In memoriam - Ove Nilsson

Ove Nilsson, så hette han. Min klasskamrat under hela realskolan i Västervik. Han var nog den ende i hela skolan som tog realen med långt hår (se bilden !). Bodde annars i Blankaholm ovanpå Konsum där. Åkte buss några mil varje dag till och från skolan. Vi var bästa kompisar och hade dessutom samma typ av humor. Oj, vad roligt vi hade under de åren. Bl.a. gav det sig uttryck i våra två tidningar som vi tecknade och textsatte (ofta under lektionstid...). Vi nästan tävlade om, vem som kunde vara värst. Ja, tidning och tidning !?! Det var snarare sådana där blå anteckningsböcker. Min bok hette Bad och Oves hette Sad. Helt klart inspirerade av den populära humoristiska förebilden, nämligen tidningen Mad. Ja just den, med den ständige Alfred E. Neuman på framsidan.

Ove var även medlem i ett lokalt band i Blanka (som man sa). Han spelade gitarr, om jag kommer ihåg rätt. Minns också att vi ofta gick och väntade på, att nästa Beatles-singel skulle komma ut. Man undrade hur den skulle låta. Han var lite stolt över, att han hade lyckats med gitarr-introt till Beatleslåten "I feel fine". Sista gången jag såg Ove var i Oskarshamns folkpark. Vi träffades av en slump den kvällen. Just under ett uppträdande med Tom, Mick & Maniacs (Tom = T. Körberg). Jag stod längst bak på den takförsedda läktaren, där nästan hela publiken satt. Vi pratade bara en kort stund p.g.a. konserten pågick just då. Som jag minns det, så var det bara några veckor senare som jag fick veta det. Han hade tragiskt omkommit i en trafikolycka. Bara ca. 17 - 18 år gammal. Det grämer mig fortfarande, att jag inte förmådde mig själv till att delta i hans begravning. Men i den åldern så hade väl inte sådana sorgliga tilldragelser högsta prioritet. Man orkade kanske inte mentalt helt enkelt. Men, jag kommer aldrig att glömma honom. Ove från Blanka.