Som trådar längs tiden
löpte våra möjliga liv
till en flygande matta
väver vi nu dessa drömmar
__________
måndag 29 september 2008
torsdag 25 september 2008
Så som i en dröm
Snart är det dags för offentliggörandet av Nobelprisen. Varken som kandidat eller som inbjuden gäst till själva festen lär jag komma på fråga …. i år heller. Enda lilla (!) chansen att man skulle bli bjuden, är väl om min mail-kompis Max Tegmark någon gång skulle få fysikpriset. (Jag håller tummarna !)
Han är astrofysiker på MIT. Ett Nobelpristätt universitet i USA. Om ni missade hans sommarprogram i P1 under sommaren, så kanske det fortfarande finns att ladda ner från sr.se ….. ??! Gör det !!
Vad gäller Nobelpriset, så förstår jag inte varför man envisas med att dela ut ett pris i ekonomi ?! Visserligen är det till Alfred Nobels minne, men hans gärning skulle helst hedras med något mer i hans vetenskapliga anda. Nationalekonomi är väl knappast någon vetenskap och om det nu skulle vara det, så tillhör den väl snarast den teologiska fakulteten. Titta bara på när riksbankerna ska sätta sin repränta. Det spektaklet är mer baserat på godtyckligt tyckande än vetande. Den dagen någon kan presentera en exakt "formel" för räntesatsen, ja då kan jag tänka mig ett Nobelpris i ekonomi.
Konjunkturinstitutet kan man dessutom lägga ner samtidigt. Jag tror, att en spåkärring skulle lyckas bättre. Staten skulle spara miljonbelopp och tanten skulle få råd till en ny kristallkula. En riktig win-win situation.
Men om man nu mot förmodan hamnade där i Blå hallen, kan man inte låta bli, att fundera på vilka bordsgrannar som man inte vill … respektive vill… sitta tillsammans med. Marsdrömsfesten vore nog att bli placerad mellan Alexander Bard och Conan O´Brian. Skulle få sura uppstötningar redan efter förrätten. Om sedan Liza Marklund flankerad av Robin Williams och Henrik Schyffert skulle sitta mitt emot, då skulle man få sig en årsdos av billiga skämt … till dyra rödvinet. Samtidigt som Liza hela tiden svamlar om sin dyra villa i Spanien och …. någon misstänkt mördare uppe på balkongen.
Dr. Phil, snett mitt emot, analyserar mästerligt och entonigt varför Schyffert är där i indiandräkt med bart arsle och varför Alexander Bard sitter på en Nobelfest, mitt i vintern, som en 5-åring …. i kortbyxor. Per Nuder nickar instämmande strax bredvid men säger som tur är ingenting utan är bara så där formellt politiskt tråkig … som vanligt. Jaa, Gud bevare mig för den märkliga konstellationen.
Som tur är så finns det en ledig stol vid bordet intill. Inför huvudrätten sätter jag mig där och hamnar till min förtjusning mellan Catherine Zeta-Jones och Ana Ivanovic. En mogen Chablis till ett mört lammkött. Kommentarer är för den initierade överflödiga.
Att sedan efter det, från andra sidan bordet, få en dessert med Eddie Izzards fyndiga karameller och "en lite på snusen" Leif G.W. Perssons underbara retorik, ja då kommer snart alla i rätt stämning inför dansen i Gyllene salen. Med andra ord ett gyllene tillfälle att få bjuda upp någon av bordsdamerna. Får jag lov ….. Ana ?
Han är astrofysiker på MIT. Ett Nobelpristätt universitet i USA. Om ni missade hans sommarprogram i P1 under sommaren, så kanske det fortfarande finns att ladda ner från sr.se ….. ??! Gör det !!
Vad gäller Nobelpriset, så förstår jag inte varför man envisas med att dela ut ett pris i ekonomi ?! Visserligen är det till Alfred Nobels minne, men hans gärning skulle helst hedras med något mer i hans vetenskapliga anda. Nationalekonomi är väl knappast någon vetenskap och om det nu skulle vara det, så tillhör den väl snarast den teologiska fakulteten. Titta bara på när riksbankerna ska sätta sin repränta. Det spektaklet är mer baserat på godtyckligt tyckande än vetande. Den dagen någon kan presentera en exakt "formel" för räntesatsen, ja då kan jag tänka mig ett Nobelpris i ekonomi.
Konjunkturinstitutet kan man dessutom lägga ner samtidigt. Jag tror, att en spåkärring skulle lyckas bättre. Staten skulle spara miljonbelopp och tanten skulle få råd till en ny kristallkula. En riktig win-win situation.
Men om man nu mot förmodan hamnade där i Blå hallen, kan man inte låta bli, att fundera på vilka bordsgrannar som man inte vill … respektive vill… sitta tillsammans med. Marsdrömsfesten vore nog att bli placerad mellan Alexander Bard och Conan O´Brian. Skulle få sura uppstötningar redan efter förrätten. Om sedan Liza Marklund flankerad av Robin Williams och Henrik Schyffert skulle sitta mitt emot, då skulle man få sig en årsdos av billiga skämt … till dyra rödvinet. Samtidigt som Liza hela tiden svamlar om sin dyra villa i Spanien och …. någon misstänkt mördare uppe på balkongen.
Dr. Phil, snett mitt emot, analyserar mästerligt och entonigt varför Schyffert är där i indiandräkt med bart arsle och varför Alexander Bard sitter på en Nobelfest, mitt i vintern, som en 5-åring …. i kortbyxor. Per Nuder nickar instämmande strax bredvid men säger som tur är ingenting utan är bara så där formellt politiskt tråkig … som vanligt. Jaa, Gud bevare mig för den märkliga konstellationen.
Som tur är så finns det en ledig stol vid bordet intill. Inför huvudrätten sätter jag mig där och hamnar till min förtjusning mellan Catherine Zeta-Jones och Ana Ivanovic. En mogen Chablis till ett mört lammkött. Kommentarer är för den initierade överflödiga.
Att sedan efter det, från andra sidan bordet, få en dessert med Eddie Izzards fyndiga karameller och "en lite på snusen" Leif G.W. Perssons underbara retorik, ja då kommer snart alla i rätt stämning inför dansen i Gyllene salen. Med andra ord ett gyllene tillfälle att få bjuda upp någon av bordsdamerna. Får jag lov ….. Ana ?
måndag 22 september 2008
Camera Obscura
Jag har nyligen köpt en ny kamera. Den 6:e kameran i mitt liv. I jämförelse med min första så är den ett tekniskt underverk. Men frågan är …. kommer jag att ta bättre bilder med den ? Ja, det får väl framtiden utvisa, men en sak är säker. Nu i den digitala tidsåldern kan man verkligen slösa med bilderna.
Jag minns det som igår. Jag var väl kanske 14-15 år. Sommarlovet hade just börjat och jag tog förväntansfullt tåget in till stan för att köpa min första egna kamera. Tidigare hade jag bara fått låna familjens svarta lådkamera och var även så avundsjuk på min kompis systemkamera. En rysk (?) Zenith systemkamera med teleobjektiv.
Lyrisk över min nya kamera satt jag sedan i den lilla parken vid järnvägsstationen djupt försjunken i bruksanvisningens spännande "möjligheter". Det var en Agfa Silette. En småbildskamera 24x36, F2.8 - 22, 1/30 - 1/125 med normalobjektiv. Helt manuell men även med avståndssymboler på objektivet. Trots allt var jag nog lite besviken att inte haft råd med den dyrare modellen Silette II. Med inbyggd exponeringsmätare ! Nu i efterhand kan jag bara tacka min pobra ekonomiska tonårstid för det plånboksvalet. En helt manuell kamera tvingade mig nämligen till grundläggande praktiskt förvärvade kunskaper i fotograferingens ädla konst. Jag lärde mig att "på gehör" ställa in bländaren efter olika ljusförhållanden i förhållande till tiden och filmens ISO-tal (ASA), Autofokus fanns ju inte ens då, så förhållandet skärpedjup/bländare blev snart en integrerad del av tankeprocessen vid varje presumtivt motiv. Så småningom läste man också till sig färdigheter i komposition, ljussättning och motivval.
Åren därefter begränsades väl fotograferandet till en del av kostnaden för film och framkallning, men intresset fanns. Man kastade ofta lystna blickar på lumparkompisars systemkameror och tänkte att ….. en dag så…!?
Min första systemkamera blev så småningom en Konica Autoreflex T. Den skulle tjänstgöra i sju år innan nästas Konica köptes. En FS-1. Världens första systemkamera med inbyggd motor ! Skaffade den inför min jordenruntresa 1979 och jag minns bl.a. hur fascinerad vår guide i Thailand var över det där "surrandet" efter varje tagning.
Efter hand så tröttnade man på släpandet av tunga objektiv och kamera under alla resor och införskaffade därför en liten (mycket liten) Minox med fällbart bälg-objektiv (!). En mycket originell kamera med knivskarp objektiv. Min kanske bästa bild någonsin tog jag med just den. (Obs! Se bilden ovan! Den är en sämre kopia tagen med mobilen..) I 38° fuktig värme på en gata i den Mexikanska staden Merida "fångade" jag en mycket gammal och sliten kvinna. Sittande på trottoaren i mycket spartansk Haute Couture och lutad mot gamla backar med Coca-Cola tomglas … halsar hon en iskall Cola.
Den "luriga" ljusmätaren och avsaknaden av blixt gjorde emellertid, att den 1989 byttes ut mot en Konica A4 kompakt. Den använde jag i några år , men sedan 7-8 år har mitt fotograferande mest "legat på is". Fyra av mina sex kameror har jag forfarande kvar.
Ja, men nu har jag alltså börjat igen med min nya digitala kompakt. En Sony W170 med 10 Mpix, optisk bildstabilisator och Zeiss-objektiv (motsv.) 28 - 140 mm. Med 4 Gbyte minne får man plats med 1.000 bilder. Det är lite skillnad mot Agfa´n, men som sagt …… det är också bakom kameran som bilderna skapas. Bilder som förhoppningsvis blir ett konstnärligt tidsdokument över hur allting var just då …..då en gång för så länge sedan.
Jag minns det som igår. Jag var väl kanske 14-15 år. Sommarlovet hade just börjat och jag tog förväntansfullt tåget in till stan för att köpa min första egna kamera. Tidigare hade jag bara fått låna familjens svarta lådkamera och var även så avundsjuk på min kompis systemkamera. En rysk (?) Zenith systemkamera med teleobjektiv.
Lyrisk över min nya kamera satt jag sedan i den lilla parken vid järnvägsstationen djupt försjunken i bruksanvisningens spännande "möjligheter". Det var en Agfa Silette. En småbildskamera 24x36, F2.8 - 22, 1/30 - 1/125 med normalobjektiv. Helt manuell men även med avståndssymboler på objektivet. Trots allt var jag nog lite besviken att inte haft råd med den dyrare modellen Silette II. Med inbyggd exponeringsmätare ! Nu i efterhand kan jag bara tacka min pobra ekonomiska tonårstid för det plånboksvalet. En helt manuell kamera tvingade mig nämligen till grundläggande praktiskt förvärvade kunskaper i fotograferingens ädla konst. Jag lärde mig att "på gehör" ställa in bländaren efter olika ljusförhållanden i förhållande till tiden och filmens ISO-tal (ASA), Autofokus fanns ju inte ens då, så förhållandet skärpedjup/bländare blev snart en integrerad del av tankeprocessen vid varje presumtivt motiv. Så småningom läste man också till sig färdigheter i komposition, ljussättning och motivval.
Åren därefter begränsades väl fotograferandet till en del av kostnaden för film och framkallning, men intresset fanns. Man kastade ofta lystna blickar på lumparkompisars systemkameror och tänkte att ….. en dag så…!?
Min första systemkamera blev så småningom en Konica Autoreflex T. Den skulle tjänstgöra i sju år innan nästas Konica köptes. En FS-1. Världens första systemkamera med inbyggd motor ! Skaffade den inför min jordenruntresa 1979 och jag minns bl.a. hur fascinerad vår guide i Thailand var över det där "surrandet" efter varje tagning.
Efter hand så tröttnade man på släpandet av tunga objektiv och kamera under alla resor och införskaffade därför en liten (mycket liten) Minox med fällbart bälg-objektiv (!). En mycket originell kamera med knivskarp objektiv. Min kanske bästa bild någonsin tog jag med just den. (Obs! Se bilden ovan! Den är en sämre kopia tagen med mobilen..) I 38° fuktig värme på en gata i den Mexikanska staden Merida "fångade" jag en mycket gammal och sliten kvinna. Sittande på trottoaren i mycket spartansk Haute Couture och lutad mot gamla backar med Coca-Cola tomglas … halsar hon en iskall Cola.
Den "luriga" ljusmätaren och avsaknaden av blixt gjorde emellertid, att den 1989 byttes ut mot en Konica A4 kompakt. Den använde jag i några år , men sedan 7-8 år har mitt fotograferande mest "legat på is". Fyra av mina sex kameror har jag forfarande kvar.
Ja, men nu har jag alltså börjat igen med min nya digitala kompakt. En Sony W170 med 10 Mpix, optisk bildstabilisator och Zeiss-objektiv (motsv.) 28 - 140 mm. Med 4 Gbyte minne får man plats med 1.000 bilder. Det är lite skillnad mot Agfa´n, men som sagt …… det är också bakom kameran som bilderna skapas. Bilder som förhoppningsvis blir ett konstnärligt tidsdokument över hur allting var just då …..då en gång för så länge sedan.
måndag 8 september 2008
I det meningslösa
I DET MENINGSLÖSA
Vi har dörrar
vi kan stänga
rum
vi borde gömma oss i
för där ute
mitt i det vackra
växer meningslösheten
växer vilt
i det kargaste fagra
men någonstans
i det meningslösa
växer också skönheten
så stolt
utan en tanke på var
och utan en aning om hur
den sträcker sig mot ljuset
vägrar böja sig för tvivlen
spirar trotsande
utan en tanke
på att dö
vi skulle kanske öppna alla dörrar
lämna rummen
sitta där ute
hos skönheten
och för en gångs skull
hålla tillgodo
med det allra minsta
meningsfulla
__________
Vi har dörrar
vi kan stänga
rum
vi borde gömma oss i
för där ute
mitt i det vackra
växer meningslösheten
växer vilt
i det kargaste fagra
men någonstans
i det meningslösa
växer också skönheten
så stolt
utan en tanke på var
och utan en aning om hur
den sträcker sig mot ljuset
vägrar böja sig för tvivlen
spirar trotsande
utan en tanke
på att dö
vi skulle kanske öppna alla dörrar
lämna rummen
sitta där ute
hos skönheten
och för en gångs skull
hålla tillgodo
med det allra minsta
meningsfulla
__________
Ännu dansar Sandi
Genom tomhetens hav på väg mot stjärnan NGC 1333-IRAS 4B seglar ett "paket" av elektromagnetiska vågor. Året är 2965 på planeten Jorden, från vilken de nu har färdats i ett tusen år. 1965 lämnade de antennen på taket till radiostationen "KQLL 106.1 FM" i Tulsa , Oaklahoma.
Miss Sandi Stewart som just då hemma i Owasso fångade upp dessa vågor i sin nya FM- mottagare kunde med ett leende på sina nymålade rosa läppar höra Beatleslåten "Ticket To Ride" spelas. Hon och väninnan Joanne dansade förtjusta i tonårsrummet till den senaste hitlåten på listan. Omedvetna om att de här korta minuterna av popmusik just hade börjat sin långa resa ut i världsrymden. Som ett fruset fotavtryck av livet här …. skulle detta "staket av vågor" trotsa rumtidens gap och oförstört fortplanta sig genom galaxens ofantliga stjärnevärld. Tills nu ….. när de inom ett par minuter kommer att passera stjärnan NGC 1333-IRAS 4B. Kurskorrigerade av den lysande himlakroppens gravitation med någon grad … sträcker de vidare genom Vintergatans ständiga natthimmel. Oförstörda av tidens tand bär de ännu på en svag viskning av civilisationens röst. I hopp om att kanske en gång få möta den känsligaste av alla radiomottagare och åter få spela upp till dans. Till en dans med Sandi … ett millenium bort från den dag … då hon just kommit hem från skolan och upphetsad vill visa Joanne sin nya radio. En ljusblå födelsedagspresent … denna lyckliga 16-årsdag …försommaren 1965 i Owasso, USA.
Miss Sandi Stewart som just då hemma i Owasso fångade upp dessa vågor i sin nya FM- mottagare kunde med ett leende på sina nymålade rosa läppar höra Beatleslåten "Ticket To Ride" spelas. Hon och väninnan Joanne dansade förtjusta i tonårsrummet till den senaste hitlåten på listan. Omedvetna om att de här korta minuterna av popmusik just hade börjat sin långa resa ut i världsrymden. Som ett fruset fotavtryck av livet här …. skulle detta "staket av vågor" trotsa rumtidens gap och oförstört fortplanta sig genom galaxens ofantliga stjärnevärld. Tills nu ….. när de inom ett par minuter kommer att passera stjärnan NGC 1333-IRAS 4B. Kurskorrigerade av den lysande himlakroppens gravitation med någon grad … sträcker de vidare genom Vintergatans ständiga natthimmel. Oförstörda av tidens tand bär de ännu på en svag viskning av civilisationens röst. I hopp om att kanske en gång få möta den känsligaste av alla radiomottagare och åter få spela upp till dans. Till en dans med Sandi … ett millenium bort från den dag … då hon just kommit hem från skolan och upphetsad vill visa Joanne sin nya radio. En ljusblå födelsedagspresent … denna lyckliga 16-årsdag …försommaren 1965 i Owasso, USA.
De förutsägbara
DE FÖRUTSÄGBARA
Fåfängt
svansar ni runt i buren
närsynta
avundsjuka på någons lystra päls
själv
sitter jag ensam
uppe i trädet
ser er ångestfyllda dans
runt trivialiteterna
blickar ut
mot havet, nejderna
mot horisonten
reflekterar
över det filosofiskas essens
står över
det instinktivt banala
ser ner
på det förutsägbara
det enklaste självklara
ser ner
på er
_______
Fåfängt
svansar ni runt i buren
närsynta
avundsjuka på någons lystra päls
själv
sitter jag ensam
uppe i trädet
ser er ångestfyllda dans
runt trivialiteterna
blickar ut
mot havet, nejderna
mot horisonten
reflekterar
över det filosofiskas essens
står över
det instinktivt banala
ser ner
på det förutsägbara
det enklaste självklara
ser ner
på er
_______
torsdag 28 augusti 2008
T - 14 days.....and still counting
Vad som fanns innan "Big bang" får vi nog aldrig veta, men vad som hände 1 tusendels sekund efter ..... ja, det får vi snart veta. För den 10:e september drar man enligt planerna igång den enorma partikelacceleratorn vid Cern i Schweiz och då kommer så småningom resultaten att strömma in från detta fantastiska experiment. (Se mitt tidigare inlägg "Det stora experimentet")
Finns Higgs partikel ..... finns mörk materia ? Får man svaret på vad mörk energi är ? Kommer man att hitta något som fullständigt vänder upp och ner på vår nuvarande kunskap om universum ? Ja, vi får vänta och se. Se hur allt såg ut just då ...... i ögonblicket strax efter universums skapelse. Nu .... 13700 miljoner år senare. Är det inte fantastiskt vad mänskligheten kan klara av, om den bara satsar lite. T.ex. 40 miljarder. Dyrt ... ??! Jaa, men betydligt billigare än Irak-kriget och oändligt mer givande .... eller ....
Finns Higgs partikel ..... finns mörk materia ? Får man svaret på vad mörk energi är ? Kommer man att hitta något som fullständigt vänder upp och ner på vår nuvarande kunskap om universum ? Ja, vi får vänta och se. Se hur allt såg ut just då ...... i ögonblicket strax efter universums skapelse. Nu .... 13700 miljoner år senare. Är det inte fantastiskt vad mänskligheten kan klara av, om den bara satsar lite. T.ex. 40 miljarder. Dyrt ... ??! Jaa, men betydligt billigare än Irak-kriget och oändligt mer givande .... eller ....
Det naturliga urvalets säregna konsekvens
Jag tror inte, att Darwin någonsin satte sin fot i mellanösterns länder. Trots det känns det som om hans ande vilar tungt över dessa infekterade oroshärdar. I spåren av hat och hämnd bland de oliktänkande folkslagen framträder allt tydligare hans teorier om evolutionens principer. Det som för oss verkar absurt, omänskligt och cyniskt, när man med vapen och självmordsbombare varje dag försöker att utplåna varandra … är förmodligen bara ett utslag av ”det naturliga urvalet” …!? En inbyggd naturlag i evolutionen där det livskraftiga skall premieras och där det som inte kan anpassa sig till villkoren i sin omgivning …. skall förgås.
Det är nämligen precis det som händer nu bland grupper av folkslagen i dessa länder. Att hata, hämnas och döda är antagligen inte till gagn för mänsklighetens utveckling. Därför kommer dessa ”missbildningar” bland arten homo sapiens att förgöra sig själva. D.v.s. den typen av asocialt och destruktivt beteende har uppenbarligen inte visats sig som livsdugligt enligt lagarna för ”det naturliga urvalet”. Endast de gener som bär på de rätta anlagen för planetens fortlevnad kommer i längden att ”gå vidare”.
Sedan kan man ju ha åsikter om det humana i att unga och lättlurade självmordsbombare så cyniskt offras. Att barn och andra oskyldiga stryker med i dessa barbariska illdåd. Visst! Men evolutionen har inga känslor och inget moraliskt ställningstagande. Den följer bara sin av naturen inprogrammerade kod och den ….. den är en del av oss.
Det är nämligen precis det som händer nu bland grupper av folkslagen i dessa länder. Att hata, hämnas och döda är antagligen inte till gagn för mänsklighetens utveckling. Därför kommer dessa ”missbildningar” bland arten homo sapiens att förgöra sig själva. D.v.s. den typen av asocialt och destruktivt beteende har uppenbarligen inte visats sig som livsdugligt enligt lagarna för ”det naturliga urvalet”. Endast de gener som bär på de rätta anlagen för planetens fortlevnad kommer i längden att ”gå vidare”.
Sedan kan man ju ha åsikter om det humana i att unga och lättlurade självmordsbombare så cyniskt offras. Att barn och andra oskyldiga stryker med i dessa barbariska illdåd. Visst! Men evolutionen har inga känslor och inget moraliskt ställningstagande. Den följer bara sin av naturen inprogrammerade kod och den ….. den är en del av oss.
måndag 25 augusti 2008
Hej, det gällde annonsen på villan.....
Att vakna en söndagsmorgon kl. 7.30 av att någon spikar i lägenheten intill …. Ja, det är faktiskt något man får räkna med, om man bor i en bostadsrätt. För det verkar som om många innehavare av sådana bostäder tycks tro, att det är en sommarstuga dom har köpt…!? Ett renoveringsobjekt med inbyggd femårsplan.
Det är just den typen av människor som aldrig blir färdiga med någonting. Som tycker att …spika…såga och borra måste vara ”meningen med livet”. Som aldrig kan sätta sig ner…. vara nöjda … och gå vidare. Eller också lider dom brist på andra intressen och visioner.
