Ni kanske har hört det någon gång ....... "jaså, du är bara lite förkyld..!? Om någon skulle säga det till mig just nu, så skulle jag få mord i blicken. Det är nämligen andra gången på 10 veckor som dessa djävulska virus har ockuperat min kropp. Förra gången så tog det 3 veckor att bli något så när symtomfri. Nu har eländet nyss börjat och tiden verkligen kryper fram. Man kan inte tänka på så mycket annat, för det känns som om någon hade stoppat upp 1 kg bomull i näsan. Sprängfylld ! Men trots det så rinner snoren konstant ner i hushållspappret och halsen känns som ett upprivet sår. Spänningshuvudvärken är bara som grädde på moset och som tilltugg har man som tur är också ständiga nysningar och matchande hosta. Den riktigt envisa hostan ligger dock oftast lite senare i cyklen och brukar kulminera på slutet.
Slutet....!?? Ja, det är bara det man väntar på. Timme för timme, dag för dag, så funderar man. Nu kanske det känns lite bättre trots allt. Ända till någon timme senare då det är värre än någonsin. Visst är det underbart att vakna upp en solig dag kl. 5 på morgonen, känna sig som om någon hade gjort inkokt blomkål på hela huvudet. Känna att man bara kan andas genom munnen och där man för varje andetag påminns om, att det där öppna såret i halsen, nog har kommit för att stanna. När man sedan snabbt inser, att det är bara en självplågare som kan ligga kvar i sängen trots den tidiga timmen, så försöker man sätta sig upp. Bara för att få en bekräftelse på, att även muskler och leder har fått en påhälsning av dom här virushuliganerna. Utan rullator tar man sig frusen och stapplande ut till köket. Ryser till och inser att febern inte än har fått någon lust att lämna min lekamen. Den verkar fortfarande trivas trots dagliga mordförsök med paracetamol.
Man börjar snart också få sådana där icke rationella tankar som t.ex. ..... jag undrar, vad det var för en djävul som smittade mig. Samtidigt som man försöker rekapitulera den senaste veckans händelse ute i affärer, bussar och gallerior. En ganska meningslös sysselsättning både ur juridisk och resultatorienterad synpunkt. Det visar bara på, hur dåligt man mår. Man känner sig maktlös och konstaterar samtidigt, att om jag vore en forskare, så skulle jag ägna resten av mitt liv, åt att hitta den där gemensamma dolda koden i dessa evolutionära värstingar.....förkylningsvirusen.
Nu undrar ni säkert, hur jag orkar och har tid att sitta och skriva om alla dom här banaliteterna, om jag nu känner mig så dåligt och är så sjuk...!?? Jo, jag kan tala om det. Det finns bara ett sätt att lindra sin plåga och det är, att få mentalt utlopp för sin frustration. Man säger ju, att ord kan döda och det råder inget tvivel om, vilka som jag är på jakt efter. Jag, som ingen levande människa bör överväga att tilltala med orden ........ jaså, du är bara lite förkyld....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar