Jag hade bestämt mig för en promenad i det kalla vintervädret. Tänkte kombinera det med att samtidigt slinka in på Kjell & Co. Jag hade emellertid inte ens hunnit halvvägs, när jag fick syn på den. Den låg där för sig själv mitt på den snö-isiga trottoaren. Hade jag kommit några minuter senare, så hade kanske blåsten eller någon annan förbipasserande tagit den. Hundralappen.... !
Mynt brukar man ju se då och då ute på gatorna i vimlet, men när en hundralapp dyker upp så där utan förvarning .... ja, då vaknar man plötsligt upp ur sitt dagdrömmande. Inte för att man hinner reflektera över beloppet, utan mest för att sedlar på marken är något onaturligt i vår vardag.
Normalt brukar jag inte ens böja mig ner, när jag träffar på någon femkrona eller annat mynt som ligger och skräpar. Inte ens om jag själv tappar dem ... faktiskt. Det är inte p.g.a. min ekonomiska status eller brist på respekt för penningar och deras värde. Nej, utan mest för problemen med mina knän. Jag aktar mig numera för att i onödan böja mig ner och är också försiktig med vridningar av knäna. Det blev inte direkt bättre av, att jag härförleden råkade snava på en matta i köket och då fick en ofrivillig vridning innan jag chockad ”fann mig själv” liggande på golvet.
Ibland ber man lite försynt någon person i sin närhet om hjälp, men här och nu längs den långa gatan fanns inte en själ i närheten. Då infinner sig en märklig paradoxal konflikt i hjärnkontoret. Antingen går man vidare utan någon risk för nyförvärvade knäproblem eller så riskerar man det och tjänar hundra kronor på fem sekunders arbete. Dessutom var det just exakt 100 kr som den pryl jag skulle köpa kostade ...!?! Märkligt !?
Dock, jag satte ena foten på sedeln i blåsten, medan analysprogrammet under hjärnbarken med hjälp av lite stresshormoner försökte komma fram till ett beslut. Hur skulle jag nu göra ?! Jag menar ... det är ju inte så, att ett hundra kronor skulle innebära någon märkbar förändring i mitt liv. Plus eller minus hundra på kontot skulle jag inte ens märka. Å andra sidan skulle man ju kunna festa lite. Kanske en räkmacka och ett glas rödvin ..någonstans. Men då gäller det, att det är med just den här hundralappen man betalar. Annars blir det säkert inte av och då åker den bara in bland de övriga sedlarna i plånboken och sedan är det snart glömt. Och ... vad var då glädjen att hitta en hundring egentligen värd ?
Jag minns en gång i Italien. Jag klev på ett ”typ pendeltåg” från Rom ut till ett ställe vid kusten. När jag kom in i kupén, så jag genast en dubbelvikt sedelbunt på ett av sätena, mittemot där jag tänkte sätta mig. Emellertid var det en italienare som också efter mig fick syn på sedlarna. Han märkte dock inte, att jag hade uppmärksammat dem, utan satte sig själv blixsnabbt ner på bunten. Man kunde ju knappast säga till honom, att .... ursäkta .. du satte dig på mina pengar. Dels så var det ju inte det, även om jag hade sett dem först och dessutom så var det väl inte så mycket att bry sig om. Liran på den tiden bestod mycket av många sedlar utan något större värde. Men, det var kul och se den här mannen, när han (som han trodde ... ingen mer hade sett pengarna) med handen trevande under skrevet kämpade med att obemärkt få fram sedlarna. Sedan smög han ner dem i fickan till slut.
Nå .... hur gick det nu med hundralappen, tänker ni !? Vad tror ni ? Hur bra människokännare är ni? Hur skulle ni själva ha gjort i min situation ? Jaa, säg det !? Jag gör väl som Håkan Nesser i sin roman ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”. Jag överlämnar slutet på historien till er fantasi mina läsare .................!?!
onsdag 3 mars 2010
tisdag 2 mars 2010
söndag 21 februari 2010
Pandemi-varning !
Jag vet inte, om ni brukar lyssna på Mannheimer & Tengby i P4 på söndagsmorgonen. Programmet har emellertid alltid varit ett fräscht andningshål i det eterburna mediet radio. Nu har det av någon anledning haft oturen (?!), att drabbats av ett s.k. radiovirus. Någon eller flera på redaktionen har brustit i vaksamhet mot denna nationella farsot "parti-politik".
För Guds skull kör något antivirus-progam, förgifta producenten eller gör vad som helst ..... bara ni blir av med inslaget ...... "Politik-kollen" !! Man hade hoppats, att i åtminstone ett program få slippa det här glädjedödande pseudofenomenet "politik" ... men icke sa Nicke. Nu kanske vi måste dras med det här eländet vecka efter vecka ... och .. Gud förbjude ... år efter år.
Så .... snälla, snälla, snälla .... snälla ..lägg genast ner den här smörjan. Skona oss och det här sköna underhållnings-programmet från denna livsdödande ande och mediala mögelsvamp ...... partipolitik !!
För Guds skull kör något antivirus-progam, förgifta producenten eller gör vad som helst ..... bara ni blir av med inslaget ...... "Politik-kollen" !! Man hade hoppats, att i åtminstone ett program få slippa det här glädjedödande pseudofenomenet "politik" ... men icke sa Nicke. Nu kanske vi måste dras med det här eländet vecka efter vecka ... och .. Gud förbjude ... år efter år.
Så .... snälla, snälla, snälla .... snälla ..lägg genast ner den här smörjan. Skona oss och det här sköna underhållnings-programmet från denna livsdödande ande och mediala mögelsvamp ...... partipolitik !!
måndag 15 februari 2010
Jag tänkte just på att .......
....det var någon i Iran som hade dömts till döden för, att han (som man sa) genom sina protester mot regimen var ... ”en fiende till Gud” !?? Vad vet dom om det ?!! Det är ungefär lika dumt som att säga till ett olydigt barn att ”nu är du en fiende till tomten”. Nu blev tomten arg på dig och därför får du inga julklappar. Föräldrarna skrämmer barnet, genom att göra sig till tolk för någon som de vet inte existerar. Regimen i Iran gör sig på ett liknande sätt till tolk för någon som de bara tror finns. På detta sätt tar de sig rätten att döda en regimmotståndare i hans namn. Det är inte bara förmätet och humanvidrigt, det är också löjeväckande ur en civiliserad och upplyst tänkande människas synvinkel. De är ganska naiva och korttänkta också ..... för vad skulle då inte denne ev. Gud göra med dessa skäggbödlar som dödar i hans namn. Det borde dom fundera på....!?
Jag tänkte också på att ..... i dessa muslimska länder så får ju kvinnorna som mest bara visa sitt ansikte och ibland inte ens det. Det är ganska lustigt, för i Sverige är det snart nästan tvärt om. Jo, för här så blir t.ex. urringningarna bara större och större med åren. Om man ser det ur ett evolutionärt perspektiv, så kommer väl kvinnorna i västvärlden snart att promenera omkring helt topless. Alltså ... jag har inget personligt emot det (!), men feminister och damer i allmänhet pratar ju ofta om den mansrelaterade objektifieringen av kvinnan. Men, vad är det vi ser här ....?! Här är det kvinnorna själva som bidrar till just den kvinnosynen som de nyss så hårt kritiserade. Jag tycker mig se ett ”blottande” av svagheten i den tidigare så högljudda panikmoralen.
Sedan kan man ju fråga sig var självkritiken bland dessa berörda damer och tjejer finns. Visst, en urringning kan vara vacker och estetiskt tilltalande, men när man allt för ofta konfronteras med en bred knotig kotlettrad mellan kullarna eller med ett par skinnpåsar som håller på att ramla ut ... ja, då får man nog påstå, att modet har tagit överhanden över sin egen annars så kritiska självuppfattning, vad det gäller utseendet. Det är självklart upp till var och en att avgöra, hur man vill framstå som representant för det egna könet, men det finns ju något bland vanligt folk som kallas för ”smak med omdöme”.
På tal om vanligt folk .... så kanske ni undrar, vad som menas med ”vanligt folk” !? Jo, jag hörde någonstans en engelsman som uttryckte det på ett ganska roligt och träffande sätt och jag citerar här: ”It's the upper part of the lower middle class”. Och jaa .... det är väl någonstans där .. som vi studsar omkring här i tillvaron.
Jag vet inte, om den engelsmannen bodde (!?) just här, men jag tänkte igår på det engelska samhället Midsomer. Jag undrar, hur många invånare som finns där ? Nu kan det väl inte vara så värst många kvar av ”the upper part of the lower middle class” !? Jag menar, så många som nu har ”tagits av daga” i den där lilla hålan, så börjar det nog snart att bli rätt tunt med folk på puben på kvällarna. Knökfullt lär det väl däremot vara nere på kyrkogården. Tragiskt bara att ingen kan komma dit och vattna blommorna. I och för sig ... de är väl redan vissnade så .. vem bryr sig. Snart får de kanske t.o.m. outsourca polisstationen till Securitas p.g.a. arbetsbrist. Det finns helt enkelt inga kvar att slå ihjäl längre. Även polisen får tydligen sälla sig till utanförskapet. Precis som ”vanligt folk”.
Jag kom bara att tänka på det ...
Jag tänkte också på att ..... i dessa muslimska länder så får ju kvinnorna som mest bara visa sitt ansikte och ibland inte ens det. Det är ganska lustigt, för i Sverige är det snart nästan tvärt om. Jo, för här så blir t.ex. urringningarna bara större och större med åren. Om man ser det ur ett evolutionärt perspektiv, så kommer väl kvinnorna i västvärlden snart att promenera omkring helt topless. Alltså ... jag har inget personligt emot det (!), men feminister och damer i allmänhet pratar ju ofta om den mansrelaterade objektifieringen av kvinnan. Men, vad är det vi ser här ....?! Här är det kvinnorna själva som bidrar till just den kvinnosynen som de nyss så hårt kritiserade. Jag tycker mig se ett ”blottande” av svagheten i den tidigare så högljudda panikmoralen.
Sedan kan man ju fråga sig var självkritiken bland dessa berörda damer och tjejer finns. Visst, en urringning kan vara vacker och estetiskt tilltalande, men när man allt för ofta konfronteras med en bred knotig kotlettrad mellan kullarna eller med ett par skinnpåsar som håller på att ramla ut ... ja, då får man nog påstå, att modet har tagit överhanden över sin egen annars så kritiska självuppfattning, vad det gäller utseendet. Det är självklart upp till var och en att avgöra, hur man vill framstå som representant för det egna könet, men det finns ju något bland vanligt folk som kallas för ”smak med omdöme”.
På tal om vanligt folk .... så kanske ni undrar, vad som menas med ”vanligt folk” !? Jo, jag hörde någonstans en engelsman som uttryckte det på ett ganska roligt och träffande sätt och jag citerar här: ”It's the upper part of the lower middle class”. Och jaa .... det är väl någonstans där .. som vi studsar omkring här i tillvaron.
Jag vet inte, om den engelsmannen bodde (!?) just här, men jag tänkte igår på det engelska samhället Midsomer. Jag undrar, hur många invånare som finns där ? Nu kan det väl inte vara så värst många kvar av ”the upper part of the lower middle class” !? Jag menar, så många som nu har ”tagits av daga” i den där lilla hålan, så börjar det nog snart att bli rätt tunt med folk på puben på kvällarna. Knökfullt lär det väl däremot vara nere på kyrkogården. Tragiskt bara att ingen kan komma dit och vattna blommorna. I och för sig ... de är väl redan vissnade så .. vem bryr sig. Snart får de kanske t.o.m. outsourca polisstationen till Securitas p.g.a. arbetsbrist. Det finns helt enkelt inga kvar att slå ihjäl längre. Även polisen får tydligen sälla sig till utanförskapet. Precis som ”vanligt folk”.
Jag kom bara att tänka på det ...
lördag 6 februari 2010
Aj.. aj.. aj ..!!
Nu får ni sluta tänka på jordbävningsoffren i Haiti. Peter "Foppa" Forsberg har fått ont i handen igen. Tänk på att det är synd om honom och att han kanske missar VM-hockey'n. Så snälla ni ... sätt in 100kr på "pg 90 1950-6" och märk talongen "FOPPA".
Tack för er välvilja.
Tack för er välvilja.
onsdag 3 februari 2010
Jag är hungrig .... sätt på TV'n
Vad har dessa personer gemensamt ...... Per Morberg, Jähkel & Ulvesson, Alexander Nilson, Tina Nordström, Paolo Roberto, Niklas Ekstedt, Pernilla Wahlgren, Edward Blom, Bo Hagström, Leila Lindholm, Gordon Ramsey, Jamie Oliver, Nigella Lawson och Kylie Wong.
Men, .... om jag då tillägger vilka program i TV som de är ansvariga för, så är det nog ingen tvekan. Hör själva .........
Landet brunsås, Solens mat, Martha Stewart show, Masterchef goes large, Floyd, Rosemary Shrager’s kockskola, Hell’s kitchen, CockAlong, Snabbare än snabbmat,
Nigella, Halv åtta hos mig, Niklas Mat, Edward Bloms gästabud, Gordon Ramsay’s the F-word, Vad blir det för mat, Cockalong med Gordon Ramsay, Leila bakar, Sjön suger,
Anne Mat, Den nakna kocken, Hemma hos Jamie, My China, Leila på landet, Nigella Express, Rick Steins River Cookbook café, Strömsö, Two Fat Ladies, o.s.v
Jaa, man skulle nog kunna hålla på ännu längre. Men jag orkar inte. Lika lite som jag orkar titta på alla dessa matprogram i TV (ja .. förutom Solens mat då ...). Vad är det för gastronomiska perversiteter som har drivit fram det här vansinnet. Är det här verkligen, vad folk vill sitta hela dygnet och titta på i rutan ? Nej, jag tror, att detta är billig och enkel TV-produktion som mest är till för att fylla alla dessa tv-kanaler med någon substans över huvud taget. TV4's morgonprogram är snart bara en enda lång brunch, där Steffo Törnquists enda intresse är, när maten och framför allt ... när vinet ... ska komma in.
För att inte tala om den där ”Per Moberg”. Vem skulle kunna bli hungrig eller till kokkonstens ädla konst inspirerad, när denne osmaklige amatörkock drar fingrarna genom sitt feta långa hår, samtidigt som han med överdriven nonchalans slänger råvaror och mat hit och dit. Han försöker spela någon slags jonglerande machokock, men framstår bara som en patetisk ”wannabee” som har gett äcklet ett namn. Möjligtvis finns det vissa halvperversa kvinnor som tycker, att det är sexigt. Men OK, låt dem då få titta på slafseländet och få sina svettiga lustar och drypande smaklökar tillfredställda.
”Sjön suger” har jag däremot tittat på ibland. Mest för att det är kul, att återse Stockholms skärgårds alla mysiga ställen som man förr båtluffade runt bland. Och så naturligtvis för Jähkel & Ulvesson's nedstämda humor och sköna inställning till livet. En inställning som just där passar så bra .... till mat.
Men, .... om jag då tillägger vilka program i TV som de är ansvariga för, så är det nog ingen tvekan. Hör själva .........
Landet brunsås, Solens mat, Martha Stewart show, Masterchef goes large, Floyd, Rosemary Shrager’s kockskola, Hell’s kitchen, CockAlong, Snabbare än snabbmat,
Nigella, Halv åtta hos mig, Niklas Mat, Edward Bloms gästabud, Gordon Ramsay’s the F-word, Vad blir det för mat, Cockalong med Gordon Ramsay, Leila bakar, Sjön suger,
Anne Mat, Den nakna kocken, Hemma hos Jamie, My China, Leila på landet, Nigella Express, Rick Steins River Cookbook café, Strömsö, Two Fat Ladies, o.s.v
Jaa, man skulle nog kunna hålla på ännu längre. Men jag orkar inte. Lika lite som jag orkar titta på alla dessa matprogram i TV (ja .. förutom Solens mat då ...). Vad är det för gastronomiska perversiteter som har drivit fram det här vansinnet. Är det här verkligen, vad folk vill sitta hela dygnet och titta på i rutan ? Nej, jag tror, att detta är billig och enkel TV-produktion som mest är till för att fylla alla dessa tv-kanaler med någon substans över huvud taget. TV4's morgonprogram är snart bara en enda lång brunch, där Steffo Törnquists enda intresse är, när maten och framför allt ... när vinet ... ska komma in.
För att inte tala om den där ”Per Moberg”. Vem skulle kunna bli hungrig eller till kokkonstens ädla konst inspirerad, när denne osmaklige amatörkock drar fingrarna genom sitt feta långa hår, samtidigt som han med överdriven nonchalans slänger råvaror och mat hit och dit. Han försöker spela någon slags jonglerande machokock, men framstår bara som en patetisk ”wannabee” som har gett äcklet ett namn. Möjligtvis finns det vissa halvperversa kvinnor som tycker, att det är sexigt. Men OK, låt dem då få titta på slafseländet och få sina svettiga lustar och drypande smaklökar tillfredställda.
”Sjön suger” har jag däremot tittat på ibland. Mest för att det är kul, att återse Stockholms skärgårds alla mysiga ställen som man förr båtluffade runt bland. Och så naturligtvis för Jähkel & Ulvesson's nedstämda humor och sköna inställning till livet. En inställning som just där passar så bra .... till mat.
tisdag 2 februari 2010
Vicky Mosholiou - en grekisk gudinna
Jag har en gammal skiva med grekisk musik som jag inte har spelat på länge. Nu har jag bl.a. hittat några av Vicky Mosholiou's sånger med bouzouki-komp på YouTube från den skivan. Det här är underbar musik. Lite sorgsen arabisk touch men mycket mer musikalisk och rytmisk. Dessutom är just Vicky's röst som gjord för den här musiken. Lite mollstämd, lätt hes och inlevelsefull .... men särklassig i den grekiskt nationella musikaliska skolan.
Klicka på Vicky Mosholiou's länk och lyssna själva !
Klicka på Vicky Mosholiou's länk och lyssna själva !
onsdag 27 januari 2010
Uppstigen igen från de döda
Korsfäst, död och begraven... men på 40:e dagen uppstigen igen från de döda. Trots ljudet från de flyende olyckskorparnas kraxande och gamarnas skrämda flaxande reste sig ”liket” upp ur graven. De svarta tidningsrubrikerna bleknade plötsligt och domedagsprofeternas skränande tystnade, när Saab med en rivstart backade ut från bilkyrkogården. Ryktet om dess död var med andra ort något överdriven.
Helbrägdagöraren Spykers Victor Muller hade lagt sin välsignande hand, över den av Dr. GM dödförklarade patienten. Den redan kallnade motorn hostade igång igen. Undrens tid var uppenbarligen inte över. Trollhätteborna hade fått sitt helgon och robotarna i fabriken återupptog med synbar glädje genast sin dans över monteringsbanden.
Men ... genast återvände olyckskorpararna, för att i varv efter varv åter släppa sin unkna spillning ner över massmedia. Fiat-chefer och Scania-direktörer som helt klart känner sig utmanade och oroade över den nya konkurenten, sprider nu med hjälp av vissa journalister åter denna dynga ut över medierna. Man har tydligen svårt att förlika sig med, att riskvilliga och driftiga entreprenörer med nya idéer tar sig in på arenan. Rädsla och avund är nog största orsaken. Uppstickare ska hållas kort.
Nej, ... nu är det dags för folket, att visa hur fel de har. För de som funderar på en ny kärra finns nu snart ett nytt svenskt alternativ. Förhoppningsvis en bil full med innovationer, körglädje, komfort och futuristisk design. Varför inte köpa .... en ny Saab. Man kan ju alltid prova ...!? Om inte annat ... för att för en gång för alltid täppa till truten på de alltid så pessimistiska olyckskorparna.
Helbrägdagöraren Spykers Victor Muller hade lagt sin välsignande hand, över den av Dr. GM dödförklarade patienten. Den redan kallnade motorn hostade igång igen. Undrens tid var uppenbarligen inte över. Trollhätteborna hade fått sitt helgon och robotarna i fabriken återupptog med synbar glädje genast sin dans över monteringsbanden.
Men ... genast återvände olyckskorpararna, för att i varv efter varv åter släppa sin unkna spillning ner över massmedia. Fiat-chefer och Scania-direktörer som helt klart känner sig utmanade och oroade över den nya konkurenten, sprider nu med hjälp av vissa journalister åter denna dynga ut över medierna. Man har tydligen svårt att förlika sig med, att riskvilliga och driftiga entreprenörer med nya idéer tar sig in på arenan. Rädsla och avund är nog största orsaken. Uppstickare ska hållas kort.
Nej, ... nu är det dags för folket, att visa hur fel de har. För de som funderar på en ny kärra finns nu snart ett nytt svenskt alternativ. Förhoppningsvis en bil full med innovationer, körglädje, komfort och futuristisk design. Varför inte köpa .... en ny Saab. Man kan ju alltid prova ...!? Om inte annat ... för att för en gång för alltid täppa till truten på de alltid så pessimistiska olyckskorparna.
måndag 25 januari 2010
I giorni dell´Arcobaleno
Som jag kanske har sagt tidigare ..... det bästa med Italien (förutom folklivet och den sköna naturen) är filmerna. De italienska filmerna har det där ogripbara, suggestiva skimret över sig och man slutar genast att tänka på ...”att det är en film”. Man blir liksom en del av handlingen.
Ni som ev. följer tv-programmet ”Solens mat” har kanske också noterat någonting annat fantastiskt med Italien. Nämligen musiken ! Inte bara där i programmet utan också den italienska musiken i allmänhet. Den kan precis liksom filmerna skapa en melankolisk och tillsammans med sången en nästan poetisk känsla av harmoni mellan orden och melodierna. Man hör genast, att det är något känsligt och uttrycksfullt som markant skiljer sig från andra länders mer konventionella musik. Italiensk musik ... helt enkelt !
För flera år sedan så såg jag Tom Ahlands program om Nacka Skoglund. Ett mycket intressant program om ett nästan sagolikt men samtidigt tragiskt livsöde. Emellertid så hörde jag där en låt som återkommande bildade en känslosam bakgrund i samklang med den nostalgiska berättelsen om Nackas mångfasetterade liv där nere i fotbollens land. Jag har sedan dess många gånger undrat, vad det var för en låt, men har aldrig riktigt tagit tag i det hela. Nu tror jag emellertid, att jag har fått napp. Om jag inte minns fel, så är det här samma låt som 1972 var med i Melodifestivalen för just Italien. Det var en man (då yngling) vi namn Nicola Di Bari som i strikt kostym sjöng den här sköna balladen ” I giorni dell´Arcobaleno” .
Den passade så bra i just det programmet, men står sig även utmärkt för sig själv och i andra mer känsloskapande skapande miljöer. Jag skulle t.ex. själv självklart ha med den i mitt Sommarprogram i radion (om jag nu mot förmodan fick den chansen). Det finns även så många andra bra italienska "canciones", men de tar jag upp någon annan gång. Här kan ni dock njuta av just den låten nu .....
Ni som ev. följer tv-programmet ”Solens mat” har kanske också noterat någonting annat fantastiskt med Italien. Nämligen musiken ! Inte bara där i programmet utan också den italienska musiken i allmänhet. Den kan precis liksom filmerna skapa en melankolisk och tillsammans med sången en nästan poetisk känsla av harmoni mellan orden och melodierna. Man hör genast, att det är något känsligt och uttrycksfullt som markant skiljer sig från andra länders mer konventionella musik. Italiensk musik ... helt enkelt !
För flera år sedan så såg jag Tom Ahlands program om Nacka Skoglund. Ett mycket intressant program om ett nästan sagolikt men samtidigt tragiskt livsöde. Emellertid så hörde jag där en låt som återkommande bildade en känslosam bakgrund i samklang med den nostalgiska berättelsen om Nackas mångfasetterade liv där nere i fotbollens land. Jag har sedan dess många gånger undrat, vad det var för en låt, men har aldrig riktigt tagit tag i det hela. Nu tror jag emellertid, att jag har fått napp. Om jag inte minns fel, så är det här samma låt som 1972 var med i Melodifestivalen för just Italien. Det var en man (då yngling) vi namn Nicola Di Bari som i strikt kostym sjöng den här sköna balladen ” I giorni dell´Arcobaleno” .
Den passade så bra i just det programmet, men står sig även utmärkt för sig själv och i andra mer känsloskapande skapande miljöer. Jag skulle t.ex. själv självklart ha med den i mitt Sommarprogram i radion (om jag nu mot förmodan fick den chansen). Det finns även så många andra bra italienska "canciones", men de tar jag upp någon annan gång. Här kan ni dock njuta av just den låten nu .....
torsdag 7 januari 2010
Nu är det återköpens tid
Människan har alltid bländats av uppfinningsrika tjuvar och bedragare. Inte för själva gärningen som sådan utan för det oväntade och finurliga sätt som de har planerats och utförts på. Det senaste i den raden är väl de två medelålders män som "satt i system" att stjäla provexemplar av skor. De tassade alltså runt bland skoaffärer i Sverige och stal vänsterskor. Sedan "haltade" de vidare till Danmark för att lägga beslag på motsvarande högerdojor. Visst ... genialt kan det tyckas, men det gäller också att inte bli avslöjad och vad det gäller den biten, så var planen inte helt "Gortex-tät" ... s.a.s. .
Min egen hjärna brukar inte jobba med kreativa idéer av den här typen, men av någon anledning fick jag en gång för några år sedan en snilleblixt av just det här slaget. Med risk för att ge den ohederlige några idéer .... var det i alla fall så här: Jag skulle göra återköp på en skjorta. Väl inne i affären med skjortan i kassen begav jag mig mot kassan och det var där i kön som tanken blommade upp i mitt huvud. Så enkelt och så elegant ... var det första jag tänkte, strax innan kassörskan tog emot min skjorta och kvittot. Det ska bara sägas, att nu behöver jag emellertid inte ägna mig åt brottets bana. Varken av ekonomiska eller kleptomaniska incitament, men tanken som sådan kittlade mig i alla fall. Det är alltid tillfredställande för en kreativ hjärna att hitta lösningar på ett problem, även om lösningen i detta fall snarare gav "problemet".
Jo, för att komma till saken .... om jag hade varit ohederlig, så skulle jag naturligtvis ha kommit till affären med bara kvittot i kassen. Skjortan (eller vad det nu skulle kunna vara) tar man istället bara ner från butikshyllan eller hängaren och "smyger ner" den i kassen lite diskret. Sedan går man fram till kassan och ber om återköp eller byte. Så enkelt är det !?!
Detta fungerar dock bara fram till den dag, då individuella kod-nummer införs på varje artikel. Dessutom bara på artiklar som ej har stöldskydd ... förstås. Jag undrar ibland, hur mycket av svinnet i handeln som beror på, att andra mindre seriösa än jag ... har slagits av samma tanke ...?!!
Min egen hjärna brukar inte jobba med kreativa idéer av den här typen, men av någon anledning fick jag en gång för några år sedan en snilleblixt av just det här slaget. Med risk för att ge den ohederlige några idéer .... var det i alla fall så här: Jag skulle göra återköp på en skjorta. Väl inne i affären med skjortan i kassen begav jag mig mot kassan och det var där i kön som tanken blommade upp i mitt huvud. Så enkelt och så elegant ... var det första jag tänkte, strax innan kassörskan tog emot min skjorta och kvittot. Det ska bara sägas, att nu behöver jag emellertid inte ägna mig åt brottets bana. Varken av ekonomiska eller kleptomaniska incitament, men tanken som sådan kittlade mig i alla fall. Det är alltid tillfredställande för en kreativ hjärna att hitta lösningar på ett problem, även om lösningen i detta fall snarare gav "problemet".
Jo, för att komma till saken .... om jag hade varit ohederlig, så skulle jag naturligtvis ha kommit till affären med bara kvittot i kassen. Skjortan (eller vad det nu skulle kunna vara) tar man istället bara ner från butikshyllan eller hängaren och "smyger ner" den i kassen lite diskret. Sedan går man fram till kassan och ber om återköp eller byte. Så enkelt är det !?!
Detta fungerar dock bara fram till den dag, då individuella kod-nummer införs på varje artikel. Dessutom bara på artiklar som ej har stöldskydd ... förstås. Jag undrar ibland, hur mycket av svinnet i handeln som beror på, att andra mindre seriösa än jag ... har slagits av samma tanke ...?!!
måndag 7 december 2009
Klippkort till Bryssel
Nu i ljuset av miljökonferensen i Köpenhamn slår det mig, att så fort någon privatperson en gång per år vill koppla av från höstrusk och snöslask och drar iväg till Thailand eller Kanarieöarna ...... Ja, då passar många på, att lasta på dem ett par extra kilo av ”dåligt samvete” i ryggsäcken. Lite påpasslig miljöångest för att de genom flygresans miljöpåverkan bidrar till den globala växthuseffekten.
Javisst, då går det bra. Men, när alla s.k. affärsmän, politiker och EU-byråkrater med klippkort på flygbolagen glider runt planeten i First och Business Class varje timma året runt .... ja, då är det ingen som reagerar.
Dessa EU-anställda som liksom barnungar varje veckoslut bara måste flyga hem och gosa med familjen. Affärsmän och direktörer som bara måste flyga iväg till alla dessa 3-timmarsmöten, där de istället lika gärna kunde ha diskuterat frågorna i en telefon-konferens. Helt utsläppsfritt ! Men, det är klart .... det är inte lika glassigt och prestigefullt och inte blir man serverad champagne till laxen .... och inte kan man släpa hem den där taxfree-spriten som dessutom tynger planen med mer bränsleåtgång och utsläpp som resultat.
Det är i den sektorn av onödiga flygresenärer man ska skära ner. Inte bland semestrande människor som verkligen är värda ett par veckors avkoppling i sol och värme.
Javisst, då går det bra. Men, när alla s.k. affärsmän, politiker och EU-byråkrater med klippkort på flygbolagen glider runt planeten i First och Business Class varje timma året runt .... ja, då är det ingen som reagerar.
Dessa EU-anställda som liksom barnungar varje veckoslut bara måste flyga hem och gosa med familjen. Affärsmän och direktörer som bara måste flyga iväg till alla dessa 3-timmarsmöten, där de istället lika gärna kunde ha diskuterat frågorna i en telefon-konferens. Helt utsläppsfritt ! Men, det är klart .... det är inte lika glassigt och prestigefullt och inte blir man serverad champagne till laxen .... och inte kan man släpa hem den där taxfree-spriten som dessutom tynger planen med mer bränsleåtgång och utsläpp som resultat.
Det är i den sektorn av onödiga flygresenärer man ska skära ner. Inte bland semestrande människor som verkligen är värda ett par veckors avkoppling i sol och värme.
tisdag 1 december 2009
söndag 8 november 2009
Inga virus i gräddfilen
Camilla Kvartoft i P1's ”Gomorron” var så bekymrad över, att politikerna inte skulle få förtur till influensavaccineringen. De hade ju, som hon sa, så viktiga positioner i samhället ..!
Jaa, hur skulle det gå om hela riksdagen fick svininfluensan ..?! Hela samhället skulle undermineras. Industrierna skulle få slå igen. Sjukhusen stängas. Tåg och flyg skulle stå stilla. Hemtjänsten vore snart lamslagen och ..... jaa, man vågar inte tänka på alla konsekvenser som skulle följa i spåren av en sådan förlust. Att riksdagsledamöter och/eller regeringen skulle tvingas stanna hemma en vecka ... ja, hur skulle vi klara det.
Skulle sedan Mona Sahlin insjukna ... ja, vad skulle då radio och TV syssla med. Då skulle det bli alldeles tyst i etermediet. Ja, d.v.s. om inte ”stackars Foppa” skulle bli sängliggande i flunsan. Då ni ... då skulle sportredaktionerna få jobba på övertid istället. Då vore det inte bara hans lilla fossing som skulle utredas till minsta nageltrång. Nej, då skulle det nästan bli undantagtillstånd i landet.
Nej, som sagt ...hur ska det gå för alla oss vanliga medborgare, om detta katastrofscenario blir verklighet ? Säg det !?
Jaa, hur skulle det gå om hela riksdagen fick svininfluensan ..?! Hela samhället skulle undermineras. Industrierna skulle få slå igen. Sjukhusen stängas. Tåg och flyg skulle stå stilla. Hemtjänsten vore snart lamslagen och ..... jaa, man vågar inte tänka på alla konsekvenser som skulle följa i spåren av en sådan förlust. Att riksdagsledamöter och/eller regeringen skulle tvingas stanna hemma en vecka ... ja, hur skulle vi klara det.
Skulle sedan Mona Sahlin insjukna ... ja, vad skulle då radio och TV syssla med. Då skulle det bli alldeles tyst i etermediet. Ja, d.v.s. om inte ”stackars Foppa” skulle bli sängliggande i flunsan. Då ni ... då skulle sportredaktionerna få jobba på övertid istället. Då vore det inte bara hans lilla fossing som skulle utredas till minsta nageltrång. Nej, då skulle det nästan bli undantagtillstånd i landet.
Nej, som sagt ...hur ska det gå för alla oss vanliga medborgare, om detta katastrofscenario blir verklighet ? Säg det !?
söndag 25 oktober 2009
Om de inte fattar själva, kan ingen ........
Jag vet inte, om ni hade oturen att se det första avsnittet av Dansbandskampen ..?! Men jag ... trodde inte mina öron, när det ”spelades” upp till dans. Framförandet av de flesta banden var så långt från kunglig hovleverantör man kan komma. Hade bandens sångare varit med i det där oempatiska programmet ”Idol”, så skulle nog juryn undrat, om de var utsatta för ett practical joke á la dolda kameran.
Den där unga ”sångaren” von Hoffsten med den tyngdlösa frisyren trodde säkert, att med en adelstitel följer talang och begåvning per automatik. Han hade absolut ingen självdistans, utan trodde faktiskt att han kunde sjunga. Inte ens när juryn och Settman försökte linda in sina gapskratt i tröstande verbala snuttefiltar .... förstod han. Så kan det gå, när man uppfostras av föräldrar med inställningen att mina barn kan allt, vet bäst och står man i adelskalendern, ja då måste man ju bara .... vara bäst. Ännu en gång bekräftas mitt eget devis att ...”Stort självförtroende, är ofta bara brist på självkritik”.
Sedan fattar jag inte, vad ett rockband (?) som ”Black Ingvars” över huvud taget har med dansbandsmusik att göra. Sångaren skrala röstkvalité räcker möjligtvis till hårdrock. Men, i dansbandsklassen har han inget att hämta. Där måste man faktiskt kunna sjunga ! Det är det som nästan är essensen av den musikgenren.
De värsta med det här programmet är tyvärr, att folk som inte direkt är dansbands-bevandrade, kanske kan få för sig .... att det är så här, den här annars så vida publikt omtyckta musiken ... ska låta. Kan man inte hitta bättre band och framför allt sångare än de här, så är det tveksamt om SVT´s annars berömliga satsning på en annars ”non existing” dansbandsmusik i TV, får den respons den verkligen vore värd.
Köp en skiva istället och bjud upp till en tryckare med diskreta saxofoner och ett skönt basgung. Allt bakom en harmonisk dansbandsångare ... värd namnet. Får jag lov ?!
Den där unga ”sångaren” von Hoffsten med den tyngdlösa frisyren trodde säkert, att med en adelstitel följer talang och begåvning per automatik. Han hade absolut ingen självdistans, utan trodde faktiskt att han kunde sjunga. Inte ens när juryn och Settman försökte linda in sina gapskratt i tröstande verbala snuttefiltar .... förstod han. Så kan det gå, när man uppfostras av föräldrar med inställningen att mina barn kan allt, vet bäst och står man i adelskalendern, ja då måste man ju bara .... vara bäst. Ännu en gång bekräftas mitt eget devis att ...”Stort självförtroende, är ofta bara brist på självkritik”.
Sedan fattar jag inte, vad ett rockband (?) som ”Black Ingvars” över huvud taget har med dansbandsmusik att göra. Sångaren skrala röstkvalité räcker möjligtvis till hårdrock. Men, i dansbandsklassen har han inget att hämta. Där måste man faktiskt kunna sjunga ! Det är det som nästan är essensen av den musikgenren.
De värsta med det här programmet är tyvärr, att folk som inte direkt är dansbands-bevandrade, kanske kan få för sig .... att det är så här, den här annars så vida publikt omtyckta musiken ... ska låta. Kan man inte hitta bättre band och framför allt sångare än de här, så är det tveksamt om SVT´s annars berömliga satsning på en annars ”non existing” dansbandsmusik i TV, får den respons den verkligen vore värd.