Ni minns säkert den där gubben i filmen ”Mitt liv som hund” som dag och natt terroriserade sina grannar med sitt enerverande hamrande på taket. Sådana personer borde istället köpa ett gammalt ruckel ute i skogen. Där kan dom hålla på och riva, bygga om och riva ner igen. Få utlopp för sina säregna lustar. Men för Guds skull köp inte en bostadsrätt ! Lämna dom till oss med en mer diversifierad livsåskådning. Till oss som inte vill bo på en byggarbetsplats. Eller …. sök jobb på Skanska ! Då kanske ni är nöjda, när ni kommer hem …!?
Om man mot förmodan skulle ha turen, att en av dessa snickare säljer sin lägenhet …. ja, då kan man nästan svära på, att den nye köparen inte riktigt tycker att inredningen är helt i paritet med sina önskemål och idéer……. och så är cirkusen igång igen.
Att klaga hos föreningen har du inte mycket för. Det vore som att klaga på att någons dammsugare väsnas. Det är varken förbjudet att städa eller renovera lägenheten.
Där har ni fördelen med en hyresrätt. Där varken får man eller tjänar något på att ”bygga om”. Fast det bästa av allt vore ju en egen fristående bostad. Kanske en egen villa!? Helst en liten bit från grannarna. Då slipper man även att lyssna till deras musik med stående vågor av innehållslösa bastoner och så kan man ju själv dessutom kanske ”bygga om lite” …… utan att störa. Om man nu, mot bättre vetande, skulle få en släng av den sjukdomen ibland…!?
Det är just den typen av människor som aldrig blir färdiga med någonting. Som tycker att …spika…såga och borra måste vara ”meningen med livet”. Som aldrig kan sätta sig ner…. vara nöjda … och gå vidare. Eller också lider dom brist på andra intressen och visioner.
Ni minns säkert den där gubben i filmen ”Mitt liv som hund” som dag och natt terroriserade sina grannar med sitt enerverande hamrande på taket. Sådana personer borde istället köpa ett gammalt ruckel ute i skogen. Där kan dom hålla på och riva, bygga om och riva ner igen. Få utlopp för sina säregna lustar. Men för Guds skull köp inte en bostadsrätt ! Lämna dom till oss med en mer diversifierad livsåskådning. Till oss som inte vill bo på en byggarbetsplats. Eller …. sök jobb på Skanska ! Då kanske ni är nöjda, när ni kommer hem …!?
Om man mot förmodan skulle ha turen, att en av dessa snickare säljer sin lägenhet …. ja, då kan man nästan svära på, att den nye köparen inte riktigt tycker att inredningen är helt i paritet med sina önskemål och idéer……. och så är cirkusen igång igen.
Att klaga hos föreningen har du inte mycket för. Det vore som att klaga på att någons dammsugare väsnas. Det är varken förbjudet att städa eller renovera lägenheten.
Där har ni fördelen med en hyresrätt. Där varken får man eller tjänar något på att ”bygga om”. Fast det bästa av allt vore ju en egen fristående bostad. Kanske en egen villa!? Helst en liten bit från grannarna. Då slipper man även att lyssna till deras musik med stående vågor av innehållslösa bastoner och så kan man ju själv dessutom kanske ”bygga om lite” …… utan att störa. Om man nu, mot bättre vetande, skulle få en släng av den sjukdomen ibland…!?
måndag 18 augusti 2008
Varför inte "göra en Ara" ibland ?
Vad skönt det är med personer som följer sin inre röst. Som struntar i stelbenta normer. Som vågar göra det som etablissemanget aldrig kunde drömma om. Som säger ifrån, även när omvärlden förväntar sig, att man ska blunda och svälja förtreten.
Precis som brottaren Ara gjorde under OS. Han gav uttryck för sin ilska över domarskandalen och statuerade exempel för vad fler borde göra, när domare och mäktiga förbund har mage att låta så flagranta och korrupta bortdömningar passera. Vi borde alla ”göra en Ara” ibland !!
Jag kommer just nu ihåg ett par gånger, när jag själv gjorde det. Det var först i lumpen, när vi kom hem till kasernen efter en jobbig vecka ute i skogen. Man kände sig trött och sliten, när man bärande på tung packning gick in genom grindarna. Då öppnar en fanjunkare luckan i vakten och säger: ”Knäpp översta knappen !”
Då rusade det lilla blod man hade kvar rakt upp i hjärnan. Jag bad honom dra åt helv…. och gick bara vidare in på området. Han hann snart ifatt mig och tog namn och nummer. Sedan blev man uppkallad till kaptenen och fick en veckas kompaniförbud. Det var det värt !
En annan gång hade jag bokat en tågbiljett i 2:a klass. Väl ombord så fanns det inga platser kvar. Uppenbarligen överbokat. Då satte jag mig i 1:a klass, där det fanns gott om plats. När konduktören kom, blev det ett himla liv, men jag flyttade inte på mig trots flera minuters diskussion, om vad som var rätt eller inte. Varje gång han sedan passerade min plats, så stannade han demonstrativt och blängde på mig. Då bara njöt jag ! Jag visste, att jag hade ett moraliskt övertag och att dom egentligen inte hade något argument med substans att komma med.
Precis som brottaren Ara gjorde under OS. Han gav uttryck för sin ilska över domarskandalen och statuerade exempel för vad fler borde göra, när domare och mäktiga förbund har mage att låta så flagranta och korrupta bortdömningar passera. Vi borde alla ”göra en Ara” ibland !!
Jag kommer just nu ihåg ett par gånger, när jag själv gjorde det. Det var först i lumpen, när vi kom hem till kasernen efter en jobbig vecka ute i skogen. Man kände sig trött och sliten, när man bärande på tung packning gick in genom grindarna. Då öppnar en fanjunkare luckan i vakten och säger: ”Knäpp översta knappen !”
Då rusade det lilla blod man hade kvar rakt upp i hjärnan. Jag bad honom dra åt helv…. och gick bara vidare in på området. Han hann snart ifatt mig och tog namn och nummer. Sedan blev man uppkallad till kaptenen och fick en veckas kompaniförbud. Det var det värt !
En annan gång hade jag bokat en tågbiljett i 2:a klass. Väl ombord så fanns det inga platser kvar. Uppenbarligen överbokat. Då satte jag mig i 1:a klass, där det fanns gott om plats. När konduktören kom, blev det ett himla liv, men jag flyttade inte på mig trots flera minuters diskussion, om vad som var rätt eller inte. Varje gång han sedan passerade min plats, så stannade han demonstrativt och blängde på mig. Då bara njöt jag ! Jag visste, att jag hade ett moraliskt övertag och att dom egentligen inte hade något argument med substans att komma med.
Lourdes´ gamla mamma
Jaha, nu har alltså Madonna fyllt femtio. Inte konstigt då att man själv börjar bli gammal. Jag minns all uppmärksamhet som hon fick på åttiotalet. Hur hon blev en trendsetter för alla tjejer med sina ständiga utmanande stilväxlingar och ska det sägas i ärlighetens namn ……. också för den bra musiken.
De senaste åren har hon i och för sig släppt mycket bra skivor, men hennes personliga stil har tyvärr sedan flera år konserverats i någon slags anorektisk hälsodryck, där hon tycks tro, att en välexponerad tanighet i videoutförande skulle vara sexigt. Hennes ovårdade (?), långa och fula hår understryker bara, att det var länge sedan begreppet Madonna var ekvivalent med fräckhet och förnyelse. ”In bed with Madonna” är nu bara ett tidsdokument över en epok som flytt.
När man nu ser henne ibland på TV, så får man en känsla av, att det var länge sedan hennes gnistrande diamantklocka stannade. Låtarna är som sagt fortfarande bra, men det betyget måste också till stor del tillskrivas hennes duktiga låtskrivare och producenter. En riktig affärskvinna är hon dock …. allt detta till trots och förmågan att omge sig med dom bästa i branschen har hon fortfarande ………. vår tids Madonna.
De senaste åren har hon i och för sig släppt mycket bra skivor, men hennes personliga stil har tyvärr sedan flera år konserverats i någon slags anorektisk hälsodryck, där hon tycks tro, att en välexponerad tanighet i videoutförande skulle vara sexigt. Hennes ovårdade (?), långa och fula hår understryker bara, att det var länge sedan begreppet Madonna var ekvivalent med fräckhet och förnyelse. ”In bed with Madonna” är nu bara ett tidsdokument över en epok som flytt.
När man nu ser henne ibland på TV, så får man en känsla av, att det var länge sedan hennes gnistrande diamantklocka stannade. Låtarna är som sagt fortfarande bra, men det betyget måste också till stor del tillskrivas hennes duktiga låtskrivare och producenter. En riktig affärskvinna är hon dock …. allt detta till trots och förmågan att omge sig med dom bästa i branschen har hon fortfarande ………. vår tids Madonna.
måndag 11 augusti 2008
50 kubik av lycka
Jag kan säga som det är...... Jag saknar min moped. Min blå Crescent. Kanske inte bara den...utan även tiden då man plötsligt fick förmånen att slippa allt tungt cykeltrampande. Tiden då lättjan fick ett ansikte. När själen genom delning växte till EN symbiotisk varelse...... jag och min moped.
Tillsammans gled vi fram på de småländska grusvägarna. Genom mörka skogar i tallbarrsdoft och runt glittrande badljumma sjöar var vi ständigt på upptäcktsfärd. På jakt efter något. En resa där varje kurva dolde en potentiell ny upplevelse. En otrolig känsla där landskapet vara flöt förbi, medan den doftmättade vinden fyllde varje vrå i den unga kroppen med en stark smak....av livet.
Utan att då helt förstå... att det som just passerade i själva verket VAR det riktiga livet, njöt man nog ändå av tillvaron där på skinnsadeln. Allt kändes möjligt, när motorns trygga surrande helt kravlöst slavade oss upp för alla branta backar, genom daggfyllda ängar i morgonsolen på väg till sommarjobbet och under kvällarna på macken där alla mopedburna killar samlades tillsammans med tjejerna i trädgårdsmöblerna där utanför korvkiosken. Ja, det fanns nog inte många kvadratmeter väg i traktens omgivningar som man inte "avverkade"...!?
De vitmolnade dagarna log bedrägligt mot oss. Någonstans därinne förstod man, att detta inte skulle vara för evigt. Men, vem orkade bry sig nu, när lättjan äntligen hade öppnat sitt fönster och vädrat ut svårmodet ur ens lyckotörstande sinne.
Vid åtminstone två tillfällen i vuxen ålder har jag emellertid fått återuppleva samma känsla. Både på Cypern och Sicilien hyrde jag moppe. Båda med automatlåda och fartresurser upp till 70 km/t. Sällan har jag haft så roligt som då...!? Speciellt bland Siciliens berg, kullar och klippiga vikar och då framför allt på serpentinvägarna upp till Taormina och det branta berget där ovanför. Det var en obeskrivlig känsla av frihet.
Det är något speciellt med mopeder och har man dessutom haft förmånen, att få kryssa genom tonårstiden med dessa absistensiella farkoster.......ja, då glömmer man det aldrig. Man kommer nog alltid att sakna sin gamla moppe.....!
Tillsammans gled vi fram på de småländska grusvägarna. Genom mörka skogar i tallbarrsdoft och runt glittrande badljumma sjöar var vi ständigt på upptäcktsfärd. På jakt efter något. En resa där varje kurva dolde en potentiell ny upplevelse. En otrolig känsla där landskapet vara flöt förbi, medan den doftmättade vinden fyllde varje vrå i den unga kroppen med en stark smak....av livet.
Utan att då helt förstå... att det som just passerade i själva verket VAR det riktiga livet, njöt man nog ändå av tillvaron där på skinnsadeln. Allt kändes möjligt, när motorns trygga surrande helt kravlöst slavade oss upp för alla branta backar, genom daggfyllda ängar i morgonsolen på väg till sommarjobbet och under kvällarna på macken där alla mopedburna killar samlades tillsammans med tjejerna i trädgårdsmöblerna där utanför korvkiosken. Ja, det fanns nog inte många kvadratmeter väg i traktens omgivningar som man inte "avverkade"...!?
De vitmolnade dagarna log bedrägligt mot oss. Någonstans därinne förstod man, att detta inte skulle vara för evigt. Men, vem orkade bry sig nu, när lättjan äntligen hade öppnat sitt fönster och vädrat ut svårmodet ur ens lyckotörstande sinne.
Vid åtminstone två tillfällen i vuxen ålder har jag emellertid fått återuppleva samma känsla. Både på Cypern och Sicilien hyrde jag moppe. Båda med automatlåda och fartresurser upp till 70 km/t. Sällan har jag haft så roligt som då...!? Speciellt bland Siciliens berg, kullar och klippiga vikar och då framför allt på serpentinvägarna upp till Taormina och det branta berget där ovanför. Det var en obeskrivlig känsla av frihet.
Det är något speciellt med mopeder och har man dessutom haft förmånen, att få kryssa genom tonårstiden med dessa absistensiella farkoster.......ja, då glömmer man det aldrig. Man kommer nog alltid att sakna sin gamla moppe.....!
fredag 25 juli 2008
Fågel för en dag
Visst är det konstigt. När man blir äldre, så minns man barn- och ungdomen bättre, än det som hände för "bara" några år sedan. Sådana här sommardagar kan man ofta längta tillbaka till den tiden. Hur det kan kännas, kan man kanske sammanfatta så som här i min dikt......
BARA FÖR EN DAG
Ta mig tillbaka
till ungdomens dar
eller låt mig bara
få vara en fågel
för en dag
bara få känna den frihet
jag kände då
bara få flyga genom sommarlovet
jag älskade så
flyg mig tillbaka
till sorglöshetens dar
och låt mig bara
få vara hennes
för en dag
bara få känna den doften
jag avgudade så
bara få drömma om framtiden
jag väntade på
ta mig tillbaka
från framtidens dar
eller låt mig åtminstone
få vara en fågel
för en endaste dag
_______
BARA FÖR EN DAG
Ta mig tillbaka
till ungdomens dar
eller låt mig bara
få vara en fågel
för en dag
bara få känna den frihet
jag kände då
bara få flyga genom sommarlovet
jag älskade så
flyg mig tillbaka
till sorglöshetens dar
och låt mig bara
få vara hennes
för en dag
bara få känna den doften
jag avgudade så
bara få drömma om framtiden
jag väntade på
ta mig tillbaka
från framtidens dar
eller låt mig åtminstone
få vara en fågel
för en endaste dag
_______
onsdag 23 juli 2008
I björkekens sköna skugga
Hur skulle det smaka med en sval fruktig lättdryck så här mitt i sommaren. Vad vet jag…..kanske en fläder/hallon ? Eller varför inte en …smultron/citron, krusbär/papaya, jordgubb/mango, persika/päron, äpple/kiwi eller en melon/körsbär….?! Jaa, alternativen bland duo-drycker och andra smakbärande produkter i hyllorna är rikliga och ökar hela tiden.
Kan någon säga hur en krusbär/papaya-saft egentligen ska smaka ? –" Nej, den här smakade mer lime/citron…eller vad tycker ni…!?!".
Näe, vet ni varför dessa duo-smaker tenderar att etikettera snart varje flaska och burk..? Joo, därför att då kan man inte (i dessa syntetiska och oäkta essensers tid) som konsument säga att det här smakade inte som orginalet. T.ex. det var långt ifrån en riktig jordgubbsmak….o.s.v. .
Bara det smakar lite fruktigt , sött, surt och ibland beskt, så kan man kalla det för vad som helst, utan att kunderna kan klaga.
-"Får det förresten vara en tallrik kall rabarber/plommon-kräm här i skuggan under björkekens krona…!?"
-"Varsågod !"
Nu när man ändå sitter här i bersån och blickar ut över de små körsbärsgranarna som smeks av em.-solen och fläktande ljumma vindar…. jaa, då skulle det vara en fulländad herdestund att kunna sätta på P2 och få lyssna till skön och sval klassisk musik strömmande ut ur radion. Men…. vad är det då man hör ?
Joo….SR på albanska, SR på persiska, SR sameradion, SR sisuradio, SR på kurdiska och SR på arabiska….!!?? I tre och en halv timma !
Visst är det så, att även i de bästa av dagar hittar man ofta lite smolk längst ner i bägaren. Alltså, jag har inget emot invandrar-program, men snälla Sveriges Radio lägg dem på en annan tid. Varför inte på kvällen, när vi infödda svenskar ändå har parkerat oss framför Rapport eller någon am. långfilm med pekoralvarning. Eller kanske på morgonen….när vi ändå är fullt upptagna med att försöka lirka fram ett par, tre slamsor skivad skinka ur den där fantastiska påläggs-förpackningen, där man lyckats tråckla ihop skivorna till en dragspelsliknande köttmassa.
Jag förstår de giriga producenternas tanke. Helst vill de att hela skinkpaketet ska följa med upp och hamna på mackan. Javisst, då får man ju genast sälja en till !
Nu är emellertid vi inte så dumma som dom tycks tro…!?? Tyvärr dock tillräckligt många som fortfarande köper dessa idiotiska förpackningar. Sluta med det ! Köp vanliga förpackningar och bred era mackor till morgonklassisk musik i P2, så får ni en mer harmonisk början på den nya dagen. Passa på nu innan invandrar-programmen har hamnat där…!?
Kan någon säga hur en krusbär/papaya-saft egentligen ska smaka ? –" Nej, den här smakade mer lime/citron…eller vad tycker ni…!?!".
Näe, vet ni varför dessa duo-smaker tenderar att etikettera snart varje flaska och burk..? Joo, därför att då kan man inte (i dessa syntetiska och oäkta essensers tid) som konsument säga att det här smakade inte som orginalet. T.ex. det var långt ifrån en riktig jordgubbsmak….o.s.v. .
Bara det smakar lite fruktigt , sött, surt och ibland beskt, så kan man kalla det för vad som helst, utan att kunderna kan klaga.
-"Får det förresten vara en tallrik kall rabarber/plommon-kräm här i skuggan under björkekens krona…!?"
-"Varsågod !"
Nu när man ändå sitter här i bersån och blickar ut över de små körsbärsgranarna som smeks av em.-solen och fläktande ljumma vindar…. jaa, då skulle det vara en fulländad herdestund att kunna sätta på P2 och få lyssna till skön och sval klassisk musik strömmande ut ur radion. Men…. vad är det då man hör ?
Joo….SR på albanska, SR på persiska, SR sameradion, SR sisuradio, SR på kurdiska och SR på arabiska….!!?? I tre och en halv timma !
Visst är det så, att även i de bästa av dagar hittar man ofta lite smolk längst ner i bägaren. Alltså, jag har inget emot invandrar-program, men snälla Sveriges Radio lägg dem på en annan tid. Varför inte på kvällen, när vi infödda svenskar ändå har parkerat oss framför Rapport eller någon am. långfilm med pekoralvarning. Eller kanske på morgonen….när vi ändå är fullt upptagna med att försöka lirka fram ett par, tre slamsor skivad skinka ur den där fantastiska påläggs-förpackningen, där man lyckats tråckla ihop skivorna till en dragspelsliknande köttmassa.
Jag förstår de giriga producenternas tanke. Helst vill de att hela skinkpaketet ska följa med upp och hamna på mackan. Javisst, då får man ju genast sälja en till !
Nu är emellertid vi inte så dumma som dom tycks tro…!?? Tyvärr dock tillräckligt många som fortfarande köper dessa idiotiska förpackningar. Sluta med det ! Köp vanliga förpackningar och bred era mackor till morgonklassisk musik i P2, så får ni en mer harmonisk början på den nya dagen. Passa på nu innan invandrar-programmen har hamnat där…!?
torsdag 3 juli 2008
Kändisar
Jag vet inte, men jag tycks ha en viss ”förmåga” att ofta träffa på kändisar ute i vimlet. Jag kanske är mer observant och har ett bra minne för ansikten. Häromdagen råkade jag hamna mitt emot Josefin Brink i T-banan. Ja, ni vet….den smala lilla blonda vänsterpartisten som sitter i riksdagen. Hon med den rappa retoriken och tatueringar på armarna. Om hon har fler någon annanstans….kan jag tyvärr (?) inte svara på.
Där satt hon i alla fall i platåskor och försökte vara ”oberörd”. Smaskande på sin sena frukost…macka och läsk. Hon ser ut som en blandning av pastell-karamell, rock´roll-brud och späd skyltdocka.
Nu var hon emellertid inte så kaxig som i TV-sofforna, utan försvann i in i sitt inre…bakom musik (?) från mobilens lurar.
Raka motsatsen till Josefin fick jag se en gång på Klarabergsgatan. Stod och njöt av en glass, när en tjej kommer kånkande på ett jättepaket. Det var Vanna Rosenberg som hade varit och köpt en ny platt-TV. En 32” Samsung. Hon är ju inte direkt klent byggd, men att få se henne stapla fram ensam på trottoaren med denna breda och tunga kartong var en upplevelse. Att sedan också få ta del av hennes försök med att ta sig ombord på bussen, betala och heroiskt krångla sig bakåt mellan stolarna….ja, det var obetalbart. Jag stod länge full av beundran för denna tuffa kvinna, medan bussen försvann bort mot Kungsholmen.
Några andra s.k. kändisar man mött då och nu är t.ex. : Irma Schultz provande skor på Ecco, fotografen Lennart Nilsson under någon TV-inspelning på Hötorget, Mona Malm ganska anonymt handlande med sin man på Ica Kvantum, Alexander Bard med sin Alfa parkerande på Östermalm, Mats Rådberg på Södersjukhuset, även Claire Wikholm haltande (?) på samma ställe, den vitala Anna-Lisa Ericsson i solglasögon på Östermalstorg, Inger ”Pippi” Nilsson helt obemärkt provande skor, Ace of Base´s playboy i solglasögon på Stureplans uteservering, Lars Norén provande glasögon hos optikern… ledsagad av ungt kvinnligt smakråd, Charlotte Permell med påse från Akademibokhandeln på väg mot söderort i T-banan, Doctor Alban fikande på Sturegallerian. Några som verkar bo i mitt område är den ”självsäkra” debatt-tjejen America , likaså den skäggiga killen från Vetenskapens värld med barnvagn och äldre segelbåt , Bodil från Rapport (också med barnvagn… ibland på biblioteket) och en av ekonomikillarna på TV4-nyheterna som brukar jogga …där jag promenerar (!?). Agneta von Schinkel i splendid isolation (?) på Dramaten, advokaten Leif Silbersky på välkänt manér på flyget till Göteborg och den jovialiska regissören Kaj Pollack läsande Dagens Nyheter ute på däck på Waxholmsbåten på väg hem från Arholma, m.fl. …m.fl.
En gång för länge sedan satt jag bakom Carl Bildt på väg till New York. Jag kikade in mellan stolsryggarna för att se vad han läste så enträget… mellan måltiderna !? Det var nog typiskt för honom under just den tiden, för det handlade om….. ubåtar.
Någon som jag borde ha mött, men aldrig gjorde ..(?). Det var faktiskt Pia Degermark. Filmstjärnan från bl.a. Bo Widerbergs filmer. Hon har tydligen bott ett par år i huset bredvid mig, sägs det. Men….det var tydligen för nära, för att man skulle förstå, att det kunde vara en s.k. ……kändis..!?
Där satt hon i alla fall i platåskor och försökte vara ”oberörd”. Smaskande på sin sena frukost…macka och läsk. Hon ser ut som en blandning av pastell-karamell, rock´roll-brud och späd skyltdocka.
Nu var hon emellertid inte så kaxig som i TV-sofforna, utan försvann i in i sitt inre…bakom musik (?) från mobilens lurar.
Raka motsatsen till Josefin fick jag se en gång på Klarabergsgatan. Stod och njöt av en glass, när en tjej kommer kånkande på ett jättepaket. Det var Vanna Rosenberg som hade varit och köpt en ny platt-TV. En 32” Samsung. Hon är ju inte direkt klent byggd, men att få se henne stapla fram ensam på trottoaren med denna breda och tunga kartong var en upplevelse. Att sedan också få ta del av hennes försök med att ta sig ombord på bussen, betala och heroiskt krångla sig bakåt mellan stolarna….ja, det var obetalbart. Jag stod länge full av beundran för denna tuffa kvinna, medan bussen försvann bort mot Kungsholmen.
Några andra s.k. kändisar man mött då och nu är t.ex. : Irma Schultz provande skor på Ecco, fotografen Lennart Nilsson under någon TV-inspelning på Hötorget, Mona Malm ganska anonymt handlande med sin man på Ica Kvantum, Alexander Bard med sin Alfa parkerande på Östermalm, Mats Rådberg på Södersjukhuset, även Claire Wikholm haltande (?) på samma ställe, den vitala Anna-Lisa Ericsson i solglasögon på Östermalstorg, Inger ”Pippi” Nilsson helt obemärkt provande skor, Ace of Base´s playboy i solglasögon på Stureplans uteservering, Lars Norén provande glasögon hos optikern… ledsagad av ungt kvinnligt smakråd, Charlotte Permell med påse från Akademibokhandeln på väg mot söderort i T-banan, Doctor Alban fikande på Sturegallerian. Några som verkar bo i mitt område är den ”självsäkra” debatt-tjejen America , likaså den skäggiga killen från Vetenskapens värld med barnvagn och äldre segelbåt , Bodil från Rapport (också med barnvagn… ibland på biblioteket) och en av ekonomikillarna på TV4-nyheterna som brukar jogga …där jag promenerar (!?). Agneta von Schinkel i splendid isolation (?) på Dramaten, advokaten Leif Silbersky på välkänt manér på flyget till Göteborg och den jovialiska regissören Kaj Pollack läsande Dagens Nyheter ute på däck på Waxholmsbåten på väg hem från Arholma, m.fl. …m.fl.
En gång för länge sedan satt jag bakom Carl Bildt på väg till New York. Jag kikade in mellan stolsryggarna för att se vad han läste så enträget… mellan måltiderna !? Det var nog typiskt för honom under just den tiden, för det handlade om….. ubåtar.
Någon som jag borde ha mött, men aldrig gjorde ..(?). Det var faktiskt Pia Degermark. Filmstjärnan från bl.a. Bo Widerbergs filmer. Hon har tydligen bott ett par år i huset bredvid mig, sägs det. Men….det var tydligen för nära, för att man skulle förstå, att det kunde vara en s.k. ……kändis..!?
Ett jordgubbsland........någon annanstans..?
Njut av dina jordgubbar i den vackra sommaren ! För sannolikheten att dom finns och har funnits någon annanstans i universum är lika liten som om någon ev. intelligensia därute hade komponerat ”Rondo alla Turca” exakt som Mozart en gång gjorde.
Då kanske ni förstår, att några människoliknande varelser lär heller inte förgylla tillvaron på någon annan ev. jordliknande planet. Därtill är livets molekylära evolutionsutveckling allt för komplex. Bara ”maskineriet” i en cellkärna är så enastående invecklat och ”osannolikt”, att den matematiska möjligheten att just den s.a.s. skulle uppstå igen från scratch…..ja, den chansen är mycket nära noll, vill jag påstå.
Däremot är andra typer av liv inte helt otänkbara. Men det vet vi ännu inte. Hur liv uppstod bland ”döda” molekylkedjor är okänt och tecken på utomjordiskt liv saknas fortfarande. Många vill framhärda, att livet damp ner här ”i färdig form” med en meteorit etc. . Möjligt…, men det kan istället vara så, att den första ”livsgnistan” tändes av en osannolik slump !? Efter flera hundra miljoner år så uppstod kanske en adekvat kombination av molekyler som fick just den där förmågan att reproducera sig själva.
Och om….ja, jag säger bara om….det var så !? Då kan det här vara den enda platsen i det ofantliga universum som någonsin härbärgerat liv. Eller så finns det någon okänd mekanism i materiens makrokosmos som gör, att liv ”helt enkelt” uppstår om betingelserna är dom rätta….!?
Många säger….varför skulle intelligent liv bara ha uppstått just här på Jorden ? Joo, kanske därför att det är bara där intelligent liv uppstår som man kan ställa sig den frågan. Och nu blev det just här det hände. Tyvärr så lär vi aldrig få veta, om det finns eller har funnits andra som också har tänkt den tanken….!? Andra som inte alls ser ut som vi gör. Som kanske njuter av någon annan ”växt” än jordgubbar den längsta dagen på den planeten. Som också väntar på att deras stjärna åter ska stiga upp över horisonten och kunna se en ny dag randas.
måndag 16 juni 2008
Retstickan Nr.2
Var det länge sedan ni var på ett ”disco” ? Det tror jag faktiskt inte, för numera så finns dom i parti och minut på varenda gata. Inträdet är gratis och det enda som saknas är väl kanske en välkomstdrink..!? Musiken och framför allt bastonerna dånar ut genom en mängd högtalare så strategiskt jämt fördelade i taket. Discjockeyn ser man inte röken av och dansandet lyser också med sin frånvaro, så man undrar egentligen …..vad är meningen !?
Och när man först ser t.ex. en massa kläder hängande överallt i ”entrén”, så tänker man ju förstås….vilket drag ska det då inte vara inne i själva danslokalen…!??
Jodå, ni känner säkert igen namnen på dessa inneställen. H&M, Lindex, Ginatricot, KappAhl, NK, Dressman, Åhléns, Stadium, Intersport, Ecco, Ur & Penn, OnOff, McDonalds, BurgerKing, Megastore ……jaa, listan kan göras oändlig…och tro det eller ej, men nu har man även ”spelat upp till dans” på Stockholms Stadsmission….!!?? Så därför väntar man bara på att Apoteket, biblioteken, Cityakuten och begravningsbyråerna ska gå med i klubben och inhandla var sitt exemplar av dessa 200W-förstärkare.
Jaa, man tror inte, att det är sant, men man kan inte längre gå ut och handla eller äta utan att riskera att bli ett hörselskadat nervvrak. Och så undrar myndigheterna var alla utbrända människor kommer ifrån…!? Tänk att efter en stressig dag på jobbet, bara få för sig att strosa runt i lugn och ro och shoppa lite. Jo, jag tackar ! Devisen ”shop until you drop” har nu verkligen fått ett ansikte..!
Väl hemma igen så ska då denna nu ännu vibrerande stackare slå sig ner i soffan och försöka koppla av framför TV´n. Jo, pyttsan !
Står man ut ett par timmar framför denna epileptiska flimmerburk med ständiga zoomningar, panoreringar, flackande kameror, snabbspolningar, blixtar, vridande och tabulerande bilder…..jaa, då får man vara nöjd. Det inte konstigt att människor till slut måste kasta in handduken och sjukskriva sig.
När den TV-spelande generationen utan självkritiska hämningar helt får ta över den kommersiella affärsvärlden och nöjesindustrin…ja ..då blir det så här. Är det så vi vill leva våra liv på den här planeten. Jag bara frågar !?
Och ingen verkar bry sig. I massmedia har man fullt upp med att bevaka vad alla partipolitiker har sagt eller inte sagt under veckan. Vad Mona Sahlin skulle göra och vad Maud Olofsson inte borde ha gjort. Vilket parti som ligger nära 4%-gränsen och vilket som tappat flest röster i senaste undersökningen.
Redan dagen efter valet börjar cirkusen. Trots att det då är fyra år till nästa, så börjar oppositionen att kritisera den sittande regeringen och medierna hänger gladeligen på. Dag efter dag, månad efter månad, ända fram till valet. Dessa helt meningslösa rapporter från den politiska, sjukligt narcissistiska riksdagsvärlden.
Vem av oss bryr sig ? Det måste finnas andra intressantare och mer spirituella nyheter att förmedla än detta dravel. Skicka ut K-G Bergström och hans kollegor på några ”riktiga” jobb istället ! Vi är tillräckligt matade med denna innehållslösa sega smörja.
Sedan är det väl bara en tidsfråga innan nyhetsredaktionerna har anammat denna dogmakultur med bildflimmer, 1-sek sekvenser, svajiga kameror och allmänt synergonomiskt förödande missbruk och inkompetent handhavande av TV-tekniken.
CNN har tragiskt nog redan börjat. Det som en gång var en respekterad nyhetskanal med många intressanta reportage och, faktiskt forfarande, alltid bra uppdaterad, har nu mest blivit en nyhetsorienterad kopia av MTV och Discovery. Tyvärr !
Discovery ja….!??! Jag orkar knappt tänka på, hur bra den kanalen en gång var. Nu….är den mest en ”raggarkanal” med tatuerade patetiska tyngdlyftartyper i fula mustascher som bygger om bilar och motorcyklar. Dessutom får de få intellektuella som finns kvar dras med två töntar som försöker bevisa att det mest går att spränga i bitar. Hur ”scientific entertainment” är det ?
Nu får VI skärpa oss och börja protestera mot detta TV-tekniska förfall. Vad ska vi med alla dessa fantastiska platt-TV-apparater till om det inte finns något som man orkar titta på..?!
Och när man först ser t.ex. en massa kläder hängande överallt i ”entrén”, så tänker man ju förstås….vilket drag ska det då inte vara inne i själva danslokalen…!??
Jodå, ni känner säkert igen namnen på dessa inneställen. H&M, Lindex, Ginatricot, KappAhl, NK, Dressman, Åhléns, Stadium, Intersport, Ecco, Ur & Penn, OnOff, McDonalds, BurgerKing, Megastore ……jaa, listan kan göras oändlig…och tro det eller ej, men nu har man även ”spelat upp till dans” på Stockholms Stadsmission….!!?? Så därför väntar man bara på att Apoteket, biblioteken, Cityakuten och begravningsbyråerna ska gå med i klubben och inhandla var sitt exemplar av dessa 200W-förstärkare.
Jaa, man tror inte, att det är sant, men man kan inte längre gå ut och handla eller äta utan att riskera att bli ett hörselskadat nervvrak. Och så undrar myndigheterna var alla utbrända människor kommer ifrån…!? Tänk att efter en stressig dag på jobbet, bara få för sig att strosa runt i lugn och ro och shoppa lite. Jo, jag tackar ! Devisen ”shop until you drop” har nu verkligen fått ett ansikte..!
Väl hemma igen så ska då denna nu ännu vibrerande stackare slå sig ner i soffan och försöka koppla av framför TV´n. Jo, pyttsan !
Står man ut ett par timmar framför denna epileptiska flimmerburk med ständiga zoomningar, panoreringar, flackande kameror, snabbspolningar, blixtar, vridande och tabulerande bilder…..jaa, då får man vara nöjd. Det inte konstigt att människor till slut måste kasta in handduken och sjukskriva sig.
När den TV-spelande generationen utan självkritiska hämningar helt får ta över den kommersiella affärsvärlden och nöjesindustrin…ja ..då blir det så här. Är det så vi vill leva våra liv på den här planeten. Jag bara frågar !?
Och ingen verkar bry sig. I massmedia har man fullt upp med att bevaka vad alla partipolitiker har sagt eller inte sagt under veckan. Vad Mona Sahlin skulle göra och vad Maud Olofsson inte borde ha gjort. Vilket parti som ligger nära 4%-gränsen och vilket som tappat flest röster i senaste undersökningen.
Redan dagen efter valet börjar cirkusen. Trots att det då är fyra år till nästa, så börjar oppositionen att kritisera den sittande regeringen och medierna hänger gladeligen på. Dag efter dag, månad efter månad, ända fram till valet. Dessa helt meningslösa rapporter från den politiska, sjukligt narcissistiska riksdagsvärlden.
Vem av oss bryr sig ? Det måste finnas andra intressantare och mer spirituella nyheter att förmedla än detta dravel. Skicka ut K-G Bergström och hans kollegor på några ”riktiga” jobb istället ! Vi är tillräckligt matade med denna innehållslösa sega smörja.
Sedan är det väl bara en tidsfråga innan nyhetsredaktionerna har anammat denna dogmakultur med bildflimmer, 1-sek sekvenser, svajiga kameror och allmänt synergonomiskt förödande missbruk och inkompetent handhavande av TV-tekniken.
CNN har tragiskt nog redan börjat. Det som en gång var en respekterad nyhetskanal med många intressanta reportage och, faktiskt forfarande, alltid bra uppdaterad, har nu mest blivit en nyhetsorienterad kopia av MTV och Discovery. Tyvärr !
Discovery ja….!??! Jag orkar knappt tänka på, hur bra den kanalen en gång var. Nu….är den mest en ”raggarkanal” med tatuerade patetiska tyngdlyftartyper i fula mustascher som bygger om bilar och motorcyklar. Dessutom får de få intellektuella som finns kvar dras med två töntar som försöker bevisa att det mest går att spränga i bitar. Hur ”scientific entertainment” är det ?
Nu får VI skärpa oss och börja protestera mot detta TV-tekniska förfall. Vad ska vi med alla dessa fantastiska platt-TV-apparater till om det inte finns något som man orkar titta på..?!
måndag 2 juni 2008
Tankspridd
Jag kommer ihåg när Pekka Langer på sin tid i radion berättade om en morgon på väg till jobbet. Det var i tunnelbanan han märkte, att medpassagerarna tittade lite konstigt på honom. Det var först när kvinnan mitt emot med ett suckande och besvärad min bytte till en plats längre bort i vagnen som han började ana oråd.
Mycket riktigt ! På golvet mellan sina ben fanns förklaringen. Han satt själv och höll i den. Sop-påsen med bl.a. helgens gamla räkskal…!??
Jag är själv lika tankspridd och har gjort nästan samma misstag flera gånger. D.v.s. tagit med mig soporna men glömt att kasta dem i sopnedkastet. Man blir mest förvånad, när man upptäcker påsen där bredvid sig i bilen. Just förvånad var nog ett understatment den gång, när jag hade hämtat en kaffe i automaten och samtidigt köpt en kaka i den andra automaten. Jag tog av plastfolien från kakan och kastade…. kakan…i papperskorgen 1?? Jag har sällan känt mig så tom i huvudet som då.
Ofta får man ju sig ett gott skratt på köpet. Som en vintermorgon när jag på väg till mitt arbete skulle byta från T-bana till buss. Huttrande hade jag stått där och väntat på min buss, när jag tyckte, att jag frös om ena foten. Tittade ner på foten och blev mest arg på mig själv över valet av lågskor denna dag mitt i snöovädret.
Irritationen förbyttes dock snabbt till ett förvånat skratt. På den andra foten satt, som det egentligen var tänkt, en högskaftad känga. Alltså en sko av varje sort. Känga och lågsko !? Det blev emellertid en uppsluppen fikarast, när jag sedan berättade om mina sömndruckna bravader.
Egen tankspriddhet kan vara pinsam, skapa extra arbete, men är oftast mest bidragande till självdistanserad munterhet. Men, man kan också drabbas av andras distraktion. Som när en kollega och jag hade varit på ett uppdrag i St. Omer i norra Frankrike. Vi hade bråttom till Paris för att hinna med flyget, för han skulle även hämta sin syster (?!) inne i själva staden. Vår hyrbil en Peguot 605 låg sällan under 150 km/t. denna heta dag på motorvägen ner mot huvudstaden och för att åtminstone jag skulle hinna med flyget, så skulle han lämna av mig först, …vid Charles de Gaulle flygplatsen.
Väl inne i avgångshallen insåg jag, att det nu var gott om tid, så jag tvättade av mig svetten, tog det sedan lugnt och strövade lite bland boutiquerna innan incheckningen. Det var då, jag upptäckte frånvaron av mitt flight-nummer på stora tavlan. Det var någonting som inte stämde ! Efter en snabbutredning hos flygpersonalen stod det helt klart, att min ”självsäkre” kollega hade släppt av mig på fel terminal.
Man kände sig trots allt glad att det var rätt flygplats, när man sedan satt där i taxin till rätt terminal några kilometer bort.
Ja, ja…jag vet, var hans första kommentar, när han så småningom konfronterades med min anklagande uppsyn där i avgångshallen, bortförklarande gestikulerande med sitt boardingpass och ”släpande” på en obekymrat leende syster.
Ska sanningen fram, så var det inte första gången hans tankspriddhet ställde till det. På väg hem från arbete i Korea skulle han byta plan i Hongkong. Han hade somnat och vaknade just när planet hade landat. Tittade yrvaket ut och såg dom kinesiska tecknen i neon på byggnaderna. Gäspande men lite stressad samlade han ihop sina saker, tog handbagaget och sa adjö till en tillfällig bekant i stolen bredvid.
Väl inne i byggnaden, som vanligt skojande med de söta kinesiska tjejerna vid transitdisken, började problemen. Han gjorde allt, för att övertyga dem om, att han skulle vidare med ett plan till Stockholm. Dom log vänligt.. men ville inte förstå. Dom gav sig bara inte. Det fanns inget plan med destination Stockholm… påstod dom!?
Han tog upp biljetterna och började förklara. Visade dem, att han kom från Seoul och skulle byta plan i Hongkong. De studerade biljetten noga och det var då….. deras leenden förbyttes till skratt..!??
Du är inte i Hongkong. Du är i Taipei ….sa dom på bruten fnittrande engelska. Ditt plan till Hongkong har bara gjort ett stopp här i Taipei….fortsatte dom i ett försök att till slut övertyga den här vimsiga trötta långnäsan.
Det var också ett glatt koreanskt tjattrande bland flygvärdinnorna, när han moloken ledsagades tillbaka in i planet … innan luckan stängdes. Nästan lika glatt men frågande mottagande fick han av den medpassagerare som han nyss hade sagt adjö till.
Vem vet, det kanske är något charmigt över tankspridda personer ? Som kuriosa kan jag berätta, att han är den enda person jag känner som har ”raggat upp” en flygvärdinna under en flygning och sedan direkt efter landning fått följa med henne hem…!?? Frågan är, vem som var
tankspridd just då ....?!
Annars är ju tankspriddhet mer trivialt och vardagligt. Det mesta har man glömt. Så som alla gånger man åkt förbi hållplatser på T-banan, där man egentligen skulle ha gått av. Ofta upptäcker man det just när folket har gått av och dörrarna ännu står öppna. Då får man snabbt bestämma sig. Ska man ta risken, att bli ett allmänt åtlöje när man kastar sig ur sätet, tar ett tigersprång fram mot dörren…bara för att se dörrarna slå igen mitt framför näsan ..eller…hoppas på att man har tur och slipper byta vid nästa station , vänta och sedan åka tillbaka ….till olycksplatsen.
Jaa, det är inte alltid lätt, att vara tankspridd. Men roligt !! Så…..man får väl trösta sig med det.
Mycket riktigt ! På golvet mellan sina ben fanns förklaringen. Han satt själv och höll i den. Sop-påsen med bl.a. helgens gamla räkskal…!??
Jag är själv lika tankspridd och har gjort nästan samma misstag flera gånger. D.v.s. tagit med mig soporna men glömt att kasta dem i sopnedkastet. Man blir mest förvånad, när man upptäcker påsen där bredvid sig i bilen. Just förvånad var nog ett understatment den gång, när jag hade hämtat en kaffe i automaten och samtidigt köpt en kaka i den andra automaten. Jag tog av plastfolien från kakan och kastade…. kakan…i papperskorgen 1?? Jag har sällan känt mig så tom i huvudet som då.
Ofta får man ju sig ett gott skratt på köpet. Som en vintermorgon när jag på väg till mitt arbete skulle byta från T-bana till buss. Huttrande hade jag stått där och väntat på min buss, när jag tyckte, att jag frös om ena foten. Tittade ner på foten och blev mest arg på mig själv över valet av lågskor denna dag mitt i snöovädret.
Irritationen förbyttes dock snabbt till ett förvånat skratt. På den andra foten satt, som det egentligen var tänkt, en högskaftad känga. Alltså en sko av varje sort. Känga och lågsko !? Det blev emellertid en uppsluppen fikarast, när jag sedan berättade om mina sömndruckna bravader.
Egen tankspriddhet kan vara pinsam, skapa extra arbete, men är oftast mest bidragande till självdistanserad munterhet. Men, man kan också drabbas av andras distraktion. Som när en kollega och jag hade varit på ett uppdrag i St. Omer i norra Frankrike. Vi hade bråttom till Paris för att hinna med flyget, för han skulle även hämta sin syster (?!) inne i själva staden. Vår hyrbil en Peguot 605 låg sällan under 150 km/t. denna heta dag på motorvägen ner mot huvudstaden och för att åtminstone jag skulle hinna med flyget, så skulle han lämna av mig först, …vid Charles de Gaulle flygplatsen.
Väl inne i avgångshallen insåg jag, att det nu var gott om tid, så jag tvättade av mig svetten, tog det sedan lugnt och strövade lite bland boutiquerna innan incheckningen. Det var då, jag upptäckte frånvaron av mitt flight-nummer på stora tavlan. Det var någonting som inte stämde ! Efter en snabbutredning hos flygpersonalen stod det helt klart, att min ”självsäkre” kollega hade släppt av mig på fel terminal.
Man kände sig trots allt glad att det var rätt flygplats, när man sedan satt där i taxin till rätt terminal några kilometer bort.
Ja, ja…jag vet, var hans första kommentar, när han så småningom konfronterades med min anklagande uppsyn där i avgångshallen, bortförklarande gestikulerande med sitt boardingpass och ”släpande” på en obekymrat leende syster.
Ska sanningen fram, så var det inte första gången hans tankspriddhet ställde till det. På väg hem från arbete i Korea skulle han byta plan i Hongkong. Han hade somnat och vaknade just när planet hade landat. Tittade yrvaket ut och såg dom kinesiska tecknen i neon på byggnaderna. Gäspande men lite stressad samlade han ihop sina saker, tog handbagaget och sa adjö till en tillfällig bekant i stolen bredvid.
Väl inne i byggnaden, som vanligt skojande med de söta kinesiska tjejerna vid transitdisken, började problemen. Han gjorde allt, för att övertyga dem om, att han skulle vidare med ett plan till Stockholm. Dom log vänligt.. men ville inte förstå. Dom gav sig bara inte. Det fanns inget plan med destination Stockholm… påstod dom!?
Han tog upp biljetterna och började förklara. Visade dem, att han kom från Seoul och skulle byta plan i Hongkong. De studerade biljetten noga och det var då….. deras leenden förbyttes till skratt..!??
Du är inte i Hongkong. Du är i Taipei ….sa dom på bruten fnittrande engelska. Ditt plan till Hongkong har bara gjort ett stopp här i Taipei….fortsatte dom i ett försök att till slut övertyga den här vimsiga trötta långnäsan.
Det var också ett glatt koreanskt tjattrande bland flygvärdinnorna, när han moloken ledsagades tillbaka in i planet … innan luckan stängdes. Nästan lika glatt men frågande mottagande fick han av den medpassagerare som han nyss hade sagt adjö till.
Vem vet, det kanske är något charmigt över tankspridda personer ? Som kuriosa kan jag berätta, att han är den enda person jag känner som har ”raggat upp” en flygvärdinna under en flygning och sedan direkt efter landning fått följa med henne hem…!?? Frågan är, vem som var
tankspridd just då ....?!
Annars är ju tankspriddhet mer trivialt och vardagligt. Det mesta har man glömt. Så som alla gånger man åkt förbi hållplatser på T-banan, där man egentligen skulle ha gått av. Ofta upptäcker man det just när folket har gått av och dörrarna ännu står öppna. Då får man snabbt bestämma sig. Ska man ta risken, att bli ett allmänt åtlöje när man kastar sig ur sätet, tar ett tigersprång fram mot dörren…bara för att se dörrarna slå igen mitt framför näsan ..eller…hoppas på att man har tur och slipper byta vid nästa station , vänta och sedan åka tillbaka ….till olycksplatsen.
Jaa, det är inte alltid lätt, att vara tankspridd. Men roligt !! Så…..man får väl trösta sig med det.
Det verkliga slutet - (Alkemisten)
Herdepojkens öde
Solen sökte ett fokus
öknen var ett brännande glas
jag hade sett kameler i fjärran
hela den dagen
hört havet brusa
ett vattenfall av guld
men nu
nu lyste stjärnorna
svalkande
som vigda av vatten
jag bad
jag sökte en mening
ett svindlande svar
ett vattenkrus
bara några klunkar
skulle släcka elden
det var rösten som väckte mig
den var hennes
flickan i den gula klänningen
det var hon
som baddade min panna
hennes sandiga lilla hand
smekte mitt hår
hon talade i tungor
bubblade av skratt
och jag förstod
nu är jag där
äntligen
är skeppet här
snart är vi ombord
och skatten
har jag med mig
Solen sökte ett fokus
öknen var ett brännande glas
jag hade sett kameler i fjärran
hela den dagen
hört havet brusa
ett vattenfall av guld
men nu
nu lyste stjärnorna
svalkande
som vigda av vatten
jag bad
jag sökte en mening
ett svindlande svar
ett vattenkrus
bara några klunkar
skulle släcka elden
det var rösten som väckte mig
den var hennes
flickan i den gula klänningen
det var hon
som baddade min panna
hennes sandiga lilla hand
smekte mitt hår
hon talade i tungor
bubblade av skratt
och jag förstod
nu är jag där
äntligen
är skeppet här
snart är vi ombord
och skatten
har jag med mig
lördag 24 maj 2008
Alex Schulman.....jag talar till dig !
Jag har länge negligerat din arroganta och betydelselösa uppenbarelse i media, men nu när du började uttala dig om dansbandsmusik, ja då var måttet rågat.
Det enda (!) som du kan är uppenbarligen att kasta skit på andra. Du som egentligen inte kan någonting själv. Du som tror, att man blir längre av att hugga huvudet av någon annan. Man får verkligen leta efter någon mer intetsägande och oförtjänt uppmärksammad media-fjant än vad du är. Du trodde väl, att Stureplan skulle vara din karriärtrampolin mot den kändisfixerade mediavärlden, men ditt snesteg på bloggen gjorde, att du nu har hamnat bland dina likar … de stortjäftade grodynglen i uppkomlingarnas plaskdamm.
Jag skulle ingenting säga, om du vore sångare, musiker eller någon annan i musikvärlden respektfull debattör som ville göra ett balanserat inlägg i debatten. Men du, vad ÄR du egentligen..? Ingenting ! En dividerad nolla, en pajas, en misslyckad clown, en statist i mediekrymplingarnas cirkus.
Jag kommer inte ihåg allt snömos du påstod om dansbandsmusiken, men jag är säker på, att du inte ens kan spela blockflöjt. Ändå kan du så lättvindigt nedvärdera en hel musikbransch. Kompetenta och hårt arbetande musiker som är enormt populära och efterfrågade bland levande (!) människor utanför Östermalm…. i vårt land Sverige. Deras musik kallar du för trams…!??
Du kan säkert heller inte dansa, för det vore väl inte ”comme-il-faut” bland patrasket på Sturecompagniet. Du är bara avundsjuk på ”alla dom där utanför tullarna” som verkar ha så roligt i livet. Som slipper att sitta på Stureplans stior och grymtande vifta med sina guldkort. Ängsligt sugande på dessa av pappa betalda champagne-nappar. Schablonleende och uttråkade av pengar, självgodhet och inavlat skvaller. Det är bl.a. därför, du inte ger dig på andra musikområden som opera, jazz, kassiskt, etc. . För där har du inget att hämta. Det är allt för elitistiskt för dig att kritisera och skulle vara kontraproduktivt för din redan krackelerade image. Det skulle avlöja vilken enkel människa du egentligen är. Något som dina uppdragsgivare, de giriga mediaföretagen tydligen inte har förstått. De hugger sig själva i foten, när de ger dig, med ditt bevisligen begränsade omdöme, auktoriteten att uttala dig om allt för divergerande ämnen.
Jag kan medge, att det finns flera mediokra låtar i det rikliga utbudet av dansbandsmusik, men frågar dig bara om du råkade höra bidragen till melodifestivalen i Belgrad..? Där finns inte bara en och annan kalkon, utan en hel hönsgård full med kacklande fjäderfän. Jag har sällan hört och sett så mycket skit på samma ställe.
Alex Schulman….jag hör dig inte..? Var finns din pseudoanalys och kritiska röst nu ? Vad tycker du ? Var det bra ? Eller är det kanske så, att du faktiskt gillar det där ?! Det klingar nog tillräckligt falskt, för att vara i paritet med dig och din magra musikalitet.
Jag vill absolut inte ägna mig åt lyteskomik, men när din lilla bror gör sina patetiska försök att spela lika frigjord och tuff som DU vill vara, ja…. då blir det bara komiskt. Musen som röt. Han ser mest ut som den där lilla pojken i sandlådan som undrar var ”inken och paden” har tagit vägen…!??
Det är förresten där …i sandlådan, som ni hör hemma….båda två. Där kan ni sitta….och kasta skit på varandra, medan svenska folket lyssnar och dansar till skön dansbandsmusik ….så långt borta som möjligt från dig och dina inkrökta gelikar kring Sturegallerians palats, ….Alex Schulman.
Det enda (!) som du kan är uppenbarligen att kasta skit på andra. Du som egentligen inte kan någonting själv. Du som tror, att man blir längre av att hugga huvudet av någon annan. Man får verkligen leta efter någon mer intetsägande och oförtjänt uppmärksammad media-fjant än vad du är. Du trodde väl, att Stureplan skulle vara din karriärtrampolin mot den kändisfixerade mediavärlden, men ditt snesteg på bloggen gjorde, att du nu har hamnat bland dina likar … de stortjäftade grodynglen i uppkomlingarnas plaskdamm.
Jag skulle ingenting säga, om du vore sångare, musiker eller någon annan i musikvärlden respektfull debattör som ville göra ett balanserat inlägg i debatten. Men du, vad ÄR du egentligen..? Ingenting ! En dividerad nolla, en pajas, en misslyckad clown, en statist i mediekrymplingarnas cirkus.
Jag kommer inte ihåg allt snömos du påstod om dansbandsmusiken, men jag är säker på, att du inte ens kan spela blockflöjt. Ändå kan du så lättvindigt nedvärdera en hel musikbransch. Kompetenta och hårt arbetande musiker som är enormt populära och efterfrågade bland levande (!) människor utanför Östermalm…. i vårt land Sverige. Deras musik kallar du för trams…!??
Du kan säkert heller inte dansa, för det vore väl inte ”comme-il-faut” bland patrasket på Sturecompagniet. Du är bara avundsjuk på ”alla dom där utanför tullarna” som verkar ha så roligt i livet. Som slipper att sitta på Stureplans stior och grymtande vifta med sina guldkort. Ängsligt sugande på dessa av pappa betalda champagne-nappar. Schablonleende och uttråkade av pengar, självgodhet och inavlat skvaller. Det är bl.a. därför, du inte ger dig på andra musikområden som opera, jazz, kassiskt, etc. . För där har du inget att hämta. Det är allt för elitistiskt för dig att kritisera och skulle vara kontraproduktivt för din redan krackelerade image. Det skulle avlöja vilken enkel människa du egentligen är. Något som dina uppdragsgivare, de giriga mediaföretagen tydligen inte har förstått. De hugger sig själva i foten, när de ger dig, med ditt bevisligen begränsade omdöme, auktoriteten att uttala dig om allt för divergerande ämnen.
Jag kan medge, att det finns flera mediokra låtar i det rikliga utbudet av dansbandsmusik, men frågar dig bara om du råkade höra bidragen till melodifestivalen i Belgrad..? Där finns inte bara en och annan kalkon, utan en hel hönsgård full med kacklande fjäderfän. Jag har sällan hört och sett så mycket skit på samma ställe.
Alex Schulman….jag hör dig inte..? Var finns din pseudoanalys och kritiska röst nu ? Vad tycker du ? Var det bra ? Eller är det kanske så, att du faktiskt gillar det där ?! Det klingar nog tillräckligt falskt, för att vara i paritet med dig och din magra musikalitet.
Jag vill absolut inte ägna mig åt lyteskomik, men när din lilla bror gör sina patetiska försök att spela lika frigjord och tuff som DU vill vara, ja…. då blir det bara komiskt. Musen som röt. Han ser mest ut som den där lilla pojken i sandlådan som undrar var ”inken och paden” har tagit vägen…!??
Det är förresten där …i sandlådan, som ni hör hemma….båda två. Där kan ni sitta….och kasta skit på varandra, medan svenska folket lyssnar och dansar till skön dansbandsmusik ….så långt borta som möjligt från dig och dina inkrökta gelikar kring Sturegallerians palats, ….Alex Schulman.
måndag 19 maj 2008
Ett hål i skenheligheten
Jag som trodde, att jordbävningen i Kina med 50.000 döda och kanske flera hundra tusen skadade och katastrofen efter cyklonen i Burma med nu 5 miljoner hemlösa och svältande var det värsta som kunde hända mänskligheten under samma månad.
Men icke ! För vad är det nu som plötsligt strömmar ut från nyhetsredaktioner och TV-skärmar…?? Jo, tydligen så har några skjutglada amerikanska soldater på en skjutbana utanför Bagdad satt flera kulor i en bok. Nämligen koranen !?! Bäva månde mänskligheten. För vad värre skulle kunna hända ? Man har alltså skjutit hål i den heligaste av böcker. Förmodligen under muntra skratt dessutom..!? Vad är allt annat mänskligt lidande mot detta kränkande nidingsdåd ?! Så fruktansvärt !!
Nej, skämt åsido och in med allvaret ! Vad är det man får se på CNN. Jo, en amerikansk generalmajor står i direktsändning och ber mullorna i Irak om ursäkt för en fruktansvärd gärning som några av hans soldater gjort. Ja undrade genast, vad är det som dom har gjort !? Vad kunde det vara ?
Han nästan gick ner på knä och bedyrade, att de skyldiga soldaterna skulle straffas hårt och någonting liknande skulle aldrig mer kunna hända det irakiska folket.
I en senare nyhetssändning fick jag förklaringen. Det var som sagt, dessa soldater som roat sig med att skjuta sönder en gammal bok. Nu råkade (?) det vara koranen och jag bara frågar mig……so what !?? Kränkande…..ha ! En sagobok som har penetrerats av ett antal kulor. Vad är problemet ?
Att se denna officer krusa för dessa mullor i skägg och sparkdräkt och dessutom förnedra sig själv (och oss som representanter för den civiliserade delen av världen) var så patetiskt att man undrade om det var ett filmklipp med John Cleese och grabbarna.
Där (!) kunde amerikanarna lägga sin energi på en fullständig skitsak, men var är dom i Burma ? Var är FN ? Varför går man bara inte in i landet med alla förnödenheter och hjälp. USA som annars är så snabba på militära aktioner är nu helt som förstenade. FN har sådan beslutsångest, att när dom väl har lyckats enas om ett aktivt humanitärt intrång i landet , ja då, då är det säkert för sent !
Men för all del, lägg ner allt krut på att ge de kränkta religiösa fanatikerna en ny bok. Då har ni löst det mest överhängande akuta behovet för att lindra lidandet här på Jorden.
Men icke ! För vad är det nu som plötsligt strömmar ut från nyhetsredaktioner och TV-skärmar…?? Jo, tydligen så har några skjutglada amerikanska soldater på en skjutbana utanför Bagdad satt flera kulor i en bok. Nämligen koranen !?! Bäva månde mänskligheten. För vad värre skulle kunna hända ? Man har alltså skjutit hål i den heligaste av böcker. Förmodligen under muntra skratt dessutom..!? Vad är allt annat mänskligt lidande mot detta kränkande nidingsdåd ?! Så fruktansvärt !!
Nej, skämt åsido och in med allvaret ! Vad är det man får se på CNN. Jo, en amerikansk generalmajor står i direktsändning och ber mullorna i Irak om ursäkt för en fruktansvärd gärning som några av hans soldater gjort. Ja undrade genast, vad är det som dom har gjort !? Vad kunde det vara ?
Han nästan gick ner på knä och bedyrade, att de skyldiga soldaterna skulle straffas hårt och någonting liknande skulle aldrig mer kunna hända det irakiska folket.
I en senare nyhetssändning fick jag förklaringen. Det var som sagt, dessa soldater som roat sig med att skjuta sönder en gammal bok. Nu råkade (?) det vara koranen och jag bara frågar mig……so what !?? Kränkande…..ha ! En sagobok som har penetrerats av ett antal kulor. Vad är problemet ?
Att se denna officer krusa för dessa mullor i skägg och sparkdräkt och dessutom förnedra sig själv (och oss som representanter för den civiliserade delen av världen) var så patetiskt att man undrade om det var ett filmklipp med John Cleese och grabbarna.
Där (!) kunde amerikanarna lägga sin energi på en fullständig skitsak, men var är dom i Burma ? Var är FN ? Varför går man bara inte in i landet med alla förnödenheter och hjälp. USA som annars är så snabba på militära aktioner är nu helt som förstenade. FN har sådan beslutsångest, att när dom väl har lyckats enas om ett aktivt humanitärt intrång i landet , ja då, då är det säkert för sent !
Men för all del, lägg ner allt krut på att ge de kränkta religiösa fanatikerna en ny bok. Då har ni löst det mest överhängande akuta behovet för att lindra lidandet här på Jorden.
lördag 17 maj 2008
Retstickan Nr.1
Jag säger bara,..OM.. jag får se Julia Roberts på TV en gång till, så spyr jag……..
……på Meg Ryan !! Visserligen är hon söt (Meg, alltså !), men man vill ju inte äta oxfilé varje dag. Och som sagt… inte pölsa heller !
Om jag dessutom skulle råka få höra Sanna Nielsen sjunga ”Empty room” IGEN, jaa...då får nog dessa ”nice young men in their clean white coats” komma och hämta mig.
Risken är mer än uppenbar om mitt gastrofysiska nervsystem blir triggat av Eric Gadd´s kväkande i falsett. Hur är man skapt, om man njuter av någon som låter som en stämbandsinflammerad chiwowa, … upptransponerad tre oktaver !??
I samma division spelar också varg-flinen ”bröderna Rongedal”. Faktiskt hela (2 x Eric Gadd), i stereo… dessutom. Snälla, please….skona mitt hjärta !
Hörde förresten just nu sångerskan Beyoncé med låten ”Listen” på radion och funderade genast på om den amerikanska militären på Guantanamo-fängelset på Kuba ev. har upptäckt det galanumret…?! Annars kan jag tipsa dom om, att detta är det optimala tortyr-redskapet ! Tänk att tvingas lyssna på denna skrikande varelse i MER än 3 minuter. Bara tanken gör att……..Jaha, det var det jag anade. Nu ser jag dom genom fönstret ! Those nice young men……”They are coming to take me away…ha ha, hi hi, ho ho, ha ha…….
……på Meg Ryan !! Visserligen är hon söt (Meg, alltså !), men man vill ju inte äta oxfilé varje dag. Och som sagt… inte pölsa heller !
Om jag dessutom skulle råka få höra Sanna Nielsen sjunga ”Empty room” IGEN, jaa...då får nog dessa ”nice young men in their clean white coats” komma och hämta mig.
Risken är mer än uppenbar om mitt gastrofysiska nervsystem blir triggat av Eric Gadd´s kväkande i falsett. Hur är man skapt, om man njuter av någon som låter som en stämbandsinflammerad chiwowa, … upptransponerad tre oktaver !??
I samma division spelar också varg-flinen ”bröderna Rongedal”. Faktiskt hela (2 x Eric Gadd), i stereo… dessutom. Snälla, please….skona mitt hjärta !
Hörde förresten just nu sångerskan Beyoncé med låten ”Listen” på radion och funderade genast på om den amerikanska militären på Guantanamo-fängelset på Kuba ev. har upptäckt det galanumret…?! Annars kan jag tipsa dom om, att detta är det optimala tortyr-redskapet ! Tänk att tvingas lyssna på denna skrikande varelse i MER än 3 minuter. Bara tanken gör att……..Jaha, det var det jag anade. Nu ser jag dom genom fönstret ! Those nice young men……”They are coming to take me away…ha ha, hi hi, ho ho, ha ha…….
onsdag 14 maj 2008
Av jord är den kommen, ....
Ta t.ex. en mobiltelefon. Vad är det egentligen ? Jovisst, man kan säga, att det är någonting man ringer och sms:ar på. Men, …vad är den i själva verket ? Om jag säger så här… en skopa sand, en sten, några dl olja, lite vatten och luft…..vad säger ni då ?!?
Joo, så är det faktiskt. Dessa ”ingredienser” har människan med sin intelligens under bara något sekel lyckats raffinera till mer och mer avancerade och högteknologiska tingestar.
Av marken på den här planeten har vi nu i det 21:e århundradet på ett strukturerat sätt kunnat konstruera och komprimera materien i en sådan grad, att ett litet platt ”fodral” som knappt syns i bröstfickan kan innehålla….en telefon, en radio, en kamera, en videoinspelare, en bildskärm, en musikspelare, en skivsamling, en dator (med bl.a. surf och mail-funktioner).
Allt detta har vi skapat av bara en hög med jord ! Man kan t.o.m. säga, att eftersom planeten Jorden genom evolutionen så småningom utvecklade människan, så har Jorden egentligen ”själv” på 4,5 miljarder år skapat… mobiltelefonen !!?
Dessutom bl.a. ett trådlöst nätverk över hela planeten, där miljontals förbindelser kopplas upp varje sekund. Evolutionen håller uppenbarligen på att utveckla en jättehjärna som lugnt snurrar vidare som ett litet skimrande klot där i utkanten av galaxen Vintergatan. Obekymrad om vetskapen att om någon miljarder år så börjar hettan, från en allt hetare sol, att långsamt smälta ner detta osannolika underverk.
I skenet av detta framtidsscenario och till Lennons ”Imagine” från min mobil vill jag belysa ”vårt” ovillkorliga öde med en dikt från min diktsamling……
VI FANNS
Ingen ska minnas våra skratt
våra lidanden och skrik
Ingen längre se
allt levande
all grönskad prakt
Inget längre finnas till
när solen rodnande
sakta sveper in
med svullnad hetta
smältande slätar ut
Inget ska någonsin vittna
om allt som varit
om allt som kunde bli
Ingen ska veta
att vi en gång visste
att ingen ska veta
att vi
en gång funnits till
_______
Joo, så är det faktiskt. Dessa ”ingredienser” har människan med sin intelligens under bara något sekel lyckats raffinera till mer och mer avancerade och högteknologiska tingestar.
Av marken på den här planeten har vi nu i det 21:e århundradet på ett strukturerat sätt kunnat konstruera och komprimera materien i en sådan grad, att ett litet platt ”fodral” som knappt syns i bröstfickan kan innehålla….en telefon, en radio, en kamera, en videoinspelare, en bildskärm, en musikspelare, en skivsamling, en dator (med bl.a. surf och mail-funktioner).
Allt detta har vi skapat av bara en hög med jord ! Man kan t.o.m. säga, att eftersom planeten Jorden genom evolutionen så småningom utvecklade människan, så har Jorden egentligen ”själv” på 4,5 miljarder år skapat… mobiltelefonen !!?
Dessutom bl.a. ett trådlöst nätverk över hela planeten, där miljontals förbindelser kopplas upp varje sekund. Evolutionen håller uppenbarligen på att utveckla en jättehjärna som lugnt snurrar vidare som ett litet skimrande klot där i utkanten av galaxen Vintergatan. Obekymrad om vetskapen att om någon miljarder år så börjar hettan, från en allt hetare sol, att långsamt smälta ner detta osannolika underverk.
I skenet av detta framtidsscenario och till Lennons ”Imagine” från min mobil vill jag belysa ”vårt” ovillkorliga öde med en dikt från min diktsamling……
VI FANNS
Ingen ska minnas våra skratt
våra lidanden och skrik
Ingen längre se
allt levande
all grönskad prakt
Inget längre finnas till
när solen rodnande
sakta sveper in
med svullnad hetta
smältande slätar ut
Inget ska någonsin vittna
om allt som varit
om allt som kunde bli
Ingen ska veta
att vi en gång visste
att ingen ska veta
att vi
en gång funnits till
_______
måndag 12 maj 2008
"Men visst känns kalsongerna mjukare...!"
Folk brukar säga, att man ofta ärver betéenden, vanor och traditioner från sina föräldrar. Det är möjligt, att det i viss mån är så, men ….en sak vet jag. Jag har inte ärvt vanan (från mamma), att stryka mina kalsonger ! Ska jag vara ärlig, så stryker jag faktiskt aldrig några av mina klädesplagg. Det var nog årtionden sedan jag utövade denna meningslösa syssla. Stykjärnet vet jag knappt var det finns längre och jag förstår, om det kan låta som civiliserat förfall i den vuxna generationens öron, men faktum är, att jag inte lider speciellt mycket av den typen av frigjord lättja. Ännu har ingen klagat på mina nytvättade skjortor och byxors ytstruktur och anledningen är ganska enkel. Man behöver inte stryka moderna kläder av hygglig kvalitét ! Centrifugera bara inte för mycket (byxor inte alls) och låt dem sedan torka på en galge alt. byxhängare.
Jag hörde ett förskräckande exempel på radion härom dagen. Det var en kvinna (!?) vars mangel hade strejkat. I brist på sysselsättning så kom hon på den geniala idén, att hon skulle stryka lakanen för hand…..!?? Om myndigheterna saknar uppslag varifrån alla utbrända kommer ifrån, så har dom ett givet forskningsobjekt i den stackars kvinnan. Istället för timmar av meningslöst slavande i tvättstugan kunde hon ha satt sig i skönaste fåtöljen med en bok eller lyssnat med slutna ögon på någon ljuv pianokonsert av Mozart. Men icke ! Det är viktigare, att textilierna glänser… än att kroppen får en möjlighet att samla kraft och själen en stund av avkoppling.
Vem är det, vi vill imponera på ? Om det är personer i omgivningen… så kan jag trösta er med att….det är ingen som bryr sig. Om det är den egna stoltheten, duktigheten eller bara en obetingad reflex av det perfektionistiska arvet så kan det vara ett dyrt pris, man får betala för den tillfredställelsen. Tänk på det ! Och du…stryk kalsingarna…….från dagordningen !!
Jag hörde ett förskräckande exempel på radion härom dagen. Det var en kvinna (!?) vars mangel hade strejkat. I brist på sysselsättning så kom hon på den geniala idén, att hon skulle stryka lakanen för hand…..!?? Om myndigheterna saknar uppslag varifrån alla utbrända kommer ifrån, så har dom ett givet forskningsobjekt i den stackars kvinnan. Istället för timmar av meningslöst slavande i tvättstugan kunde hon ha satt sig i skönaste fåtöljen med en bok eller lyssnat med slutna ögon på någon ljuv pianokonsert av Mozart. Men icke ! Det är viktigare, att textilierna glänser… än att kroppen får en möjlighet att samla kraft och själen en stund av avkoppling.
