Google Website Translator Gadget

torsdag 28 augusti 2008

T - 14 days.....and still counting

Vad som fanns innan "Big bang" får vi nog aldrig veta, men vad som hände 1 tusendels sekund efter ..... ja, det får vi snart veta. För den 10:e september drar man enligt planerna igång den enorma partikelacceleratorn vid Cern i Schweiz och då kommer så småningom resultaten att strömma in från detta fantastiska experiment. (Se mitt tidigare inlägg "Det stora experimentet")
Finns Higgs partikel ..... finns mörk materia ? Får man svaret på vad mörk energi är ? Kommer man att hitta något som fullständigt vänder upp och ner på vår nuvarande kunskap om universum ? Ja, vi får vänta och se. Se hur allt såg ut just då ...... i ögonblicket strax efter universums skapelse. Nu .... 13700 miljoner år senare. Är det inte fantastiskt vad mänskligheten kan klara av, om den bara satsar lite. T.ex. 40 miljarder. Dyrt ... ??! Jaa, men betydligt billigare än Irak-kriget och oändligt mer givande .... eller ....

Det naturliga urvalets säregna konsekvens

Jag tror inte, att Darwin någonsin satte sin fot i mellanösterns länder. Trots det känns det som om hans ande vilar tungt över dessa infekterade oroshärdar. I spåren av hat och hämnd bland de oliktänkande folkslagen framträder allt tydligare hans teorier om evolutionens principer. Det som för oss verkar absurt, omänskligt och cyniskt, när man med vapen och självmordsbombare varje dag försöker att utplåna varandra … är förmodligen bara ett utslag av ”det naturliga urvalet” …!? En inbyggd naturlag i evolutionen där det livskraftiga skall premieras och där det som inte kan anpassa sig till villkoren i sin omgivning …. skall förgås.

Det är nämligen precis det som händer nu bland grupper av folkslagen i dessa länder. Att hata, hämnas och döda är antagligen inte till gagn för mänsklighetens utveckling. Därför kommer dessa ”missbildningar” bland arten homo sapiens att förgöra sig själva. D.v.s. den typen av asocialt och destruktivt beteende har uppenbarligen inte visats sig som livsdugligt enligt lagarna för ”det naturliga urvalet”. Endast de gener som bär på de rätta anlagen för planetens fortlevnad kommer i längden att ”gå vidare”.

Sedan kan man ju ha åsikter om det humana i att unga och lättlurade självmordsbombare så cyniskt offras. Att barn och andra oskyldiga stryker med i dessa barbariska illdåd. Visst! Men evolutionen har inga känslor och inget moraliskt ställningstagande. Den följer bara sin av naturen inprogrammerade kod och den ….. den är en del av oss.

måndag 25 augusti 2008

Hej, det gällde annonsen på villan.....

Att vakna en söndagsmorgon kl. 7.30 av att någon spikar i lägenheten intill …. Ja, det är faktiskt något man får räkna med, om man bor i en bostadsrätt. För det verkar som om många innehavare av sådana bostäder tycks tro, att det är en sommarstuga dom har köpt…!? Ett renoveringsobjekt med inbyggd femårsplan.
Det är just den typen av människor som aldrig blir färdiga med någonting. Som tycker att …spika…såga och borra måste vara ”meningen med livet”. Som aldrig kan sätta sig ner…. vara nöjda … och gå vidare. Eller också lider dom brist på andra intressen och visioner.

Ni minns säkert den där gubben i filmen ”Mitt liv som hund” som dag och natt terroriserade sina grannar med sitt enerverande hamrande på taket. Sådana personer borde istället köpa ett gammalt ruckel ute i skogen. Där kan dom hålla på och riva, bygga om och riva ner igen. Få utlopp för sina säregna lustar. Men för Guds skull köp inte en bostadsrätt ! Lämna dom till oss med en mer diversifierad livsåskådning. Till oss som inte vill bo på en byggarbetsplats. Eller …. sök jobb på Skanska ! Då kanske ni är nöjda, när ni kommer hem …!?

Om man mot förmodan skulle ha turen, att en av dessa snickare säljer sin lägenhet …. ja, då kan man nästan svära på, att den nye köparen inte riktigt tycker att inredningen är helt i paritet med sina önskemål och idéer……. och så är cirkusen igång igen.

Att klaga hos föreningen har du inte mycket för. Det vore som att klaga på att någons dammsugare väsnas. Det är varken förbjudet att städa eller renovera lägenheten.

Där har ni fördelen med en hyresrätt. Där varken får man eller tjänar något på att ”bygga om”. Fast det bästa av allt vore ju en egen fristående bostad. Kanske en egen villa!? Helst en liten bit från grannarna. Då slipper man även att lyssna till deras musik med stående vågor av innehållslösa bastoner och så kan man ju själv dessutom kanske ”bygga om lite” …… utan att störa. Om man nu, mot bättre vetande, skulle få en släng av den sjukdomen ibland…!?

måndag 18 augusti 2008

Varför inte "göra en Ara" ibland ?

Vad skönt det är med personer som följer sin inre röst. Som struntar i stelbenta normer. Som vågar göra det som etablissemanget aldrig kunde drömma om. Som säger ifrån, även när omvärlden förväntar sig, att man ska blunda och svälja förtreten.

Precis som brottaren Ara gjorde under OS. Han gav uttryck för sin ilska över domarskandalen och statuerade exempel för vad fler borde göra, när domare och mäktiga förbund har mage att låta så flagranta och korrupta bortdömningar passera. Vi borde alla ”göra en Ara” ibland !!

Jag kommer just nu ihåg ett par gånger, när jag själv gjorde det. Det var först i lumpen, när vi kom hem till kasernen efter en jobbig vecka ute i skogen. Man kände sig trött och sliten, när man bärande på tung packning gick in genom grindarna. Då öppnar en fanjunkare luckan i vakten och säger: ”Knäpp översta knappen !”
Då rusade det lilla blod man hade kvar rakt upp i hjärnan. Jag bad honom dra åt helv…. och gick bara vidare in på området. Han hann snart ifatt mig och tog namn och nummer. Sedan blev man uppkallad till kaptenen och fick en veckas kompaniförbud. Det var det värt !

En annan gång hade jag bokat en tågbiljett i 2:a klass. Väl ombord så fanns det inga platser kvar. Uppenbarligen överbokat. Då satte jag mig i 1:a klass, där det fanns gott om plats. När konduktören kom, blev det ett himla liv, men jag flyttade inte på mig trots flera minuters diskussion, om vad som var rätt eller inte. Varje gång han sedan passerade min plats, så stannade han demonstrativt och blängde på mig. Då bara njöt jag ! Jag visste, att jag hade ett moraliskt övertag och att dom egentligen inte hade något argument med substans att komma med.

Lourdes´ gamla mamma


Jaha, nu har alltså Madonna fyllt femtio. Inte konstigt då att man själv börjar bli gammal. Jag minns all uppmärksamhet som hon fick på åttiotalet. Hur hon blev en trendsetter för alla tjejer med sina ständiga utmanande stilväxlingar och ska det sägas i ärlighetens namn ……. också för den bra musiken.

De senaste åren har hon i och för sig släppt mycket bra skivor, men hennes personliga stil har tyvärr sedan flera år konserverats i någon slags anorektisk hälsodryck, där hon tycks tro, att en välexponerad tanighet i videoutförande skulle vara sexigt. Hennes ovårdade (?), långa och fula hår understryker bara, att det var länge sedan begreppet Madonna var ekvivalent med fräckhet och förnyelse. ”In bed with Madonna” är nu bara ett tidsdokument över en epok som flytt.

När man nu ser henne ibland på TV, så får man en känsla av, att det var länge sedan hennes gnistrande diamantklocka stannade. Låtarna är som sagt fortfarande bra, men det betyget måste också till stor del tillskrivas hennes duktiga låtskrivare och producenter. En riktig affärskvinna är hon dock …. allt detta till trots och förmågan att omge sig med dom bästa i branschen har hon fortfarande ………. vår tids Madonna.

måndag 11 augusti 2008

50 kubik av lycka

Jag kan säga som det är...... Jag saknar min moped. Min blå Crescent. Kanske inte bara den...utan även tiden då man plötsligt fick förmånen att slippa allt tungt cykeltrampande. Tiden då lättjan fick ett ansikte. När själen genom delning växte till EN symbiotisk varelse...... jag och min moped.

Tillsammans gled vi fram på de småländska grusvägarna. Genom mörka skogar i tallbarrsdoft och runt glittrande badljumma sjöar var vi ständigt på upptäcktsfärd. På jakt efter något. En resa där varje kurva dolde en potentiell ny upplevelse. En otrolig känsla där landskapet vara flöt förbi, medan den doftmättade vinden fyllde varje vrå i den unga kroppen med en stark smak....av livet.

Utan att då helt förstå... att det som just passerade i själva verket VAR det riktiga livet, njöt man nog ändå av tillvaron där på skinnsadeln. Allt kändes möjligt, när motorns trygga surrande helt kravlöst slavade oss upp för alla branta backar, genom daggfyllda ängar i morgonsolen på väg till sommarjobbet och under kvällarna på macken där alla mopedburna killar samlades tillsammans med tjejerna i trädgårdsmöblerna där utanför korvkiosken. Ja, det fanns nog inte många kvadratmeter väg i traktens omgivningar som man inte "avverkade"...!?

De vitmolnade dagarna log bedrägligt mot oss. Någonstans därinne förstod man, att detta inte skulle vara för evigt. Men, vem orkade bry sig nu, när lättjan äntligen hade öppnat sitt fönster och vädrat ut svårmodet ur ens lyckotörstande sinne.

Vid åtminstone två tillfällen i vuxen ålder har jag emellertid fått återuppleva samma känsla. Både på Cypern och Sicilien hyrde jag moppe. Båda med automatlåda och fartresurser upp till 70 km/t. Sällan har jag haft så roligt som då...!? Speciellt bland Siciliens berg, kullar och klippiga vikar och då framför allt på serpentinvägarna upp till Taormina och det branta berget där ovanför. Det var en obeskrivlig känsla av frihet.

Det är något speciellt med mopeder och har man dessutom haft förmånen, att få kryssa genom tonårstiden med dessa absistensiella farkoster.......ja, då glömmer man det aldrig. Man kommer nog alltid att sakna sin gamla moppe.....!