Köp en skiva istället och bjud upp till en tryckare med diskreta saxofoner och ett skönt basgung. Allt bakom en harmonisk dansbandsångare ... värd namnet. Får jag lov ?!
tisdag 6 oktober 2009
Reinkarnationens rättskipande konsekvens
Om ni mot förmodan har undgått den här lilla taniga skånska fågeln med den breda och ständigt kacklande näbben --- Anna Anka. Ja, då är ni förmodligen svårt sjuk eller så är ni internerad i en isoleringscell. Tänk att en så liten varelse kan ta så stor plats i mediavärlden. Utan att ha något mer än en förvärvad överklassmentalitet att visa upp. Ja så kan det gå, när en människa med hävdelsebehov plötsligt blir rik och får makt över vanligt hårt arbetande folk. Människor, som liksom hon för några år sedan, får sin försörjning genom att buga och bocka och tålmodigt ta emot skit ifrån den s.k. överheten med bankkonton lika feta som deras förakt inför dem som tydligen inte duger till mer än att varje dag knapra lite på deras ständigt växande förmögenhet.
Det är skrämmande att se, när barnen mot sin vilja tvingas att bli fotomodeller. Hur bacillskräcken snabbt hamnar i paritet med storleken på guldpåsarna. Att byta pyjamas varje dag för att det annars är ... äckligt, visar bara på det symtom som sjukdomen pengar kan ge. Allt ska vara in absurdum perfekt.
Jag fick nästan samma känsla, när jag såg Ingmar Bergmans hushållerskas program om sin tid hos demon(!)-regissören. Där var det inte så mycket pengarna, utan berömmelsen som steg honom åt huvudet. Där skulle det också bugas och bockas och helst skulle man bara vara nöjd med äran att få vara vid ”den fantastiskes” sida. Att alla svansade runt honom och vid minsta ljud dansade efter hans pipa, gjorde snart att han själv trodde, att han var det geni som kultureliten hade bestämt ... att han skulle vara.
I jämförelse med sina utländska gelikar i samma genre, var han i själva verket ganska blek. Lika beige som sin klädsmak faktiskt. För att inte tala om alla hans patetiska idéer om allting. Tider som skulle passas på minuten (sekunden). Scheman som slaviskt skulle följas och alla hans spydiga handskrivna lappar till hushållerskan om hur dålig maten var. Hur osten var smaklös, brödet torrt o.s.v. Hur hon gjorde allt för mycket ... eller för lite.
Det värsta av hans arrogans mot sitt dompterade objekt och mot människorna runt omkring sig, var väl när hushållerskan efter en tids sjukskrivning ringde till Bergman och sa, att hon nog inte kunde fortsätta sin anställning hos honom. Hans enda kommentar var då bara .... ”Var det något mer du ville ?” ... och så slängde han på luren. Det säger det mesta om den mannen.
Då frågar istället jag .... Bergman ... var det något mer än dina demoner och dina bleka filmer ... som du egentligen ville ??! ....Kwack, kwack !
måndag 7 september 2009
A-lagarnas plötsliga kyrklighet
Med visst fog kan man förmoda, att A-lagarna runt om i landet inte är speciellt kyrkliga av sig. Men i Karlskoga verkar nu allt fler av dessa rödnästa medborgare bänka sig i kyrkan på söndagarna. Man kan kanske tro, att det är deras hårda liv på parkbänkarna som fått dem att börja oroa sig för ett kommande, alltför torrlagt liv, på ”andra sidan”.
Tyvärr, så ser nog prästerskapets förhoppningar om ett mer gudfruktigt liv för dessa ”goa gubbar” att grusas. Den krassa sanningen visar sig vara mer pragmatisk. Kyrkan har nu p.g.a. svinifluensans smittorisker beslutat, att åter införa STARKVIN under nattvarden.
Jaa, säg den illusion som varar för evigt. Men .... vi ska inte missunna dem att åtminstone en gång i veckan få avnjuta lite mer kvalité på rödtjutet. Amen !
Tyvärr, så ser nog prästerskapets förhoppningar om ett mer gudfruktigt liv för dessa ”goa gubbar” att grusas. Den krassa sanningen visar sig vara mer pragmatisk. Kyrkan har nu p.g.a. svinifluensans smittorisker beslutat, att åter införa STARKVIN under nattvarden.
Jaa, säg den illusion som varar för evigt. Men .... vi ska inte missunna dem att åtminstone en gång i veckan få avnjuta lite mer kvalité på rödtjutet. Amen !
onsdag 2 september 2009
Handspriten flödar på direktionstoaletterna
I massmedia diskuteras nu vilka riskgrupper som först borde få vaccin mot svininfluensan. Den gruppen med störst risk, som sällan nämns, är faktiskt den klan av direktörer och företagsledare som ger sig själva dessa obefogade fallskärmar. Varför ...?!? Jo, därför att de är ju de enda ”av oss” som verkligen är .... riktiga svin.
p.s. Vet ni vad Tjejmilen nu kallas för ? Joo, ......Satmaran !! (Jag var bara tvungen..)
p.s. Vet ni vad Tjejmilen nu kallas för ? Joo, ......Satmaran !! (Jag var bara tvungen..)
fredag 28 augusti 2009
Under Sion's kalla stjärna
Man har verkligen tröttnat på, att höra Israel anklaga omvärlden för antisemitism, så fort någon kritiserar dem. De tycks lida av någon slags förföljelsemani , ända sedan tyskarnas (läs Hitlers) utrotning av det judiska folket under 40-talet.
Det var självklart ett av mänsklighetens grymmaste tilltag, men någon gång måste man dra ett streck mot historien. Man kan inte, som Israel, hela tiden känna sig förfördelad och orättvist utpekad för varje sak som anförs mot dem.
Det verkar dessutom ibland som om Israel av ärvt hämndbegär, anser sig ha den moraliska rätten att hota och utföra vilka repressalier och illdåd som helst ... i den svalnade sionistiska stjärnans namn.
Det var självklart ett av mänsklighetens grymmaste tilltag, men någon gång måste man dra ett streck mot historien. Man kan inte, som Israel, hela tiden känna sig förfördelad och orättvist utpekad för varje sak som anförs mot dem.
Det verkar dessutom ibland som om Israel av ärvt hämndbegär, anser sig ha den moraliska rätten att hota och utföra vilka repressalier och illdåd som helst ... i den svalnade sionistiska stjärnans namn.
fredag 21 augusti 2009
Vad ni inte visste, att ni inte behövde veta .... om vin
Finns det något annat av det vi förtär, som så patetiskt omger sig med en så oändlig flora av smak och doftvokabulär .... än vin !?! Läser man Systembolagets katalog eller alla självutnämnda vinkåsörers beskrivningar av denna av vindruvor jästa dryck, så framstår den som något gudomligt som fallit ner från himlen. Ja, precis som om just den hade begåvats med universums alla kända smaker och dofter. För om man någon gång orkar att läsa alla deras fantasimättade karaktäristiska om dessa välsignade Riojor, Sauavignoner, Merloter, Chardonnayer ... och allt vad nu kallas ...ja, då kan man tro, att man har hamnat i någon exotisk fruktträdgård med tillhörande ört och kryddbod. För så fantastiskt smakrik tycks denna förtrollade druvsaft vara. Deras detaljerade och passionerade beskrivningar har ofta en lång eftersmak av skrattretande garvsyra med inslag av torra, nästan religiösa övertoner (Hosianna i höjden ...).
Det räcker alltså inte med att säga, att ”detta är ett gott, ett strävt eller kanske ett smaklöst vin”. Nej, dessa s.k. vinkännare måste vara utsända av Gud, för de kan uppenbarligen känna smaker som ”vanligt” folk är oförmögna att identifiera. Man bara häpnar över deras gudabegåvade talanger .....
Jo, för så här kan det låta ..........
En Pinot Grigio Millesmato med eleganta fruktiga smaker med doft av persika, aprikos & äppeblom ........eller ... ett vitt vin med stram, brödig, frisk och krispig syra med drag av limemarmelad, gräs, mineraler och krusbär.
Ett medelfylligt aromatiskt rött vin med smak av torkad frukt och tranbär (där frukt och syra möts) med en lång eftersmak av cederträ .... eller ... ett annat med smak av vanilj och rökt tobak (?) med inslag av choklad, bigarråer och mogna Victoria-plommon.
Eller ... ett fylligt annat vin med smak av mogna röda frukter med inslag av viol och dofter av lakrits, läder och kaffe .. och ..en lång eftersmak av kryddnejlika ... eller .. ett rött sötfruktigt med silkiga taniner och smak av fikon, russin, dadlar och mandel med ett eldigt avslut.
En Amarone della ..någonstans 2003 med svartvinbärsmak, exotiska frukter med inslag av viol, körsbär, kanel och hasselnöt ... eller .. La Segreta Bianco som är elegant och fylligt med smak av körsbär, karamell och rostad vanilj ... eller .. ett krisigt fint porlande mousserande Xinomavro-vin med karaktär av mogna päron och med en blommig doft och vaniljig fat-ton och ........ jaa, så där kan de hålla på till tidens ände om varje liten flaska som ser dagen ljus.
Nya sorter dyker upp varje månad. Man står bara frågande med öppen mun och undrar ...... vad är detta ?? Hur hamnade vi här ? Tydligen finns det människor som i brist på annan kompetens och med en längtan efter att bli bra på åtminstone något ... försöker att göra vetenskap av ett spett.
Nere i det stora vinländerna vid medelhavet där avnjuter man vin (ofta sitt eget), för att det är avkopplande och gott till maten. Inte sitter man (som på vingårdarna) smuttande och analyserande för att försöka hitta fantasismaker genom någon slags bedräglig, önsketänkande självsuggesion. Tänk .. om man skulle göra likadant med t.ex. juicer, saft och läskedrycker ?! Recensera tre nya läsk drycker varje månad ....!? Oj .. det skulle jag kanske inte ha skrivit, för nu kommer säkert någon nyfrälst vinsjäl att försöka förverkliga sig själv, genom att utöka denna pseudovetenskap med ännu en ny amatörfakultet inom området ... onödigt vetande.
Det räcker alltså inte med att säga, att ”detta är ett gott, ett strävt eller kanske ett smaklöst vin”. Nej, dessa s.k. vinkännare måste vara utsända av Gud, för de kan uppenbarligen känna smaker som ”vanligt” folk är oförmögna att identifiera. Man bara häpnar över deras gudabegåvade talanger .....
Jo, för så här kan det låta ..........
En Pinot Grigio Millesmato med eleganta fruktiga smaker med doft av persika, aprikos & äppeblom ........eller ... ett vitt vin med stram, brödig, frisk och krispig syra med drag av limemarmelad, gräs, mineraler och krusbär.
Ett medelfylligt aromatiskt rött vin med smak av torkad frukt och tranbär (där frukt och syra möts) med en lång eftersmak av cederträ .... eller ... ett annat med smak av vanilj och rökt tobak (?) med inslag av choklad, bigarråer och mogna Victoria-plommon.
Eller ... ett fylligt annat vin med smak av mogna röda frukter med inslag av viol och dofter av lakrits, läder och kaffe .. och ..en lång eftersmak av kryddnejlika ... eller .. ett rött sötfruktigt med silkiga taniner och smak av fikon, russin, dadlar och mandel med ett eldigt avslut.
En Amarone della ..någonstans 2003 med svartvinbärsmak, exotiska frukter med inslag av viol, körsbär, kanel och hasselnöt ... eller .. La Segreta Bianco som är elegant och fylligt med smak av körsbär, karamell och rostad vanilj ... eller .. ett krisigt fint porlande mousserande Xinomavro-vin med karaktär av mogna päron och med en blommig doft och vaniljig fat-ton och ........ jaa, så där kan de hålla på till tidens ände om varje liten flaska som ser dagen ljus.
Nya sorter dyker upp varje månad. Man står bara frågande med öppen mun och undrar ...... vad är detta ?? Hur hamnade vi här ? Tydligen finns det människor som i brist på annan kompetens och med en längtan efter att bli bra på åtminstone något ... försöker att göra vetenskap av ett spett.
Nere i det stora vinländerna vid medelhavet där avnjuter man vin (ofta sitt eget), för att det är avkopplande och gott till maten. Inte sitter man (som på vingårdarna) smuttande och analyserande för att försöka hitta fantasismaker genom någon slags bedräglig, önsketänkande självsuggesion. Tänk .. om man skulle göra likadant med t.ex. juicer, saft och läskedrycker ?! Recensera tre nya läsk drycker varje månad ....!? Oj .. det skulle jag kanske inte ha skrivit, för nu kommer säkert någon nyfrälst vinsjäl att försöka förverkliga sig själv, genom att utöka denna pseudovetenskap med ännu en ny amatörfakultet inom området ... onödigt vetande.
tisdag 28 juli 2009
Köpa vingar för pengarna ....?!
Om ni känner er flygfärdiga och har en miljon ..eller så ... som bara ligger och skräpar, ja då har ni ett utmärkt tillfälle att sätta sprätt på den nästa år 2010. Då börjar man i USA att sälja detta "sportbilsplan" till de frihetslängtande som kanske tröttnat på sin Ferrari och vill sälja den för att få se världen lite grann från ovan istället.Den kommer nog i två versioner. En som på bilden som kan landa direkt på vatten och en med hjul. Vingarna är ihopfällbara bakåt för lätt transport på land. Icon A5, som den heter, är två-sitsig med en akterdrivande propeller bakom cockpit. Förhoppningsvis kommer någon generalagent i Sverige, att starta försäljning nästa år... kanske. Vem vet .....om ni som läser detta just nu är arbetslösa, vore det kanske en idé att själv starta upp den försäljningen i Sverige. Kör hårt ! Först till kvarn. Annars.... får ni väl, som de flesta av oss, bara resa i fantasin och drömmande "flyga ut över ängarna" .
För ytterligare inform. så sök på "Icon A5" via Google.
onsdag 8 juli 2009
Jakarta Hilton
Jag hörde klockradions nyheter långt, långt borta och insåg, att jag höll på att vakna. Kroppen var inte alls överens med mitt spirande nyutslagna medvetande utan vägrade konsekvent att lyda varje uppmaning till muskulär aktivitet. M.a.o. .... jag kände mig helt utslagen trots 8-nyheternas pockande på uppmärksamhet.
Det var först, när Honeycombs låt ”Have I the right” började rycka i mina ögonlock som jag helt förstod, att en ny dag försiktigt gläntade på fönstret. Jag sträckte på min stela lekamen, men blev bara ännu mer påmind om hur skönt jag egentligen låg. Varför skulle jag redan tvingas upp i denna tidiga timma .....!?
Det var just då, jag kom ihåg henne. Schapelle ! Den unga australiska kvinnan, vars öde hade spelats upp inför mina ögon på TV-rutan kvällen innan. Hur var just hennes morgon idag? Var det troligt, att hon ville ligga och dra sig där borta på det skitiga golvet i Jakarta-fängelset ?! Var det över huvud taget möjligt att sova i denna stinkande fuktiga värme. Hon vet säkert svaret, för nu har hon tillbringat 4 år i detta påtvingade helvete. Nu är det bara 16 år kvar ! Sexton år ...... där varje dag (liksom hittills) kommer att bli en meningslös kamp mot den totala förnedringen och det faktum, att en s.k. rättstat med pseudojuridisk suveränitet .... helt cyniskt har tagit livet ifrån henne.
Med all sannolikhet oskyldigt dömd för marijuanasmuggling av denna domstol vars ledamöter och lakejer tycker, att pengar och mutors värde har ett större värde än samvetet för, att medvetet krossa en oskyldig människas rätt till ett okränkbart liv. Ett tryggt liv som i hennes fall i Australien tillsammans med sin familj och sina vänner. En framtid med kanske en egen familj och barn. Detta har de berövat henne endast för att få visa sin makt och att inför omvärlden kunna statuera exempel. Så lättvindigt leker man med människoliv i denna skendemokrati på Bali. Alla indicier och sannolikheter till förmån för hennes oskuld, har det valt att tjurskalligt ignorera. De passade helt enkelt inte in i deras förutfattade och korrumperade vardag.
Det avgörande var väl trots allt ändå avsaknaden av de vanebildande mutor som ingen som förväntat åter fyllde deras uniformsfickor med. Däremot slösade de själva pengar på att muta plakatbärare utanför domstolen. Ett patetiskt och uppenbart alltfört transparant försök, att försöka ge ett trovärdigt intryck av landets folkvilja. Att folket egentligen skulle vilja se Schapelle Corby hängd, är lika lite trovärdigt som att Bali skulle vara en rättstat.
Att Australiens folk inte bojkottar all turism på Bali är förvånadsvärt. Vi borde också göra detsamma. Nästa gång kan det vara du eller någon annan som har fått narkotika planterat i baggaget och då hjälper inga indirekta bevis eller sannolikhetheter för att övertyga dessa korrumperade s.k. domstolar. Summariska rättegångar där allt för ofta oskyldiga drabbas av livslånga fängelsestraff. En ofattbar omänsklig tortyr med statens goda minne.
Scapelle .... jag tänker numera ofta på dig och din situation där borta i detta stinkande, varma och fuktiga helvete. Jag uppmanar alla, att själva gå in på Scapelles hemsida och stödja kampen för hennes återupprättelse. Gör det !! (Sök på ”Schappel Corby” !)
måndag 8 juni 2009
Sånger från 3:e våningen
Jag har fått nya hyresgäster. Det rör sig bara om ett tillfälligt boende i sommar. Även om deras ungar är lite gnälliga, så känns det ändå bra att kunna göra en insats. Ja, någon hyra blir det ju inte tal om. De har absolut inga ekonomiska tillgångar utan lever mest för dagen. Trots att de inte har något fast jobb, så verkar de ha fullt upp ändå. Nyfödda kräver ju sin uppmärksamhet. De ska ha mat stup i kvarten och föräldrarnas brist på likviditeter gör, att de måste ut i skog och mark och ta till vara, det som naturen så rikt bjuder.
Det är inget stort rum de bor i, men å andra sidan så har de valt det själva. Det ligger vägg i vägg med skafferiet, men jag vet inte, om de kan känna doften av de läckerheter som finns där. Genom den ev. springan i ventilen i så fall. För det är där, på andra sidan luftintaget, som de har bosatt sig ….. talgoxen med sina pipande ungar.
Jag hade länge sett en liten fågel svischa förbi köksfönstret hit och dit, men det var först, när jag en dag skulle hämta något i skafferiet som orsaken till detta nya intensiva pipande blev helt uppenbart. Små fågelungar hade fötts i min skafferiventil !??
Det är ett ständigt matande med snabba räder fram och tillbaka mellan träden utanför. Nästan varje minut kommer fågeln tillbaka med någon ”godbit ”(?). Undrar hur mycket energi som ungarna bränner på ett konstant pipande efter mat ? Först när mörkret har lagt sig, så råder tystnaden åter i skafferiet.
Tänk att födas bakom ett ventilgaller i den här ovanligt kalla försommaren. Helt utlämnade till naturens skoningslösa villkor. Samtidigt så sitter jag på andra sidan luckan i värmen och frossar i mat och dryck. Oförmögen att ge dem en lite drägligare tillvaro med bättre mat och logi. Visst, jag skulle kunna skruva bort luckan och bistå med några alternativa inslag i menyn. Men ….. det skulle vara ett riskabelt företag med oanade konsekvenser för de små livens framtid …. tyvärr. Det som emellertid grämer mig mest, är att jag inte får ta del av äventyret, när ungarna sedan ska klämma sig ut genom gallret för den första flygturen. Man kan bara önska dem ”lycka till”, när det så småningom är dags för …... ”clear for take off” !?! Men, när pipen en dag tystnar … ja, då vet jag ….. hoppas jag.
Det är inget stort rum de bor i, men å andra sidan så har de valt det själva. Det ligger vägg i vägg med skafferiet, men jag vet inte, om de kan känna doften av de läckerheter som finns där. Genom den ev. springan i ventilen i så fall. För det är där, på andra sidan luftintaget, som de har bosatt sig ….. talgoxen med sina pipande ungar.
Jag hade länge sett en liten fågel svischa förbi köksfönstret hit och dit, men det var först, när jag en dag skulle hämta något i skafferiet som orsaken till detta nya intensiva pipande blev helt uppenbart. Små fågelungar hade fötts i min skafferiventil !??
Det är ett ständigt matande med snabba räder fram och tillbaka mellan träden utanför. Nästan varje minut kommer fågeln tillbaka med någon ”godbit ”(?). Undrar hur mycket energi som ungarna bränner på ett konstant pipande efter mat ? Först när mörkret har lagt sig, så råder tystnaden åter i skafferiet.
Tänk att födas bakom ett ventilgaller i den här ovanligt kalla försommaren. Helt utlämnade till naturens skoningslösa villkor. Samtidigt så sitter jag på andra sidan luckan i värmen och frossar i mat och dryck. Oförmögen att ge dem en lite drägligare tillvaro med bättre mat och logi. Visst, jag skulle kunna skruva bort luckan och bistå med några alternativa inslag i menyn. Men ….. det skulle vara ett riskabelt företag med oanade konsekvenser för de små livens framtid …. tyvärr. Det som emellertid grämer mig mest, är att jag inte får ta del av äventyret, när ungarna sedan ska klämma sig ut genom gallret för den första flygturen. Man kan bara önska dem ”lycka till”, när det så småningom är dags för …... ”clear for take off” !?! Men, när pipen en dag tystnar … ja, då vet jag ….. hoppas jag.
fredag 5 juni 2009
Så länge tiden går
Som litet barn
du visste inte ens den fanns
ännu mindre förstod
den en dag skulle gå förlorad
tiden
den som redan länge
tickat vid din sida
kockan
vars slitna verk
knarrande vrider dagen runt
räknande slagen varje timma
där dagar blir till veckor
och varje år av dagar
blir ett liv
ditt eget liv
ett pärlband av minnen
av dagar som glömts
som små smycken av timmar
tindrande ännu några år
så länge
den tickande klockan slår
_______________
måndag 25 maj 2009
Ernst Billgren - en bluff ....
Det är otroligt att se, hur etablissemanget så okritiskt sväljer hela den här mediafjanten Ernst Billgren. Denna av konstgjord andning så uppblåsta bubbla. Är det inte märkligt, hur få det är som genomskådar den kanske största bland medelmåttorna i vår svenska kontemporära konstvärld.
Tydligen är det bara jag som har kurage att sticka hål på bubblan. Ta t.ex. det här 1:a-priset i melodifestsivalen. En liten patetisk fågel .. så banal och så fruktansvärt ful..., att man tror, att den är gjord på "knep och knåp-timman" av en sexåring i förskolan.
Det är också sorgligt, att Kosta Boda /Orrefors nu har tagit den här medelmåttan till sig. En råtta bland hermelinerna .. skulle man utan överdrift kunna säga. Jag förstår inte, vad han har att göra bland de här glasbrukens mycket skickliga och kreativa konstnärer ? Att inte han förstår sitt utanförskap i det här kvalificerade sällskapet, det tar jag för givet. Men ... som sagt ... det är synd om alla glasarbetarna som tvingas stå och tillverka hans skit. Som jag alltid har sagt .... och min tes gäller fortfarande : " Stort självförtroende ... är ofta bara brist ... på självkritik!" Och .... det gäller i högsta grad ... Ernst Billgren !
Tydligen är det bara jag som har kurage att sticka hål på bubblan. Ta t.ex. det här 1:a-priset i melodifestsivalen. En liten patetisk fågel .. så banal och så fruktansvärt ful..., att man tror, att den är gjord på "knep och knåp-timman" av en sexåring i förskolan.
Det är också sorgligt, att Kosta Boda /Orrefors nu har tagit den här medelmåttan till sig. En råtta bland hermelinerna .. skulle man utan överdrift kunna säga. Jag förstår inte, vad han har att göra bland de här glasbrukens mycket skickliga och kreativa konstnärer ? Att inte han förstår sitt utanförskap i det här kvalificerade sällskapet, det tar jag för givet. Men ... som sagt ... det är synd om alla glasarbetarna som tvingas stå och tillverka hans skit. Som jag alltid har sagt .... och min tes gäller fortfarande : " Stort självförtroende ... är ofta bara brist ... på självkritik!" Och .... det gäller i högsta grad ... Ernst Billgren !
måndag 11 maj 2009
Ta inte min banan !
Hej! Dom kallar mig Scary. Snälla …. ta inte min banan! Fick leta nästan hela morgonen för att hitta något att äta. Maten håller på att ta slut. Dumma människoapor som tar bort alla träden. Har snart ingenstans att bo.
Gömde mig högt här uppe, när de där elaka kom och tog mamma och min bror. De skulle nog bara klättra ner till marken för att hämta upp lite mat … tror jag. Då kom de dumma människodjuren och smällde så högt med sina påkar, att mamma och min lillebror somnade. Mitt på dagen!? Så rädda blev dom. Nu vet jag inte, var de är någonstans och känner mig så ensam och rädd på kvällarna.
