Google Website Translator Gadget

tisdag 15 januari 2008

In the year 2525

Havet ligger stilla i skymningen. Upp ur det månljusglilttrande vattnet reser sig bara topparna på några skyskrapor. I förgrunden syns facklan och övre delen av frihetsgudinnans krona speglande sig i den guldskimrande gråblå vattenytan.
Förtöjd vid en av de stympade byggnaderna ligger en upplyst lyxkryssare, vars kulörta lyktor påminner om människor i den annars så livlösa marina omgivningen.
I den skenbart totala tystnaden hörs svag musik från fartygets inre. Det är "In the year 2525" som spelas om och om....och om igen. Inte ens en bubbla av generationer människors liv och lust stiger upp från den på botten nu så konserverade humanoida epoken.
Medan mörkret åter sänker sig, stiger den gåtfulla fullmånen som ett stort äpple över den dränkta civilistationens Mecca. Ännu en dag utan oss är till ända.
In the year twentyfive twentyfive......
if man is still alive......
if not...
so what..

måndag 14 januari 2008

Mitt liv som hund

Ibland önskar jag, att jag vore en hund. Inte för det förnämliga luktsinnet. Det är ju som bekant både till glädje och förtret. Åtminstone med våra värderingar om vad som doftar gott eller inte.
Nej, snarare beror det på, att en hund alltid lever i nuet. Aldrig behöver oroa sig för morgondagen eller gräma sig för misstagen den gjorde igår. Alltid omhändertagen och gastronomiskt närd.
Begrepp såsom utbildning, jobb, väder, pengar, mat, kläder, sjukdomar, semester, utseende, ålderdom, krämpor och död existerar inte i djurens lyckligt förskonade tillvaro. Inte står heller hygien som hårtvätt, dusch och tandborstning speciellt högt på dagordningen. (skulle i och för sig kännas som en förlust i "vår värld", men…. .)
Personligen skulle emellertid det där att gå i koppel kännas lite integritetskränkande. Men för er med dåligt lokalsinne kanske det bara skulle kännas befriande…!? Aldrig behöva bekymra er för var ni är eller vart ni ska. Bara få hänge er åt att springa "på stan" och titta i skyltfönstren och ev. ….nosa andra hundar i baken. (nåja..)
Lite ensamt och övergivet skulle det förstås kännas att sitta bunden utanför Konsum, medan matte stressar runt där inne på fredagseftermiddagen med långa handlingslistan i korgen.
Men, …. då fick man väl passa på, att hålla utkik efter någon vacker cockerspaniela ute på promenaden….!?
Väl hemma kunde man sedan krypa upp i mjuka soffan. Halvsova framför TV´n och varken behöva lyssna på eller förstå ett ord av det ständiga partipolitiska pladdret som varje kväll kontaminerar nyhets-sändningarna. Då … skulle det bara kännas skönt… att få vara hund.
Men, om man nu varken är eller kan bli en hund, så kan man ju åtminstone skaffa sig en. Bara för att liksom komma närmare… det livet. Låta sig smittas och få ta del av den obekymrade sfär som omger en liten nyfiken, livsglad, spontan och tillgiven vän.

Men då inställer sig frågan………. vad skulle hunden tycka ? Lever man själv ett så pass omväxlande och motionsrikt liv, att en vovve skulle "känna sig hemma" …!? Kanske inte, men å andra sidan…så vore det nog ett ypperligt sätt att ändra sin livsstil. En fyrfota slavdrivare som dagligen släpar dig ut i naturen och lika entusiastiskt visar din syreberusade hjärna hela vägen hem igen. Ett nyttigare nytt liv. Ett liv som hund….helt enkelt.