två kvarkarnas dag” någon gång under året. ( varför inte idag, den 15 december …!?) Jag tycker, att vi gör så.
Ett tvåfaldigt leve för kvarkarna ….. dom leve ….. HURRRA, HURRA !!

Därför är det ingen is till glöggen

Det är lite märkligt. Vi bor i ett land inte allt för långt från nordpolen och ändå är vi helt fixerade vid, att alla drycker ska vara iskalla. Eller är det kanske därför … !? Någon slags nedärvd vana från forntiden, då vi kanske var tvungna att smälta snö för att få någonting drickbart under vintern.

Ta t.ex. McDonalds och många andra hamburgerställen och restauranger. Där fyller dom metodiskt alla muggar med nästan hälften is, innan den redan iskalla (!?) drycken fylls på. Nu är det ju inte så, att den redan 4-gradiga läsken behöver kylas ner ytterligare till 0 grader bara för att svalka våra ”brännheta” kroppar efter en huttrande promenad i den ofta 2-gradiga snålblåsten.

Nej, naturligtvis görs det här, som ni vet, bara för att blåsa oss på 30-40 % av den dryck som vi har betalat för. Fruset vatten är faktiskt fortfarande mycket billigare än Fanta. Det otroliga är emellertid, att så många inte alls bryr sig eller vågar säga orden …”utan is, tack!” . Dessutom försvinner ju smaken nästan helt på iskall läsk. Prova rumstempererad Cola för en gång skull. Det är nämligen då som alla smakämnen accentueras och får blomma ut. Era halvdöda frostskadade smaklökar kommer att väckas till nytt liv igen efter en lång bedövande vinter bland kolsyrebubblande isflak.

Undvik att ställa läskedrycker i kylen hemma. På köpet får ni dessutom mer plats för maten. Vi bor faktiskt inte i Rio de Janeiro och tillbringar mer tid i täckjackor än i svettiga solstolar på någon beach i Thailand. Det är en missuppfattning att kalla drycker skulle vara godare. Oftast är det tvärtom. Öl ska visserligen serveras kyld, men dock inte drickas kylskåpskall utan helst vid 10-12 grader.

Nej, nu ska jag borsta av mig snön, slinka ner i fåtöljen (utan täckbrallor och kängor) och ta mig en kryddigt doftande varm glögg ….. utan is. Skål (!) och God Jul, förresten !!

Har ni hört att .........

Har ni hört om stackarna på äldreboendet Bäckagården i Halmstad ?! Inte nog med att de ofta har förnedrats verbalt, man har ju också bäddat ner dem tidigt på eftermiddagen för att helt enkelt slippa att ha med dem att göra. På kvällarna så har vissa i personalen suttit och tittat på TV, istället för att ge dem den omvårdnad … som de har rätt till. Det ironiska i sammanhanget är också, (har jag hört) att tv-programmen man ofta tittade på, tydligen var … "Time out" och ….. "Roomservice" ( !!??).

Nu har ju också några kriminella Somalier hittat det perfekta (?) sättet att bli rika på. Varför ska man råna banker och spela på hästar, när man enkelt kan kapa en stor oljetanker. I samband med det hörde jag en märklig dialog utanför riksdagshuset. Det var Maria Wetterstrand som ansåg, att det kanske är ett bra sätt att kombinera biståndet till Afrika med minskad bilkörning som en konsekvens av den då uppkomna oljebristen.
Jan Björklund var mycket irriterad och tyckte att varje tanker skulle utrustas med en militär kommandostyrka från hans gamla regemente för att snabbt kunna utplåna dessa hämningslösa skurkar.
Mona Sahlin vickade lite på huvudet och förklarade moderligt, att det bara vore att "gjuta olja på vågorna" …. som hon sa.

Nu har tydligen Tomas Qvick tagit tillbaka erkännandet av 8 mord som han tidigare har dömts för. Det har jag förstått hela tiden, sa Leif G W Persson och sköt upp glasögonen över pannan. Han dömdes bara på sitt erkännande utan några som helst bevis, fortsatte han och satte på sig brillorna igen. Åklagarsidan verkar inte vara så slipade utan däremot uppenbarligen ganska närsynta, när de kan bortse ifrån sådana synbarligen glasklara fakta, mumlade han pillimariskt och tog av sig glasögonen helt.
Polisen har nu blivit ännu mer förvirrad av dessa nya omständigheter i fallet och … efter vad jag har hört …så har de nu begärt in alla papper i det s.k. "kurdspåret" från Palmekommissonen …!?? Ljuset har tydligen tänts igen …!?

Endast till påséende

Självupptagenheten bland många unga kvinnor är mer påtaglig än någonsin. En flock Jasper Conran-doftande såpa-bubblor som med högburna nyspacklade huvuden flyter fram genom galleriorna. Åldersfixerade och självgoda skyltdockor med ett socialt intellekt som på sin höjd når upp till lite latte-skvaller och avundsjuka blickar på sina mascaradrypande medsystrar svansande förbi på catwalken. Högklackade haut cotyr-repliker som tvångsmässigt måste köpa sig självsäkerhet genom ångestdämpande yttre attribut. Ett sökande liv där man får sin välsignande frälsning på modetempel som Zara, Gina Tricot och Kicks m.fl. En flykt från destruktiva tankar på att inte vara omtyckt och att en gång om förhoppningsvis tusen år …. ev. bli gammal. Ett liv där spegeln då inte längre kan bekräfta den uppblåsta självbilden. Som jag har sagt tidigare …"Stort självförtroende .. är ofta bara en brist .. på självkritik"
Man skulle vilja titta in och lyssna på en sådan persons tankar och vem vet … kanske skulle det kunna låta så här … i poetisk transformering ……….

TILL PÅSÉENDE

Vad snygg jag är
och ung dessutom
läpparna
som smultronspringor
som en geishas blygd
av Gud med skalpellen
så raffinerat skuren

jag ser dig
om jag vill
om jag orkar vända mig
bort från spegeln
så vacker…som jag är

jag förstår
du trånar
efter att få smeka mig
treva bland härligheten
slicka mig
in på bara skinnet

det får du inte
vem fan tror du att du är
egentligen
en sån´ som jag
är inte tillgänglig
på sin höjd
någon man får dregla över
det ovärderliga smycket
bakom glas
den oåtkomliga skönheten
den fule bara kan drömma om
så vacker … är jag
och så ung
dessutom

_______

Extra ! Extra ! --- Anna Lindmarkers nya gröna blus

Nu hade dom chansen, att visa hur man selekterar och presenterar en verklig nyhet på ett adekvat sätt. Inte någon konstruerad meningslös politikerintervju som vi ändå tvångsmatas med varje kväll … år ut och år in.

I Rapport blev inslaget bara en liten fotnot till sist efter vädret. Ungefär som när man som kuriosa brukar visa björnungarnas premiär på Skansen. I Aktuellt och Nyheterna på TV4 nämndes den inte alls ….!?? På TV4 är presentatörernas kläder klart viktigare än själva innehållet i nyhetsmaterialet.

Den epokgörande nyheten var alltså, att astrofysikerna nu för första gången har lyckats fotografera planeter i ett annat solsystem. Himlakroppar liknande vår egen cirkulerande runt en annan stjärna. Något som man bara hade hoppats kunna göra, under de 10 år som man genom indirekta bevis har varit medvetna om deras existens.

Inte nog med att de inte förstår vad som är "en verklig nyhet", utan också att de inte ens vid en sådan här vetenskaplig paradigm orkar anskaffa förklarande experter. Några initierade som kan fylla det teknik och vetenskapliga kompetensvacuum som råder på de politikfixerade nyhetsredaktionerna.

I ljuset av en nattfjärils öde

Det var från rislampan det kom. Ljudet som väckte mig ur slumrandet i TV-fåtöljen. Ett flygfä av någon sort, kanske en nattfjäril, hade tagit sin tillflykt dit och var nu fångad inne i denna ljusa och varma "fälla" av papper och ståltråd. Det ljus som en gång lockade den dit, utgjorde nu istället en tärande eld i denna lilla sfäriska bastu.

Den gjorde upprepade fruktlösa försök att ta sig därifrån men studsade bara mot lampans inre väggar. Fjärilens begränsade syn och "intelligens" hindrade den uppenbarligen från att se lösningen på problemet --- hålet i botten.

