Näe, det är ingen ny deckarroman som jag har skrivit. Inte heller någon TV-serie á la "Morden i Midsomer", utan det här är verkligheten .... itself. Morden är, kan vi säga, ännu inte begångna, men tiden håller på att rinna ut ..... milt sagt. Innan jag själv kan bokföras till den kategorin av brottslingar.
Jag vet inte, hur många somrar som jag nu har tvingats till att stå ut med detta evinnerliga skrikande och kraxande genom mina öppna fönster i sommarvärmen. Dessa egenmäktiga och icke-betalande hyresgäster som varje försommar invaderar taken på grannhusen, här där jag bor. Som dag och natt (!?) för ett fruktansvärt oväsen. Och sju gånger värre blir det, om vi människor skulle komma en aning för nära deras revir. Precis som om det var dom som ägde området och som om det är vi människor som är de verkliga inkräktarna.
Finge jag bara tag på en av fiskmåsarna, så skulle jag ta ett stryptag på den djäveln och skrika i örat på´n ...... att, NU FÅR DU FAN I MIG HÅLLA KÄFTEN !! Jag kan faktiskt inte garantera, att handen av ren reflex inte skulle krama till om halsen någon halv minut som under ett epileptiskt anfall. Det förefaller istället som högst sannolikt ....!?! Trots djurvän som jag är.
Fiskmåsar ska hålla till ute i skärgården och havsbanden. Inte mitt i städerna där de ständigt (förutom oväsendet) släpper sina vita kladdiga visitkort på bilar, tak och faktiskt även på oss invånare som dessutom betalar vår hyra för boendet .... i motsats till vissa andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar