Google Website Translator Gadget

lördag 26 februari 2011

Bara ett mikrolån fån

Ursäkta "petit moi", men vad är det som är sååååå.. bra med den där låten "Mikrofonkåt" ?? Förr i världen på vinylskivornas tid, ja ... då lyfte man bara på picup'en, när en skiva hade hakat upp sig. Men i det här fallet så går det inte. Nej, för nu påstår man .... att det ska vara så här ...!?

Ett enerverande upprepande av ordet "mikrofonkåt" 23 - 24 ggr och nästan lika många gånger av ordet "mikrofon" ..!??  (" -Hörde du Josefina ... hon vågade säga det där ordet ... sååå många ggr dessutom"). Allt detta till en rytmmaskins bakgrunds-stånkande i 120 bpm-tempo. Jaha, är det detta som kallas "det svenska musikundret" ? Är det så arvet från ABBA förvaltas numera ? Ja, då har man inte stora krav på den musikaliska genialiteten. Och ... det är säkert samma personer som höjer den här låten till skyarna som i samma andetag kan idiotförklara Per Gessle.  Förmodligen sitter de också bänkade framför TV'n under Melodifestivalen ..... precis som barnen framför Kalle Anka på julafton. "Åååå Guuud va' bra ..... och vilka underbara klääääder !! Tycker i all fall ja' .... vad tycker du?"

Lyssna på parodin!

fredag 25 februari 2011

Här avslöjar jag Swedbank .... kanske !?

Fakta:

// Anna Liljeqvist ärver 85.000 kr efter sin far som dör 1993. Hon beslutar att låta sina 5 söner få dela på arvet. Alltså 17.000 kr vardera. Två av sönerna är vid den tiden redan myndiga och tar genast ut sina andelar. Resten investerar Anna i tre olika kapitalkonton (17.000/konto) hos Swedbank, på Gullmarsplan i södra Stockholm. //

Där ska pengarna nu stå och förränta sig tills sönerna är myndiga. Sista gången som Anna får ett kontoutdrag på de tre kontona (på totalt 51.000) är år 1996. Därefter hörs ingenting från banken. År 2010, när alla sönerna har blivit myndiga, tänker sönerna ta ut sina andelar från Swedbank. Anna får då beskedet från banken, att det inte finns några konton registrerade på henne eller hennes söner.

TV-programmet Plus som tog upp det här fallet fick inga relevanta förklaringar från Swedbank, utan de hänvisade till sin lagliga rätt, att bara lagra uppgifter om konton i högst 10 år, från det sista datumet som transkaktioner, kontouppgifter eller kundkontakter i ett specifikt konto har registrerats.

Här anser jag, att Swedbank antingen ljuger eller försöker dölja ett tekniskt misstag eller fel i sitt datorsystem .... år 1996-97. Nu vet vi inte, vilka rutiner banken har (hade) vad gäller årliga utskick av kontoutdrag till kunderna. (kunde kanske vara i max 3 år, om inget händer på kontot) Inte heller hur deras datorsystem är programerat ang. övervakning och statistik på förekommande eller icke förekommande transaktioner på bankkonton. Om inte Annas konton togs bort av misstag 1996-97, så tror jag, att det gick till på följande sätt ........!!??

Jag misstänker i så fall, att banken har ett övervakningsystem av konton, där man efter varje utskick (och/eller efter varje kontotransaktion) lägger en så kallad ”watch dog” i datorprogrammet. En rutin som hela tiden ”vakar” över kontot och när 10 år har gått (utan kontorörelser, etc.), så tar programmet automatiskt bort kontot och ev. loggfiler. I så fall togs Annas konton bort 2006. Eftersom man förmodligen samtidigt tar bort tillhörande loggfiler, så finns det sedan inget spår kvar av något kontot. (D.s.v. om inte Swedbank har en hemlig loggfil över loggfilstransaktioner... som man nu mörkar....??)

Enl. lagen så behöver man inte spara några loggfiler för bankkonton längre än tio år (utan kontorörelser). Därför misstänker jag, att samtidigt som man tar bort kontot, så försvinner loggfilen. Vilket i så fall skulle var likvärdigt med lagbrott och programrelaterat bedrägeri av Swedbank.

Att nu skylla på att det finns så många konton, att det inte finns plats att spara konto-info längre än 10 år är "bullshit talking". Man kan bara nämna, att endast en (1) videofil på 5 min i YouTube antagligen kräver mer minne än alla Swedbanks samlade konto-transaktioner under 50  - 100 år.

tisdag 22 februari 2011

När hörde ni er favoritmusik i P4 senast ......?