Hela scenariot som utspelade sig ovanför mitt huvud blev som en metafor för vår …människans …existentiellt utlämnande situation. Insekten var fångad inne i en sfär av vitt rispapper, medan vi studsar omkring på utsidan av det här "blå klotet". Ovillkorligt fängslade av gravitationen här i det oändliga mörkrets hopplösa tomhet försöker vi inbilla oss, att en dag ska befrielsen mirakel materialisera "det där hålet", där vi kan flyga ut. Sväva bort från ovissheten. Lämna sjukdomar och tvivel bakom oss. Ta med oss lyckan och kärleken till en dimension, där kanske den yttersta sanningen råder …. !?

En kväll några dagar senare, i samma fåtölj, dalar någonting ner från taket och landar bredvid tekoppen … i mitt knä. Det var den lilla nattfjärilen. Död !
Är det inte typiskt ?! Nu när den äntligen "hittade" hålet i botten på lampan ….så hade den ingen glädje av det. Omedveten om friheten den nu hade återvunnit, låg den lilla kraken där helt stilla … så grå och orörlig. Befriad från sin meningslösa kamp mot tillfälligheternas ondska, hade den till slut hamnat … i paradiset.

Vad blir nu sensmoralen av detta och varför hjälpte jag inte fjärilen ut, tänker ni antagligen…? Jaa, säg det !? För en gångs skull ska ni nu själva få fundera och filosofera över de ev. lösningarna på dessa frågeställningar. Kom gärna med förslag och lämna dem under "Kommentarer". Go for it !! Tack på förhand !

Nocturne på svart piano

Som jag skriver i en dikt: "Våra liv går på skärvor av det förflutna"

Vi påminns alltid om det vi har upplevt en gång. Ibland plågar det oss, men oftast fylls vi med euforisk glädje. En nostalgisk napp att få suga på, när verkligheten tynger oss allt mer med åren. När våra existentiella frågor ropar efter svar, men bara tystnad råder …

Då tvingar oss vår fantasi att söka meningen i en annan dimension. Till en värld där det förflutna klamrat sig fast vid framtiden …. för att överleva.

Ofta på nätterna drömmer jag, att vi är hos min moster på middag. Det är alltid sommar och jag är väl i dryga tjugoårsåldern. Efter den underbara middagen med herrgårdsstek, gelé, sås och potatis sätter jag mig vid det svarta pianot där i salen och spelar Mozarts sonat Nr.13. Jag exekverar denna mästares underbara alster med stor inlevelse och väl avvägd känsla. Jag spelar Mozart som aldrig förr. Jag …. som aldrig spelat Mozart ….tidigare. Jag … som inte ens har spelat piano …i någon större utsträckning. Men …mina fingrar flyter fram över tangenterna och rummet fylls av ett rikt spektrum av underbara klanger. Helt i samklang med kompositörens ursprungliga och drömlika intentioner.

Efter min lilla konsert avbryter gästerna ostkakan med varma applåder. Förundrade och betagna över min okända förmåga blir jag sällskapets givna medelpunkt … åtminstone fram till kaffet, då de mer triviala och rustika ämnena åter belägrar middagens dagordning. Det är ofta då jag vaknar. Med en blandad känsla av tillfredställelse och sorg i bröstet.

Jag har ofta funderat över, vad en sådan dröm kan betyda ..!? Jag vet inte, men kanske vill man vara någon annan. Kanske skulle man vilja leva ett annat liv eller att ha levt det på ett annat sätt. Kanske är det ett uttryck för en längtan efter av att vara omtyckt. Eller … så är det helt enkelt ett sätt att få smörja sin själ med den optimala musikupplevelsen. Vad vet jag ?
Bara det, att jag fortfarande ibland på nätterna spelar på det där svarta pianot …en sommar för länge sedan …. hos min moster.

Say after me: ....... I Sarah Palin ..

Det värsta är inte om "den osäkrade granaten" Mr. "I was there"-McCain vinner presidentvalet i USA. Det värsta är om han blir president ….. och dör. Då skulle den konservativa, vackra och aningslösa Sarah Palin få svära presidenteden. Hon skulle bli som en sprattlande coty-marionett i generalernas händer. Bäva månde då världen !
USA får visserligen den president som de förtjänar, men omvärlden är värda ett bättre öde än Mr. "Die Hard" McCain. Mannen … som åtminstone jag inte skulle vilja köpa en begagnad bil av. Skulle ni ?

En doft av Hugo Boss över East River

Det är märkligt hur så många bevingade citat och ordspråk som har fått sin renässans i samband med finanskrisen. Det finns ett franskt ordspråk som nu är aktuellt och som allt för ofta bevisar sin sanningshalt i våra liv:
"Det är alltid det omöjliga som inträffar"
Bortsätt från när vi spelar på Lotto (?).. så är detta en påtaglig sanning. Hur ofta har vi inte sagt …… Det är inte möjligt ……. det kan inte vara sant …… helt osannolikt …o.s.v. Eller hur ? Ändå händer det hela tiden. Den ekonom som innan bankkrisen hade glömt detta lilla ordspråk, fick sig nu en oförglömlig deja-vue upplevelse.

Några andra berömda visdomsord från en Joseph Joubert beskriver (något ironiskt) konsekvensen av marknadens ekonomiska och ibland orättvisa turbulens:
"Plötsliga omkastningar i förmögenheten har en stor olägenhet med sig --- de nyrika har inte lärt sig att vara rika och de ruinerade … inte att vara fattiga"

Ett annat tankekorn som växer på samma planta är :
"Ingenting är mer odrägligt, än en dumbom som har lyckan med sig"
Av någon osökt anledning kommer jag genast att tänka på den där Johan Stael Von Holstein …. eller vad han nu kallar sig. Han var en av de där s.k. entreprenörerna som mest hade turen att tjäna lite pengar innan IT-bubblan sprack. Hans uttalanden och handlingar därefter understryker bara sentensen i den sistnämnda aforismen. Och fler av hans sort platsar säkert i samma sällskap.

De som orsakade den här globalekonomiska undermineringen (bankdirektörerna i Lehman Brothers och deras gelikar bland andra banker och institut i USA) borde åtminstone nu i efterhand fundera över George Saviles tänkvärda ord:
"Den som tror, att man kan göra allt för pengar, kommer säkert att göra allt --- för pengar."

Till de gravt berörda bankchefer på Wall Street som ensamma och tvehågsna kanske står i höstmörkret på Brooklyn Bridge och tänker hoppa, kan jag bara säga ….. Gör det !!
Men först bör ni ta del av och följa Woody Ellens agnostiska filosofi, så kanske ni till slut åtminstone dör med ett mänskligt litet leende på läpparna … !??
"Jag tror inte på ett liv efter detta, men jag har ett extra ombyte underkläder med mig"

Tänk om det kan vara så .....

Ni kanske tror, att ni känner till det mesta. Men gör ni det ... egentligen !? Det är nog mycket som ni inte har en aning om. Jag tvivlar på, att ni ens någonsin har hört talas om t.ex. följande upptäckter och uppfinningar ……

Akromatiska paraboler, kvanthävert, frekvenstrianglar, polariserade magneter, kondenserade maskhål, sfäriskt gyro, logaritmiska prismor, holografiska linser, bredbandig fresnel - laser, interfererande elektronellipser, spektrumpigment, sekundär kvarkemission , mikroreflektorer, spegelfotoner, dopplerdiffraktion i gravitationslinser, ultraoptiskt brytindex, ovala neutronstjärnor, frekvensutmattning, partikelrörelse -multiplikator, gravitationsbubblor, … m.m. ….m.m.

Inser ni kanske nu, hur lite ni vet ? Hur begränsad er tunna horisont är. Varför har jag aldrig hört talas om det här, tänker ni. Jaa, kanske befinner ni er helt enkelt på fel ställe i rumtiden eller så lever ni och jag i olika parallella universum. Hur kommer det sig annars, att jag känner till det här. Jag kanske bara är här på ett kort besök i ert universum. Studerar er ….. iakttar er ..inifrån mig själv. Från ett medvetande på ett högre plan. Analyserar och letar efter mönster. Söker en struktur hos er. Tänk om det är så, att jag har observerat er länge. Kanske från en virtuell dimension ….genom en tidslucka i galaxens inre. Så kan det vara ..!? Det vet ni inte. Jag kanske bara är här för att söka efter mönster för framtida komplexa val. Kanalisera tendenser över tiden. Det kan t.o.m. vara så, att jag just nu komponerar avgörande abstrakta ekvationer av elfte graden. Noter …. partiturer … för "Den stora planen". Det har ni ingen aning om … och just den … "Den stora planen". Den kanske ni inte ens skulle vilja veta …..eller .......

En broiler i hönsgården

Ni kanske inte har hört den stora nyheten …!? Det omvälvande som nu har skett i vårt höstgulnande land. Det som radio och TV har frossat i de senaste dagarna. Joo, Per Nuder har släppt en bok ! Ett ovärderligt tidsdokument över den store mannens långa, svåra och intressanta liv i partiet. Gud vad jag har längtat efter den boken ! Jag visste, att det var något i mitt liv som saknades……!?

Jaa, ska man skratta eller gråta ..?! När ska den här narcissistiska navelskådningen bland politiker få ett slut ? Och när ska medierna sluta med att svansa runt i den där hönsgården och varje dag i direktsändning förmedla denna innehållslösa smörja ….som symbiosiska papegojor. Såg ni på TV häromdagen ? Regeringen hade samlats på ett vandrarhem i Halland för överläggningar. Inte blev det ett möte i "splendid isolation" inte. Nej, våra svenska paparazzi-fotografer svärmande som pilska drönare runt bidrottningens boning. Varje gång några politiker visar sig, så ska det tas tusentals bilder. Jag förstår inte, vad dom ska ha alla dessa bilder till ..!? Vi behöver inte två tusen porträttbilder till. Vi vet redan hur som ser ut. Eller är det kanske Maud Olofssons allra senaste glasögon man vill dokumentera. Eller nya vinklar på Mona Sahlins vickande på huvudet åt vänster eller höger. Inte vet jag, men det är obegripligt hur fullständigt fixerade massmedia är vid dessa politiska uppenbarelser. De verkar vara vår tids nya Gudar …!? Det är nästan värre än amerikanarnas obegripliga dyrkande av sina överbetalda filmstjärnor. Ett neurotiskt silikonpatrask fångade bakom plastkulisserna i "de klonade manusens filmstad" …..Hollywood.

Man riktigt ser och hör hur exalterade de svenska politiska journalisterna är, när de får frottera sig bland partiföreträdare och statstjänstemän vid alla dessa presskonferenser och utfrågningar. Som t.ex. huruvida Mona Sahlin är osams med Lars Ohly …….vad regeringen tycker om oppositionens kritik av budgeten ….. och varför man inte satsar mer pengar på de ev. friställda på Volvo i Göteborg…o.s.v. … o.s.v. . Hur intressant kan det vara ...två år före ett val ?! Nyhetsmedierna är snart bara kamouflerade skvaller och sensationsredaktioner. Nästan värre än nöjesjournalisternas dreglande vid Bindefeldts filmpremiärer. Bara med den skillnaden att …om det kallas politik ….. ja då är det seriöst, viktigt och av ett högprioriterat nyhetsvärde. Hur banal "Hänt i veckan-journalistik" det än må vara.

Jaa, …. allt det där vill man helst vara utan och dessutom vet jag nu, vad som INTE... saknas i mitt liv.... i alla fall. En bok av Per Nuder !
Per Nuder …. köttberget som gav broilern ett ansikte.

Lunchsamtal med Lord Nilsson

Det är en vacker men lite kylig höstdag och vi sitter på ombonade Café Chimär i Gamla Stan. Vi …. är alltså jag ..Klara Spjuver... på tidskriften Transparansa och bloggaren Lord Nilssson. Med väl smort munläder av fantastiska räksmörgåsar och varsin ångande stor kopp Russian Earl Grey börjar vårt samtal ……

Klara: Jag måste först fråga dig … du blandar ofta vetenskapliga inlägg med poesi. Ser du den vetenskapliga världen som något som lever i symbios med poesin eller är poesin "bara" något självständigt litterärt uttryck?

Lord N.: Jag tror, att poesin är ett försök av oss, att på ett komprimerat sätt beskriva oss själva i rollen som förvaltare av den förunderliga omgivning som vi har uppstått i. En värld där språket med alla dess nyanser faktiskt i sig själv är den översta kronan på skapelsen. Sedan tror jag aldrig, att vi bara med ord någonsin kommer att kunna återge den naturvetenskapliga gåtans skönhet. Det krävs lite matematik också och speciellt den …utgör den förgyllda delen av mänsklighetens krona. Dock något svårförståelig för de flesta av oss …. tyvärr.

Klara: I inläggen kritiserar du ofta människor och företeelser i din omgivning. Är du en "gnällspik"?

Lord N.: Nej, tvärtom skulle jag nog säga. Det är inte så ofta som bagatellerna i livet tas upp i min blogg utan mest orättvisor, livslögner, dumheter, inkompetens, felaktigheter, översitteri och myndighetsmissbruk. Jag måste emellertid avslöja, att jag ibland riktigt njuter av att verbalt få "hyvla ner" något hatobjekt till fotknölarna. Men då ska det vara någon som förtjänar det !

Klara: Nämn ett exempel …

Lord N.: Det finns väl ganska många, men en som jag tyckte förtjänade min uppspydda galla var "den skramlade tunnan" Alex Schulman. Han angrep… på ett arrogant och okunnigt sätt den svenska dansbandsmusiken. Precis som så många andra, så valde han att göra sig rolig på en hel musikbransch bekostnad. Han valde den patetiskt enkla vägen att "följa John". Ville visa att han också hade "den fina åsikten" att inte gilla dansbandsmusik. Hugga huvudet av någon annan i tron att man då själv blir längre. Gjorde som alla andra med dålig självkänsla. Precis som dom, fast tvärtom, som vill visa omvärlden hur läckra och okonventionella dom är, genom att predika hur mycket dom älskar hårdrock. Jag tror, att det är samma typ av människor. Dom vågar inte stå för en åsikt som inte alla andra har. Då är det riskfritt att försöka briljera med en populistisk vedertagen schablonåsikt. Och just där …i den primitiva fällan… fastnade naturligtvis den Nybroplansmittade Alex Schulman lätt.

Klara: Du har låtit mig titta lite i din diktsamling och bland de längre hittade jag den här korta dikten. Får jag läsa upp den ?

Lord N.: Dikter är ju till för att läsas …..so what..

Klara: OK !

DEN 4:E GRADEN

Vad förstår en fisk
av ett liv på land
Vad anar en kråka
av morgondagen
Vad kan en apa
om universums krökta rum
Vad vet en människa
om Gud
_________

Klara: Vad menar du egentligen ?

Lord N.: Jaa du …. vad menade jag ..!? Alla olika varelser på den här planeten lever liksom i sina respektive medvetandetillstånd (om man kan säga så …) och är då begränsade av sin intellektuella kapacitet för vad de kan föreställa sig om verkligheten. Och … det betyder då följaktligen, att även vi människor med säkerhet har en begränsning, av vad vi kan förstå.

Klara: Ja, du skriver ju "Vad vet en människa …om Gud". Tror du på Gud ?

Lord N.: (skruvar lite på sig…) Man skulle väl kunna säga så här…!? Många säger sig veta hur allting ligger till. Man till och med förlägger sanningen till en endaste bok. Självklart kan ingen sunt resonerande människa vara övertygad om att "man vet". Ingen vet hur den exakta sanningen om universum och dess förunderligheter. Däremot så kan man idag säga, att det "behövs" ingen skapare, för allt det som har skapats efter Big Bang. Det är majoriteten av vetenskapen övertygad om.

Klara: Ursäkta, men det finns ju en mängd saker och fenomen som vi idag inte kan förklara.
Svart materia, mörk energi ….gravitationen …etc. !??

Lord N.: Förvisso, men bara för att man ännu inte kan förklara allting behöver inte betyda, att det måste ligga något övernaturligt bakom. Naturvetenskapen gör nya upptäckter varje dag och sakta men säkert klarnar bilden av vår egendomliga tillvaro. Den totala sanningen lär vi förmodligen aldrig få veta. Den övergår säkert dessutom (som jag skrev) vårt begränsade förstånd …!?

Klara: Du lämnar m.a.o. en dörr öppen angående en ev. "skapare"…..eller.. !?

Lord N.: ……….

(……fortsättningen på intervjun fortsätter vid ett senare tillfälle.)

Payback time

Inte nog med att skiv- och videoindustrin är giriga. Dom är också affärsmässiga noviser. Ja nästan på gränsen till dumma. Vid varje paradigmskifte när tekniken byter distributionsmedium ( typ. från LP till CD ), då passar dom på att höja priset med 50% …!!? Det var så vid skiftet från LP till CD-skivan, vid videokassettens övergång till DVD-skivan och det blev likadant nu när Blueray-skivan introducerades. 199 kr. blev plötsligt 299 kr.

Jag tror, att produktionskostnaden per enhet faktiskt blev lägre vid de två första växlingarna och förmodligen inte högre vid DVD till Blueray. Man försöker ta betalt för något slags mervärde som inte finns. Möjligen finns det för Blueray-skivan, men för konsumenten tillkommer ju redan kostnaden för nya apparater. En basal förutsättning för att dom ska kunna sälja sina skivor.

Detta beteende hos "branschen" är ett flagrant utslag av girighet. En föraktfull girighet där man indirekt förvägrar vanligt folk att få njuta av musik och filmer till ett relevant pris. Det blir dessutom bara patetiskt, när man sedan klagar på gratis nedladdning. Sänk priset på t.ex. Blueray till 99 kr. istället. Då skulle försäljningen öka drastiskt och pengar i form av royalty skulle strömma in till produktionsbolagen och artisterna.

Det är här dumheten kommer in. Dom förstår inte, att man tjänar mer på höga kvantiteter än på höga priser. Det visste redan SAS-Janne på sjuttiotalet, men skiv- och videobranschen tycks leva kvar i ett monopolistiskt revirtänkande.

Så gott folk …. fortsätt att ladda ner musik och filmer tills de ordinarie priserna minst halveras !! It´s payback time.

Om

Som trådar längs tiden
löpte våra möjliga liv
till en flygande matta
väver vi nu dessa drömmar
__________

Så som i en dröm

Snart är det dags för offentliggörandet av Nobelprisen. Varken som kandidat eller som inbjuden gäst till själva festen lär jag komma på fråga …. i år heller. Enda lilla (!) chansen att man skulle bli bjuden, är väl om min mail-kompis Max Tegmark någon gång skulle få fysikpriset. (Jag håller tummarna !)
Han är astrofysiker på MIT. Ett Nobelpristätt universitet i USA. Om ni missade hans sommarprogram i P1 under sommaren, så kanske det fortfarande finns att ladda ner från sr.se ….. ??! Gör det !!

Vad gäller Nobelpriset, så förstår jag inte varför man envisas med att dela ut ett pris i ekonomi ?! Visserligen är det till Alfred Nobels minne, men hans gärning skulle helst hedras med något mer i hans vetenskapliga anda. Nationalekonomi är väl knappast någon vetenskap och om det nu skulle vara det, så tillhör den väl snarast den teologiska fakulteten. Titta bara på när riksbankerna ska sätta sin repränta. Det spektaklet är mer baserat på godtyckligt tyckande än vetande. Den dagen någon kan presentera en exakt "formel" för räntesatsen, ja då kan jag tänka mig ett Nobelpris i ekonomi.

Konjunkturinstitutet kan man dessutom lägga ner samtidigt. Jag tror, att en spåkärring skulle lyckas bättre. Staten skulle spara miljonbelopp och tanten skulle få råd till en ny kristallkula. En riktig win-win situation.

Men om man nu mot förmodan hamnade där i Blå hallen, kan man inte låta bli, att fundera på vilka bordsgrannar som man inte vill … respektive vill… sitta tillsammans med. Marsdrömsfesten vore nog att bli placerad mellan Alexander Bard och Conan O´Brian. Skulle få sura uppstötningar redan efter förrätten. Om sedan Liza Marklund flankerad av Robin Williams och Henrik Schyffert skulle sitta mitt emot, då skulle man få sig en årsdos av billiga skämt … till dyra rödvinet. Samtidigt som Liza hela tiden svamlar om sin dyra villa i Spanien och …. någon misstänkt mördare uppe på balkongen.

Dr. Phil, snett mitt emot, analyserar mästerligt och entonigt varför Schyffert är där i indiandräkt med bart arsle och varför Alexander Bard sitter på en Nobelfest, mitt i vintern, som en 5-åring …. i kortbyxor. Per Nuder nickar instämmande strax bredvid men säger som tur är ingenting utan är bara så där formellt politiskt tråkig … som vanligt. Jaa, Gud bevare mig för den märkliga konstellationen.

Som tur är så finns det en ledig stol vid bordet intill. Inför huvudrätten sätter jag mig där och hamnar till min förtjusning mellan Catherine Zeta-Jones och Ana Ivanovic. En mogen Chablis till ett mört lammkött. Kommentarer är för den initierade överflödiga.

Att sedan efter det, från andra sidan bordet, få en dessert med Eddie Izzards fyndiga karameller och "en lite på snusen" Leif G.W. Perssons underbara retorik, ja då kommer snart alla i rätt stämning inför dansen i Gyllene salen. Med andra ord ett gyllene tillfälle att få bjuda upp någon av bordsdamerna. Får jag lov ….. Ana ?

Camera Obscura

Jag har nyligen köpt en ny kamera. Den 6:e kameran i mitt liv. I jämförelse med min första så är den ett tekniskt underverk. Men frågan är …. kommer jag att ta bättre bilder med den ? Ja, det får väl framtiden utvisa, men en sak är säker. Nu i den digitala tidsåldern kan man verkligen slösa med bilderna.

Jag minns det som igår. Jag var väl kanske 14-15 år. Sommarlovet hade just börjat och jag tog förväntansfullt tåget in till stan för att köpa min första egna kamera. Tidigare hade jag bara fått låna familjens svarta lådkamera och var även så avundsjuk på min kompis systemkamera. En rysk (?) Zenith systemkamera med teleobjektiv.

Lyrisk över min nya kamera satt jag sedan i den lilla parken vid järnvägsstationen djupt försjunken i bruksanvisningens spännande "möjligheter". Det var en Agfa Silette. En småbildskamera 24x36, F2.8 - 22, 1/30 - 1/125 med normalobjektiv. Helt manuell men även med avståndssymboler på objektivet. Trots allt var jag nog lite besviken att inte haft råd med den dyrare modellen Silette II. Med inbyggd exponeringsmätare ! Nu i efterhand kan jag bara tacka min pobra ekonomiska tonårstid för det plånboksvalet. En helt manuell kamera tvingade mig nämligen till grundläggande praktiskt förvärvade kunskaper i fotograferingens ädla konst. Jag lärde mig att "på gehör" ställa in bländaren efter olika ljusförhållanden i förhållande till tiden och filmens ISO-tal (ASA), Autofokus fanns ju inte ens då, så förhållandet skärpedjup/bländare blev snart en integrerad del av tankeprocessen vid varje presumtivt motiv. Så småningom läste man också till sig färdigheter i komposition, ljussättning och motivval.

Åren därefter begränsades väl fotograferandet till en del av kostnaden för film och framkallning, men intresset fanns. Man kastade ofta lystna blickar på lumparkompisars systemkameror och tänkte att ….. en dag så…!?

Min första systemkamera blev så småningom en Konica Autoreflex T. Den skulle tjänstgöra i sju år innan nästas Konica köptes. En FS-1. Världens första systemkamera med inbyggd motor ! Skaffade den inför min jordenruntresa 1979 och jag minns bl.a. hur fascinerad vår guide i Thailand var över det där "surrandet" efter varje tagning.

Efter hand så tröttnade man på släpandet av tunga objektiv och kamera under alla resor och införskaffade därför en liten (mycket liten) Minox med fällbart bälg-objektiv (!). En mycket originell kamera med knivskarp objektiv. Min kanske bästa bild någonsin tog jag med just den. (Obs! Se bilden ovan! Den är en sämre kopia tagen med mobilen..) I 38° fuktig värme på en gata i den Mexikanska staden Merida "fångade" jag en mycket gammal och sliten kvinna. Sittande på trottoaren i mycket spartansk Haute Couture och lutad mot gamla backar med Coca-Cola tomglas … halsar hon en iskall Cola.

Den "luriga" ljusmätaren och avsaknaden av blixt gjorde emellertid, att den 1989 byttes ut mot en Konica A4 kompakt. Den använde jag i några år , men sedan 7-8 år har mitt fotograferande mest "legat på is". Fyra av mina sex kameror har jag forfarande kvar.

Ja, men nu har jag alltså börjat igen med min nya digitala kompakt. En Sony W170 med 10 Mpix, optisk bildstabilisator och Zeiss-objektiv (motsv.) 28 - 140 mm. Med 4 Gbyte minne får man plats med 1.000 bilder. Det är lite skillnad mot Agfa´n, men som sagt …… det är också bakom kameran som bilderna skapas. Bilder som förhoppningsvis blir ett konstnärligt tidsdokument över hur allting var just då …..då en gång för så länge sedan.

I det meningslösa

I DET MENINGSLÖSA

Vi har dörrar
vi kan stänga
rum
vi borde gömma oss i
för där ute
mitt i det vackra
växer meningslösheten
växer vilt
i det kargaste fagra

men någonstans
i det meningslösa
växer också skönheten
så stolt
utan en tanke på var
och utan en aning om hur
den sträcker sig mot ljuset
vägrar böja sig för tvivlen
spirar trotsande
utan en tanke
på att dö

vi skulle kanske öppna alla dörrar
lämna rummen
sitta där ute
hos skönheten
och för en gångs skull
hålla tillgodo
med det allra minsta
meningsfulla
__________

Ännu dansar Sandi

Genom tomhetens hav på väg mot stjärnan NGC 1333-IRAS 4B seglar ett "paket" av elektromagnetiska vågor. Året är 2965 på planeten Jorden, från vilken de nu har färdats i ett tusen år. 1965 lämnade de antennen på taket till radiostationen "KQLL 106.1 FM" i Tulsa , Oaklahoma.
Miss Sandi Stewart som just då hemma i Owasso fångade upp dessa vågor i sin nya FM- mottagare kunde med ett leende på sina nymålade rosa läppar höra Beatleslåten "Ticket To Ride" spelas. Hon och väninnan Joanne dansade förtjusta i tonårsrummet till den senaste hitlåten på listan. Omedvetna om att de här korta minuterna av popmusik just hade börjat sin långa resa ut i världsrymden. Som ett fruset fotavtryck av livet här …. skulle detta "staket av vågor" trotsa rumtidens gap och oförstört fortplanta sig genom galaxens ofantliga stjärnevärld. Tills nu ….. när de inom ett par minuter kommer att passera stjärnan NGC 1333-IRAS 4B. Kurskorrigerade av den lysande himlakroppens gravitation med någon grad … sträcker de vidare genom Vintergatans ständiga natthimmel. Oförstörda av tidens tand bär de ännu på en svag viskning av civilisationens röst. I hopp om att kanske en gång få möta den känsligaste av alla radiomottagare och åter få spela upp till dans. Till en dans med Sandi … ett millenium bort från den dag … då hon just kommit hem från skolan och upphetsad vill visa Joanne sin nya radio. En ljusblå födelsedagspresent … denna lyckliga 16-årsdag …försommaren 1965 i Owasso, USA.

De förutsägbara

DE FÖRUTSÄGBARA

Fåfängt
svansar ni runt i buren
närsynta
avundsjuka på någons lystra päls

själv
sitter jag ensam
uppe i trädet
ser er ångestfyllda dans
runt trivialiteterna
blickar ut
mot havet, nejderna
mot horisonten
reflekterar
över det filosofiskas essens
står över
det instinktivt banala
ser ner
på det förutsägbara
det enklaste självklara
ser ner
på er
_______

T - 14 days.....and still counting

Vad som fanns innan "Big bang" får vi nog aldrig veta, men vad som hände 1 tusendels sekund efter ..... ja, det får vi snart veta. För den 10:e september drar man enligt planerna igång den enorma partikelacceleratorn vid Cern i Schweiz och då kommer så småningom resultaten att strömma in från detta fantastiska experiment. (Se mitt tidigare inlägg "Det stora experimentet")
Finns Higgs partikel ..... finns mörk materia ? Får man svaret på vad mörk energi är ? Kommer man att hitta något som fullständigt vänder upp och ner på vår nuvarande kunskap om universum ? Ja, vi får vänta och se. Se hur allt såg ut just då ...... i ögonblicket strax efter universums skapelse. Nu .... 13700 miljoner år senare. Är det inte fantastiskt vad mänskligheten kan klara av, om den bara satsar lite. T.ex. 40 miljarder. Dyrt ... ??! Jaa, men betydligt billigare än Irak-kriget och oändligt mer givande .... eller ....

Det naturliga urvalets säregna konsekvens

Jag tror inte, att Darwin någonsin satte sin fot i mellanösterns länder. Trots det känns det som om hans ande vilar tungt över dessa infekterade oroshärdar. I spåren av hat och hämnd bland de oliktänkande folkslagen framträder allt tydligare hans teorier om evolutionens principer. Det som för oss verkar absurt, omänskligt och cyniskt, när man med vapen och självmordsbombare varje dag försöker att utplåna varandra … är förmodligen bara ett utslag av ”det naturliga urvalet” …!? En inbyggd naturlag i evolutionen där det livskraftiga skall premieras och där det som inte kan anpassa sig till villkoren i sin omgivning …. skall förgås.

Det är nämligen precis det som händer nu bland grupper av folkslagen i dessa länder. Att hata, hämnas och döda är antagligen inte till gagn för mänsklighetens utveckling. Därför kommer dessa ”missbildningar” bland arten homo sapiens att förgöra sig själva. D.v.s. den typen av asocialt och destruktivt beteende har uppenbarligen inte visats sig som livsdugligt enligt lagarna för ”det naturliga urvalet”. Endast de gener som bär på de rätta anlagen för planetens fortlevnad kommer i längden att ”gå vidare”.

Sedan kan man ju ha åsikter om det humana i att unga och lättlurade självmordsbombare så cyniskt offras. Att barn och andra oskyldiga stryker med i dessa barbariska illdåd. Visst! Men evolutionen har inga känslor och inget moraliskt ställningstagande. Den följer bara sin av naturen inprogrammerade kod och den ….. den är en del av oss.

Hej, det gällde annonsen på villan.....

Att vakna en söndagsmorgon kl. 7.30 av att någon spikar i lägenheten intill …. Ja, det är faktiskt något man får räkna med, om man bor i en bostadsrätt. För det verkar som om många innehavare av sådana bostäder tycks tro, att det är en sommarstuga dom har köpt…!? Ett renoveringsobjekt med inbyggd femårsplan.
Det är just den typen av människor som aldrig blir färdiga med någonting. Som tycker att …spika…såga och borra måste vara ”meningen med livet”. Som aldrig kan sätta sig ner…. vara nöjda … och gå vidare. Eller också lider dom brist på andra intressen och visioner.

Ni minns säkert den där gubben i filmen ”Mitt liv som hund” som dag och natt terroriserade sina grannar med sitt enerverande hamrande på taket. Sådana personer borde istället köpa ett gammalt ruckel ute i skogen. Där kan dom hålla på och riva, bygga om och riva ner igen. Få utlopp för sina säregna lustar. Men för Guds skull köp inte en bostadsrätt ! Lämna dom till oss med en mer diversifierad livsåskådning. Till oss som inte vill bo på en byggarbetsplats. Eller …. sök jobb på Skanska ! Då kanske ni är nöjda, när ni kommer hem …!?

Om man mot förmodan skulle ha turen, att en av dessa snickare säljer sin lägenhet …. ja, då kan man nästan svära på, att den nye köparen inte riktigt tycker att inredningen är helt i paritet med sina önskemål och idéer……. och så är cirkusen igång igen.

Att klaga hos föreningen har du inte mycket för. Det vore som att klaga på att någons dammsugare väsnas. Det är varken förbjudet att städa eller renovera lägenheten.

Där har ni fördelen med en hyresrätt. Där varken får man eller tjänar något på att ”bygga om”. Fast det bästa av allt vore ju en egen fristående bostad. Kanske en egen villa!? Helst en liten bit från grannarna. Då slipper man även att lyssna till deras musik med stående vågor av innehållslösa bastoner och så kan man ju själv dessutom kanske ”bygga om lite” …… utan att störa. Om man nu, mot bättre vetande, skulle få en släng av den sjukdomen ibland…!?

Varför inte "göra en Ara" ibland ?

Vad skönt det är med personer som följer sin inre röst. Som struntar i stelbenta normer. Som vågar göra det som etablissemanget aldrig kunde drömma om. Som säger ifrån, även när omvärlden förväntar sig, att man ska blunda och svälja förtreten.

Precis som brottaren Ara gjorde under OS. Han gav uttryck för sin ilska över domarskandalen och statuerade exempel för vad fler borde göra, när domare och mäktiga förbund har mage att låta så flagranta och korrupta bortdömningar passera. Vi borde alla ”göra en Ara” ibland !!