Vem är det, vi vill imponera på ? Om det är personer i omgivningen… så kan jag trösta er med att….det är ingen som bryr sig. Om det är den egna stoltheten, duktigheten eller bara en obetingad reflex av det perfektionistiska arvet så kan det vara ett dyrt pris, man får betala för den tillfredställelsen. Tänk på det ! Och du…stryk kalsingarna…….från dagordningen !!
tisdag 6 maj 2008
Intelligent design....?
”Intelligent design”…!? Vad är det, frågar sig säkert en och annan. Jo, det är ett begrepp som mer och mer börjar sprida sig över världen. Ursprungligen kommer det förmodligen från kreationister, religiösa frikyrkor och andra semi-religiösa sekter i USA.
Det är alltså en slags ideologi, där man inte tror på Darwins utvecklinglära ( d.v.s. att alla varelser har utvecklats från enkla organismer till allt mer avancerade djur genom det s.k. ”naturliga urvalet”, genom evolutionen under årmiljarder.) , utan tror att människan inte härstammar från de andra djuren (apor, gorillor, etc.) utan har skapats av något högre intelligent väsen (någon slags Gud..!?). Dessutom anser man, att Jorden bara är 6.000 år gammal. Alltså bara en milliondel av den ålder som den samlade vetenskapen genom bevis har fastlagt.
Själv anser jag, att ”intelligent design” bara är en enda stor metafor. En metafor för dumhet och ointelligent tänkande. Helt enkelt för att vara…….korkad !
Den som säger någonting annat, måste vara fullkomligt likgiltig inför vetenskapliga ”fakta”. Dogmatiskt fjättrad vid någon kvasi-ideologi, där självständigt tänkande aldrig tillåts uppstå.
Att Jorden bara skulle vara 6.000 år gammal (som en tredjedel (!?) av det amerikanska folket och anhängare av I.D. trycks tro) är så absurt, att man mest tycker synd om dem.
Det är deras frikyrkliga ”business” som grundlagt dessa bedrägliga ideologier. Falska profeter som mer är intresserade av att stjäla församlingsmedlemmarnas pengar, än att låta dem ifrågasätta substansen i den existentiella dynga som dessa giriga shamaner sprider omkring sig. Inte nog med att de försöker ”fängsla” svaga själar med sina irrläror, de har även i mer organiserad form nu börjat bekämpa den vetenskapligt förankrade evolutionsläran.
Framför allt i skolorna i USA jobbar dom hårt för att införa sina fantasier som ett alternativ till Darwins evolutionslära i den naturvetenskapliga undervisningen. Det är inte bara ett hot mot den vetenskapliga forskningens kontinuitet, utan även ett hån mot resultatet av den otroligt mångfasseterade värld som naturen själv har skapat. Dessutom även ett cyniskt förakt mot den mänskliga intelligensens fantastiska framsteg, där vi på ett så häpnadsväckande och raffinerat sätt lyckats förädla de spartanska grundförutsättningar som den här planeten från början gav oss.
Nästa steg bland anhägarna av I.D. blir väl snart att åter försöka få oss ”barbarer” och ”icke renläriga” att börja tro på Solguden, åskans Thor, älvor och troll och vem vet…..snart påstår dom väl också , att Jorden…….. med största säkerhet är platt.
Jag frågar mig också ……är virus ”intelligent design” ?
Är blindtarmen I.D. ?
Är snedväxande tänder I.D. ?
Är cancer I.D. ?
Är lång och närsynhet I.D. ?
Är sinnesjukdomar I.D. ?
Är migrän I.D. ?
Är auto-immuna sjukdomar I.D. ?
Är ALS och MS också ”intelligent design” ?
Människan är visserligen en helt fantastisk skapelse med en hjärna av ofattbar dignitet, men om vi nu är skapta genom s.k. ”intelligent design”, varför gick då denne skapare inte hela vägen. Varför blev vi trots allt……….bara en halvmesyr…? Vi …..med våra krämpor.
Det är alltså en slags ideologi, där man inte tror på Darwins utvecklinglära ( d.v.s. att alla varelser har utvecklats från enkla organismer till allt mer avancerade djur genom det s.k. ”naturliga urvalet”, genom evolutionen under årmiljarder.) , utan tror att människan inte härstammar från de andra djuren (apor, gorillor, etc.) utan har skapats av något högre intelligent väsen (någon slags Gud..!?). Dessutom anser man, att Jorden bara är 6.000 år gammal. Alltså bara en milliondel av den ålder som den samlade vetenskapen genom bevis har fastlagt.
Själv anser jag, att ”intelligent design” bara är en enda stor metafor. En metafor för dumhet och ointelligent tänkande. Helt enkelt för att vara…….korkad !
Den som säger någonting annat, måste vara fullkomligt likgiltig inför vetenskapliga ”fakta”. Dogmatiskt fjättrad vid någon kvasi-ideologi, där självständigt tänkande aldrig tillåts uppstå.
Att Jorden bara skulle vara 6.000 år gammal (som en tredjedel (!?) av det amerikanska folket och anhängare av I.D. trycks tro) är så absurt, att man mest tycker synd om dem.
Det är deras frikyrkliga ”business” som grundlagt dessa bedrägliga ideologier. Falska profeter som mer är intresserade av att stjäla församlingsmedlemmarnas pengar, än att låta dem ifrågasätta substansen i den existentiella dynga som dessa giriga shamaner sprider omkring sig. Inte nog med att de försöker ”fängsla” svaga själar med sina irrläror, de har även i mer organiserad form nu börjat bekämpa den vetenskapligt förankrade evolutionsläran.
Framför allt i skolorna i USA jobbar dom hårt för att införa sina fantasier som ett alternativ till Darwins evolutionslära i den naturvetenskapliga undervisningen. Det är inte bara ett hot mot den vetenskapliga forskningens kontinuitet, utan även ett hån mot resultatet av den otroligt mångfasseterade värld som naturen själv har skapat. Dessutom även ett cyniskt förakt mot den mänskliga intelligensens fantastiska framsteg, där vi på ett så häpnadsväckande och raffinerat sätt lyckats förädla de spartanska grundförutsättningar som den här planeten från början gav oss.
Nästa steg bland anhägarna av I.D. blir väl snart att åter försöka få oss ”barbarer” och ”icke renläriga” att börja tro på Solguden, åskans Thor, älvor och troll och vem vet…..snart påstår dom väl också , att Jorden…….. med största säkerhet är platt.
Jag frågar mig också ……är virus ”intelligent design” ?
Är blindtarmen I.D. ?
Är snedväxande tänder I.D. ?
Är cancer I.D. ?
Är lång och närsynhet I.D. ?
Är sinnesjukdomar I.D. ?
Är migrän I.D. ?
Är auto-immuna sjukdomar I.D. ?
Är ALS och MS också ”intelligent design” ?
Människan är visserligen en helt fantastisk skapelse med en hjärna av ofattbar dignitet, men om vi nu är skapta genom s.k. ”intelligent design”, varför gick då denne skapare inte hela vägen. Varför blev vi trots allt……….bara en halvmesyr…? Vi …..med våra krämpor.
lördag 3 maj 2008
Tomtelandet
Muhammed och Josef är så dumma. Dom kastar sand och spottar på oss. Bara för att vi retas, för att dom tror på tomten.
Tomtar finns visst, säger dom. Påstår att det står så i en par tusen år gammal bok. Vi brukar bara skratta åt alltihop. Har ni någonsin sett den där tomten, frågar vi alltid.
- Nej, men…..
- Ja då så..! Hur vet ni då, att han finns ?
- Han finns ! Det säger t.o.m. pappa, mamma och farfar, så det så.
Igår satte vi på en tomtemask på vår hund Rondello och tog med den till lekplatsen.
Muhammed blev som tokig, när han fick se hunden och Josef sa, att dom kände sig kränkta. Man får inte göra så mot tomten, skrek han hotfullt. Muhammed sa, att om vi gjorde så igen, skulle dom döda oss…!?! Spränga oss i luften med en stor fyrverkeri-bomb, sa han med nästan hat i rösten.
Vadå ”kränkta”, sa vi. Vad betyder det ? Det visste dom tydligen inte, men det hade deras storebror sagt. Det hade någonting med stolthet och heder att göra…..
- Ni törs inte döda oss, för då åker ni in i fängelse. I hundra år minst !
- Joo, det törs vi visst, sa Josef. Vi skulle t.o.m. kunna dö för tomten,….....skulle vi faktiskt.
Kanske få komma till Tomtelandet som hjältar. …..Ha ! Där fick ni !
Det var det löjligaste vi hade hört. Dö för en tomte…!?! Som inte ens finns. Tomtelandet ..? Hur dum får man bli ? Hör du det ”Pucko”, sa jag. Hur dum får man bli på en skala ?
Då tog Muhammed upp en Tigerpuff ur fickan. Drog den mot tändsticksplånet och skulle kasta den mot oss. Han fumlade emellertid och tappade den i sandlådan. När han sedan skulle slänga iväg den, så exploderade smällaren i handen.
Båda grät hejdlöst, men mest Muhammed som hoppade omkring med handen högt uppe i luften. Vad grinar ni för, sa jag. Ni ville ju till Tomtelandet, eller hur…!? Inte nog med att ni är lättlurade, ni är klantiga också.
Ni är ena riktiga…… tomtar !
Tomtar finns visst, säger dom. Påstår att det står så i en par tusen år gammal bok. Vi brukar bara skratta åt alltihop. Har ni någonsin sett den där tomten, frågar vi alltid.
- Nej, men…..
- Ja då så..! Hur vet ni då, att han finns ?
- Han finns ! Det säger t.o.m. pappa, mamma och farfar, så det så.
Igår satte vi på en tomtemask på vår hund Rondello och tog med den till lekplatsen.
Muhammed blev som tokig, när han fick se hunden och Josef sa, att dom kände sig kränkta. Man får inte göra så mot tomten, skrek han hotfullt. Muhammed sa, att om vi gjorde så igen, skulle dom döda oss…!?! Spränga oss i luften med en stor fyrverkeri-bomb, sa han med nästan hat i rösten.
Vadå ”kränkta”, sa vi. Vad betyder det ? Det visste dom tydligen inte, men det hade deras storebror sagt. Det hade någonting med stolthet och heder att göra…..
- Ni törs inte döda oss, för då åker ni in i fängelse. I hundra år minst !
- Joo, det törs vi visst, sa Josef. Vi skulle t.o.m. kunna dö för tomten,….....skulle vi faktiskt.
Kanske få komma till Tomtelandet som hjältar. …..Ha ! Där fick ni !
Det var det löjligaste vi hade hört. Dö för en tomte…!?! Som inte ens finns. Tomtelandet ..? Hur dum får man bli ? Hör du det ”Pucko”, sa jag. Hur dum får man bli på en skala ?
Då tog Muhammed upp en Tigerpuff ur fickan. Drog den mot tändsticksplånet och skulle kasta den mot oss. Han fumlade emellertid och tappade den i sandlådan. När han sedan skulle slänga iväg den, så exploderade smällaren i handen.
Båda grät hejdlöst, men mest Muhammed som hoppade omkring med handen högt uppe i luften. Vad grinar ni för, sa jag. Ni ville ju till Tomtelandet, eller hur…!? Inte nog med att ni är lättlurade, ni är klantiga också.
Ni är ena riktiga…… tomtar !
måndag 21 april 2008
España, por favor !
Inte visste jag då, när jag i dryga tjugo-års-åldern, åkte till Spanien på semester för första gången, att det skulle bli mitt favoritland. Än mindre att jag senare skulle komma att arbeta där under flera perioder i livet. Även om det var några år sedan sist, så har jag hitills varit där 17 ggr, tror jag. Spanien blev på något sätt som mitt andra hemland. En anledning var väl , att när jag efter flera år av självstudier senare tog ett gymnasiebetyg i spanska, så blev tillvaron där mer ännu givande. Det blir ju så, om man är relativt förtrogen med språket.
Dessutom trivdes jag så fantastiskt bra där. Både under semestrar och i tjänsten. På företagets anläggning i Madrid var ju maten det stora nöjet. Vi åt 3-rätters till lunch varje dag och sedan, som de allra flesta, alltid en mycket sen middag ute på stan. Man kan förstå att spanjorerna bara orkar ett par churros och kaffe till frukost. Ibland på kvällarna när man kände sig extra hungrig och snabbt ville slinka in på någon restaurang för att stilla hungern…..ja, då kanske personalen höll på att dammsuga inför kvällen. Det är svårt att hitta öppna krogar innan nio, tio på kvällen (förutom McDonalds, etc. , förstås). Spanjorerna går alltid ut sent och äter.
Första gången jag kom på tjänsteuppdrag till Madrid, blev jag bjuden på en krogrunda som heter duga. Vi avverkade många restauranger på raken (!). Allt från läckra tapas på flera av de populära barerna bakom Plaza Mayor, via ålyngel på ett dyrare ställe, till en rest. vars specialité var stora biffar som man själv fick steka på heta stenblock till bords. Att frukosten var överflödig nästa morgon, kräver knappast någon förklaring.
Ett par dagar senare var det dags igen. Då blev vi bjudna hem till en av de svenska cheferna och hans fru på sen middag. Det är ingen överdrift och påstå, att just den gastronomiska mottagningen hade det mesta och utgjorde tillsammans med den tidigare matorgien en oförglömlig start på den första av flera kommande och långvariga affärsresor till Spanien.
Den tiden i Madrid skulle som sagt följas av ett antal liknande besök och med tiden kände man sig mer och mer bekväm med tillvaron och människorna där.
Även om arbetet där ibland var tufft med många problem och stort ansvar, så fick man uppleva många fantastiska stunder och dessutom förmånen att lära känna dessa trevliga spanjorer på djupet. Många blev kära vänner genom åren.
En av de mest orginella och typiskt spanska personerna jag träffade, var nog den äldre damen Carmen Portilla på Calle Victoria i Malaga. Jag hade fått ett språkrese-stipendium från företaget för att förkovra mig i det spanska idiomet och bodde inneboende hos henne. Hon var väldigt trevlig men lite kort i tonen och bestämd på sitt sydeuropeiska sätt. Jag minns särskilt en kväll, när hon fastnade i hissen. Jag satt ensam framför TV´n samma afton och blev lite irriterad på en ringklocka som ringde långa signaler någonstans i huset, om och om igen. Efter ett par timmar tystnade emellertid allt och lugnet infann sig åter i lägenheten.
Det var dock ett bedrägligt lugn, skulle det visa sig. Plötsligt stormar tanten in som en levande kopia av den där hysteriska mamman i Fellinis ”Amarcord”. På sprutande spanska stod hon framför ”lilla jag” och gestikulerade med nästa hotfulla rörelser. Det var uppenbart något som hon ville förklara och framför allt…beklaga. Så mycket förstod jag i alla fall. När jag mitt bland den forsande strömmen av ord råkade uppsnappa ord som….ascención….he llamado…dos horas…..ja, då gick det upp för mig, vad det var för signal som hade stört min annars så rofyllda tillvaro… i två timmar. Jag skämdes lite, men vågade inte säga att jag varit hemma hela den tiden, iskallt ignorerande hennes ”rop” på hjälp. Jag tror inte, att jag lärde mig så mycket spanska den kvällen, men det spanska tempramentet fick jag en grundlig lektion i.
Jag tänker också ibland på allt som hände under semester-resorna dit ner. Oavsett om det var på Costa del Sol, Mallorca, Benidorm eller kanarieöarna så träffade man alltid intressanta och roliga människor. Man fick se mycket av landet också. Bl.a. vyer från toppen av Spaniens högsta berg, Teide (4.200 m) på Tenerife blickande ut över öarna och den blåa Atlanten... ner till det mörka djupet i de vackra drakgrottorna (cuevas del drach) på Mallorcas östkust.
Där emellan har jag upplevt allt från tjurfäktningar, teater, flamenco, många kvällar på några av Madrids 10-15.000 barer, Picassos födelsehus i Malaga, den antika akvedukten i Segovia, den nästan tropiskt fuktiga staden Aranjuéz, loppmarknaden El Rastro på söndagarna i Madrid, en kväll med spanska vänner i den lilla okända staden Chinchón, katedralen och de berömda smyckena i Toledo, saluhallen i Valencia, många besök på Prado-muséet i Madrid med bl.a. Goyas ”Maya nuda” och ”Maya desnuda”, ett stort antal dödsföraktande taxiresor (utan risktillägg..) ….till…ett fantastiskt folk i alla dessa charmiga och antika städer… med restauranger som måste vara några av de bästa i världen.
Ja, även om jag har glömt mycket, så skulle jag ändå kunna hålla på länge och berätta om det här landet, men det får väl bli i mina ev. memoarer (?),…..kanske.
------”España siempre en mi corazón” ! -----
Dessutom trivdes jag så fantastiskt bra där. Både under semestrar och i tjänsten. På företagets anläggning i Madrid var ju maten det stora nöjet. Vi åt 3-rätters till lunch varje dag och sedan, som de allra flesta, alltid en mycket sen middag ute på stan. Man kan förstå att spanjorerna bara orkar ett par churros och kaffe till frukost. Ibland på kvällarna när man kände sig extra hungrig och snabbt ville slinka in på någon restaurang för att stilla hungern…..ja, då kanske personalen höll på att dammsuga inför kvällen. Det är svårt att hitta öppna krogar innan nio, tio på kvällen (förutom McDonalds, etc. , förstås). Spanjorerna går alltid ut sent och äter.
Första gången jag kom på tjänsteuppdrag till Madrid, blev jag bjuden på en krogrunda som heter duga. Vi avverkade många restauranger på raken (!). Allt från läckra tapas på flera av de populära barerna bakom Plaza Mayor, via ålyngel på ett dyrare ställe, till en rest. vars specialité var stora biffar som man själv fick steka på heta stenblock till bords. Att frukosten var överflödig nästa morgon, kräver knappast någon förklaring.
Ett par dagar senare var det dags igen. Då blev vi bjudna hem till en av de svenska cheferna och hans fru på sen middag. Det är ingen överdrift och påstå, att just den gastronomiska mottagningen hade det mesta och utgjorde tillsammans med den tidigare matorgien en oförglömlig start på den första av flera kommande och långvariga affärsresor till Spanien.
Den tiden i Madrid skulle som sagt följas av ett antal liknande besök och med tiden kände man sig mer och mer bekväm med tillvaron och människorna där.
Även om arbetet där ibland var tufft med många problem och stort ansvar, så fick man uppleva många fantastiska stunder och dessutom förmånen att lära känna dessa trevliga spanjorer på djupet. Många blev kära vänner genom åren.
En av de mest orginella och typiskt spanska personerna jag träffade, var nog den äldre damen Carmen Portilla på Calle Victoria i Malaga. Jag hade fått ett språkrese-stipendium från företaget för att förkovra mig i det spanska idiomet och bodde inneboende hos henne. Hon var väldigt trevlig men lite kort i tonen och bestämd på sitt sydeuropeiska sätt. Jag minns särskilt en kväll, när hon fastnade i hissen. Jag satt ensam framför TV´n samma afton och blev lite irriterad på en ringklocka som ringde långa signaler någonstans i huset, om och om igen. Efter ett par timmar tystnade emellertid allt och lugnet infann sig åter i lägenheten.
Det var dock ett bedrägligt lugn, skulle det visa sig. Plötsligt stormar tanten in som en levande kopia av den där hysteriska mamman i Fellinis ”Amarcord”. På sprutande spanska stod hon framför ”lilla jag” och gestikulerade med nästa hotfulla rörelser. Det var uppenbart något som hon ville förklara och framför allt…beklaga. Så mycket förstod jag i alla fall. När jag mitt bland den forsande strömmen av ord råkade uppsnappa ord som….ascención….he llamado…dos horas…..ja, då gick det upp för mig, vad det var för signal som hade stört min annars så rofyllda tillvaro… i två timmar. Jag skämdes lite, men vågade inte säga att jag varit hemma hela den tiden, iskallt ignorerande hennes ”rop” på hjälp. Jag tror inte, att jag lärde mig så mycket spanska den kvällen, men det spanska tempramentet fick jag en grundlig lektion i.
Jag tänker också ibland på allt som hände under semester-resorna dit ner. Oavsett om det var på Costa del Sol, Mallorca, Benidorm eller kanarieöarna så träffade man alltid intressanta och roliga människor. Man fick se mycket av landet också. Bl.a. vyer från toppen av Spaniens högsta berg, Teide (4.200 m) på Tenerife blickande ut över öarna och den blåa Atlanten... ner till det mörka djupet i de vackra drakgrottorna (cuevas del drach) på Mallorcas östkust.
Där emellan har jag upplevt allt från tjurfäktningar, teater, flamenco, många kvällar på några av Madrids 10-15.000 barer, Picassos födelsehus i Malaga, den antika akvedukten i Segovia, den nästan tropiskt fuktiga staden Aranjuéz, loppmarknaden El Rastro på söndagarna i Madrid, en kväll med spanska vänner i den lilla okända staden Chinchón, katedralen och de berömda smyckena i Toledo, saluhallen i Valencia, många besök på Prado-muséet i Madrid med bl.a. Goyas ”Maya nuda” och ”Maya desnuda”, ett stort antal dödsföraktande taxiresor (utan risktillägg..) ….till…ett fantastiskt folk i alla dessa charmiga och antika städer… med restauranger som måste vara några av de bästa i världen.
Ja, även om jag har glömt mycket, så skulle jag ändå kunna hålla på länge och berätta om det här landet, men det får väl bli i mina ev. memoarer (?),…..kanske.
------”España siempre en mi corazón” ! -----
måndag 7 april 2008
Det stora experimentet
Visst är det märkligt, att när människor i den troende och icke sekulariserade delen av världen säger, att dom tror….ja, då säger dom också i samma andetag, att dom VET. Vet svaren på de stora existentiella frågorna. Sanningen om vår kryptiska tillvaro.
Vi däremot som bygger vår uppfattning på mer vetenskaplig grund, säger inte att vi vet, när vi bara tror. Istället försöker vi genom forskning ta reda på sanningen . Så långt som det nu är möjligt med vårt begränsade mänskliga intellekt. Vi tar oss dock steg för steg närmare vår ultimata förståelse för skapelsen.
”One small step for me, one giant leap for mankind”…som Neil Armstrong sa. Detta är just vad som händer detta år, 2008. Ett stort steg framåt för mänskligheten. Det är nämligen starten på en högtid i den vetenskapliga forskarvärlden.
I sommar startar faktiskt det största och mest intressanta fysik-experiment någonsin. Som vetenskapligt event minst i klass med månlandningarna.
Det är då, man kör igång den stora partikel-acceleratorn vid CERN, utanför Genève. Ett gigantiskt bygge 100 m. under jord, med en cirkulär tunnel vars omkrets är hela 27 km. Byggkostnad 40 miljarder !
Där ska man i två ”rör” accelerera upp protoner i motsatt riktning till hastigheter mycket nära ljushastigheten. Sedan låter man dem, med en osannolik precision, krocka med varandra i en stor specialbyggd analys-kammare. På så sätt kan man simulera det tillstånd som rådde några miljarddels sekunder efter Big Bang. Man vill se vilka partiklar, etc. allt bestod av, just i ögonblicket för tidens födelse.
Det man först ska leta efter (i Atlas-experimentet) är den i teorin saknade och förutspådda Higgs-partikeln. Den ”sista” byggstenen i elementarpartiklarnas värld för att ”cementera” Standard-teorin (hur materien är uppbyggd och fungerar).
Man kommer även att leta efter den s.k. ”mörka materien”. Den materia som vi vet finns, men som vi inte kan ”se” och inte heller vet, vad det är för någonting. Kanske finns svaret i teorin om ”Supersymmetri”. En teori som förutsäger, att alla (?) partiklar har en s.k. spegel-partikel. En likadan partikel (men spegelvänd) och som växelverkar så svagt med den vanliga materien, att vi normalt inte kan detektera den.
Den ”mörka energin” är den största gåtan som gäckar oss. (Den som gör, att universum i allt snabbare takt expanderar.) Kanske finns svaret här… ?
En av de mest spektakulära förutsägelserna är den, att tack vare den enorma energi som uppstår vid krocken, kommer ev. också ett mikroskopiskt ”svart hål” att bildas..!? Det ”svarta hålet” kommer dock bara att existera någon bråkdel av en sekund…..( tack och lov !)
Men, det mest spännande lär nog ändå bli allt det oväntade som man (förhoppningsvis) kommer att upptäcka….!!?? Kanske kommer vi, att ta ett nytt stort steg närmare sanningen om vår förunderliga värld och universums skapelse. Ett paradigm-skifte i den vetenskapliga förklaringsmodellen. En ny tillvaro, där vi kan byta ut några TROR …..mot nytt VETANDE. Tror jag …i alla fall.
Vi däremot som bygger vår uppfattning på mer vetenskaplig grund, säger inte att vi vet, när vi bara tror. Istället försöker vi genom forskning ta reda på sanningen . Så långt som det nu är möjligt med vårt begränsade mänskliga intellekt. Vi tar oss dock steg för steg närmare vår ultimata förståelse för skapelsen.
”One small step for me, one giant leap for mankind”…som Neil Armstrong sa. Detta är just vad som händer detta år, 2008. Ett stort steg framåt för mänskligheten. Det är nämligen starten på en högtid i den vetenskapliga forskarvärlden.
I sommar startar faktiskt det största och mest intressanta fysik-experiment någonsin. Som vetenskapligt event minst i klass med månlandningarna.
Det är då, man kör igång den stora partikel-acceleratorn vid CERN, utanför Genève. Ett gigantiskt bygge 100 m. under jord, med en cirkulär tunnel vars omkrets är hela 27 km. Byggkostnad 40 miljarder !
Där ska man i två ”rör” accelerera upp protoner i motsatt riktning till hastigheter mycket nära ljushastigheten. Sedan låter man dem, med en osannolik precision, krocka med varandra i en stor specialbyggd analys-kammare. På så sätt kan man simulera det tillstånd som rådde några miljarddels sekunder efter Big Bang. Man vill se vilka partiklar, etc. allt bestod av, just i ögonblicket för tidens födelse.
Det man först ska leta efter (i Atlas-experimentet) är den i teorin saknade och förutspådda Higgs-partikeln. Den ”sista” byggstenen i elementarpartiklarnas värld för att ”cementera” Standard-teorin (hur materien är uppbyggd och fungerar).
Man kommer även att leta efter den s.k. ”mörka materien”. Den materia som vi vet finns, men som vi inte kan ”se” och inte heller vet, vad det är för någonting. Kanske finns svaret i teorin om ”Supersymmetri”. En teori som förutsäger, att alla (?) partiklar har en s.k. spegel-partikel. En likadan partikel (men spegelvänd) och som växelverkar så svagt med den vanliga materien, att vi normalt inte kan detektera den.
Den ”mörka energin” är den största gåtan som gäckar oss. (Den som gör, att universum i allt snabbare takt expanderar.) Kanske finns svaret här… ?
En av de mest spektakulära förutsägelserna är den, att tack vare den enorma energi som uppstår vid krocken, kommer ev. också ett mikroskopiskt ”svart hål” att bildas..!? Det ”svarta hålet” kommer dock bara att existera någon bråkdel av en sekund…..( tack och lov !)
Men, det mest spännande lär nog ändå bli allt det oväntade som man (förhoppningsvis) kommer att upptäcka….!!?? Kanske kommer vi, att ta ett nytt stort steg närmare sanningen om vår förunderliga värld och universums skapelse. Ett paradigm-skifte i den vetenskapliga förklaringsmodellen. En ny tillvaro, där vi kan byta ut några TROR …..mot nytt VETANDE. Tror jag …i alla fall.
lördag 8 mars 2008
Nonfigurativ
Någon sa…..
vad föreställer den, …tavlan
så modern…..abstrakt och så
Vad visar den, egentligen
Jag sa….
vad förställer en blomma
ett moln, ett ansikte
en palmklädd strand
Ingenting… faktiskt
De bara skapar en inre harmoni
en konstellation
av belönande tankar
lycka
en upplevelse, helt enkelt
precis som en abstrakt tavla kan göra
en tavla…….som den där
som inte föreställer…
någonting
vad föreställer den, …tavlan
så modern…..abstrakt och så
Vad visar den, egentligen
Jag sa….
vad förställer en blomma
ett moln, ett ansikte
en palmklädd strand
Ingenting… faktiskt
De bara skapar en inre harmoni
en konstellation
av belönande tankar
lycka
en upplevelse, helt enkelt
precis som en abstrakt tavla kan göra
en tavla…….som den där
som inte föreställer…
någonting
Som du sa
Jag hörde vad du sa
Du sa….
"Det var bara en kärring
som hade dött"
Det sa du
om henne
Tänk…..en dag
kommer någon att säga….
"Det var visst bara nån´ gammal gubbe
som dog"
om dig
Du sa….
"Det var bara en kärring
som hade dött"
Det sa du
om henne
Tänk…..en dag
kommer någon att säga….
"Det var visst bara nån´ gammal gubbe
som dog"
om dig
måndag 3 mars 2008
Bara en liten teori jag har
(OBS !) Den som inte är intresserad av naturvetenskap i allmänhet och kanske astrofysik i synnerhet, kan nog hoppa över det här inlägget. (Om ni inte är allt för nyfikna, vill säga…)
Min teori :
Jag lanserar här en ny astrofysisk teori som delvis går emot den vedertagna uppfattningen om universums storlek, ålder och utveckling. Jag kallar den för FU-teorin (FrekvensUtmattning som en funktion av tiden).
Om rödförskjutningen i galaxernas ljusspektrum, förutom doppler-effekten, även påverkas av tiden (här genom s.k. frekvensutmattning, se */ ), kommer galaxernas flykthastighet att bli lägre än vad som nu anses. En konsekvens av detta blir då också, att universums storlek är mindre.
Till följd av detta skulle universum inte vara lika gammalt som man nu utgår ifrån. Detta p.g.a. att frekvenssänkningen av bakgrundsstrålningen från Big Bang, då delvis skulle vara orsakad av vilkoren i FU-teorin.
*/ (FU-teorin) Frekvensutmattning skulle enl. FU-teorin bero på, att ljuset förlorar energi över lång tid i form av, att frekvensen sjunker något (= våglängden ökar). D.v.s att en del av rödförskjutningen (frekvenssänkningen) i de flyende galaxernas ljusspektrum i så fall skulle vara prop. mot den tid som ljuset färdats.
Enl. formeln V2 = V1 + 1 / (V1*T) , ( V1 = ursprungl. våglängd, V2 = observ. våglängd, T = tiden )
Denna teori skulle (om den stämmer) ev. ge stöd åt den nu förkastade teorin om ett "cykliskt universum". D.v.s. att de flyende galaxerna till slut "stannar upp", vänder tillbaka och slutligen samlas i en enda punkt (ett gigantiskt svart hål, = The Big Crunch) för att sedan utlösa en "ny Big Bang".
Detta är en mycket hypotetisk teori, eftersom den av naturliga skäl är svår att experimentellt bevisa.
V.H.S.K.B. (Vilket helst skulle kunna bevisas)
Min teori :
Jag lanserar här en ny astrofysisk teori som delvis går emot den vedertagna uppfattningen om universums storlek, ålder och utveckling. Jag kallar den för FU-teorin (FrekvensUtmattning som en funktion av tiden).
Om rödförskjutningen i galaxernas ljusspektrum, förutom doppler-effekten, även påverkas av tiden (här genom s.k. frekvensutmattning, se */ ), kommer galaxernas flykthastighet att bli lägre än vad som nu anses. En konsekvens av detta blir då också, att universums storlek är mindre.
Till följd av detta skulle universum inte vara lika gammalt som man nu utgår ifrån. Detta p.g.a. att frekvenssänkningen av bakgrundsstrålningen från Big Bang, då delvis skulle vara orsakad av vilkoren i FU-teorin.
*/ (FU-teorin) Frekvensutmattning skulle enl. FU-teorin bero på, att ljuset förlorar energi över lång tid i form av, att frekvensen sjunker något (= våglängden ökar). D.v.s att en del av rödförskjutningen (frekvenssänkningen) i de flyende galaxernas ljusspektrum i så fall skulle vara prop. mot den tid som ljuset färdats.
Enl. formeln V2 = V1 + 1 / (V1*T) , ( V1 = ursprungl. våglängd, V2 = observ. våglängd, T = tiden )
Denna teori skulle (om den stämmer) ev. ge stöd åt den nu förkastade teorin om ett "cykliskt universum". D.v.s. att de flyende galaxerna till slut "stannar upp", vänder tillbaka och slutligen samlas i en enda punkt (ett gigantiskt svart hål, = The Big Crunch) för att sedan utlösa en "ny Big Bang".
Detta är en mycket hypotetisk teori, eftersom den av naturliga skäl är svår att experimentellt bevisa.
V.H.S.K.B. (Vilket helst skulle kunna bevisas)
söndag 17 februari 2008
Tidskojaren
Tidskojaren
Lek en stund, gör det
några år kanske
inget förhastat bara
det är lugnt
all tid i världen
sjung och dansa …ett tag
Jaa, så sa han…
Tiden
han påstod det
allt var så väl tilltaget
gott om tid….som han sa
jo jo….
det lät ju bra
förtroendeingivande och så
för jag menar….
han hade ju varit med…ett tag
eller hur
länge till och med
men ack…
så grundlurade
så fullkomligt blåsta…vi blev
plötsligt
känns allt så sent
allt vi skulle göra…då
ja nu alltså
orkar vi kanske inte
törs inte och…kan ofta inte
men framför allt…. hinner inte
vi borde ha förstått
men nu sitter vi här
med drömmarna
och han…..Tiden
hånler mellan timmarna
för han
han har ju all tid i världen…….kvar
den djäveln
Lek en stund, gör det
några år kanske
inget förhastat bara
det är lugnt
all tid i världen
sjung och dansa …ett tag
Jaa, så sa han…
Tiden
han påstod det
allt var så väl tilltaget
gott om tid….som han sa
jo jo….
det lät ju bra
förtroendeingivande och så
för jag menar….
han hade ju varit med…ett tag
eller hur
länge till och med
men ack…
så grundlurade
så fullkomligt blåsta…vi blev
plötsligt
känns allt så sent
allt vi skulle göra…då
ja nu alltså
orkar vi kanske inte
törs inte och…kan ofta inte
men framför allt…. hinner inte
vi borde ha förstått
men nu sitter vi här
med drömmarna
och han…..Tiden
hånler mellan timmarna
för han
han har ju all tid i världen…….kvar
den djäveln
Cinema paradiso...?
Om man nu vill bli ovän med 90% av svenska folket….ja, då ska man påstå, att mycket av amerikansk film är kvalificerad hötorgskonst. Ändå tar jag risken och gör just det ! Inte för att bli ovän med någon, utan….för att jag tycker det.
Man orkar inte, att personligen ständigt konfrontera sin omgivning med den åsikten. Hellre tiger man och tycker synd om alla stackare som tycks nöja sig med denna stereotypa, schablonartade och förutsägbara s.k. filmkonst.
Hollywood för bara fem, sex olika filmer, men i ett oändligt antal tappningar. Med ett innehåll och bildspråk som inte förändrats nämnvärt sedan 1950-talet. Nu sitter man visserligen i modernare bilar under biljakterna och det frekventa telefonerandet äger rum i mobiltelefoner istället. Men…det är samma dialog, samma utfyllnad för att föra handlingen framåt. En handling med onaturligt "vackra" skådespelare i ofta allt för överdramatiserade konversationer. Det jag kallar för "Oscars-frieri" ! Gråt och skrikdialoger. Dessutom alla barn med patetiskt "vuxna" kommentarer.
Och så alla dessa poliser….poliser och polisbilar. Alla advokater, födelsedagar, hotell, horor, tomtar i ett snöande New York och pengar… . Alla dollar som avhandlas i tid och otid. Förmodligen speglar det bara själen i det am. samhället..!?
Men värst av allt är denna bröllopsfixering. Ofta går det inte mer än 5 min. av en film, förrän detta tjat om "get married" och "wedding" börjar infiltrera handlingen. Då byter JAG kanal eller sätter på en DVD. Det kan vara skönt, att som omväxling få låta sig bländas av några italilenska pärlor som t.ex. Tornatores "Malena" och "Cinema paradiso" eller Fellinis "Amarcord" och "La strada". Eller varför inte Vittorio de Sicas gamla "Cykeltjuven", Ettore Scolas mustiga "Fula skitiga elaka" eller "Postiljonen"
De franska juvelerna "Amlie från Montmartre" och "Salong Venus beauty" skimrar också underbart på den annars från väster så grånande filmhimlen. Detta är bl.a. vad JAG kallar för FILM.
Man orkar inte, att personligen ständigt konfrontera sin omgivning med den åsikten. Hellre tiger man och tycker synd om alla stackare som tycks nöja sig med denna stereotypa, schablonartade och förutsägbara s.k. filmkonst.
Hollywood för bara fem, sex olika filmer, men i ett oändligt antal tappningar. Med ett innehåll och bildspråk som inte förändrats nämnvärt sedan 1950-talet. Nu sitter man visserligen i modernare bilar under biljakterna och det frekventa telefonerandet äger rum i mobiltelefoner istället. Men…det är samma dialog, samma utfyllnad för att föra handlingen framåt. En handling med onaturligt "vackra" skådespelare i ofta allt för överdramatiserade konversationer. Det jag kallar för "Oscars-frieri" ! Gråt och skrikdialoger. Dessutom alla barn med patetiskt "vuxna" kommentarer.
Och så alla dessa poliser….poliser och polisbilar. Alla advokater, födelsedagar, hotell, horor, tomtar i ett snöande New York och pengar… . Alla dollar som avhandlas i tid och otid. Förmodligen speglar det bara själen i det am. samhället..!?
Men värst av allt är denna bröllopsfixering. Ofta går det inte mer än 5 min. av en film, förrän detta tjat om "get married" och "wedding" börjar infiltrera handlingen. Då byter JAG kanal eller sätter på en DVD. Det kan vara skönt, att som omväxling få låta sig bländas av några italilenska pärlor som t.ex. Tornatores "Malena" och "Cinema paradiso" eller Fellinis "Amarcord" och "La strada". Eller varför inte Vittorio de Sicas gamla "Cykeltjuven", Ettore Scolas mustiga "Fula skitiga elaka" eller "Postiljonen"
De franska juvelerna "Amlie från Montmartre" och "Salong Venus beauty" skimrar också underbart på den annars från väster så grånande filmhimlen. Detta är bl.a. vad JAG kallar för FILM.
onsdag 6 februari 2008
När längtan kröker rumtiden
Det var i tunnelbanan jag såg honom. Tåget hade just lämnat stationen, då jag hastigt skymtade ansiktet i andra sidan vagnen.
Men det var först vid nästa station, när han skulle kliva av som jag såg vem det var. Han verkade så ung, men det stod helt klart, att han…..var "jag". Det var alltså jag (mitt yngre alter ego) som nu trängde sig ut genom folkhopen där framme.
Jag reste mig snabbt. Tog mig ut på perrongen och sökte förtvivlat med blicken för att hitta "honom". Först vid rulltrappan såg jag, att han var halvvägs på väg uppåt.
Väl uppe på gatan följde jag efter på behörigt avstånd. Han verkade osäker. Som om han letade efter vägen…!? Sprang emellertid sedan snabbt ut mellan bilarna över till andra sidan. Till en ung kvinna i grå kappa och svarta stövlar som dök upp från ingenstans i myllret av människor.
Medan de omfamnade varandra, skyndade jag också över gatan. Iakttog dem en stund medan de stod och pratade och det var då,….när hon hastigt vände sig om …som jag kände igen henne. Precis så som jag mindes henne. Min ungdomskärlek från militärtiden. Det gick som en stöt genom kroppen och alla minnen rusade runt i huvudet.
Det var därför som jag inte uppmärksammade deras rörelse mot mitt håll. Vände mig snabbt om och gick vidare i samma riktning. Kände mig nästan förföljd och kastade då och då en hastig blick bakåt. De var nu bara ett tiotal meter bakom och jag hörde till och med hennes välbekanta mjuka röst tränga igenom bruset.
Tänkte just ställa mig bland människorna i en busskö för att låta dem passera mig, när någon knackade mig på axeln.
Ha inte så bråttom, sa hon. Vi hinner ! Bion börjar inte förrän om tjugo minuter. Det var hon ! Jag log mot henne. Tog hennes varma hand precis som ……jag brukade, men kände mig något förvirrad. Kände inte igen mig riktigt ..!? Gatorna………affärerna…. ??
En buss svängde in och stannade till vid hållplatsen. Jag noterade en äldre man just på väg in i bussen. Han vände sig plötsligt om och tittade så egendomligt på mig. Han var faktiskt lik mig…!? Jag hann dock inte reflektera mer över den saken, för nu var vi plötsligt framme vid biografen.
Hela inredningen verkade bekant på något sätt och filmen "Soldier Blue"……hade jag inte sett den tidigare……någon gång..?!?
Betalar du, sa hon. Du ser bara så frånvarande ut….!?
Hmm…, sa jag konfunderad, medan jag stirrade förvånad på två hundralappar av den gamla sorten som plötsligt låg där i plånboken…..!??
Jag betalade emellertid. Fick min biljett och satte mig längst bak i bussen. Regnet slog mot rutan och jag noterade i förbigående, att jag nästan var ensam där. Stirrade melankoliskt ut genom den våta fönsterrutan och märkte plötsligt en märkligt bekant doft av parfym. Jag såg mig omkring i den nästan tomma bussen, innan jag av en slump kände det….. . Doften…… kom från min vänstra hand.
Men det var först vid nästa station, när han skulle kliva av som jag såg vem det var. Han verkade så ung, men det stod helt klart, att han…..var "jag". Det var alltså jag (mitt yngre alter ego) som nu trängde sig ut genom folkhopen där framme.
Jag reste mig snabbt. Tog mig ut på perrongen och sökte förtvivlat med blicken för att hitta "honom". Först vid rulltrappan såg jag, att han var halvvägs på väg uppåt.
Väl uppe på gatan följde jag efter på behörigt avstånd. Han verkade osäker. Som om han letade efter vägen…!? Sprang emellertid sedan snabbt ut mellan bilarna över till andra sidan. Till en ung kvinna i grå kappa och svarta stövlar som dök upp från ingenstans i myllret av människor.
Medan de omfamnade varandra, skyndade jag också över gatan. Iakttog dem en stund medan de stod och pratade och det var då,….när hon hastigt vände sig om …som jag kände igen henne. Precis så som jag mindes henne. Min ungdomskärlek från militärtiden. Det gick som en stöt genom kroppen och alla minnen rusade runt i huvudet.
Det var därför som jag inte uppmärksammade deras rörelse mot mitt håll. Vände mig snabbt om och gick vidare i samma riktning. Kände mig nästan förföljd och kastade då och då en hastig blick bakåt. De var nu bara ett tiotal meter bakom och jag hörde till och med hennes välbekanta mjuka röst tränga igenom bruset.
Tänkte just ställa mig bland människorna i en busskö för att låta dem passera mig, när någon knackade mig på axeln.
Ha inte så bråttom, sa hon. Vi hinner ! Bion börjar inte förrän om tjugo minuter. Det var hon ! Jag log mot henne. Tog hennes varma hand precis som ……jag brukade, men kände mig något förvirrad. Kände inte igen mig riktigt ..!? Gatorna………affärerna…. ??
En buss svängde in och stannade till vid hållplatsen. Jag noterade en äldre man just på väg in i bussen. Han vände sig plötsligt om och tittade så egendomligt på mig. Han var faktiskt lik mig…!? Jag hann dock inte reflektera mer över den saken, för nu var vi plötsligt framme vid biografen.
Hela inredningen verkade bekant på något sätt och filmen "Soldier Blue"……hade jag inte sett den tidigare……någon gång..?!?
Betalar du, sa hon. Du ser bara så frånvarande ut….!?
Hmm…, sa jag konfunderad, medan jag stirrade förvånad på två hundralappar av den gamla sorten som plötsligt låg där i plånboken…..!??
Jag betalade emellertid. Fick min biljett och satte mig längst bak i bussen. Regnet slog mot rutan och jag noterade i förbigående, att jag nästan var ensam där. Stirrade melankoliskt ut genom den våta fönsterrutan och märkte plötsligt en märkligt bekant doft av parfym. Jag såg mig omkring i den nästan tomma bussen, innan jag av en slump kände det….. . Doften…… kom från min vänstra hand.
tisdag 15 januari 2008
In the year 2525
Havet ligger stilla i skymningen. Upp ur det månljusglilttrande vattnet reser sig bara topparna på några skyskrapor. I förgrunden syns facklan och övre delen av frihetsgudinnans krona speglande sig i den guldskimrande gråblå vattenytan.
Förtöjd vid en av de stympade byggnaderna ligger en upplyst lyxkryssare, vars kulörta lyktor påminner om människor i den annars så livlösa marina omgivningen.
I den skenbart totala tystnaden hörs svag musik från fartygets inre. Det är "In the year 2525" som spelas om och om....och om igen. Inte ens en bubbla av generationer människors liv och lust stiger upp från den på botten nu så konserverade humanoida epoken.
Medan mörkret åter sänker sig, stiger den gåtfulla fullmånen som ett stort äpple över den dränkta civilistationens Mecca. Ännu en dag utan oss är till ända.
In the year twentyfive twentyfive......
if man is still alive......
if not...
so what..
Förtöjd vid en av de stympade byggnaderna ligger en upplyst lyxkryssare, vars kulörta lyktor påminner om människor i den annars så livlösa marina omgivningen.
I den skenbart totala tystnaden hörs svag musik från fartygets inre. Det är "In the year 2525" som spelas om och om....och om igen. Inte ens en bubbla av generationer människors liv och lust stiger upp från den på botten nu så konserverade humanoida epoken.
Medan mörkret åter sänker sig, stiger den gåtfulla fullmånen som ett stort äpple över den dränkta civilistationens Mecca. Ännu en dag utan oss är till ända.
In the year twentyfive twentyfive......
if man is still alive......
if not...
so what..
måndag 14 januari 2008
Mitt liv som hund
Ibland önskar jag, att jag vore en hund. Inte för det förnämliga luktsinnet. Det är ju som bekant både till glädje och förtret. Åtminstone med våra värderingar om vad som doftar gott eller inte.
Nej, snarare beror det på, att en hund alltid lever i nuet. Aldrig behöver oroa sig för morgondagen eller gräma sig för misstagen den gjorde igår. Alltid omhändertagen och gastronomiskt närd.
Begrepp såsom utbildning, jobb, väder, pengar, mat, kläder, sjukdomar, semester, utseende, ålderdom, krämpor och död existerar inte i djurens lyckligt förskonade tillvaro. Inte står heller hygien som hårtvätt, dusch och tandborstning speciellt högt på dagordningen. (skulle i och för sig kännas som en förlust i "vår värld", men…. .)
Personligen skulle emellertid det där att gå i koppel kännas lite integritetskränkande. Men för er med dåligt lokalsinne kanske det bara skulle kännas befriande…!? Aldrig behöva bekymra er för var ni är eller vart ni ska. Bara få hänge er åt att springa "på stan" och titta i skyltfönstren och ev. ….nosa andra hundar i baken. (nåja..)
Lite ensamt och övergivet skulle det förstås kännas att sitta bunden utanför Konsum, medan matte stressar runt där inne på fredagseftermiddagen med långa handlingslistan i korgen.
Men, …. då fick man väl passa på, att hålla utkik efter någon vacker cockerspaniela ute på promenaden….!?
Väl hemma kunde man sedan krypa upp i mjuka soffan. Halvsova framför TV´n och varken behöva lyssna på eller förstå ett ord av det ständiga partipolitiska pladdret som varje kväll kontaminerar nyhets-sändningarna. Då … skulle det bara kännas skönt… att få vara hund.
Men, om man nu varken är eller kan bli en hund, så kan man ju åtminstone skaffa sig en. Bara för att liksom komma närmare… det livet. Låta sig smittas och få ta del av den obekymrade sfär som omger en liten nyfiken, livsglad, spontan och tillgiven vän.
Men då inställer sig frågan………. vad skulle hunden tycka ? Lever man själv ett så pass omväxlande och motionsrikt liv, att en vovve skulle "känna sig hemma" …!? Kanske inte, men å andra sidan…så vore det nog ett ypperligt sätt att ändra sin livsstil. En fyrfota slavdrivare som dagligen släpar dig ut i naturen och lika entusiastiskt visar din syreberusade hjärna hela vägen hem igen. Ett nyttigare nytt liv. Ett liv som hund….helt enkelt.
Nej, snarare beror det på, att en hund alltid lever i nuet. Aldrig behöver oroa sig för morgondagen eller gräma sig för misstagen den gjorde igår. Alltid omhändertagen och gastronomiskt närd.
Begrepp såsom utbildning, jobb, väder, pengar, mat, kläder, sjukdomar, semester, utseende, ålderdom, krämpor och död existerar inte i djurens lyckligt förskonade tillvaro. Inte står heller hygien som hårtvätt, dusch och tandborstning speciellt högt på dagordningen. (skulle i och för sig kännas som en förlust i "vår värld", men…. .)
Personligen skulle emellertid det där att gå i koppel kännas lite integritetskränkande. Men för er med dåligt lokalsinne kanske det bara skulle kännas befriande…!? Aldrig behöva bekymra er för var ni är eller vart ni ska. Bara få hänge er åt att springa "på stan" och titta i skyltfönstren och ev. ….nosa andra hundar i baken. (nåja..)
Lite ensamt och övergivet skulle det förstås kännas att sitta bunden utanför Konsum, medan matte stressar runt där inne på fredagseftermiddagen med långa handlingslistan i korgen.
Men, …. då fick man väl passa på, att hålla utkik efter någon vacker cockerspaniela ute på promenaden….!?
Väl hemma kunde man sedan krypa upp i mjuka soffan. Halvsova framför TV´n och varken behöva lyssna på eller förstå ett ord av det ständiga partipolitiska pladdret som varje kväll kontaminerar nyhets-sändningarna. Då … skulle det bara kännas skönt… att få vara hund.
Men, om man nu varken är eller kan bli en hund, så kan man ju åtminstone skaffa sig en. Bara för att liksom komma närmare… det livet. Låta sig smittas och få ta del av den obekymrade sfär som omger en liten nyfiken, livsglad, spontan och tillgiven vän.
Men då inställer sig frågan………. vad skulle hunden tycka ? Lever man själv ett så pass omväxlande och motionsrikt liv, att en vovve skulle "känna sig hemma" …!? Kanske inte, men å andra sidan…så vore det nog ett ypperligt sätt att ändra sin livsstil. En fyrfota slavdrivare som dagligen släpar dig ut i naturen och lika entusiastiskt visar din syreberusade hjärna hela vägen hem igen. Ett nyttigare nytt liv. Ett liv som hund….helt enkelt.
måndag 24 december 2007
Gott Nytt År
Till alla mina vänner och läsare
från Småland till Singapore
önskar jag
ETT GOTT NYTT ÅR
2008
från Småland till Singapore
önskar jag
ETT GOTT NYTT ÅR
2008
lördag 17 november 2007
I vånda
I vånda
Så sitter man då här
fångad i all sin skröplighet
fastnaglad
i förgänglighetens boja
instängd i smärtornas bur
medan livet
så oberört skimrar därute
____
Så sitter man då här
fångad i all sin skröplighet
fastnaglad
i förgänglighetens boja
instängd i smärtornas bur
medan livet
så oberört skimrar därute
____
tisdag 6 november 2007
Mosebacke monarki
Finns det något liv ute i universum ? Finns det någon Gud ? Ska människan överleva miljöförstöringen ? Jaa, vem bryr sig i dessa dagar, nu när massmedia kablar ut en av mänsklighetens största katastrofer………Hur kunde statsministerns partisekreterare Ulrica Schenström sitta på en offentlig restaurang och hångla med TV4-reportern Anders Pilblad? Dessutom också… över några moraliskt oförsvarliga glas vin.
Jaa….men vilken tur, att socialdem. Aftonbladets fotograf just precis av en osannolik händelse råkade passera förbi, när paret (ursäkta) ”pussade” på varandra.
När man sedan också fick höra, att fröken Schenström var en av dem som hade jour-ansvaret för krishanteringen den kvällen……jaaa.. då började man nästan att skaka av rädsla. Tänk vad som kunde ha hänt !! Bara man tänker på det så…..usch ja. Ett meteoritnedslag hade ju bara varit som en smekning i jämförelse. Jaa, så lite vet vi om vår säkerhet i det här landet. Man vet ju aldrig vad den där reportern hade i kikaren. Bjuda på vin och allting…..jo jo. Det kan man nog räkna ut…!?
Men det var ju tur, att hon blev uppsagd från sitt så otroligt ansvarstyngda jobb. För tänk….vad journalisterna skulle ha blivit arga, om hon hade fått sitta kvar. K-G Bergström och Mats Knutsson på Aktuellt hade nog pratat i mun på varandra i flera veckor framåt och TV4´s Jonas Gummesson tvingats köpa in ännu fler halstabletter till Bengt Magnusson.
För att inte tala om oppositionen…!?! Peter Eriksson skulle säkert ha blivit ändå argare och krävt Reinfeldts avgång och anmält hela regeringen och jaa…till och med sig själv….till KU.
Men som Mona Sahlin sa…..”om det bara hade gällt obetalda räkningar och p-böter”…och inte några glas vin. Vad hade hänt med vårt försvar vid ett ev. anfall, om hon hade suttit där vid biffsteken och varit….full ..?!? "Full beredskap"...!?! Det törs man inte tänka på.
Men, man får ju ändå vara glad och tacksam, att vi har så duktiga och ansvarsfulla journalister som både har turen och.. tänk..den fantastiska mediala förmågan, att vara så på rätt plats vid rätt tidpunkt och verkligen kunna avslöja och rapportera om så här epokgörande och säkerhetpolitiska händelser…. mitt i vårt annars så trygga land….Sverige.
Jaa….men vilken tur, att socialdem. Aftonbladets fotograf just precis av en osannolik händelse råkade passera förbi, när paret (ursäkta) ”pussade” på varandra.
När man sedan också fick höra, att fröken Schenström var en av dem som hade jour-ansvaret för krishanteringen den kvällen……jaaa.. då började man nästan att skaka av rädsla. Tänk vad som kunde ha hänt !! Bara man tänker på det så…..usch ja. Ett meteoritnedslag hade ju bara varit som en smekning i jämförelse. Jaa, så lite vet vi om vår säkerhet i det här landet. Man vet ju aldrig vad den där reportern hade i kikaren. Bjuda på vin och allting…..jo jo. Det kan man nog räkna ut…!?
Men det var ju tur, att hon blev uppsagd från sitt så otroligt ansvarstyngda jobb. För tänk….vad journalisterna skulle ha blivit arga, om hon hade fått sitta kvar. K-G Bergström och Mats Knutsson på Aktuellt hade nog pratat i mun på varandra i flera veckor framåt och TV4´s Jonas Gummesson tvingats köpa in ännu fler halstabletter till Bengt Magnusson.
För att inte tala om oppositionen…!?! Peter Eriksson skulle säkert ha blivit ändå argare och krävt Reinfeldts avgång och anmält hela regeringen och jaa…till och med sig själv….till KU.
Men som Mona Sahlin sa…..”om det bara hade gällt obetalda räkningar och p-böter”…och inte några glas vin. Vad hade hänt med vårt försvar vid ett ev. anfall, om hon hade suttit där vid biffsteken och varit….full ..?!? "Full beredskap"...!?! Det törs man inte tänka på.
Men, man får ju ändå vara glad och tacksam, att vi har så duktiga och ansvarsfulla journalister som både har turen och.. tänk..den fantastiska mediala förmågan, att vara så på rätt plats vid rätt tidpunkt och verkligen kunna avslöja och rapportera om så här epokgörande och säkerhetpolitiska händelser…. mitt i vårt annars så trygga land….Sverige.
Pricerunner
Tänk, att det ska vara så roligt att köpa saker till extra-pris !? Hela vår tillvaro går snart ut på attt sitta försjunken i alla dessa reklamblad som i högar belägrar våra hallmattor och hem.
Vad är det …som får oss, att låta ett antal företag så fullständigt styra våra liv.
För visst är det så, att vi köper hellre den där osten som är 15 kr billigare per kilo, än den goda favorit-osten vi brukar köpa…!? Bara för att nästa dag vid frukost-bordet, än en gång, få bekräftat vad man som vanligt borde ha anat………den hade just den där syrliga smaken som man inte gillar. Typiskt !
Sedan får man sitta där och sucka. Försöka tröstlura sig själv med att….den kostade ju inte så mycket…i alla fall.
Men, .. den maskätna lyckan varar bara fram till lunch, när man i första tuggan inser, att 2 pkt bacon för 20 kr. (av det där budget-märket) inte var det mest genomtänkta köp man gjort.
Den där vanligtvis goda, salta och knaprika smaken känns i det läget lika avlägsen som det där ”efterlängtade samtalet” från Svenska Spel.
Jag förstår inte, varför vi håller på så där. Snart är våra hem fyllda med ”rödmärkta” varor.
Saker som egentligen inte passade så bra, bara smakade så där, inte höll så länge, inte doftade gott, väsnades för högt och många som t.o.m. aldrig blev använda. Å andra sidan, så utnyttjas ju vindsutrymmena då till fullo….förstås.
Tänk om det vore så, att vi på vår egen ”domedag” fick en lista med den tot. köpsumman som vi hade handlat för under livets gång. Dessutom hur mycket vi tjänat på extra-priserna…!?
Om då det beloppet är lika med eller mindre än det ev. sparande vi tvingas lämna efter oss på div. sparkonton…….ja, vad var det då för mening med denna prisjakt ?! Bortsett från några ev. lyckliga (?) arvtagare, har vi ju personligen inte tjänat någonting då. Var det bara för dom som vi sprang runt i affärerna med våra heliga reklam-erbjudanden…!?! Var det för dom som vi urholkade vår livskvalité ? Eller……… var det kanske för den där ”kicken” ? Att få göra ”ett klipp” !
Nej…. låt oss slänga reklamen och prova på att blunda för alla extra-priser ett tag. Under några veckor…åtminstone. Kasta oss handlöst ut i varudjungelns förföriska utmarker bland de ”otäcka” ordinarie priserna och kanske finna till vår förvåning, att livet både känns enklare och lite lyxigare då. Eller vad tror ni…..kan inte livet vara värt det. ?!
--”The price is right, when your wallet doesn´t feel too tight”—
_______
Vad är det …som får oss, att låta ett antal företag så fullständigt styra våra liv.
För visst är det så, att vi köper hellre den där osten som är 15 kr billigare per kilo, än den goda favorit-osten vi brukar köpa…!? Bara för att nästa dag vid frukost-bordet, än en gång, få bekräftat vad man som vanligt borde ha anat………den hade just den där syrliga smaken som man inte gillar. Typiskt !
Sedan får man sitta där och sucka. Försöka tröstlura sig själv med att….den kostade ju inte så mycket…i alla fall.
Men, .. den maskätna lyckan varar bara fram till lunch, när man i första tuggan inser, att 2 pkt bacon för 20 kr. (av det där budget-märket) inte var det mest genomtänkta köp man gjort.
Den där vanligtvis goda, salta och knaprika smaken känns i det läget lika avlägsen som det där ”efterlängtade samtalet” från Svenska Spel.
Jag förstår inte, varför vi håller på så där. Snart är våra hem fyllda med ”rödmärkta” varor.
Saker som egentligen inte passade så bra, bara smakade så där, inte höll så länge, inte doftade gott, väsnades för högt och många som t.o.m. aldrig blev använda. Å andra sidan, så utnyttjas ju vindsutrymmena då till fullo….förstås.
Tänk om det vore så, att vi på vår egen ”domedag” fick en lista med den tot. köpsumman som vi hade handlat för under livets gång. Dessutom hur mycket vi tjänat på extra-priserna…!?
Om då det beloppet är lika med eller mindre än det ev. sparande vi tvingas lämna efter oss på div. sparkonton…….ja, vad var det då för mening med denna prisjakt ?! Bortsett från några ev. lyckliga (?) arvtagare, har vi ju personligen inte tjänat någonting då. Var det bara för dom som vi sprang runt i affärerna med våra heliga reklam-erbjudanden…!?! Var det för dom som vi urholkade vår livskvalité ? Eller……… var det kanske för den där ”kicken” ? Att få göra ”ett klipp” !
Nej…. låt oss slänga reklamen och prova på att blunda för alla extra-priser ett tag. Under några veckor…åtminstone. Kasta oss handlöst ut i varudjungelns förföriska utmarker bland de ”otäcka” ordinarie priserna och kanske finna till vår förvåning, att livet både känns enklare och lite lyxigare då. Eller vad tror ni…..kan inte livet vara värt det. ?!
--”The price is right, when your wallet doesn´t feel too tight”—
_______
lördag 27 oktober 2007
Through Beatles with love
I FEEL FINE but I SHOULD HAVE KNOWN BETTER that I CAN´T BUY ME LOVE….at ANY TIME AT ALL.
Even if ALL YOU NEED IS LOVE…YOUR MOTHER SHOULD KNOW that THERE´S A PLACE for ALL MY LOVING.
So just HOLD ME TIGHT because I WANNA HOLD YOUR HAND…I WANNA BE YOUR MAN and dear….. PLEASE, PLEASE ME.
With WORDS OF LOVE… WE CAN WORK IT OUT because TOMORROW NEVER KNOWS if even A HARD DAYS NIGHT or EIGHT DAYS A WEEK will be like STRAWBERRY FIELDS FOREVER.
So LOVE ME DO and you and I´LL FOLLOW THE SUN. Then IT WON´T BE LONG from when EVERY LITTLE THING like THINGS WE SAID today, will sound like LOVE TO YOU…….FROM ME TO YOU…MICHELE. / L. N.
P.S. I LOVE YOU
Even if ALL YOU NEED IS LOVE…YOUR MOTHER SHOULD KNOW that THERE´S A PLACE for ALL MY LOVING.
So just HOLD ME TIGHT because I WANNA HOLD YOUR HAND…I WANNA BE YOUR MAN and dear….. PLEASE, PLEASE ME.
With WORDS OF LOVE… WE CAN WORK IT OUT because TOMORROW NEVER KNOWS if even A HARD DAYS NIGHT or EIGHT DAYS A WEEK will be like STRAWBERRY FIELDS FOREVER.
So LOVE ME DO and you and I´LL FOLLOW THE SUN. Then IT WON´T BE LONG from when EVERY LITTLE THING like THINGS WE SAID today, will sound like LOVE TO YOU…….FROM ME TO YOU…MICHELE. / L. N.
P.S. I LOVE YOU
onsdag 17 oktober 2007
Papyrus-bordellerna
Man blir så dj… trött på alla dessa bokförlag som av girighet har valt att prostituera sig i kändisträsket. För att tillfredställa ändå girigare ägare prioriterar förlagen kvantitet i stället för kvalitet och orginalitet. De åderlåter sig själva och ger ingen näring åt knoppande talanger som verkligen skulle kunna få blomma ut.
Och nu…….nu ska tydligen Nordstedts Förlag inkorperera ytterligare en hora i sitt stall. Thomas Bodström ska debutera som deckarförfattare. Det var bara det som fattades !
Precis som om vi inte hade tillräckligt med medelmåttor i just det våldtagna segmentet.
Inte nog med…att vi måste dras med gamla entoniga jounalister som med någon slags obetingad reflex anser sig kallade att skriva böcker. Nu ska också kändispolitikerna muta in sitt revir i de allt mer överfulla… men ack så utarmade bokdiskarna.
Bristen på självkritik i dessa yrkesgrupper är beklagligt slående. Att kunna skriva en sensations-artikel till ”löpet” eller någon proposition om ”obligatorisk hjälm på pensionärer” står inte på något sätt i paritet med den förmåga som krävs för att skapa en spirituell, överraskande och god litteratur.
Det vet förlagen, men de skiter i debutanterna och läsarna, för det är viktigare att styrelsen kan matas med feta siffror i balansräkningen, än att vi läsare… måste hålla till godo med litterär svältföda.
Och nu…….nu ska tydligen Nordstedts Förlag inkorperera ytterligare en hora i sitt stall. Thomas Bodström ska debutera som deckarförfattare. Det var bara det som fattades !
Precis som om vi inte hade tillräckligt med medelmåttor i just det våldtagna segmentet.
Inte nog med…att vi måste dras med gamla entoniga jounalister som med någon slags obetingad reflex anser sig kallade att skriva böcker. Nu ska också kändispolitikerna muta in sitt revir i de allt mer överfulla… men ack så utarmade bokdiskarna.
Bristen på självkritik i dessa yrkesgrupper är beklagligt slående. Att kunna skriva en sensations-artikel till ”löpet” eller någon proposition om ”obligatorisk hjälm på pensionärer” står inte på något sätt i paritet med den förmåga som krävs för att skapa en spirituell, överraskande och god litteratur.
Det vet förlagen, men de skiter i debutanterna och läsarna, för det är viktigare att styrelsen kan matas med feta siffror i balansräkningen, än att vi läsare… måste hålla till godo med litterär svältföda.
Antikvariat Fiktiva
Jag var på ett antikvariat nyligen. Där hittade jag några okända böcker av kända författare.
Dom sa, att det förmodligen var de sista tillgängliga exemplaren, över huvud taget. De flesta tydligen helt okända för allmänheten.
Det verkade så pass intressant, att jag köpte hela rasket.
Det här är böckerna som jag kom över……nästan gratis………… .. ..
Besserwisser --- Jan Guillou
Van Veeteren badade aldrig i Maardams sjö --- Håkan Nesser
Sprängaren 2 --- Björn Ranelid
Tavlan, maten,vinet…döden --- Jan Mårtensson
Uttråkad till döds --- Liza Marklund
Medan du somnar --- Linn Ullman
Ljuset har slocknat --- Hans Holmér
Misstänkt Nr. 472 --- Agatha Christie
Underbara pojkar i natten --- Unni Drougge
Mitt Östermalm --- Ernst Brunner
Då sa jag till Gud… --- Albert Svanberg
Skål ! --- Karin Boye
Arvet efter Jan --- John Chrispensson
Ensam hemma --- Martin Timell
Tisdagarna med mormor --- Nicklas Rådström
Bara just precis --- Tina Nordström
Medan järnet är varmt --- Camilla Läckberg
Medan morfar tänker på döden --- Nicklas Rådström
Frusen sengångare --- Albert Camus
Schack matt --- Ari Behn
Utan Medmera-kort i Finistérre --- Bodil Malmsten
Bilagan --- Liza Marklund
_____
Dom sa, att det förmodligen var de sista tillgängliga exemplaren, över huvud taget. De flesta tydligen helt okända för allmänheten.
Det verkade så pass intressant, att jag köpte hela rasket.
Det här är böckerna som jag kom över……nästan gratis………… .. ..
Besserwisser --- Jan Guillou
Van Veeteren badade aldrig i Maardams sjö --- Håkan Nesser
Sprängaren 2 --- Björn Ranelid
Tavlan, maten,vinet…döden --- Jan Mårtensson
Uttråkad till döds --- Liza Marklund
Medan du somnar --- Linn Ullman
Ljuset har slocknat --- Hans Holmér
Misstänkt Nr. 472 --- Agatha Christie
Underbara pojkar i natten --- Unni Drougge
Mitt Östermalm --- Ernst Brunner
Då sa jag till Gud… --- Albert Svanberg
Skål ! --- Karin Boye
Arvet efter Jan --- John Chrispensson
Ensam hemma --- Martin Timell
Tisdagarna med mormor --- Nicklas Rådström
Bara just precis --- Tina Nordström
Medan järnet är varmt --- Camilla Läckberg
Medan morfar tänker på döden --- Nicklas Rådström
Frusen sengångare --- Albert Camus
Schack matt --- Ari Behn
Utan Medmera-kort i Finistérre --- Bodil Malmsten
Bilagan --- Liza Marklund
_____
Magical Mistery Tour
Välkommen ombord på denna interstellära flight med destination ”okänd”. Vi kommer inte att landa och det finns ingen möjlighet att kliva av, men ett obegränsat antal middagar kommer att serveras, åtminstone för den priviligierade delen av passagerarna. För själen finns både en öppen taxfree-butik och en bioduk, där amerikanska b-filmer kommer att visas nonstop. Livet ombord kommer ofta att kännas som just en sådan. En film utan manus.
Ni kommer säkert att fråga er ibland…. vad är meningen med allt ? Finns det någon mening eller är det bara ett till synes okänsligt utslag av det naturliga urvalet i den universella evolutionen.
Ett tillstånd, där vi godtyckligt utlämnats åt krafterna i ett slumpmässigt kaos, där naturlagarna har skrivit vårt synopsis. Där vi, skådespelarna, snart inser att föreställningen bara bevittnas av oss själva och att epilogen…. är precis så förutsägbar som domedagsprofeterna redan förutsagt.
Många ombord är övertygade, att det finns en pilot. En kapten vid spakarna. Frågan som då genast inställer sig. Har denna allsmäktige tjänsteman uppstått genom någon slags utomuniversell evolution? Ett ingets plötsliga förverkligande till ett allomvetande något. Eller som de andliga förspråkarna skulle säga. Jaa, men….”Det är allt för komplicerat för människan att förstå”.
Antagligen, men…..alla de själsvaga trygghetsdiarna ser inte apan i spegeln. Inte heller kackelackorna bakom. De är förblindade av det vackra. Dödligt rädda…. för att dö. Att aldrig mer finnas till…….. Det måste finnas någonting annat…!?