Klicka på nedanstående länk och skicka protest-mail till de ansvariga för (SR) P4 lokalradions enfaldiga musikutbud ! (Pia Kalischer och Mats Hermansson, SR.)
Tala om vad ni tycker och ställ dem till ansvar för sin diktatoriska och självgoda attityd. För sitt oansvariga sätt att ignorera lyssnarnas diversifierade musiksmak. För att medvetet och obstinat så flagrant sätta sig på tvären mot licensbetalarnas önskemål om en musikkanal i paritet med deras breda musiksmak.

PROTESTERA MOT P4'S MUSIKUTBUD     NU !!

onsdag 16 februari 2011

Nu tillhör man fotfolket

Man säger ju, att goda gärningar lönar sig. Men, jag börjar nu att ifrågasätta det påståendet. Jag besökte vår lokala galleria i förrgår och märkte att entrén var täckt av polerad kullrig svall-is. Jag kände hur fötterna gled iväg en bit (trots halkskydd på fötterna) och och såg att nästan alla besökare efter mig också halkade omkring där på isen. Därför gick jag direkt till Lindex' (?) personal och bad dem att ringa till förvaltaren för omedelbar sandning. Det skulle dom absolut göra .. genast. Tyckte att jag hade gjort dagens goda gärning och besparat kunderna ett antal onödiga benbrott med allt vad det för med sig. Därför gick jag nu lättad vidare in i gallerian.

Någon dryg timma senare lämnade jag stället för en promenad hemåt. Jag tog sedan en genväg genom T-banans vänthall och just vid entrén for plötsligt min ena fot iväg framåt och träffade en dörrstolpe (?). Kändes som om jag hade halkat på ett blött marmorgolv... typ..  och kände omedelbart smärtan i tån. Ok, jag hade halkat ... trots halkskydd (eller kanske p.g.a.), men tröstade mig med, att jag inte hade ramlat i alla fall. Jag hade lite ont men gick ändå vidare. Ungefär halvvägs hemåt kände jag, att det här går inte. Värken tilltog och varje steg smärtade i stortån. Började medvetet att halta för att undvika en böjning av tån. Jag är oftast väldigt envis och tänkte därför inte ge upp.... för det här. Väl hemma så var smärtan nu påtaglig och att gå som vanligt var inte att tänka på. Nej, inte när man har sparkat in nageln några mm in i stortån !?!

Nu har det gått två dagar och än kan jag inte gå normalt och skulle man stöta emot något ... så skriker man till. Men ..... vad är det här .. i jämförelse med Foppas fot. Tänk så illa det måste vara med den, efter all medial uppmärksamhet under nu flera år. Ibland kan han .."inte spela mer" .. och sedan ska han komma igen. Spela ... aj aj aj .... spela .... aj aj aj...!??? Nu har han visst lagt av (säger han) för gott och jaa ... det kanske inte gick längre, att mjölka ut mera reklampengar från gamla (och nya) blåögda sponsorer. I princip har han ju gått på "konstgjord andning" i flera år. Och ALLA har gått på det !!

söndag 13 februari 2011

Det gäller att passa på

Förresten ..... har ni hört om gubben på ålderdomshemmet som en dag hade fått en tillfällig höjning av testosteron-halten. Han passade då på att kombinera nytta med nöje och satte upp en lapp på sin dörr med texten: "Ett ligg säljes!? ( i sängen - 100 kr, på golvet - 25 kr )".

Det dröjde bara någon timma, så kom en tant i rullstol inrullande med 100 kr i handen. Gubben sken upp och sa: "Jaha ... jag ser, att du vill ha ett ligg i sängen ...!? Näe, sa tanten. "Jag vill ha fyra på golvet".

Lorden från gränden

torsdag 10 februari 2011

Beatles i bilder

Här kan ni titta på bilderna i mitt Beatles-album. Jag har fotograferat dem i böcker och sedan redigerat och bildbehandlat dem. (För bildspel klicka på lilla bilden med pilen i längst ner.) Mycket nöje !
BEATLES-album

What's new pussycat

Jag hörde en amerikansk kille som berättade om, när han och hans kompis en kväll slank in på ett av stadens fik. Det var på 70-talet och jukeboxen var fortfarande ett obligatoriskt inslag i inredningen. Innan de beställde in varsin cola och mazarin, så gick de först bort till jukeboxen och tänkte köra några låtar. Det var då hans kompis fick idén. För en dollar fick man spela 3 låtar och de stoppade in 7 dollar. Sedan botaniserade de bland musikutbudet och valde till slut Tom Jones-låten "What's new pussycat" och tryckte in den .......... 21 ggr i rad.

Andra gången den spelades, så var det knappt någon som reagerade. Kanske tyckte man, att det var en väldigt lång låt ...!?  Tredje gången såg man, att några av gästerna på fiket undrade ..."spelar man den låten igen ??!" När sedan "What´s new pussycat" tonade ut, så upphörde konversationerna i lokalen och en märklig och förväntasfull tystnad spred sig. Vad skulle hända ?

"What´s new pussycat ...waaa o wa o wa wa...". Gästerna på caféet tog sig för pannan, tittade sig omkring och suckade uppgivet. Vad är det för en djävul som spelar den här låten hela tiden ....??!! Det var nu fjärde gången och de två kompisarna tog bara ännu en klunk ur colan. Tittade leende på varandra och riktigt myste. De såg emellertid en svartögd äldre man som nu hade samlat på sig så mycket vrede och adrenalin, att kniven han höll i började att vibrera. Man riktigt kände, att det här skulle inte hålla länge till.

Låten tonade ut och ännu en gång så spred sig denna förunderliga, hotfulla tystnad. Ingen varken åt eller drack nu längre. Alla bara stirrade rakt ut. Sekunderna gick ovanligt långsamt. Sedan ....... "What´s new pussycat ....waaa o wa o wa wa". Mannen med kniven slog näven i bordet så att porslinet nästan vibrerade ner på golvet. Han svor och muttrade  och det var nästan så att kompisarna satte colan i halsen. De såg inte riktigt så kaxiga ut som tidigare. Femte gången var alltså gränsen ...!?

Nu hade en av killarna emellertid tänkt ännu ett steg längre vid jukeboxen och som sjätte låt hade han knappat in en annan låt. Nämligen Tom Jones med "It's not unusuall". När den så småningom efter den vanliga nervösa tystnaden drog igång, så hörde man hur alla andades ut och nästan befriande återgick till fikat och samtalen med varandra. Jaa, ända fram tills låten efter några minuter sakta tonade ut. Då tystnade allt igen. Tiden kröp fram och flera av gästerna stirrade bara tomt rakt ut genom rummet.

....... "What's new pussycat waaa o wa o wa wa" .....!? Sedan gick allt väldigt fort. Man hörde stolar som skrapade mot golvet. Folk som nästan flög genom lokalen och en elkabel som slets av när den i affekt rycktes ut ur väggen bakom jukeboxen. 

måndag 7 februari 2011

Vi fanns

Ingen ska minnas våra skratt
våra lidanden och skrik

Ingen längre se
allt levande
all grönskad prakt

Inget längre finnas till
när solen rodnande
sakta sveper in
med svullnad hetta
smältande slätar ut

Inget ska någonsin vittna
om allt som varit
om allt som kunde bli

Ingen ska veta
att vi en gång visste
att ingen ska veta
att vi
en gång funnits till

(c) LordN

torsdag 3 februari 2011

USA - metastasernas moder

Det finns ett land som har sitt finger med i spelat nästan överallt. Det är naturligtvis USA ! På grund av det … så sitter man nu helt oförmögen till ett adekvat ställningstagande i Egypten-konflikten. Får de inte "kontrollen" över ett ev. nytt annat styre i Egypten, så finns risken att en av deras andra allierade i oljestatsbältet, nämligen Israel, kommer att känna sig hotade. Det som USA bekymrar sig över, är inte människorna i Egypten, utan vem som har makten över Suezkanalen och alla oljetransporter där igenom. Nu är de också fångade i det faktum, att de andra allierade arabländernas folk kanske också vill kasta av sig diktaturens boja och då är problemet i Egypten bara förnamnet på vad som väntar.

Obama är visserligen en mycket duglig president, men felet är, att han sitter i knät på hökarna i militärledningen. Dom har han s.a.s. fått på köpet med presidentskapet och även om han verkar vara offensiv och bestämd i sina uttalanden om konflikten, så är det en bakbunden ledare som talar. USA har sig själva att skylla. Dom är allt för inblandade i snart allting på den här planeten. Självgodheten är pyramidal … för att använda en passande metafor i sammanhanget.