Jag kommer just nu ihåg ett par gånger, när jag själv gjorde det. Det var först i lumpen, när vi kom hem till kasernen efter en jobbig vecka ute i skogen. Man kände sig trött och sliten, när man bärande på tung packning gick in genom grindarna. Då öppnar en fanjunkare luckan i vakten och säger: ”Knäpp översta knappen !”
Då rusade det lilla blod man hade kvar rakt upp i hjärnan. Jag bad honom dra åt helv…. och gick bara vidare in på området. Han hann snart ifatt mig och tog namn och nummer. Sedan blev man uppkallad till kaptenen och fick en veckas kompaniförbud. Det var det värt !

En annan gång hade jag bokat en tågbiljett i 2:a klass. Väl ombord så fanns det inga platser kvar. Uppenbarligen överbokat. Då satte jag mig i 1:a klass, där det fanns gott om plats. När konduktören kom, blev det ett himla liv, men jag flyttade inte på mig trots flera minuters diskussion, om vad som var rätt eller inte. Varje gång han sedan passerade min plats, så stannade han demonstrativt och blängde på mig. Då bara njöt jag ! Jag visste, att jag hade ett moraliskt övertag och att dom egentligen inte hade något argument med substans att komma med.

Lourdes´ gamla mamma

Jaha, nu har alltså Madonna fyllt femtio. Inte konstigt då att man själv börjar bli gammal. Jag minns all uppmärksamhet som hon fick på åttiotalet. Hur hon blev en trendsetter för alla tjejer med sina ständiga utmanande stilväxlingar och ska det sägas i ärlighetens namn ……. också för den bra musiken.

De senaste åren har hon i och för sig släppt mycket bra skivor, men hennes personliga stil har tyvärr sedan flera år konserverats i någon slags anorektisk hälsodryck, där hon tycks tro, att en välexponerad tanighet i videoutförande skulle vara sexigt. Hennes ovårdade (?), långa och fula hår understryker bara, att det var länge sedan begreppet Madonna var ekvivalent med fräckhet och förnyelse. ”In bed with Madonna” är nu bara ett tidsdokument över en epok som flytt.

När man nu ser henne ibland på TV, så får man en känsla av, att det var länge sedan hennes gnistrande diamantklocka stannade. Låtarna är som sagt fortfarande bra, men det betyget måste också till stor del tillskrivas hennes duktiga låtskrivare och producenter. En riktig affärskvinna är hon dock …. allt detta till trots och förmågan att omge sig med dom bästa i branschen har hon fortfarande ………. vår tids Madonna.

50 kubik av lycka

Jag kan säga som det är...... Jag saknar min moped. Min blå Crescent. Kanske inte bara den...utan även tiden då man plötsligt fick förmånen att slippa allt tungt cykeltrampande. Tiden då lättjan fick ett ansikte. När själen genom delning växte till EN symbiotisk varelse...... jag och min moped.

Tillsammans gled vi fram på de småländska grusvägarna. Genom mörka skogar i tallbarrsdoft och runt glittrande badljumma sjöar var vi ständigt på upptäcktsfärd. På jakt efter något. En resa där varje kurva dolde en potentiell ny upplevelse. En otrolig känsla där landskapet vara flöt förbi, medan den doftmättade vinden fyllde varje vrå i den unga kroppen med en stark smak....av livet.

Utan att då helt förstå... att det som just passerade i själva verket VAR det riktiga livet, njöt man nog ändå av tillvaron där på skinnsadeln. Allt kändes möjligt, när motorns trygga surrande helt kravlöst slavade oss upp för alla branta backar, genom daggfyllda ängar i morgonsolen på väg till sommarjobbet och under kvällarna på macken där alla mopedburna killar samlades tillsammans med tjejerna i trädgårdsmöblerna där utanför korvkiosken. Ja, det fanns nog inte många kvadratmeter väg i traktens omgivningar som man inte "avverkade"...!?

De vitmolnade dagarna log bedrägligt mot oss. Någonstans därinne förstod man, att detta inte skulle vara för evigt. Men, vem orkade bry sig nu, när lättjan äntligen hade öppnat sitt fönster och vädrat ut svårmodet ur ens lyckotörstande sinne.

Vid åtminstone två tillfällen i vuxen ålder har jag emellertid fått återuppleva samma känsla. Både på Cypern och Sicilien hyrde jag moppe. Båda med automatlåda och fartresurser upp till 70 km/t. Sällan har jag haft så roligt som då...!? Speciellt bland Siciliens berg, kullar och klippiga vikar och då framför allt på serpentinvägarna upp till Taormina och det branta berget där ovanför. Det var en obeskrivlig känsla av frihet.

Det är något speciellt med mopeder och har man dessutom haft förmånen, att få kryssa genom tonårstiden med dessa absistensiella farkoster.......ja, då glömmer man det aldrig. Man kommer nog alltid att sakna sin gamla moppe.....!

Fågel för en dag

Visst är det konstigt. När man blir äldre, så minns man barn- och ungdomen bättre, än det som hände för "bara" några år sedan. Sådana här sommardagar kan man ofta längta tillbaka till den tiden. Hur det kan kännas, kan man kanske sammanfatta så som här i min dikt......


BARA FÖR EN DAG

Ta mig tillbaka
till ungdomens dar
eller låt mig bara
få vara en fågel
för en dag

bara få känna den frihet
jag kände då
bara få flyga genom sommarlovet
jag älskade så

flyg mig tillbaka
till sorglöshetens dar
och låt mig bara
få vara hennes
för en dag

bara få känna den doften
jag avgudade så
bara få drömma om framtiden
jag väntade på

ta mig tillbaka
från framtidens dar
eller låt mig åtminstone
få vara en fågel
för en endaste dag

_______

I björkekens sköna skugga

Hur skulle det smaka med en sval fruktig lättdryck så här mitt i sommaren. Vad vet jag…..kanske en fläder/hallon ? Eller varför inte en …smultron/citron, krusbär/papaya, jordgubb/mango, persika/päron, äpple/kiwi eller en melon/körsbär….?! Jaa, alternativen bland duo-drycker och andra smakbärande produkter i hyllorna är rikliga och ökar hela tiden.
Kan någon säga hur en krusbär/papaya-saft egentligen ska smaka ? –" Nej, den här smakade mer lime/citron…eller vad tycker ni…!?!".

Näe, vet ni varför dessa duo-smaker tenderar att etikettera snart varje flaska och burk..? Joo, därför att då kan man inte (i dessa syntetiska och oäkta essensers tid) som konsument säga att det här smakade inte som orginalet. T.ex. det var långt ifrån en riktig jordgubbsmak….o.s.v. .
Bara det smakar lite fruktigt , sött, surt och ibland beskt, så kan man kalla det för vad som helst, utan att kunderna kan klaga.
-"Får det förresten vara en tallrik kall rabarber/plommon-kräm här i skuggan under björkekens krona…!?"
-"Varsågod !"

Nu när man ändå sitter här i bersån och blickar ut över de små körsbärsgranarna som smeks av em.-solen och fläktande ljumma vindar…. jaa, då skulle det vara en fulländad herdestund att kunna sätta på P2 och få lyssna till skön och sval klassisk musik strömmande ut ur radion. Men…. vad är det då man hör ?
Joo….SR på albanska, SR på persiska, SR sameradion, SR sisuradio, SR på kurdiska och SR på arabiska….!!?? I tre och en halv timma !
Visst är det så, att även i de bästa av dagar hittar man ofta lite smolk längst ner i bägaren. Alltså, jag har inget emot invandrar-program, men snälla Sveriges Radio lägg dem på en annan tid. Varför inte på kvällen, när vi infödda svenskar ändå har parkerat oss framför Rapport eller någon am. långfilm med pekoralvarning. Eller kanske på morgonen….när vi ändå är fullt upptagna med att försöka lirka fram ett par, tre slamsor skivad skinka ur den där fantastiska påläggs-förpackningen, där man lyckats tråckla ihop skivorna till en dragspelsliknande köttmassa.
Jag förstår de giriga producenternas tanke. Helst vill de att hela skinkpaketet ska följa med upp och hamna på mackan. Javisst, då får man ju genast sälja en till !

Nu är emellertid vi inte så dumma som dom tycks tro…!?? Tyvärr dock tillräckligt många som fortfarande köper dessa idiotiska förpackningar. Sluta med det ! Köp vanliga förpackningar och bred era mackor till morgonklassisk musik i P2, så får ni en mer harmonisk början på den nya dagen. Passa på nu innan invandrar-programmen har hamnat där…!?

Kändisar

Jag vet inte, men jag tycks ha en viss ”förmåga” att ofta träffa på kändisar ute i vimlet. Jag kanske är mer observant och har ett bra minne för ansikten. Häromdagen råkade jag hamna mitt emot Josefin Brink i T-banan. Ja, ni vet….den smala lilla blonda vänsterpartisten som sitter i riksdagen. Hon med den rappa retoriken och tatueringar på armarna. Om hon har fler någon annanstans….kan jag tyvärr (?) inte svara på.
Där satt hon i alla fall i platåskor och försökte vara ”oberörd”. Smaskande på sin sena frukost…macka och läsk. Hon ser ut som en blandning av pastell-karamell, rock´roll-brud och späd skyltdocka.
Nu var hon emellertid inte så kaxig som i TV-sofforna, utan försvann i in i sitt inre…bakom musik (?) från mobilens lurar.

Raka motsatsen till Josefin fick jag se en gång på Klarabergsgatan. Stod och njöt av en glass, när en tjej kommer kånkande på ett jättepaket. Det var Vanna Rosenberg som hade varit och köpt en ny platt-TV. En 32” Samsung. Hon är ju inte direkt klent byggd, men att få se henne stapla fram ensam på trottoaren med denna breda och tunga kartong var en upplevelse. Att sedan också få ta del av hennes försök med att ta sig ombord på bussen, betala och heroiskt krångla sig bakåt mellan stolarna….ja, det var obetalbart. Jag stod länge full av beundran för denna tuffa kvinna, medan bussen försvann bort mot Kungsholmen.

Några andra s.k. kändisar man mött då och nu är t.ex. : Irma Schultz provande skor på Ecco, fotografen Lennart Nilsson under någon TV-inspelning på Hötorget, Mona Malm ganska anonymt handlande med sin man på Ica Kvantum, Alexander Bard med sin Alfa parkerande på Östermalm, Mats Rådberg på Södersjukhuset, även Claire Wikholm haltande (?) på samma ställe, den vitala Anna-Lisa Ericsson i solglasögon på Östermalstorg, Inger ”Pippi” Nilsson helt obemärkt provande skor, Ace of Base´s playboy i solglasögon på Stureplans uteservering, Lars Norén provande glasögon hos optikern… ledsagad av ungt kvinnligt smakråd, Charlotte Permell med påse från Akademibokhandeln på väg mot söderort i T-banan, Doctor Alban fikande på Sturegallerian. Några som verkar bo i mitt område är den ”självsäkra” debatt-tjejen America , likaså den skäggiga killen från Vetenskapens värld med barnvagn och äldre segelbåt , Bodil från Rapport (också med barnvagn… ibland på biblioteket) och en av ekonomikillarna på TV4-nyheterna som brukar jogga …där jag promenerar (!?). Agneta von Schinkel i splendid isolation (?) på Dramaten, advokaten Leif Silbersky på välkänt manér på flyget till Göteborg och den jovialiska regissören Kaj Pollack läsande Dagens Nyheter ute på däck på Waxholmsbåten på väg hem från Arholma, m.fl. …m.fl.

En gång för länge sedan satt jag bakom Carl Bildt på väg till New York. Jag kikade in mellan stolsryggarna för att se vad han läste så enträget… mellan måltiderna !? Det var nog typiskt för honom under just den tiden, för det handlade om….. ubåtar.

Någon som jag borde ha mött, men aldrig gjorde ..(?). Det var faktiskt Pia Degermark. Filmstjärnan från bl.a. Bo Widerbergs filmer. Hon har tydligen bott ett par år i huset bredvid mig, sägs det. Men….det var tydligen för nära, för att man skulle förstå, att det kunde vara en s.k. ……kändis..!?

Ett jordgubbsland........någon annanstans..?

Njut av dina jordgubbar i den vackra sommaren ! För sannolikheten att dom finns och har funnits någon annanstans i universum är lika liten som om någon ev. intelligensia därute hade komponerat ”Rondo alla Turca” exakt som Mozart en gång gjorde.

Då kanske ni förstår, att några människoliknande varelser lär heller inte förgylla tillvaron på någon annan ev. jordliknande planet. Därtill är livets molekylära evolutionsutveckling allt för komplex. Bara ”maskineriet” i en cellkärna är så enastående invecklat och ”osannolikt”, att den matematiska möjligheten att just den s.a.s. skulle uppstå igen från scratch…..ja, den chansen är mycket nära noll, vill jag påstå.

Däremot är andra typer av liv inte helt otänkbara. Men det vet vi ännu inte. Hur liv uppstod bland ”döda” molekylkedjor är okänt och tecken på utomjordiskt liv saknas fortfarande. Många vill framhärda, att livet damp ner här ”i färdig form” med en meteorit etc. . Möjligt…, men det kan istället vara så, att den första ”livsgnistan” tändes av en osannolik slump !? Efter flera hundra miljoner år så uppstod kanske en adekvat kombination av molekyler som fick just den där förmågan att reproducera sig själva.

Och om….ja, jag säger bara om….det var så !? Då kan det här vara den enda platsen i det ofantliga universum som någonsin härbärgerat liv. Eller så finns det någon okänd mekanism i materiens makrokosmos som gör, att liv ”helt enkelt” uppstår om betingelserna är dom rätta….!?

Många säger….varför skulle intelligent liv bara ha uppstått just här på Jorden ? Joo, kanske därför att det är bara där intelligent liv uppstår som man kan ställa sig den frågan. Och nu blev det just här det hände. Tyvärr så lär vi aldrig få veta, om det finns eller har funnits andra som också har tänkt den tanken….!? Andra som inte alls ser ut som vi gör. Som kanske njuter av någon annan ”växt” än jordgubbar den längsta dagen på den planeten. Som också väntar på att deras stjärna åter ska stiga upp över horisonten och kunna se en ny dag randas.

Retstickan Nr.2

Var det länge sedan ni var på ett ”disco” ? Det tror jag faktiskt inte, för numera så finns dom i parti och minut på varenda gata. Inträdet är gratis och det enda som saknas är väl kanske en välkomstdrink..!? Musiken och framför allt bastonerna dånar ut genom en mängd högtalare så strategiskt jämt fördelade i taket. Discjockeyn ser man inte röken av och dansandet lyser också med sin frånvaro, så man undrar egentligen …..vad är meningen !?
Och när man först ser t.ex. en massa kläder hängande överallt i ”entrén”, så tänker man ju förstås….vilket drag ska det då inte vara inne i själva danslokalen…!??

Jodå, ni känner säkert igen namnen på dessa inneställen. H&M, Lindex, Ginatricot, KappAhl, NK, Dressman, Åhléns, Stadium, Intersport, Ecco, Ur & Penn, OnOff, McDonalds, BurgerKing, Megastore ……jaa, listan kan göras oändlig…och tro det eller ej, men nu har man även ”spelat upp till dans” på Stockholms Stadsmission….!!?? Så därför väntar man bara på att Apoteket, biblioteken, Cityakuten och begravningsbyråerna ska gå med i klubben och inhandla var sitt exemplar av dessa 200W-förstärkare.

Jaa, man tror inte, att det är sant, men man kan inte längre gå ut och handla eller äta utan att riskera att bli ett hörselskadat nervvrak. Och så undrar myndigheterna var alla utbrända människor kommer ifrån…!? Tänk att efter en stressig dag på jobbet, bara få för sig att strosa runt i lugn och ro och shoppa lite. Jo, jag tackar ! Devisen ”shop until you drop” har nu verkligen fått ett ansikte..!
Väl hemma igen så ska då denna nu ännu vibrerande stackare slå sig ner i soffan och försöka koppla av framför TV´n. Jo, pyttsan !
Står man ut ett par timmar framför denna epileptiska flimmerburk med ständiga zoomningar, panoreringar, flackande kameror, snabbspolningar, blixtar, vridande och tabulerande bilder…..jaa, då får man vara nöjd. Det inte konstigt att människor till slut måste kasta in handduken och sjukskriva sig.

När den TV-spelande generationen utan självkritiska hämningar helt får ta över den kommersiella affärsvärlden och nöjesindustrin…ja ..då blir det så här. Är det så vi vill leva våra liv på den här planeten. Jag bara frågar !?

Och ingen verkar bry sig. I massmedia har man fullt upp med att bevaka vad alla partipolitiker har sagt eller inte sagt under veckan. Vad Mona Sahlin skulle göra och vad Maud Olofsson inte borde ha gjort. Vilket parti som ligger nära 4%-gränsen och vilket som tappat flest röster i senaste undersökningen.
Redan dagen efter valet börjar cirkusen. Trots att det då är fyra år till nästa, så börjar oppositionen att kritisera den sittande regeringen och medierna hänger gladeligen på. Dag efter dag, månad efter månad, ända fram till valet. Dessa helt meningslösa rapporter från den politiska, sjukligt narcissistiska riksdagsvärlden.
Vem av oss bryr sig ? Det måste finnas andra intressantare och mer spirituella nyheter att förmedla än detta dravel. Skicka ut K-G Bergström och hans kollegor på några ”riktiga” jobb istället ! Vi är tillräckligt matade med denna innehållslösa sega smörja.

Sedan är det väl bara en tidsfråga innan nyhetsredaktionerna har anammat denna dogmakultur med bildflimmer, 1-sek sekvenser, svajiga kameror och allmänt synergonomiskt förödande missbruk och inkompetent handhavande av TV-tekniken.
CNN har tragiskt nog redan börjat. Det som en gång var en respekterad nyhetskanal med många intressanta reportage och, faktiskt forfarande, alltid bra uppdaterad, har nu mest blivit en nyhetsorienterad kopia av MTV och Discovery. Tyvärr !
Discovery ja….!??! Jag orkar knappt tänka på, hur bra den kanalen en gång var. Nu….är den mest en ”raggarkanal” med tatuerade patetiska tyngdlyftartyper i fula mustascher som bygger om bilar och motorcyklar. Dessutom får de få intellektuella som finns kvar dras med två töntar som försöker bevisa att det mest går att spränga i bitar. Hur ”scientific entertainment” är det ?

Nu får VI skärpa oss och börja protestera mot detta TV-tekniska förfall. Vad ska vi med alla dessa fantastiska platt-TV-apparater till om det inte finns något som man orkar titta på..?!

Tankspridd

Jag kommer ihåg när Pekka Langer på sin tid i radion berättade om en morgon på väg till jobbet. Det var i tunnelbanan han märkte, att medpassagerarna tittade lite konstigt på honom. Det var först när kvinnan mitt emot med ett suckande och besvärad min bytte till en plats längre bort i vagnen som han började ana oråd.
Mycket riktigt ! På golvet mellan sina ben fanns förklaringen. Han satt själv och höll i den. Sop-påsen med bl.a. helgens gamla räkskal…!??

Jag är själv lika tankspridd och har gjort nästan samma misstag flera gånger. D.v.s. tagit med mig soporna men glömt att kasta dem i sopnedkastet. Man blir mest förvånad, när man upptäcker påsen där bredvid sig i bilen. Just förvånad var nog ett understatment den gång, när jag hade hämtat en kaffe i automaten och samtidigt köpt en kaka i den andra automaten. Jag tog av plastfolien från kakan och kastade…. kakan…i papperskorgen 1?? Jag har sällan känt mig så tom i huvudet som då.

Ofta får man ju sig ett gott skratt på köpet. Som en vintermorgon när jag på väg till mitt arbete skulle byta från T-bana till buss. Huttrande hade jag stått där och väntat på min buss, när jag tyckte, att jag frös om ena foten. Tittade ner på foten och blev mest arg på mig själv över valet av lågskor denna dag mitt i snöovädret.
Irritationen förbyttes dock snabbt till ett förvånat skratt. På den andra foten satt, som det egentligen var tänkt, en högskaftad känga. Alltså en sko av varje sort. Känga och lågsko !? Det blev emellertid en uppsluppen fikarast, när jag sedan berättade om mina sömndruckna bravader.

Egen tankspriddhet kan vara pinsam, skapa extra arbete, men är oftast mest bidragande till självdistanserad munterhet. Men, man kan också drabbas av andras distraktion. Som när en kollega och jag hade varit på ett uppdrag i St. Omer i norra Frankrike. Vi hade bråttom till Paris för att hinna med flyget, för han skulle även hämta sin syster (?!) inne i själva staden. Vår hyrbil en Peguot 605 låg sällan under 150 km/t. denna heta dag på motorvägen ner mot huvudstaden och för att åtminstone jag skulle hinna med flyget, så skulle han lämna av mig först, …vid Charles de Gaulle flygplatsen.

Väl inne i avgångshallen insåg jag, att det nu var gott om tid, så jag tvättade av mig svetten, tog det sedan lugnt och strövade lite bland boutiquerna innan incheckningen. Det var då, jag upptäckte frånvaron av mitt flight-nummer på stora tavlan. Det var någonting som inte stämde ! Efter en snabbutredning hos flygpersonalen stod det helt klart, att min ”självsäkre” kollega hade släppt av mig på fel terminal.
Man kände sig trots allt glad att det var rätt flygplats, när man sedan satt där i taxin till rätt terminal några kilometer bort.
Ja, ja…jag vet, var hans första kommentar, när han så småningom konfronterades med min anklagande uppsyn där i avgångshallen, bortförklarande gestikulerande med sitt boardingpass och ”släpande” på en obekymrat leende syster.

Ska sanningen fram, så var det inte första gången hans tankspriddhet ställde till det. På väg hem från arbete i Korea skulle han byta plan i Hongkong. Han hade somnat och vaknade just när planet hade landat. Tittade yrvaket ut och såg dom kinesiska tecknen i neon på byggnaderna. Gäspande men lite stressad samlade han ihop sina saker, tog handbagaget och sa adjö till en tillfällig bekant i stolen bredvid.

Väl inne i byggnaden, som vanligt skojande med de söta kinesiska tjejerna vid transitdisken, började problemen. Han gjorde allt, för att övertyga dem om, att han skulle vidare med ett plan till Stockholm. Dom log vänligt.. men ville inte förstå. Dom gav sig bara inte. Det fanns inget plan med destination Stockholm… påstod dom!?
Han tog upp biljetterna och började förklara. Visade dem, att han kom från Seoul och skulle byta plan i Hongkong. De studerade biljetten noga och det var då….. deras leenden förbyttes till skratt..!??
Du är inte i Hongkong. Du är i Taipei ….sa dom på bruten fnittrande engelska. Ditt plan till Hongkong har bara gjort ett stopp här i Taipei….fortsatte dom i ett försök att till slut övertyga den här vimsiga trötta långnäsan.
Det var också ett glatt koreanskt tjattrande bland flygvärdinnorna, när han moloken ledsagades tillbaka in i planet … innan luckan stängdes. Nästan lika glatt men frågande mottagande fick han av den medpassagerare som han nyss hade sagt adjö till.

Vem vet, det kanske är något charmigt över tankspridda personer ? Som kuriosa kan jag berätta, att han är den enda person jag känner som har ”raggat upp” en flygvärdinna under en flygning och sedan direkt efter landning fått följa med henne hem…!?? Frågan är, vem som var
tankspridd just då ....?!

Annars är ju tankspriddhet mer trivialt och vardagligt. Det mesta har man glömt. Så som alla gånger man åkt förbi hållplatser på T-banan, där man egentligen skulle ha gått av. Ofta upptäcker man det just när folket har gått av och dörrarna ännu står öppna. Då får man snabbt bestämma sig. Ska man ta risken, att bli ett allmänt åtlöje när man kastar sig ur sätet, tar ett tigersprång fram mot dörren…bara för att se dörrarna slå igen mitt framför näsan ..eller…hoppas på att man har tur och slipper byta vid nästa station , vänta och sedan åka tillbaka ….till olycksplatsen.

Jaa, det är inte alltid lätt, att vara tankspridd. Men roligt !! Så…..man får väl trösta sig med det.

Det verkliga slutet - (Alkemisten)

Herdepojkens öde

Solen sökte ett fokus
öknen var ett brännande glas
jag hade sett kameler i fjärran
hela den dagen
hört havet brusa
ett vattenfall av guld
men nu
nu lyste stjärnorna
svalkande
som vigda av vatten

jag bad
jag sökte en mening
ett svindlande svar
ett vattenkrus
bara några klunkar
skulle släcka elden

det var rösten som väckte mig
den var hennes
flickan i den gula klänningen
det var hon
som baddade min panna
hennes sandiga lilla hand
smekte mitt hår
hon talade i tungor
bubblade av skratt
och jag förstod
nu är jag där
äntligen
är skeppet här
snart är vi ombord
och skatten
har jag med mig