Konstfacks självmord

Ursäkta, vissa av er lättförledda svenska folk … men har ni inte blivit riktigt hjärntvättade nu av de terpentinflummiga bortförklaringarna från konstskolan i Stockholm … härförleden !? Har ni inte i eftertänksamhetens kranka blekhet fallit offer för ogenomtänkta populistiska uttalanden i media ?

Under efterdebatten ang. den här kvinnan (s.k. konstnären) som fejkade ett självmordsförsök på Liljeholmsbron och sedan, med hjälp av polisen, blev omhändertagen på S:t Görans psykakut, så fick man höra vanligt folk uttala sig i radio och TV, att ..citat: "Man kan inte fördöma konstprojektet förrän på försommaren, då vi får reda på själva syftet med det hela".

Fullständig rappakalja … säger jag !! Förr var allting politik. Nu är tydligen allting konst ..!? Begreppet konst har plötsligt uppenbarligen blivit en gren inom den undersökande journalistiken. Att "wallraffa" skulle alltså ha ett konstnärligt värde …!? Vore inte det, att pyramidalt överskatta journalisternas intellektuella kapacitet !?

Jag bara frågar mig …. vad är konst ? Om någon, rent hypotetiskt, skulle ställa sig i fönstret och kissa på folk som går förbi där under ……. är det konst ? Om någon släpper ut 200 råttor och ett par, tre katter på ett äldreboende ……..är det konst ? Jag menar bara, att det man sysslar med på de s.k. "konstskolorna" idag inte alls är gränsöverskridande konst. Snarare är det brist på konstnärlig fantasi. När idéerna tryter, så ger man sig in på dessa tveksamma och ibland omoraliska återvändsgränder. När sedan självkritiken steg för steg avtrubbas, så vet ingen vart dessa illvägar bär. Vem vet, en dag är det kanske "konst" att slå ihjäl någon med en spade och sedan gräva ner vederbörande till hälften stående… som fågelskrämma med spade …. i ett jordgubbsland …!??

Om det här aktuella fallet på S:t Göran får anses som god konst, vad har vi då inte att vänta på i framtiden. Projektledaren och den kvinnliga studenten som inte tror sig ha mer artistisk kreativitet än detta "självmordsförsök". Borde inte dom byta bana och istället försöka sig på ett "vanligt" jobb ? Något som kanske inte kräver lika stor empatisk inlevelseförmåga och framför allt inte ….. ett jobb som kräver fantasi.