Möjligt, men i så fall är denna ”skapande kraft” präglad av en oförsvarlig cynism. Åtminstone från den begränsade människans horisont. Tämligen besatt av en egenmäktig lust att plåga oss. Mitt i det möjligas paradis….i det himmelskt sköna. Mot den bakgrunden, ska vi tydligen så raffinerat som möjligt….förgöras.
Ta bara en lång promenad i mittgången och titta in i alla våra sjukhus på den här flygande farkosten. Se och begrunda allt meningslöst lidande som tynger våra medresenärer här. All smärta, förtvivlan och existensiell ångest som ligger som en kvav dimma i kabinen. All sjukdom och sorgliga människoöden som i tysthet utspelar sig bakom farkostens glättiga fasad.
Gå längst bak till de fattigaste resenärerna och känn dofterna av förnedrande misär. Beundra, trots allt, de obekymrat lekande hiv-positiva och svältande barnen, vars léenden tyvärr bara gömmer den förgörande verklighetens destruktiva kniv.
Men alla, som för tillfället halvligger i 1:a-klassens skinn-fåtöljer framför bioduken med en iskall grogg och oxfilérester mellan tänderna orkar naturligtvis inte bry sig. Inte heller de andra lyckligt lottade som istället flyr verkligheten med orden …”Förunderliga äro hans vägar”.
Till dem kan jag endast säga: ”Passa er….väldigt noga !! Verkligheten flåsar er i nacken. Snart är det er tur, hur förunderligt… det än kan låta. Ni kommer kanske inte undan…nästa gång.
Kanske kan ni kan trösta er med, vad som står i den gamla boken…nämligen att………… ”ske hans vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden” .
Håll i så fall till godo med det… eller.. förlika er med er egen utsatthet i tillfälligheternas värld. Förena er med tvivlarnas skara eller titta ut genom kabinfönstret och försök trösta er med, det som jag själv har uttryckt i de här raderna………
Vi tittar bort
mot stjärnornas rand
mot bakgrundsmoln
av svalnade vågors brus
öppnar
det förseglade telegrammet
bulletinen
från begynnelsens dar
glimten
av det första ljuset
vi tittar ut
från ett klot av klorofyll
från frostkupans barm
så tyngdlös lätt
i det svarta intet
vi
kanske dom enda
i det ängsligt mörka
som förstår
här instängda
i det meningslösa
______
Ni kommer säkert att fråga er ibland…. vad är meningen med allt ? Finns det någon mening eller är det bara ett till synes okänsligt utslag av det naturliga urvalet i den universella evolutionen.
Ett tillstånd, där vi godtyckligt utlämnats åt krafterna i ett slumpmässigt kaos, där naturlagarna har skrivit vårt synopsis. Där vi, skådespelarna, snart inser att föreställningen bara bevittnas av oss själva och att epilogen…. är precis så förutsägbar som domedagsprofeterna redan förutsagt.
Många ombord är övertygade, att det finns en pilot. En kapten vid spakarna. Frågan som då genast inställer sig. Har denna allsmäktige tjänsteman uppstått genom någon slags utomuniversell evolution? Ett ingets plötsliga förverkligande till ett allomvetande något. Eller som de andliga förspråkarna skulle säga. Jaa, men….”Det är allt för komplicerat för människan att förstå”.
Antagligen, men…..alla de själsvaga trygghetsdiarna ser inte apan i spegeln. Inte heller kackelackorna bakom. De är förblindade av det vackra. Dödligt rädda…. för att dö. Att aldrig mer finnas till…….. Det måste finnas någonting annat…!?
Möjligt, men i så fall är denna ”skapande kraft” präglad av en oförsvarlig cynism. Åtminstone från den begränsade människans horisont. Tämligen besatt av en egenmäktig lust att plåga oss. Mitt i det möjligas paradis….i det himmelskt sköna. Mot den bakgrunden, ska vi tydligen så raffinerat som möjligt….förgöras.
Ta bara en lång promenad i mittgången och titta in i alla våra sjukhus på den här flygande farkosten. Se och begrunda allt meningslöst lidande som tynger våra medresenärer här. All smärta, förtvivlan och existensiell ångest som ligger som en kvav dimma i kabinen. All sjukdom och sorgliga människoöden som i tysthet utspelar sig bakom farkostens glättiga fasad.
Gå längst bak till de fattigaste resenärerna och känn dofterna av förnedrande misär. Beundra, trots allt, de obekymrat lekande hiv-positiva och svältande barnen, vars léenden tyvärr bara gömmer den förgörande verklighetens destruktiva kniv.
Men alla, som för tillfället halvligger i 1:a-klassens skinn-fåtöljer framför bioduken med en iskall grogg och oxfilérester mellan tänderna orkar naturligtvis inte bry sig. Inte heller de andra lyckligt lottade som istället flyr verkligheten med orden …”Förunderliga äro hans vägar”.
Till dem kan jag endast säga: ”Passa er….väldigt noga !! Verkligheten flåsar er i nacken. Snart är det er tur, hur förunderligt… det än kan låta. Ni kommer kanske inte undan…nästa gång.
Kanske kan ni kan trösta er med, vad som står i den gamla boken…nämligen att………… ”ske hans vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden” .
Håll i så fall till godo med det… eller.. förlika er med er egen utsatthet i tillfälligheternas värld. Förena er med tvivlarnas skara eller titta ut genom kabinfönstret och försök trösta er med, det som jag själv har uttryckt i de här raderna………
Vi tittar bort
mot stjärnornas rand
mot bakgrundsmoln
av svalnade vågors brus
öppnar
det förseglade telegrammet
bulletinen
från begynnelsens dar
glimten
av det första ljuset
vi tittar ut
från ett klot av klorofyll
från frostkupans barm
så tyngdlös lätt
i det svarta intet
vi
kanske dom enda
i det ängsligt mörka
som förstår
här instängda
i det meningslösa
______
Kråkan
Kråkan
Jag sa till kråkan….
Hur orkar du egentligen….va ?
Den stirrade förvånat på mig
med sina pärlsvarta ögon
Jag menar…..
hur orkar du…….hela dagarna
hit och dit, fram och tillbaka
upp och ner….
bara för lite mat
Men den svarade inte
la bara huvudet på sned
försökte hålla balansen i den lynniga vinden
den verkade inte förstå…
Men du,….fortsatte jag…
finns det inte dagar
du vaknar bland blöta höstlöv
trött och frusen
hungrig
inte en bit mat i sikte
kanske på flera timmar…
Finns det inte stunder… då du tänker
att…… faan
jag skiter i det här
lägger ner verksamheten….helt enkelt
Jag menar….
flyga omkring här i snöblasket
till ingen nytta …dessutom
I bästa fall någonting ätbart
kanske först framåt kvällen
och kallt……och djävligt
Den kraxade hest
flackade osäkert med blicken
men tittade mest apatiskt på mig
Det var som om den tänkte att….
vad vet du om livet….va
du
som inte ens tänkt tanken
att behöva sova en enda natt
sittande på en hal gren
kanske mitt i en snöstorm
du
vad vet du….
Jag försökte igen
jag sa…..
har du inga drömmar
någonting…..som du verkligen..
vill göra
Mer hann jag inte säga
den flaxade till med vingarna
såg förnedrad och irriterat på mig
kraxade ilsket…
och flög iväg
cirklade några varv över mig
innan den försvann
Jag satt kvar en lång stund
torkade bort den varma spillningen
ur mitt hår
fällde upp kragen i den kylslagna vinden
kände mig plötsligt väldigt ensam
och tänkte att…
fan……vad jag fryser
______
Jag sa till kråkan….
Hur orkar du egentligen….va ?
Den stirrade förvånat på mig
med sina pärlsvarta ögon
Jag menar…..
hur orkar du…….hela dagarna
hit och dit, fram och tillbaka
upp och ner….
bara för lite mat
Men den svarade inte
la bara huvudet på sned
försökte hålla balansen i den lynniga vinden
den verkade inte förstå…
Men du,….fortsatte jag…
finns det inte dagar
du vaknar bland blöta höstlöv
trött och frusen
hungrig
inte en bit mat i sikte
kanske på flera timmar…
Finns det inte stunder… då du tänker
att…… faan
jag skiter i det här
lägger ner verksamheten….helt enkelt
Jag menar….
flyga omkring här i snöblasket
till ingen nytta …dessutom
I bästa fall någonting ätbart
kanske först framåt kvällen
och kallt……och djävligt
Den kraxade hest
flackade osäkert med blicken
men tittade mest apatiskt på mig
Det var som om den tänkte att….
vad vet du om livet….va
du
som inte ens tänkt tanken
att behöva sova en enda natt
sittande på en hal gren
kanske mitt i en snöstorm
du
vad vet du….
Jag försökte igen
jag sa…..
har du inga drömmar
någonting…..som du verkligen..
vill göra
Mer hann jag inte säga
den flaxade till med vingarna
såg förnedrad och irriterat på mig
kraxade ilsket…
och flög iväg
cirklade några varv över mig
innan den försvann
Jag satt kvar en lång stund
torkade bort den varma spillningen
ur mitt hår
fällde upp kragen i den kylslagna vinden
kände mig plötsligt väldigt ensam
och tänkte att…
fan……vad jag fryser
______
tisdag 25 september 2007
Efter vågen
Nu är det snart tre år sedan den ödesdigra dagen då tsumanin i sydostasien förändrade livet för så många av oss här på jorden. Jag minns, att det var svårt att sätta ord på de känslor som framkallades där framför TV´n. Även som icke direkt drabbad kände man en sorg och overklighet som inte gick att beskriva.
Jag försökte då att kondensera mina djupaste känslor och skrev sedan den här dikten ”Efter vågen” i ett försök att trösta, men i själva verket kanske allra mest som ett balsam för min egen själ. Det var ingen som fick läsa den då, men kanske finns det någon som nu kan uppskatta de här raderna…..
EFTER VÅGEN
Som vågor
sköljs ditt blod
ut ur mina tankar
som en spolad strand
ligger våra drömmar
framför mig
där dina fotspår gick
torkar nu mitt hjärta
bultande i sanden
dock dansar ännu
dina pärlande skratt
som ystra löv
som notblad
i den sjungande vinden
under varje skugga
hittar jag våra minnen
i varje snäcka
hörs din röst
ditt rop
till mina händer
till våra tysta blickar
som flöt isär
som vågor
sköljer tiden ut allt ont
som av tidvatten
lyfts jag varje dag
ur djupet
______
Jag försökte då att kondensera mina djupaste känslor och skrev sedan den här dikten ”Efter vågen” i ett försök att trösta, men i själva verket kanske allra mest som ett balsam för min egen själ. Det var ingen som fick läsa den då, men kanske finns det någon som nu kan uppskatta de här raderna…..
EFTER VÅGEN
Som vågor
sköljs ditt blod
ut ur mina tankar
som en spolad strand
ligger våra drömmar
framför mig
där dina fotspår gick
torkar nu mitt hjärta
bultande i sanden
dock dansar ännu
dina pärlande skratt
som ystra löv
som notblad
i den sjungande vinden
under varje skugga
hittar jag våra minnen
i varje snäcka
hörs din röst
ditt rop
till mina händer
till våra tysta blickar
som flöt isär
som vågor
sköljer tiden ut allt ont
som av tidvatten
lyfts jag varje dag
ur djupet
______
Arvsfonden +39,7
Arvsfonden +39,7
Det händer ofta, att vi människor blir så fixerade på en speciell sak här i livet.
En del blir fanatiska golfmänniskor, andra kanske viger sin tid åt hälsokost eller blir hängivet religiösa.
Jag hade en gång en kamrat som hamnade i en sådan där ”fåra” p.g.a. av sina aktie-placeringar. Varje dag skulle kurserna kollas och diskuteras. Var det uppåt på börsen så lekte livet och vid fritt fall var det också en anledning att noga inventera ämnet med omgivningen.
Man blev med tiden mäkta trött på alltihop och till slut drog man sig bort från denna levande börsskärm, när marknadsnoteringarna helt tog över fikarasten.
Det var väl i samband med det som idén föddes, att avreagera sig och skriva något ironiskt i ämnet. Då föddes den här dialogen som utspelar sig på ett sjuk eller ålderdomshem någonstans i Sverige. Året skulle kunna vara runt 2000, när haussen var som störst i det nya IT-landet.
Jag skrev så här………….
I en sjuksal på sjukhemmet ligger 94-årige Kurt Persson bakom en uppslagen Dagens Industri. Han hör lite dåligt men till synes obekymrad över att han ligger på sitt yttersta, lever han av gammal vana i villfarelsen, att meningen med livet är att äga så mycket aktier som möjligt. ”Man måste ju tänka på framtiden…!?” På nattduksbordet ligger en miniräknare och en hög trave med Dagens Industri. Just idag kommer Syster på besök……
Syster Kurt Persson…?! Har jag kommit rätt ?
Persson Jaha Syster, det stämmer.
Syster Nå, hur står det till idag Persson ?
Persson Jovars, det är bra. Det var +4 på Nokia idag Syster !
Syster Jaha…..ja ja….jo, jag tog med lite vindruvor från marknaden.
Det är ju alltid läskande och gott. Var så god ! (överlämnar)
Persson Jaså !? Ja si marknaden har ju alltid rätt, säger dom. Hälsa och
tacka.
Syster (skrattar förbluffad)
Persson Jaså Syster besöker dom sjuka idag ?
Syster Ja just det.
Persson Oh´ så skulle hon passa på och prata lite med mig efteråt ..!?
Ja, jag har ju inga anhöriga så…..
Syster ….Nja, …jo…men Persson är väl ändå inte helt frisk, efter vad jag har förstått.
Persson Nåja, lite krasslig är man väl. 38,5 ! Det var +0,5 på febern idag.
Det är som på börsen Syster. Det går i cykler…..som sagt..det
går i cykler. Men se ont…..det har jag inte ! Näedå. Nej jag tar några extra morfin-tabletter varje dag. Javisst ! Jaa, jag har ju en stor aktiepost i AstraZeneca och…..det är ju alltid bra för kursen, om dom får sälja några fler tabletter. Visst ! Jo sen´ har jag gett Pettersson här bredvid en option på 2 tabletter om dan´.
(tankepaus) Jaa, det är synd om Pettersson. Hans barn kommer ju visserligen och hälsar på, men si han äger ju inte en enda aktie, …..stackarn.
Syster Det finns ju andra värden i livet Persson !
Persson Jo, jo…..visst. Fonderna har ju också gått bra, men….det blir liksom på ett annat sätt.
Syster Hmmmm……. Jo, det var sant ! Jag vet inte om doktorn har berättat allt för Persson, men snart så kommer han och de andra läkarna på ronden hit ner och….
Persson (avbryter) ..Fonden !?? Har IT-fonden gått ner ? Men då är det ju köpläge Syster ! Sälj lite skogsaktier och köp……..nej förresten…….. Jaa, man har ju hört, att …dom dör som flugor här på hemmet. Jaa….då går det ju åt många träkistor. Bra för skogsaktierna, förstår hon Syster. Javisst ! Jag har ju 1500 Assidomän. Jomän ! Det gäller att investera långsiktigt. Man måste ju tänka på framtiden. Pensionen !
Syster Men Persson…..livet är ju det enda riktiga kapital vi har. (Paus)
Persson Å alla utlänningar..? Jag tror jag läste, att Svenska Kyrkan skulle investera i såna däringa ”etniska fonder”…!?
Syster Etiska fonder menar Persson…?
Persson (tankepaus)…Jag vet inte vad Göran Persson menar. Jag tycker, att han velar hit och dit. Oh´ förmögenhets-skatten ! Man kan ju bli sjuk för mindre ! (kort tankepaus) Reavinst-skatten till exempel…
Syster Som sagt…..doktorn kommer snart….och…..jaa, dom senaste proverna var ju inte bra. Det var dom inte.. och…och….. jaa han kommer ju inte hit för att ge Persson ”sista smörjelsen” men….
Persson (avbryter)..Jaså ! Jo men det passar bra, för si jag har fått sån´ torr hud dom senaste årena. Men, det brukar visst bli bättre när man blir äldre, säger dom..!?
Syster Men Persson, ni är ju 94 år !!? Till och med 50 år äldre än mig.
Persson Jaså ! Syster har blivit så pass !? Jaa, det kommer nog att kännas konstigt den dan´ Syster går bort. Jaa…Ja jag har ju känt henne i så många år nu….(tankepaus)
Vems prover var det som inte var bra…..?? Petterssons..?
Syster Jo Persson, jag vet inte hur jag ska säga det, men……man lever ju bara en gång och….
Persson (avbryter).. Jojo…..ja det vill säga,……..om det inte blir en nyemmission…Syster..!!!!!? (han skrattar länge och hjärtligt)
(Skrattet övergår i hosta,…..så småningom i svår hosta och plötsligt…………....tystnar han helt. )
Syster känner på handleden, konstaterar att pulsen är borta och sluter sedan hans ögonlock. Persson är död. Hon ber en bön framför den bortgångne och lämnar därefter rummet. Men,… hon stannar upp i dörren, tittar bort mot Persson och går tillbaka. Där viker hon ihop upp en Dagens Industri och sticker ner den i armhålan på Persson, ler medlidande, för att sedan med värdighet lämna gamle Persson och hans slocknade drömmar om ett evigt rikt liv.
____
(OBS ! All ev. likhet med någon nu levande person, är i så fall ingen slump.)
Det händer ofta, att vi människor blir så fixerade på en speciell sak här i livet.
En del blir fanatiska golfmänniskor, andra kanske viger sin tid åt hälsokost eller blir hängivet religiösa.
Jag hade en gång en kamrat som hamnade i en sådan där ”fåra” p.g.a. av sina aktie-placeringar. Varje dag skulle kurserna kollas och diskuteras. Var det uppåt på börsen så lekte livet och vid fritt fall var det också en anledning att noga inventera ämnet med omgivningen.
Man blev med tiden mäkta trött på alltihop och till slut drog man sig bort från denna levande börsskärm, när marknadsnoteringarna helt tog över fikarasten.
Det var väl i samband med det som idén föddes, att avreagera sig och skriva något ironiskt i ämnet. Då föddes den här dialogen som utspelar sig på ett sjuk eller ålderdomshem någonstans i Sverige. Året skulle kunna vara runt 2000, när haussen var som störst i det nya IT-landet.
Jag skrev så här………….
I en sjuksal på sjukhemmet ligger 94-årige Kurt Persson bakom en uppslagen Dagens Industri. Han hör lite dåligt men till synes obekymrad över att han ligger på sitt yttersta, lever han av gammal vana i villfarelsen, att meningen med livet är att äga så mycket aktier som möjligt. ”Man måste ju tänka på framtiden…!?” På nattduksbordet ligger en miniräknare och en hög trave med Dagens Industri. Just idag kommer Syster på besök……
Syster Kurt Persson…?! Har jag kommit rätt ?
Persson Jaha Syster, det stämmer.
Syster Nå, hur står det till idag Persson ?
Persson Jovars, det är bra. Det var +4 på Nokia idag Syster !
Syster Jaha…..ja ja….jo, jag tog med lite vindruvor från marknaden.
Det är ju alltid läskande och gott. Var så god ! (överlämnar)
Persson Jaså !? Ja si marknaden har ju alltid rätt, säger dom. Hälsa och
tacka.
Syster (skrattar förbluffad)
Persson Jaså Syster besöker dom sjuka idag ?
Syster Ja just det.
Persson Oh´ så skulle hon passa på och prata lite med mig efteråt ..!?
Ja, jag har ju inga anhöriga så…..
Syster ….Nja, …jo…men Persson är väl ändå inte helt frisk, efter vad jag har förstått.
Persson Nåja, lite krasslig är man väl. 38,5 ! Det var +0,5 på febern idag.
Det är som på börsen Syster. Det går i cykler…..som sagt..det
går i cykler. Men se ont…..det har jag inte ! Näedå. Nej jag tar några extra morfin-tabletter varje dag. Javisst ! Jaa, jag har ju en stor aktiepost i AstraZeneca och…..det är ju alltid bra för kursen, om dom får sälja några fler tabletter. Visst ! Jo sen´ har jag gett Pettersson här bredvid en option på 2 tabletter om dan´.
(tankepaus) Jaa, det är synd om Pettersson. Hans barn kommer ju visserligen och hälsar på, men si han äger ju inte en enda aktie, …..stackarn.
Syster Det finns ju andra värden i livet Persson !
Persson Jo, jo…..visst. Fonderna har ju också gått bra, men….det blir liksom på ett annat sätt.
Syster Hmmmm……. Jo, det var sant ! Jag vet inte om doktorn har berättat allt för Persson, men snart så kommer han och de andra läkarna på ronden hit ner och….
Persson (avbryter) ..Fonden !?? Har IT-fonden gått ner ? Men då är det ju köpläge Syster ! Sälj lite skogsaktier och köp……..nej förresten…….. Jaa, man har ju hört, att …dom dör som flugor här på hemmet. Jaa….då går det ju åt många träkistor. Bra för skogsaktierna, förstår hon Syster. Javisst ! Jag har ju 1500 Assidomän. Jomän ! Det gäller att investera långsiktigt. Man måste ju tänka på framtiden. Pensionen !
Syster Men Persson…..livet är ju det enda riktiga kapital vi har. (Paus)
Persson Å alla utlänningar..? Jag tror jag läste, att Svenska Kyrkan skulle investera i såna däringa ”etniska fonder”…!?
Syster Etiska fonder menar Persson…?
Persson (tankepaus)…Jag vet inte vad Göran Persson menar. Jag tycker, att han velar hit och dit. Oh´ förmögenhets-skatten ! Man kan ju bli sjuk för mindre ! (kort tankepaus) Reavinst-skatten till exempel…
Syster Som sagt…..doktorn kommer snart….och…..jaa, dom senaste proverna var ju inte bra. Det var dom inte.. och…och….. jaa han kommer ju inte hit för att ge Persson ”sista smörjelsen” men….
Persson (avbryter)..Jaså ! Jo men det passar bra, för si jag har fått sån´ torr hud dom senaste årena. Men, det brukar visst bli bättre när man blir äldre, säger dom..!?
Syster Men Persson, ni är ju 94 år !!? Till och med 50 år äldre än mig.
Persson Jaså ! Syster har blivit så pass !? Jaa, det kommer nog att kännas konstigt den dan´ Syster går bort. Jaa…Ja jag har ju känt henne i så många år nu….(tankepaus)
Vems prover var det som inte var bra…..?? Petterssons..?
Syster Jo Persson, jag vet inte hur jag ska säga det, men……man lever ju bara en gång och….
Persson (avbryter).. Jojo…..ja det vill säga,……..om det inte blir en nyemmission…Syster..!!!!!? (han skrattar länge och hjärtligt)
(Skrattet övergår i hosta,…..så småningom i svår hosta och plötsligt…………....tystnar han helt. )
Syster känner på handleden, konstaterar att pulsen är borta och sluter sedan hans ögonlock. Persson är död. Hon ber en bön framför den bortgångne och lämnar därefter rummet. Men,… hon stannar upp i dörren, tittar bort mot Persson och går tillbaka. Där viker hon ihop upp en Dagens Industri och sticker ner den i armhålan på Persson, ler medlidande, för att sedan med värdighet lämna gamle Persson och hans slocknade drömmar om ett evigt rikt liv.
____
(OBS ! All ev. likhet med någon nu levande person, är i så fall ingen slump.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)