Söndagar är dagarna för inre reflektion över veckans händelser och tankar. Ja, åtminstone borde det kanske vara det... !? För någon gång så måste man nog stanna upp och utvärdera saker och ting. Fundera på vad som är viktigt och vad som man kan lämna bakom sig. Kanske få lite ny energi och inspiration till nya projekt som ev. kan bli förverkligade längs livets brokiga stig. Ett annat sätt att få livsandarna att vakna är att promenera. Gärna då lite längre om fötterna och hälsan tillåter. Det verkar som om promenader tycks ha samma påverkan på vår hjärna som vanlig meditation. Omvärlden försvinner i periferin och man blir mer fokuserad och kreativ. Tankarna tycks frigöra sig från jagets egna mentala bojor och kanske är det också den ökade blodcirkulationen som ytterligare bidrar till den effekten.
Jag hörde förresten idag om en riksdagspolitiker som nyligen hade lagt in en motion, om hur ledamöterna där skulle få bättre kondition. Han (eller hon) ville, att man skulle stänga av alla rulltrappor i riksdagshuset. Helt enkelt tvinga dom att använda sina egna ben till att gå upp och ner i trapporna. Över 3.000 motioner hade visst kommit in till höstens inlämning och man undrar bara då, om resten av motionerna hade samma genomtänkta genidrag. Den här inlämnaren av motionen kunde uppenbarligen inte tänka speciellt längre än till sin egen fysiska status. Att det finns många människor med div. handikapp och tillfälliga eller långvariga kroppsliga problem bland oss medborgare, ja den tanken verkar inte ha haft speciellt bra jordmån där, för att kunna växa till sig. Mitt gamla devis att halvera antalet riksdagsmän fick härmed åter igen ny näring.
Jag vet inte, om ni brukar lyssna på Mannheimer & Tengby på söndagsmorgonen, för det är alltid lika kul att lyssna till Anna Mannheimers självutlämnande och fantastiskt roliga filosofier och händelser som bara hon kan se och sedan förvandla till radiounderhållning. Jag kan inte återge hennes härligt personliga sätt att berätta, men hon berättade om en dag, när hon var ute och handlade. I varuhuset så fick hon plötsligt se en stor fet och slö fluga som satt och dåsade någonstans bland hyllorna. Eftersom hon har en katt som älskar att leka och hoppa efter flugor, så fick hon den fantastiska idén, att den här flugan skulle nog vara en perfekt lekkamrat och munsbit för katten. Så hon tittade sig noga omkring, så att ingen skulle se, när hon tog den slöa flugan och försiktigt stoppade ner den i en liten ficka (man kan riktigt se henne där i varuhuset oroligt tittande sig omkring). Efter att sedan ha forslat hem flugan på spårvagnen, så upptäcker hon väl hemma i villan, att flugan tyvärr hade dött. Jag tvivlar på, att katten blev speciellt upplivad av den döda insekten, men hennes berättelse visar bara på, vilken rolig och fantastiskt mentalt frigjord människa hon är...... Anna Mannheimer ! Love her !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar