Sju sorters kakor

Hörde på P1 idag att de pratade om boken “Sju sorters kakor” och tiden då kakfatet var någonting heligt och närmast religiöst i de svenska hemmen. Minns själv då man mer eller mindre frivilligt gästade en del av alla dessa kafferep. De var nästan som i paritet med dagens Facebook. Där allt kunde stötas och blötas. Blandat med lite nytt trevligt skvaller och allmänt tyckande, samtidigt som tanternas virknålarna levde ett eget liv för sig.

Kakfaten fullkomligt dignade av bullar, sockerkakor och just 7 sorters kakor... minst. Och... tog man inte av alla bakverken, så blev det ett herrans liv. Man skulle inte krusa, utan låtsas att mjöl, socker och smör i alla dess geometriska former var det bästa man visste. Sedan... vid tre-tåren(!?) när de finska pinnarna fortfarande var på väg ner genom det allt trängre svalget..... ja, då kom jordgubbstårtan in på ett silverfat... !?! Då gällde det att hålla god min och stämma in i kören.... “har du gjort en tårta också..... och jordgubbar som är så gott... ?” Ja, normalt vore det kanske det..!?. Men knappast... när kräkreflexerna bara är en ynka tårtbit bort.

Skulle man dessutom våga vägra en tårtbit (vilket jag ofta gjorde), så fick man höra, att “du som är så smal behöver väl inte tänka på vikten”. Nej, kanske det, men... vissa andra..., sa man förstås inte... men förmodligen tänkte. Nåja, något eller ett par år senare efter många av dessa bullemiska sammankomster, så minns jag, att en tant plötsligt såg mig vänligt i ögonen och sa.... “Jag tycker nästan, att du har blivit lite tjock-och-fet !?!” Det var alltså ingen personligt kränkande kommentar som man kanske skulle kunna tro. Utan bara ett utryck för att man hade blivit lite rund om kinderna. Kanske “gått på sig” något kilo och med andra ord såg välmående ut. Alltså i samma division som tanterna.... varit trettio år tidigare....!?!

Jag har ofta tänkt på, vad som skulle hända, om man använde det där uttrycket “tjock-och-fet” idag. Ponera att man möter en parant kvinnlig gammal bekant på stan´ med orden... “Jag tycker nästan, att du har blivit lite tjock-och-fet... har du inte det ?”. Oj..oj..oj...!?! Undrar bara hur länge efteråt den örfilen skulle svida....?!