Allt fler i Sverige verkar nu drabbas av den här obegripliga farsoten som sprider sig som frön i vinden. Ja, det är visserligen inget smittsamt, även om man skulle kunna tro det. Nej, det är människor som har fått för sig, att det där med att s.a.s. "smycka" kroppen med allehanda texter och bilder i bläck skulle vara något estetiskt tilltalande...!? Det anskrämliga jag pratar om, är tatueringar förstås.
Det övergår mitt förstånd, att man kan se något mervärde i att spöka ut sig så där. Dom verkar ha blandat ihop själva kvalitén på bilderna och det slutliga resultatet på kroppen. En adekvat helhetssyn saknas. Hur det ser ut för en yttre betraktare helt enkelt. Då hjälper inte några hur skickliga hantverkare som helst. Dom borde istället ägna sig åt mer trad. konst. Det verkar dessutom vara en speciell personlighetstyp som skaffar sig detta meningslösa kroppsideal. Jo, för ofta så har dom också en massa andra kroppsutsmyckningar än tatueringarna. Såsom anskrämliga metallbitar hängande i näsa, läppar, tunga och lite överallt på kroppen. En gravt primitiv smak skulle jag klassade det som. I alla fall inga människor som skulle få jobbet som mina moderådgivare och framför allt inte som inredare av mitt hem. Man tycker mest synd om dom. Ohjälpligt fast på detta lilla jordklot, där smak tycks vara något som ...... kompisarna tycker är häftigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar