Thank you for the music

Tank you for the music

Jag tror, att det var en sommardag någon gång i slutet av femtiotalet som musiken kom in i mitt liv. Vi hade cyklat från Verkebäck ett par km upp till ett café i Gunnebo med några mynt i fickan, Leif och jag.
Det var en spännande utflykt för mig som nyss hade börjat skolan och dom surt förvärvade 25-öringarna skulle nu förslösas på något som kallades ”juke box”.

Jag kommer fortfarande ihåg, hur mäktig den såg ut. Hur imponerad man var av den där ”armen” som hämtade upp, vände och placerade skivan på tallriken. Men, det var ändå ingenting mot den rysning som gick genom kroppen när Elvis och ”Jailhouse rock” fyllde hela rummet med ett ljud man aldrig hade hört förut.
Ett par, tre omgångar av både Elvis och ”Living doll” med Cliff Richard räckte pengarna till. Men, en sak stod genast helt klar. Det gällde nu att panta fler tomglas för att kunna tillfredställa det nya behov som nu hade skapats.

Lika påtagliga händelser måste vara när Radio Nord började flöda på mellanvågen ur vår ”gamla” rör-radio och när jag något år senare fick min efterlängtade rull-bandspelare. En Dux med snedställd högtalare från Hallbergs Radio o TV i Västervik.
Sedan dess har musiken aldrig tystnat.

Att man låtsades vara sjuk för att få ligga hemma och lyssna på Radio Nord, var inget man hade några moraliska betänkligheter mot. Nej, det var bara helt underbart. Dessutom var ju radio-reklam något nytt och spännande då.

Jag var väl 14-15 år, när mamma började kalla mig för ”Experiment-pelle”. Jag höll på med ritningar till tändsticks-automater, evighetsmaskiner och av en syltburk, smörpapper och alu.-folie byggde jag en s.k. laddflaska (en stor kondensator..). Den laddade jag upp med statisk el från bandet , under snabbspolning med bandspelaren. Urladdningen och knallen var förstås grädde på moset.
Men det bästa jag byggde var FM-sändaren. En 1-transistors med tänjbar spole som jag kopplade till bandspelaren. Sedan kunde jag sätta på mitt favorit-band, gå ut på gräsmattan och liggande i solen avnjuta musiken i transistor-radion. ……trådlöst ! Betänk, att detta var i mitten på 60-talet !?! Nu, när Ipod´arna nyss har utrustats med FM-sändare, som tillbehör.

Man såg alltid fram mot lördagarna och tio-i-topp. Antingen satt man hemma och spelade in alla nya låtar, eller också satt man ute i solen och bara njöt. Min kompis Christer var den som först fick en egen transistor-radio. En Luma med FM-band.
På sommaren satt vi ofta med den på ett berg vid brofästet i Verkebäck. Tittade på alla bilar som passerade och spisade 60-talsmusik …(redan då…ha ha..!?)

Det var en av dessa underbara somrar som ett tivoli slog upp sina tält och vagnar på gärdet bakom bro-caféet. För oss på äventyr utsvultna ungdomar var detta lika sensationellt som om ett UFO hade landat. Vi bokstavligen bodde där dessa dagar.
Bortsätt från besvikelsen, när vi hade plankat in i strip-tease tältet och som ”belöning” fått se en gammal avdankad ”tant” med hängbröst, så var det nog musiken som var den största behållningen. Alla tio-i-topp låtar som spelades om och om igen bland karusellerna. Fortfarande än idag får jag rysningar i kroppen, när jag ibland hör låtar som ”Sandy” och ”Just like Eddie”. Man minns hur det var.

Lika intensivt kändes livet den hösten, när tio-i-topp kom till Folkets Hus i Västervik. Nyförälskade stod Christer och jag med varsin tjej i handen bland alla ungdomar i kön utanför. Upphetsade av bara tanken på, att nu skulle vi lägga beslag på mentometer-knapparna och bestämma ordningen på listan.
Det var ”Help” med Beatles och ”Satisfaction” med Stones som slogs om förstaplatsen. Vilken som vann har jag glömt, men aldrig musiken och inte heller den där mjuka lilla handen i min.

Visserligen hade man sett flera olika pop-band i Gamleby och Västervik´s Folkets Park, men när Gunnebo fick ett eget band, då var lyckan fullständig. Genast blev man medlem i ”We intruders” fanclub och på varenda spelning var man given. Oavsett om det var i Gunnebo Folkets Hus, Breviks-skolan eller på popbands-tävling i Oskarshamn.
Jag minns inte många av låtarna dom spelade, men mycket ”Chuck Berry” var det….!?

Sedan dess har musiken gått vid min sida genom livet. Från Plommons på karnevalen i Överum, Hep Stars, Dee-Jays och Searchers i Gamleby, Hootenany Singers på läroverkets skolgård, ABBA live i Kungsträdgården, ...via rockkonsert bland 100.000 i Sydney Australien, flamenco på Café de Chinita i Madrid, Aida på operan i Zagreb, musikal på Broadway och jazzklubben Blue Note i New York ....till Mozarts sköna ”Exsultate jubilate” nu hemma på stereon idag.

Även om Mozart är den störste, så slår mitt hjärta ofta i takt med 60-tals musiken och jag kan bara säga till livet och den här tiden, att…………”Thank you for the music” . Tack för den !!

Till hans minne

Björn Afzelius skulle ha fyllt 60 år 2007, men tyvärr blev det inte så. Han gick bort endast 52 år gammal. Men, musiken och texterna finns kvar.
Hans andra "hemland" var Italien och byn Castelvecchio där han lämnade ett stort tomrum efter sig. Med det i mina tankar skrev jag en dikt till hans minne. Till Björn Afzelius ......



B.A.

Det är natt i Ligurien
ljusa minnen tänds
över kastellet
på berget Rocca Barbena

ur murarna
tränger gitarren
sångerna han sjöng
skratten

nerifrån baren
i Castelvecchio
sveper slöjorna
från hans cigarett
stolen står tom
ett halvfullt vinglas
har stannat tiden

här sjunger vännerna
ut sin saknad
här travesteras texterna
hans egen sång
”vi kunde stillat vågorna
vi kunde svalkat öknarna
för en oersättlig stund
i din närhet”

han var ofta där
dom fanns där alltid
till hans glädje
Illiana, Francesco…alla gästerna
och så Luca, förstås

dom skulle verkligen
kunna ”vända floderna
skingra skyarna”
bara för en enda kväll
tillsammans igen
där i baren
vid foten
av berget Rocca Barbena

_________

PARADISET - ingen avstigning

PARADISET – ingen avstigning

Dessa unga självmordsbombare. Vad är det för människor egentligen ? Vad är det i deras uppväxt och miljö som har gjort dem så grundlöst lurade ? Vilka förebilder har dom fått, där hat och hämnd är det självklara och där framgång bara symboliseras av hur många meningsskiljaktiga man kan döda.

Vem bär ansvaret ? Vilka har skapat dom här förutsättningarna … om inte just folket själva.
Det är hos dom, den religiösa fanatismen har fått sitt fotfäste. Här spirar det mentala virus som får människor att sluta tänka. Här ifrågasätter man ingenting längre. Här är reglerna för livet viktigare… än livet självt och skulle någon våga bryta mot dessa dogmer eller kritisera dem…..ja, då löser man det enkelt och primitivt genom att….döda.

Dö för att döda, det verkar vara ett mantra som ekar mellan templen utan tendenser till att
”dö ut”.. Enligt deras tro också helt riskfritt, för man kommer ju till paradiset, om man offrar sitt eget liv för att släcka en otrogens.
Döda…..det är så enkelt. Döda…..det enda man kan. Man frågar sig, var i dessa handlingar finns det religiösa ? Hur naiv får man vara ?! För även om det, mot förmodan, skulle finnas ett paradis, så inte lär väl någon självmordsbombare komma dit…!?! Dessa lurade barn som hämtats ur massornas skrik om fatwa och hämnd mot syndare. Ur stampandet på brinnande flaggor, där respekten för andra kulturer har utplånats i takt med omvärldens stigande förakt.

Vetenskapsmän, uppfinnare, konstnärer, författare eller musiker av någon högre dignitet har aldrig sett dagens ljus bakom dessa slöjor av förljugenhet. Med säkerhet kommer dom inte att blomstra där i framtiden heller, för det enda ungdomarna tillåts se upp till, är dom som följer skriften. En gammal bok med bedrägliga metaforer. Tillräckligt förförisk för att lura den obildade och i tanken svage till existensiella fantasier och i praktiken till någon slags stolthet att en dag få bli en av dom…. som kan döda.

Den sekulariserade världen som bygger sin världsuppfattning på mer logiska argument och som inte lurats till denna flockmentalitet och ovillkorlig underkastelse skrattar i lönndom åt dem. Men under skrattet kryper rädslan. En gnagande oro för var och när dessa nyklippta offerlamm skall brinna igen. Blodsvittnen, utan respekt för den enskilda människans rätt att få leva. Mördare, som i Guds namn och med det egna folkets goda minne har tagit sig rätten till det meningslösa i att släcka sitt eget och andras liv. Lyckan, att bli en martyr. Åtminstone för en dag……kanske.

DECKAR-DROTTNINGAR

Jag måste hålla med Maria Edström på Kulturnytt i Sveriges Radio P1, när hon säger att ”det måste bli ett slut på daltandet med de svenska deckar-drottningarna”.

Utan all massiv reklam och medias uppskruvade intresse, förstår jag inte hur dessa mediokra s.k. författarskap skulle kunna skapa något större intresse.

Det verkar i media, som om konsten att välja ut en spektakulär mordplats är det primära och något slags mått på litterär kvalité.
Jag skulle själv kunna hitta på tio intessanta mordplatser i timman, om det bara vore det som är incitamentet för en spirituell och intelligent roman.

Nej, läs någonting annat i den stora varierade bokfloran. Varför inte börja med Paulo Coelho´s ”Alkemisten”…!? Läs den och njut av något annat än dessa deckar-drottningars bleka hötorgskonst.

DARWIN I EKONOMIN


Att flytta jobb till låglöneländer kan upplevas som grymt och kanske orättvist, men det är förmodligen bara den här planetens sätt att utveckla ekonomin och livsvillkoren mot en allt effektivare överlevnadstruktur.

Det verkar som om världsekonomin också följer evolutionens naturlagar. Naturligt urval. D.v.s. den som kan anpassa sig till omgivningen. Den som kan locka till sig investerare genom de mest attraktiva idéerna, lägsta hyrorna, priserna och lönerna. Ja, det är dom som överlever villkoren i marknadens djungel.

Där det bildas ett överskott på arbetskraft, där tvingas lönerna nedåt, vilket i sin tur attraherar nya företag. Välfärdsöverskottet i rikare regioner förskjuts då sakta mot de fattigare och konsekvensen blir en mer stimulerad världsekonomi.

När jobb försvinner, tvingas de som blir kvar att tänka i nya banor. Det skapar fruktbara idéer som sedan ev. kan bli till nya företag. Företag som ytterligare bidrar till den globala välfärden och på så sätt ständigt skapar en balans i ekonomins flora.

En ekonomisk evolution i förbluffande paritet med Darwins teorier för naturen….!?

(Detta skrev jag 1997-98, just när internet hade introducerats och de flesta inte visste någonting om internet....!! )


I BEGYNNELSEN SKAPADE MÄNNISKAN INTERNET

EN SCIENCE VISION



Begreppet Internet var i mitten på nittio-talet okänt bland vanligt folk. Idag ärbara ett fåtal bekanta med det men användarna ökar i ett antal som ingen kunde drömma om. Många tycker kanske samtidigt, att utvecklingen går för fort och det kan man förstå. Men,..ändå är detta bara början!

Under de närmaste årtiondena kommer detta nätverk att byggas ut dramatiskt. Det kommer så småningom att struktureras och hitta sin “rätta form”. Allt och alla kommer på något sätt att vara anslutna. Människorna med sina mobila terminaler, hemmet, skolor, universitet, företag, kultur och nöjesindustrin, kyrkor, kommunikationssektorn, reklamvärlden, föreningar, forskare och ja,....gud vet vad !?!
Tekniken kommer naturligtvis att forcera framåt. Vi får allt snabbare kommunikation
i näten, farten på processorerna kommer ännu länge att vara i linjärt stigande, arbets och lagrings-minnenas kapacitet kommer att verka sakna begränsning både uppåt och nedåt i rymd respektive storlek, när lagring på molekylär nivå blir verklighet. De optiska processorerna och minnena kommer också med tiden att göra sitt intåg och när sedan genteknikens enorma utveckling skördar sina tidiga framgångar, kommer biologiska systemkomponenter successivt att implementeras i datorer och nätverk. Istället för gamla “rostiga” hårddiskar kommer man t.ex. kanske att kunna få se några dallrande, “levande” substanser med en minneskapacitet som man idag inte ens kan drömma om !

Utvecklingen av programvarorna kommer att följa tekniken och i och med att programmeringen till 99% kommer att utföras av datorerna själva, så kommer revolutionerande framsteg att göras på detta område. I takt med att programmen blir mer och mer intelligenta, kommer därför även den kreativa delen av prgramverksamheten (d.v.s. vad som ska skapas) mer och mer att övertas av datorerna i ett samarbetande nätverk. De kommer själva att utbyta information och ideer över nätet och på så sätt ständigt vara uppdaterade med det senaste inom sina respektive områden. Människans uppgift blir istället den övervakandes och förundrad kan hon sitta framför sina dataskärmar och följa de resultat som oupphörligen växer fram. Stundom lätt oroad men kanske allt oftare med häpna ögon..!

Produktion och administration inom fabriker, livsmedel, byggnation etc. blir så småningom helt automatiserad och robotiserad. Brytning, förädling och transport av råmaterial likaså. Allt styrs och kontrolleras av nätverket. Människan kan snart helt ägna sig åt andra saker som nöjen, sport, kreativa utövningar, kärlek, relationer, sport, resor m.m. .
Utbyggnaden av nätverket sker kontinuerligt och jordens yta kommer med tiden bokstavligen att vara “överbefolkad” av datorer och automatiserade system. Allt försörjs med energi från solen, vinden, vågor, fusionskraftverk och kanske... nu ännu ej “upptäckta” energikällor.

Nätverket, som naturligtvis står i vår tjänst, kommer även att försörja oss med div. underhållande “varor”. Väggarna i hemmen skulle vara presumtiva bildskärmar. Präglad och influerad av människans värderingar, smak, krav och livsstil skulle det säkert mata oss med t.ex. filmer, egen nyskapad musik, fantastiska romaner i nobelprisklass, dikter, teatermanuskript som skulle få Ingmar Bergman att rotera i sin grav, animerade filmer av sådan klass att “Toy story” skulle framstå som en raspig kopia av någon gammal stumfilm. Men,.. kanske skulle det också från de digitala gömmorna plockas fram en orginalversion av den i urtiden skapade filmen “Amarcord” av Fellini. Kanske skulle några lyckligt lottade vara dem som fick vara med att “upptäcka” och förundras av allt fantastiskt i Mozarts samlade verk. Säkert skulle förvånande men entusiastiska leenden spridas bland dem som råkade hitta musik av några som kallade sig......ABBA..!?

Tiotusentals, kanske hundratusentals år senare skulle en katastrof kunna utrota allt mänskligt liv. T.ex. skulle ett meteoritnedslag förmodligen utradera förutsättningen för fortsatt liv, liksom en HIV-liknande smitta som spreds som en förkylning..!??
Plötsligt skulle planeten jordens herde och härskare vara borta. Ensam med sitt enorma nätverk och sina automatiserade system skulle den fortsätta sin verksamhet, nästan som om ingenting hade hänt. Kanske skulle den vara tvungen att omdisponera sin kraftförsörjning till andra källor än solkraft (meteoritnedslag..!?), men för övrigt skulle den tuffa på i gamla fotspår.

Den skulle dock känna ett konstant behov av mer och mer datorkraft och därför kontinuerligt utvidga och uppdatera det nu enorma nätverket med support från svärmar av sateliter. Vem vet, efter ytterligare hundratusentals år skulle det kanske, i detta världsomspännande och fantastiska nätverk, kunna utvecklas en “själ”...!? En själ, som på många sätt skulle påminna om en människas. Hur mycket av våra värderingar och känslor skulle finnas kvar i detta intelligenta klot ? Vad skulle den ha gemensamt med vår mänskliga hjärna, förutom den snarlika formen..?
Skulle denna “jätte-hjärna” kunna känna glädje och sorg utan att kunna le, skratta eller gråta ? Kanske skulle den skaffa sig dessa, för oss viktiga, uttrycksmedel !? Lika väl som den antagligen skulle utveckla sinnen för att se, höra, lukta och känna...!?
Skulle den en ljum och stilla sommarkväll kunna njuta av kluckande vågor ute vid någon skärgårdsö, medan solen sakta sänker sig från en brinnande horisont ? Kanske.....!?? Kanske skulle den kunna “skratta” åt en gammal Chaplin-film som den av en slump hittat i någon bortglömd minnesbank. Åtminstone är jag övertygad om, att den skulle förstå och gränslöst kunna njuta av Mozarts eviga pärlor. Om inte annat, för att den inte själv kunde överträffa detta musikaliska geni.
Dock är jag säker på, att den aldrig skulle kunna förnimma den känla som uppstår, när en hand smeker len hud eller upprymdheten vid en djup förälskelse..!?

Med tiden skulle den nog känna sig mer och mer ensam. Tio tusentals år av fruktlösa försök att hitta signaler från utomjordiskt intelligent liv, liksom insikten om ett till synes oändligt universum, skulle kunna göra att den till slut hamnade i “religiöst grubbel”. Livsleda skulle kanske få den att tvivla på meningen med sin egen existens. När den inte längre kunde känna den store skaparens andedräkt, när ensamheten sänkt sig som ett mörker över allt, då skulle tankarna snart få en mer destruktiv karaktär. Den skulle så småningom bara se en enda utväg........att förlika sig med slutet. Helt enkelt trött av att bara finnas till !
Efter noget övervägande skulle den till slut fatta det avgörande beslutet......att stänga av sig själv ! Varenda en av de miljarder lokala datorer och system skulle uppdateras med en “dödligt giftig” programvara (..virus !?..) som vid en bestämd tidpunkt skulle exekveras “worldwide”. Under domedagens sista skälvande timmar skulle kanske Mozarts dödsmässa eka genom nätverket. All annan aktivitet skulle upphöra intill den tidpunkt, då alla minnen skulle raderas och “power off” initieras.
När klockan var slagen, skulle tiden i nätet stanna. Elektronerna i något register ...... någonstans i någon processor, kanske mitt i en komparation, skulle plötsligt frysas till orörlighet.
Hela detta nu statiska, tysta nätverk skulle långsamt kallna och med tiden bli en del av den växande omgivande naturen. Den natur som det en gång skapades av.

Men,..kanske skulle ändå en och annan frusen kackelacka yrvaket krypa fram under någon kallnad modul. Förvånad plira mot den kalla, blinkande stjärnhimlen, bara för att åter skyndsamt försvinna ner i en varmare mörk håla och som en slav under sina instinkter obekymrat fullfölja naturens uppdrag, att föröka sig och utveckla nästa gren på evolutionens oförutsägbara träd.

________________

Alice Babs föddes på Stora Torget…



I begynnelsen skapade Gud himmel och jord citerade Neil Armstrong poetiskt vid den första månlandningen 1969. För vår kära Jord var begynnelsen i själva verket för 4,5 miljarder år sedan, då solen och alla planeterna bildades av resterna från en exploderad stjärna.
Då kan man fråga sig….går det verkligen att ha en uppfattning om hur lång tid 4,5 miljarder år egentligen är …? 4.500 miljoner år alltså..!! Faktiskt omöjligt, skulle jag säga ! Om inte………..

Antag att vi gör om 4,5 miljarder år till en sträcka. T.ex. Kiruna till Västervik och att Kiruna där motsvarar Jordens födelse, medan Västervik representerar ”just nu”.
Låt oss därför fiktivt slå ner ett spett mitt på Stora Torget i Västervik, där spettet får symbolisera innevarande år. Den nu uppgjorda sträckan är alltså likvärdig med den tid som Jorden funnits till.

Om vi då startar i Kiruna, så uppträder de första formerna av liv (encellingar) i Piteå-trakten. Först mellan Söderhamn och Gävle har de uvecklats till bakterier.
De första växterna börjar att grönska strax innan Nyköping. Ungefär samtidigt som fiskarna tar haven i besittning.
Hajarna dyker upp någonstans vid Bråviken och i närheten av Söderköping börjar de första insekterna att surra.. I takt med att barrträden skjuter i höjden.
Första dinosaurien syns i trakterna av Valdemarsvik och över Östra Ed börjar nu fåglarna att sväva.
De sista dinosaurierna dör ut i Loftahammar. ( Efter en levnadsperiod på 160 miljoner år)

De första människoliknande varelserna börjar befolka Jorden i närheten av Piperskärr, medan nutidsmänniskan blir en allt vanligare syn först på Fiskartorget i Västervik. Till Europa kommer människan i utkanten av Stora Torget.

Pyramiderna byggs 1,20 m från spettet på Stora Torget och 51 cm från detsamma ”föds Jesus”.
Västervik blir stad (på sin nuvarande plats) 14,6 cm från spettet och 9,5 cm därifrån sjunker Wasa.

5,7 cm från spettet skriver Mozart sin ”Exsultate jubilate” och 2,2 cm från torgets mittpunkt förändrar Albert Einstein vår syn på universum i den ”Allmänna relativitetsteorin”.

Allas vår Alice Babs föds endast 2 cm intill och en centimeter därifrån sjunger Hootenany Singers i läroverkets aula om ”Den gyllene fregatt”…!

Vad ni själva gjorde under den sista centimetern på färden med ”den gyllene fregatten”, kommer ni förhoppningsvis själva ihåg, men medge att ett människoliv på cirka 2 cm kontra den långa resan från Kiruna verkligen ger ett annorlunda perspektiv på vår egocentriska tillvaro.

Seglatsen går naturligtvis vidare söderut ….utan oss. Vid Medelhavet är det emellertid dags för fregatten att reva seglen för gott. Då är solens kärnbränsle förbrukat och vad som händer då är nog bara av visst filosofiskt intresse. Men …håll med om, att det är märkligt vad naturen kan skapa, bara den får …… 4.500 miljoner år på sig.


-------------------------

TV-mediets förfall

TV-mediets förfall

Händer det ofta, att ni känner er stressade framför TV´n? Ibland kanske t.o.m. trötta i huvudet, på gränsen till lätt yrsel eller huvudvärk..!?
I så fall är det säkert bara ett symtom på den nya smittan som drabbat oss. Sviter av den mediala mögelsvamp som nu sprider sig över hela världen.

I början förekom den mest på musikvideor, programtrailers, vinjetter och reklam. Nu har den snart förpestat de flesta områden inom TV-världen. Även public service. Värst är det i program som är producerade i England och USA.

Vad är det som drabbat oss, tänker ni ….?! Jo, TV och produktionsbolagen har i all sin i enfald och blåögdhet släppt in den TV-spelande generationen i redigeringsrummen. Dessa vuxna tonåringar med fingrarna kvar i lekskolan har även lagt beslag på alla mobila kameror. Det är tydligen dom som nu får härja fritt och hålla hov i TV-produktionerna.
Det är dom som tror, att TV-poduktion är ett spel från Nintendo och som nu kränker vårt syn-ergonomiska välbefinnande framför apparaterna.
Det är dom som tagit över tekniken och in absurdum överutnyttjar de nya redigeringsmaskinerna och dessutom synbarligen utan att kunna någonting om en kameras handhavande. Om de oskrivna regler som finns för den rörliga bilden. Om att göra film helt enkelt.

För hur ska man orka, att sitta kväll efter kväll och titta på detta flimrande elände ?
Dessa rörliga kameror som aldrig kan vara stilla. Denna kravlösa dogma-kultur.
Dessa ständiga bildväxlingar, där varje sekvens ofta inte tillåts vara längre än 1-2 sek.
Dessa upprepade och omotiverade zoomningar. (ofta med vidvinkel, vilket inte ens åksjukepiller torde hjälpa mot..)
Dessa ”flygande kameror” vid stora evenemang.
Dessa snabba panoreringar åt alla håll (en katastrof ur bild-skärpesynpunkt och en dödssynd bland de verkligt proffesionella ).
Denna meningslösa lek med digitala effekter som ljusblixtar vid bildsekv.-växlingar (ofta med irriterande ljud ).
Detta vridande och vändande av bilder.
Dessa ”snabbspolningar” för att komprimera handlingen (så mycket som möjligt på kortaste tid….??!!)
m.m.

Det är otroligt, hur man kan förstöra intressanta program och fakta-produktioner genom genom att servera denna ”pytt i panna” !!
Nyheter och studiosamtal är snart det enda som är befriat från denna mediala degenerering.
Och allt detta timma efter timma, dag efter dag.
Hur ska vi orka ?
Ska vi verkligen tillåta, att detta får fortgå ?
Nej !!

Nu påpekar väl vän av framåtskridande, att detta bara är ett naturlig steg i den teknikevolutionära processen. Ett uttryck av konstnärlig frihet.
Tvärtom skulle jag säga !
Det här är en svärm av dagsländor i evolutionen. En konstnärlig återvändsgata.
Hur skulle klassiska filmer av t.ex. Fellini, Scola, Hitchcock och Bergman sett ut, om de gjorts enligt detta epileptiska recept ? Gud förbjude den tanken !

Jag förväntar mig inte, att TV-cheferna frivilligt lägger ner den här lekstugan. De är uppenbarligen allt för djupt försjunkna i balansräkningar. Mer upptagna av vilka nya kanaler som ska startas… än innehållet i dom som finns…!??
Produktionsbolagen har tyvärr fått fullständigt fria tyglar och begreppet kravspecifikation existerar inte längre.
Det totala förfallet blir verklighet, den dagen de också tar över nyhetsprogrammen helt.

De enda som kan vända den här skrämmande utveckligen, är vi och jag har redan börjat….här !