Jag har inte tid att leka längre på dagarna. Måste leta efter mat. Förr så busade jag och min bror hela tiden. Mest svingade vi oss upp och ner i vårt favoritträd där nere vid den lilla sjön.. Men, nu har det och många andra träd tagits ner. Blev så ledsen så…!
Hoppas mamma kommer tillbaka snart. Har gömt en stor kokosnöt under en sten. Den ska hon få då. Orkar inte själv att slå sönder den. Men idag är jag i alla fall lite gladare för den här bananen som jag hittade nyss. Ska bara äta halva nu i fall min bror skulle dyka upp innan kvällen. Så snälla ni, säg åt dom där dumma, att de inte får ta min banan. Får dom faktiskt inte ….. .
Gömde mig högt här uppe, när de där elaka kom och tog mamma och min bror. De skulle nog bara klättra ner till marken för att hämta upp lite mat … tror jag. Då kom de dumma människodjuren och smällde så högt med sina påkar, att mamma och min lillebror somnade. Mitt på dagen!? Så rädda blev dom. Nu vet jag inte, var de är någonstans och känner mig så ensam och rädd på kvällarna.
Jag har inte tid att leka längre på dagarna. Måste leta efter mat. Förr så busade jag och min bror hela tiden. Mest svingade vi oss upp och ner i vårt favoritträd där nere vid den lilla sjön.. Men, nu har det och många andra träd tagits ner. Blev så ledsen så…!
Hoppas mamma kommer tillbaka snart. Har gömt en stor kokosnöt under en sten. Den ska hon få då. Orkar inte själv att slå sönder den. Men idag är jag i alla fall lite gladare för den här bananen som jag hittade nyss. Ska bara äta halva nu i fall min bror skulle dyka upp innan kvällen. Så snälla ni, säg åt dom där dumma, att de inte får ta min banan. Får dom faktiskt inte ….. .
måndag 6 april 2009
Långt ifrån .... "Priset på vatten i Finistere"
Visserligen är vatten livsviktigt, men inte till vilket pris som helst … kan man tycka. Framför allt inte till det priset som t.ex. Loka försöker lura den unga generationen med. Dryckestillverkarna har satt i system, att berika sig själva, genom att mjölka de aningslösa, trendkänsliga och spendervilliga ungdomarna på sina likvida tillgångar.
Med ena handen fingrande på mobilen, släpar de nu också ofta runt på en halvliters vattenflaska av bubbelsort … i den andra. Varför ……jo, man vill se ut och vara som alla andra. Det är inte, för att man lider av akut vätskebrist som detta klunkande har blivit en frekvent ovana. Nej, det är ju så ”coolt och ballt” och så blir man ju automatiskt ”en av dom” och det känns väl tryggt, när osäkerheten lurar under ytan.
Detta har Loka och alla andra bryggerier också förstått. Jag var inne på Hemköp och skulle inhandla diverse drycker. Där noterade jag, att en halvliter bubblande vatten av märket Loka (gäller säkert även andra tillv.) kostar 11.95 kr !? Det kan tyckas dyrt för lite vatten och det är det också. Men, det är inte det värsta. På hyllan bredvid säljer man också samma Loka i 1,5 L-flaska för …. (håll i er !) … 9,90 kr. Alltså, det är 2 kr billigare att köpa 1,5 L än en halvliter. Om det här bara vore matematik, så skulle man genast inse, att något är fruktansvärt fel. Tyvärr så lyder inte bryggeriernas affärsmoral under några aritmetiska lagar. Här gäller det istället, att sko sig så mycket som möjligt, på dem som inte orkar eller har tid att ifrågasätta bryggarnas ockermentalitet.
Men …. akta er, för att gå in i Pressbyrån (eller andra småkiosker) om ni är törstiga. Där har man drivit den här ”konfiskeringen” ännu ett steg längre. För en halvliter vatten där får man betala nästan 20 kr! Det blir ett literpris på 40 kr …..!? Man undrar, om de har förväxlat prislistan med Systembolagets vinlista? Att man sedan strategiskt har ”rationaliserat” bort alla 33 cl burkar och flaskor ur sortimentet, understryker bara deras och bryggeriernas cyniska och giriga affärsmoral.
fredag 3 april 2009
Visst är matematik roligt ....... egentligen
Det finns ett matteproblem som har legat i mitt undermedvetna och spökat i över 40 år ända sedan mitt realexamensprov i matematik vid Västerviks läroverk. Jag fick alla rätt den gången, bortsätt från det sista talet (Nr.8) som jag aldrig hann med. Jag var väl halvvägs in i problemet, när svårigheterna började hopa sig och jag tvingades ta ett beslut att avbryta för att istället prioritera kontrollräkningen av de andra sju.
Nu på ”äldre dar” beslöt jag mig för att försöka hitta det där gamla matteprovet någonstans. Efter fruktlösa försök på nätet och diverse andra ställen hamnade jag till slut på landsarkivet i Vadstena. Där fick jag inte bara tag på själva provet utan också originalet av mina egna uträkningar och svar ….!? Överraskad är bara förnamnet.
Nu har jag, ett halvt liv senare, äntligen fått chansen att lösa det där retsamma talet som faktiskt bara en (1) på hela realskolan lyckades lösa. (Henning Skogh, tror jag det var ….!?) Hur eller hur så tror jag nu, att jag har löst det. Den här gången hade jag emellertid obegränsat med tid, men ändå ….!?!
Varsågod …. nu är det er tur att försöka ! Se nedan ! (inte det ovan..!) Om ni tror er ha löst det så skicka gärna ett mail till mig, så får ni veta om ni har lyckats. (mail-adress: lordnilsson@hotmail.com )
LYCKA TILL !!
Här är problemet. Tal Nr.8 i matematikprovet för realexamen:
8/ Sidorna AB och BC i rektangeln ABCD är 15 cm respektive 10 cm. Punkterna O och P ligger på AB, så att AO = BP = 1,5 cm, medan Q är mittpunkt på CD och R mittpunkt på AD. Den räta linjen BR skär de räta linjerna OQ och PQ i S respektive T. Uppgift: Bestäm förhållandet RS : ST : TB
Nu på ”äldre dar” beslöt jag mig för att försöka hitta det där gamla matteprovet någonstans. Efter fruktlösa försök på nätet och diverse andra ställen hamnade jag till slut på landsarkivet i Vadstena. Där fick jag inte bara tag på själva provet utan också originalet av mina egna uträkningar och svar ….!? Överraskad är bara förnamnet.
Nu har jag, ett halvt liv senare, äntligen fått chansen att lösa det där retsamma talet som faktiskt bara en (1) på hela realskolan lyckades lösa. (Henning Skogh, tror jag det var ….!?) Hur eller hur så tror jag nu, att jag har löst det. Den här gången hade jag emellertid obegränsat med tid, men ändå ….!?!
Varsågod …. nu är det er tur att försöka ! Se nedan ! (inte det ovan..!) Om ni tror er ha löst det så skicka gärna ett mail till mig, så får ni veta om ni har lyckats. (mail-adress: lordnilsson@hotmail.com )
LYCKA TILL !!
Här är problemet. Tal Nr.8 i matematikprovet för realexamen:
8/ Sidorna AB och BC i rektangeln ABCD är 15 cm respektive 10 cm. Punkterna O och P ligger på AB, så att AO = BP = 1,5 cm, medan Q är mittpunkt på CD och R mittpunkt på AD. Den räta linjen BR skär de räta linjerna OQ och PQ i S respektive T. Uppgift: Bestäm förhållandet RS : ST : TB
torsdag 2 april 2009
Högkonjunktur för domedagsprofeter
Nu får Ekot, Studio1, TV-nyheterna och massmedia i allmänhet sluta upp med den här domedagsjournalistiken. Låt inte bankchefer och konjunkturinstitut gissa och spekulera vilt om framtiden. Redovisa fakta istället för prognoser. Konjunkturinstitutet trodde i aug. 2008, att arbetslösheten inte skulle öka alls under 2009. Nu .... tror de på en ökning med 250.000 pers. för samma år. Varför skulle de ha rätt just nu, när de oftast har haft fel tidigare !? Lägg ner detta dyra och meningslösa institut eller slå ihop det med Svenska Spel.
Psykologi utgör ett starkt moment i finanskrisen och det enda dessa domedagsprofeter kan bidra med, är att krisen fördjupas. Till den skaran sällar sig också Thomas Östros som med populistisk gloria försöker skuldlägga regeringen och därmed framstå som den nye Messias. Helbrägdagöraren som med beska droppar, tror sig kunna befria folket från den ekonomiska snuvan, genom att skattskriva landet .... igen !? Var det någon som trodde, att de skulle lära sig något av valförlusten tidigare ....!?
Psykologi utgör ett starkt moment i finanskrisen och det enda dessa domedagsprofeter kan bidra med, är att krisen fördjupas. Till den skaran sällar sig också Thomas Östros som med populistisk gloria försöker skuldlägga regeringen och därmed framstå som den nye Messias. Helbrägdagöraren som med beska droppar, tror sig kunna befria folket från den ekonomiska snuvan, genom att skattskriva landet .... igen !? Var det någon som trodde, att de skulle lära sig något av valförlusten tidigare ....!?
tisdag 31 mars 2009
En muslimsk skinnskalle i kristdemokraterna
Jag är varken AIK:are, buddist, scientolog, katolik, GAIS:are, muslim, ateist, folkpartist, hårdrockare, skinnskalle, gammal, ung, stekare, socialdemokrat, lantis, nörd, snobb, inne, ut, ungdomlig, gammalmodig, medlem, arbetare, si eller så. Jag är ingenting annat heller. Förutom att jag är … ”En homo sapiens”! En på planeten Jorden levande varelse med för den arten karaktäristisk genuppsättning. Kort sagt … en människa.
Jag förstår inte, varför det inte skulle vara nog med att vara det. Det mest komplicerade och intelligentaste väsen som vi känner till i universum. Att som allt för många känna sig tvingade att tillhöra en speciell grupp är ett tecken på svaghet. Vi är visserligen ett flockdjur med längtan efter social gemenskap, men att avskärma sig från sina medmänniskor här på Jorden, genom att sälla sig till speciella grupper, ideologier eller religioner skapar bara utanförskap, hat, dogmatism, elitistiskt tänkande och brist på självkritik.
Man kan t.ex. inte säga, att man är folkpartist. Däremot är man, i så fall, en människa som delvis sympatiserar och stöder det partiets program. Det skulle vara kul att få veta, hur det går till, när en stockholmare bestämmer sig för att bli t.ex. ”en Djurgårdare” istället för Hammarby:are eller AIK:are. Vilka kriterier som gäller och varför ..? För många tycks det stärka deras självkänsla att få ”tillhöra” ett lag, parti eller religion. Själv skulle jag bara känna det som att vara bunden vid en boja. Sätta sitt fria tänkande i bur. Inkrökt … med andra ord.
Däremot att få vara nationalistisk i sportsammanhang. Det får man väl ändå acceptera, om det inte går till överdrift. Man måste dock även kunna känna glädje över ett annat lands framgångar. Tyvärr har jag själv svårt med det, när det gäller Tyskland och …… fotboll. Varför …. ja, det får väl någon psykolog reda ut.
( Don´t menchen the war! )
Jag förstår inte, varför det inte skulle vara nog med att vara det. Det mest komplicerade och intelligentaste väsen som vi känner till i universum. Att som allt för många känna sig tvingade att tillhöra en speciell grupp är ett tecken på svaghet. Vi är visserligen ett flockdjur med längtan efter social gemenskap, men att avskärma sig från sina medmänniskor här på Jorden, genom att sälla sig till speciella grupper, ideologier eller religioner skapar bara utanförskap, hat, dogmatism, elitistiskt tänkande och brist på självkritik.
Man kan t.ex. inte säga, att man är folkpartist. Däremot är man, i så fall, en människa som delvis sympatiserar och stöder det partiets program. Det skulle vara kul att få veta, hur det går till, när en stockholmare bestämmer sig för att bli t.ex. ”en Djurgårdare” istället för Hammarby:are eller AIK:are. Vilka kriterier som gäller och varför ..? För många tycks det stärka deras självkänsla att få ”tillhöra” ett lag, parti eller religion. Själv skulle jag bara känna det som att vara bunden vid en boja. Sätta sitt fria tänkande i bur. Inkrökt … med andra ord.
Däremot att få vara nationalistisk i sportsammanhang. Det får man väl ändå acceptera, om det inte går till överdrift. Man måste dock även kunna känna glädje över ett annat lands framgångar. Tyvärr har jag själv svårt med det, när det gäller Tyskland och …… fotboll. Varför …. ja, det får väl någon psykolog reda ut.
( Don´t menchen the war! )
onsdag 25 mars 2009
Neanderthalare i himlen
Jag klev på spårvagnen i Liljeholmen och satte mig mitt emot en något mörkhyad, krullhårig man med brett ansikte. Han var med säkerhet en s.k. ”australisk urinvånare”. En aborigin. Jag vet, för när jag var i Australien, så träffade man på dem överallt varje dag. De var ett naturligt inslag i gatuvimlet. Här däremot så ter de sig aningen mer exotiska.
Vid Årstadal klev det på en kvinna som satte sig bredvid den ”australiske” mannen. Hon bar visserligen inte på några blommor, men av prästkragen att dömma så var hon förmodligen ….. präst. Jag tänkte först inte så mycket på det, men eftersom jag nyligen hade läst en artikel i tidskriften ”Allt om vetenskap” om neanderthalare, så var associationsbanorna till den här mannen redan upptrampade … så att säga.
Att han nu dessutom satt alldeles nära en präst blev därför som en utlösande katalysator för den kemiska aktiviteten i mina grå. Tankeverksamheten gick genast upp i varv och den första tanke som slog mig var ….. ”kom neanderthalarna till himlen” ? Det hade visserligen varit ett pinsamt blottande av tankeprocessen bakom frågan, men samtidigt en relevant frågeställning till en av den andliga världens företrädare.
För jag menar, om de nu inte kom dit, var går i så fall gränsen för att bli s.a.s. kvalificerad? Och …. om de istället verkligen kom dit, var hamnade i så fall ”homo erectus” (den upprätta människan) och dess föregångare? Följdfrågan blir då konsekvent hur det går för gorillor och apor? Kommer de till himlen? För att inte prata om våra älskade hundar. Vem vet, man kanske inte själv behöver ”ta hunden med sig in i himlen” som Hasse Andersson en gång undrade i sin sång till överheten.
Nåja, kanske var det fel tillfälle i spårvagnen att ställa just den frågan då, men min existentiella nyfikenhet lämnar mig ingen ro. Så nästa gång jag konfronteras med en av den heliga skriftens allvetande tolkare och utsägare, då …….. vill jag ha ett svar!?!
(delfinen då …………??)
fredag 6 mars 2009
Jan Scherman svarar ......
Det kan kanske vara kul för er, att få se ett svar från en av de makthavare som jag kritiserat i min blogg. Det här är m.a.o. svaret som (en lite snarstucken) Scherman skickade till mig, efter att jag hade mailat honom en kopia av mitt inlägg från 14 Feb-09. (Läs längre ner på bloggen !)Detta var allt, han hade att säga om all den kritik som jag gav uttryck för. Lite kredit får han dock, för att han över huvud taget svarade. Bedöm själva, vad ni tycker om svaret ...........
Hej Lord Nilsson
Vilken underhållande läsning!
Tyvärr är det ju så att när någon svingar ordet så ensidigt och i långa stycken direkt felaktigt som i ditt fall så åker mailen i papperskorgen.
Lycka till med det du företar dig i fortsättningen.
mvh
Janne Scherman
Katten och finanskrisen
Jag vet inte, vad den heter. Men den sitter ofta i trappuppgången och tittar ängsligt upp på mig med sina undrande stora mörka ögon. Den är som en liten skygg .. men kramgod svartvit leopard, där på dörrmattan dit den numera har tagit sin tillflykt. Nu, när vädret ute ännu inte bjuder på den skönaste tillvaron ….. för en katt.
Den bor dock inte där … utan en trappa upp. Men vem vill ligga på ett kallt stengolv och "filosofera" …?! Dessutom tror jag, att det är den enda yttre dörrmattan i vår uppgång.
En gång …. när jag var på väg ut från min lägenhet, så smet katten in. När jag efter en stunds letande hittade den, så låg den på rygg i min obäddade (!?) säng och myste. Det var med sorgset hjärta som jag vänligt men bestämt tvingades att förvisa den från latexmadrassens revir tillbaka ut till trapphusets klart mindre ombonade domäner.
Man undrar, vad den tänker på under alla timmar som den ligger där i "splendid isolation" ? En sak är säker. Finanskrisen utgör nog inte någon väsentlig del i kissens tankevärld. Från den destruktiva problemsfären är den åtminstone förskonad … tack och lov. Den undrar nog istället, vad vi är för ena konstiga jättar som springer upp och ner med dessa mystiska prasslande kassar. Som med falsettröster böjer oss ner och talar något obegripligt såsom "nämen, sitter du här ensam … lilla vän".
Den har i alla fall någon typ av själsliv. Det fick jag bevis för en gång ... på väg ner för trappan. Den tog ingen notis om mig utan var fullt upptagen med att liggande föröka fånga "något" med tassarna. Någon typ av "fånga-råtta-lek". Den var i en annan värld … helt klart. Dessutom har den lärt sig att trycka på dörrklockan av mig, när jag ibland ringer på hos grannen för att den vill komma in. Tyvärr räcker den inte ända upp, men den har förstått innebörden av ringklockan. Tyder på intelligens !
Några stressrelaterade sjukdomar lär den emellertid aldrig få. Ett ganska behagligt liv om än lite enformigt … kanske. Behöver aldrig ens tänka på … handla mat, jobb, pengar, TV-program, kläder, skola, sjukdom och död. Nej, bara ut och jaga och sedan hem för att äta och sova. (påminner om ungdomar i tonåren … förresten)
Och kärleksproblemen … dom är (till skillnad från tonåringarnas) systematiskt förlagda till en månad per år. Praktiskt och rationellt.
Det kanske vore något för de strukturerade och stressade på Wall Street att tänka på. Att bli en katt …. i nästa liv. Undrar bara vad katten skulle vilja bli …?! Finansvalp … kanske ?! Men då måste man nog vara en hund först …. eller …?.
Den bor dock inte där … utan en trappa upp. Men vem vill ligga på ett kallt stengolv och "filosofera" …?! Dessutom tror jag, att det är den enda yttre dörrmattan i vår uppgång.
En gång …. när jag var på väg ut från min lägenhet, så smet katten in. När jag efter en stunds letande hittade den, så låg den på rygg i min obäddade (!?) säng och myste. Det var med sorgset hjärta som jag vänligt men bestämt tvingades att förvisa den från latexmadrassens revir tillbaka ut till trapphusets klart mindre ombonade domäner.
Man undrar, vad den tänker på under alla timmar som den ligger där i "splendid isolation" ? En sak är säker. Finanskrisen utgör nog inte någon väsentlig del i kissens tankevärld. Från den destruktiva problemsfären är den åtminstone förskonad … tack och lov. Den undrar nog istället, vad vi är för ena konstiga jättar som springer upp och ner med dessa mystiska prasslande kassar. Som med falsettröster böjer oss ner och talar något obegripligt såsom "nämen, sitter du här ensam … lilla vän".
Den har i alla fall någon typ av själsliv. Det fick jag bevis för en gång ... på väg ner för trappan. Den tog ingen notis om mig utan var fullt upptagen med att liggande föröka fånga "något" med tassarna. Någon typ av "fånga-råtta-lek". Den var i en annan värld … helt klart. Dessutom har den lärt sig att trycka på dörrklockan av mig, när jag ibland ringer på hos grannen för att den vill komma in. Tyvärr räcker den inte ända upp, men den har förstått innebörden av ringklockan. Tyder på intelligens !
Några stressrelaterade sjukdomar lär den emellertid aldrig få. Ett ganska behagligt liv om än lite enformigt … kanske. Behöver aldrig ens tänka på … handla mat, jobb, pengar, TV-program, kläder, skola, sjukdom och död. Nej, bara ut och jaga och sedan hem för att äta och sova. (påminner om ungdomar i tonåren … förresten)
Och kärleksproblemen … dom är (till skillnad från tonåringarnas) systematiskt förlagda till en månad per år. Praktiskt och rationellt.
Det kanske vore något för de strukturerade och stressade på Wall Street att tänka på. Att bli en katt …. i nästa liv. Undrar bara vad katten skulle vilja bli …?! Finansvalp … kanske ?! Men då måste man nog vara en hund först …. eller …?.
fredag 27 februari 2009
Little China girl
För andra gången fick jag i går kväll nöjet att avnjuta den kinesiska filmen "Vägen hem" (Wo de fu qin mu qin) från 1999. Den är ett riktigt konstverk av regissören Z. Yimou. Framför allt fotografiskt men dessutom för den bedårande unga kinesiskan Zhang Ziyi´s lågmälda portätt. Förälskad är bara förnamnet. I filmen ... hon själv och framför duken ... undertecknad. Se filmen .. så förstår ni !?
Kinesiska filmer är klart kvalitétmässigt underskattade och fotot är ofta av yppersta klass. Miljöerna är ofta vackra och autentiska, medan människorna på ett naturligt sett speglar den kinesiska vardagen på ett gripande sätt.
Zhang Ziyi är i den här filmen bedövande vacker och charmig och gör dessutom en strålande rollprestation.
måndag 23 februari 2009
.... skapade människan till sin avbild
Jag hamnade av en slump i den brittiska TV-dokumentären om Juliana Wetmore. Flickan som föddes utan ansikte. Det blev en märklig, omskakande och tankfull upplevelse. Att få se att detta människoöde i all sin skröplighet ändå kunde uttrycka en livsglädje var en påminnelse om de mänskliga psykets styrka och överlevnadsinstinkt.
Jag vet inte varför, men när jag efter programmet funderade över Julianas orättvisa förutsättningar i livet, flög tankarna till boken "Barn skriver till Gud". Jag minns bl.a. några inlägg som jag tror var så här:
(citat) "Käre herr Gud, Vad tycker du om såna som inte tror på dig ? Det är en viss annan person som vill veta. - En vän, Nils"
Eller Maria som skrev så här:
(citat) "Kära Gud, menade du verkligen att girafer skulle se ut så där eller var det en olycka ?"
En annan liten klurig kille med existentiella funderingar uttryckte sina tvivel enl. följande:
(citat) "Om du verkligen kan allt så måste du kunna läsa min hemliga kod:
- VDDL RBT CLIKS NT PSD KLHSM AIFO -
Om du klarar att göra det som står där imorgon, så vet jag. - Daniel "
Lille Bert ifrågasätter heligheten med en mer affärsmässig fråga:
(citat) "Käre Gud. Jag höll min del av avtalet. Var är cykeln ?"
Eller tjejen som verkligen sätter huvudet på spiken:
(citat) "Hur fick du reda på, att du var Gud ? - Pernilla "
Jaa, det kan man rättmätligt fråga sig …!? Dessutom är jag väldigt nyfiken på, vad Juliana skulle skriva till Gud om ? Kanske skulle hon fråga, om "han" även (som det står i texten) "har skapat henne till sin avbild" ….. !? Jag har svårt att se, att hon, som så grymt har lämnats åt sitt öde, står i någon slags tacksamhetsskuld och blir föga förvånad om hennes ev. brev kommer i retur. Stämplat med "Return to sender. Address unknown."
Cornelis sammanfattar Julianas situation så bra i sin sång …… "Somliga går i trasiga skor. Säg vad beror det på ? Gud fader som i himlen bor, kanske vill ha det så ? "
lördag 14 februari 2009
Tabernakel spektakel
Jaha, nu har det börjat igen. Vårens stora musikspektakel. Melodifestivalen !
Det blir väl som vanligt. D.v.s., att den låt som Aftonbladet bestämt sig för som vinnare …. vinner. Visserligen är det svenska folket som röstar, men har man inte det självförtroendet och den nödvändiga integriteten för att ta ett självständigt beslut …. ja då blir det så. Istället agerar vi som det flockdjur vi är. Vi följer flocken och i det här fallet betyder det massmedia i allmänhet och då Aftonbladet i synnerhet.
Den artist som Aftonbladet medvetet och överdrivet exponerar på löpsedlar, i tidningen och på nätet, etsar sig ovillkorligen fast i folks undermedvetna. När vi sedan ska rösta, lyssnar vi inte kritiskt på bidragen, för hjärnan är då redan positivt predestinerad på "media-vinnaren" och då röstar vi som solidariska flockdjur på den låt som vi tror, att alla andra nog också tycker …. borde vinna. Man har m.a.o. fastnat i den mentala rävsaxen.
Sedan kan man ju rättmätligt fråga sig …. vad är det för smaklös, syntetisk supé som vi bjuds på dessa festivalkvällar?! För tittar man på vilka kompositörer och textförfattare som år efter år tycks ha abonnerat på upphovsmannaskapet, så känns namnen tyvärr långt ifrån obekanta. Står det ….. Bobby Ljunggren, Thomas G:son, Fredrik Kempe, Henrik Wikström och Pling Forsman ….. ja, då vet man redan vad det blir för soppa. Upptinat ljummen, färglös och näringsfattig som vanligt. Vi har fått den serverad allt för många gånger förut.
De här personerna gör nämligen inte musik som ett uttryck för sitt passionerade kall. Inte heller har de begåvats med någon musikalisk talang a' la Lloyd Webber. Nej, dessa autodidakta syntkockar gör musik … bara för pengarna. Tyvärr står inte kvalitén i paritet med deras inkomster. Snarare känns underhållningen mer som ett barnkalas på McDonalds . Det är lite festligt så länge det varar, men efter maskeraden sitter vi där i clownnäsa. Fortfarande hungriga och i handen en sorgset slokande …… sprucken ballong.
Man kan ju hoppas att Petra Mede, som omväxling, blir festivalens ensamma (?) förlösande clown och med sin ironi kanske kan driva lite med de inblandade. Kunna ge oss några glada skratt åt de som verkligen tar den här glittrande galan på allvar. Däremot kan vi nog hålla oss för skratt, när det senare i vår drar ihop sig till Eurovision Song Contest. Då kommer alla ungdomar med mobiltelefoner och de folkrika öststaterna att rösta bort alla bidrag som ev. fortfarande har något kvar, av den sångtradition som en gång präglade denna då genuina tävling. Att t.ex. Lordi från Finland kunde vinna en "eurovision SONG contest" … talar väl för sig själv.
Om ni brukar köpa Aftonbladet, så låt bli det … fram till den 15 mars. Rösta istället efter ert eget huvud, om ni då fortfarande ev. tittar på det här flimrande spektaklet med alla sina flygande, flackande, zoomande och evinnerligt panorerande kameror!? Blir man trött eller …..
Det blir väl som vanligt. D.v.s., att den låt som Aftonbladet bestämt sig för som vinnare …. vinner. Visserligen är det svenska folket som röstar, men har man inte det självförtroendet och den nödvändiga integriteten för att ta ett självständigt beslut …. ja då blir det så. Istället agerar vi som det flockdjur vi är. Vi följer flocken och i det här fallet betyder det massmedia i allmänhet och då Aftonbladet i synnerhet.
Den artist som Aftonbladet medvetet och överdrivet exponerar på löpsedlar, i tidningen och på nätet, etsar sig ovillkorligen fast i folks undermedvetna. När vi sedan ska rösta, lyssnar vi inte kritiskt på bidragen, för hjärnan är då redan positivt predestinerad på "media-vinnaren" och då röstar vi som solidariska flockdjur på den låt som vi tror, att alla andra nog också tycker …. borde vinna. Man har m.a.o. fastnat i den mentala rävsaxen.
Sedan kan man ju rättmätligt fråga sig …. vad är det för smaklös, syntetisk supé som vi bjuds på dessa festivalkvällar?! För tittar man på vilka kompositörer och textförfattare som år efter år tycks ha abonnerat på upphovsmannaskapet, så känns namnen tyvärr långt ifrån obekanta. Står det ….. Bobby Ljunggren, Thomas G:son, Fredrik Kempe, Henrik Wikström och Pling Forsman ….. ja, då vet man redan vad det blir för soppa. Upptinat ljummen, färglös och näringsfattig som vanligt. Vi har fått den serverad allt för många gånger förut.
De här personerna gör nämligen inte musik som ett uttryck för sitt passionerade kall. Inte heller har de begåvats med någon musikalisk talang a' la Lloyd Webber. Nej, dessa autodidakta syntkockar gör musik … bara för pengarna. Tyvärr står inte kvalitén i paritet med deras inkomster. Snarare känns underhållningen mer som ett barnkalas på McDonalds . Det är lite festligt så länge det varar, men efter maskeraden sitter vi där i clownnäsa. Fortfarande hungriga och i handen en sorgset slokande …… sprucken ballong.
Man kan ju hoppas att Petra Mede, som omväxling, blir festivalens ensamma (?) förlösande clown och med sin ironi kanske kan driva lite med de inblandade. Kunna ge oss några glada skratt åt de som verkligen tar den här glittrande galan på allvar. Däremot kan vi nog hålla oss för skratt, när det senare i vår drar ihop sig till Eurovision Song Contest. Då kommer alla ungdomar med mobiltelefoner och de folkrika öststaterna att rösta bort alla bidrag som ev. fortfarande har något kvar, av den sångtradition som en gång präglade denna då genuina tävling. Att t.ex. Lordi från Finland kunde vinna en "eurovision SONG contest" … talar väl för sig själv.
Om ni brukar köpa Aftonbladet, så låt bli det … fram till den 15 mars. Rösta istället efter ert eget huvud, om ni då fortfarande ev. tittar på det här flimrande spektaklet med alla sina flygande, flackande, zoomande och evinnerligt panorerande kameror!? Blir man trött eller …..
Kommer ni ihåg 4:an ...?
Kommer ni ihåg TV4 ? 4:an .. originalet. Den där reklamkanalen som snabbt blev en ny, spännande och gratis konkurrent till SVT och som hade stora förutsättningar att utvecklas till något utöver det vanliga.
Vart tog den vägen ? Den fanns ju i många år, men får nog nu tyvärr anses som ….. om inte död … så åtminstone livlös !? Sedan Janne Scherman tog över den koncernen, så har 4:an mer och mer åderlåtits på sin livsande. Nu är den mest en blek och blodfattig krake på dekis. En hemlös uteliggare som, av de yngre syskonen, har bestulits på nästan alla sina tillgångar.
Syskonen ….TV4-… Plus, 400, Fakta, Guld. Komedi, Science Fiction, Film och Sport lever nu gott på sitt arvegods, medan 4:an mest får hålla till godo med billig, kamouflerad lyteskomik som t.ex. ….. Idol, Let's Dance, Stjärnor på is, "Äckliga hem"(?), Sveriges värsta bilförare, Familjen annorlunda, Parkeringskriget, Judys domstol, Systrar som sitter samman, Supernanny, De överviktigas marsch, Världens längsta kvinna - och jag, Världens minsta man - och jag …. och annat liknande fantasilöst gottande i andras elände och tillkortakommanden.
Så går det, när man (som Scherman) tittar för djupt i balansräkningen och helt avskärmar sig från verkligheten. I sin iver att försöka vara duktig och smörja sina aktieägare med feta utdelningar, har Janne Scherman misslyckats med att förvalta och utveckla den TV-kanal som i gratisutbudet en gång var tittarnas stora, breda och nyskapande kanal. Visserligen en "mamma - pappa - barn -kanal", men med ett relativt diversifierat och genuint underhållande utbud. Nu …. är den mest bara ett blaskigt avkok på sinande idéer och då hjälper det inte, att allt serveras på strassglittrande tallrikar med bubbel i glasen. Skräp är skräp, om än i …..ja ni vet vad…!? Nyhetsmorgon och Nyheterna får däremot helt godkänt, trots allt.
Sedan kan man fråga sig, var Schermans ekonomiska intuition fanns, när han flyttade Bingolotto från 4:an till TV4+ ….?! Inte fanns ägarna i hans medvetande vid det beslutet. Nu sitter ledningen på TV4 och undrar varför tittarna försvann och varför Bingolottos omsättning sjönk som en sten.
Scherman ! T.o.m. du med din trots allt något påvra affärsstrategiska bildning borde ha förutsett det uppenbara orsakssambandet …. !?
Men som sagt … faktum kvarstår! 4:an är långt ifrån, vad den en gång var och för dem som inte har TV4's alla dessa nischade kanaler, där guldkornen från originalet nu istället ligger, får hålla till godo med SVT's utbud som nu, sedan Eva Hamilton tog över, faktiskt har seglat upp som de bästa kanalerna. Brett, intressant, mångfasetterat och underhållande för alla åldrar.
Där du Scherman … där har du en chef som har visionerna och kunnandet för hur ett TV-bolag ska skötas och utvecklas. En chef som förstår, att alla tittare ska kunna äta av kakan. En kaka som du, först och främst, borde lära dig hur man bakar.
Vart tog den vägen ? Den fanns ju i många år, men får nog nu tyvärr anses som ….. om inte död … så åtminstone livlös !? Sedan Janne Scherman tog över den koncernen, så har 4:an mer och mer åderlåtits på sin livsande. Nu är den mest en blek och blodfattig krake på dekis. En hemlös uteliggare som, av de yngre syskonen, har bestulits på nästan alla sina tillgångar.
Syskonen ….TV4-… Plus, 400, Fakta, Guld. Komedi, Science Fiction, Film och Sport lever nu gott på sitt arvegods, medan 4:an mest får hålla till godo med billig, kamouflerad lyteskomik som t.ex. ….. Idol, Let's Dance, Stjärnor på is, "Äckliga hem"(?), Sveriges värsta bilförare, Familjen annorlunda, Parkeringskriget, Judys domstol, Systrar som sitter samman, Supernanny, De överviktigas marsch, Världens längsta kvinna - och jag, Världens minsta man - och jag …. och annat liknande fantasilöst gottande i andras elände och tillkortakommanden.
Så går det, när man (som Scherman) tittar för djupt i balansräkningen och helt avskärmar sig från verkligheten. I sin iver att försöka vara duktig och smörja sina aktieägare med feta utdelningar, har Janne Scherman misslyckats med att förvalta och utveckla den TV-kanal som i gratisutbudet en gång var tittarnas stora, breda och nyskapande kanal. Visserligen en "mamma - pappa - barn -kanal", men med ett relativt diversifierat och genuint underhållande utbud. Nu …. är den mest bara ett blaskigt avkok på sinande idéer och då hjälper det inte, att allt serveras på strassglittrande tallrikar med bubbel i glasen. Skräp är skräp, om än i …..ja ni vet vad…!? Nyhetsmorgon och Nyheterna får däremot helt godkänt, trots allt.
Sedan kan man fråga sig, var Schermans ekonomiska intuition fanns, när han flyttade Bingolotto från 4:an till TV4+ ….?! Inte fanns ägarna i hans medvetande vid det beslutet. Nu sitter ledningen på TV4 och undrar varför tittarna försvann och varför Bingolottos omsättning sjönk som en sten.
Scherman ! T.o.m. du med din trots allt något påvra affärsstrategiska bildning borde ha förutsett det uppenbara orsakssambandet …. !?
Men som sagt … faktum kvarstår! 4:an är långt ifrån, vad den en gång var och för dem som inte har TV4's alla dessa nischade kanaler, där guldkornen från originalet nu istället ligger, får hålla till godo med SVT's utbud som nu, sedan Eva Hamilton tog över, faktiskt har seglat upp som de bästa kanalerna. Brett, intressant, mångfasetterat och underhållande för alla åldrar.
Där du Scherman … där har du en chef som har visionerna och kunnandet för hur ett TV-bolag ska skötas och utvecklas. En chef som förstår, att alla tittare ska kunna äta av kakan. En kaka som du, först och främst, borde lära dig hur man bakar.
måndag 2 februari 2009
Konstfacks självmord
Ursäkta, vissa av er lättförledda svenska folk … men har ni inte blivit riktigt hjärntvättade nu av de terpentinflummiga bortförklaringarna från konstskolan i Stockholm … härförleden !? Har ni inte i eftertänksamhetens kranka blekhet fallit offer för ogenomtänkta populistiska uttalanden i media ?
Under efterdebatten ang. den här kvinnan (s.k. konstnären) som fejkade ett självmordsförsök på Liljeholmsbron och sedan, med hjälp av polisen, blev omhändertagen på S:t Görans psykakut, så fick man höra vanligt folk uttala sig i radio och TV, att ..citat: "Man kan inte fördöma konstprojektet förrän på försommaren, då vi får reda på själva syftet med det hela".
Fullständig rappakalja … säger jag !! Förr var allting politik. Nu är tydligen allting konst ..!? Begreppet konst har plötsligt uppenbarligen blivit en gren inom den undersökande journalistiken. Att "wallraffa" skulle alltså ha ett konstnärligt värde …!? Vore inte det, att pyramidalt överskatta journalisternas intellektuella kapacitet !?
Jag bara frågar mig …. vad är konst ? Om någon, rent hypotetiskt, skulle ställa sig i fönstret och kissa på folk som går förbi där under ……. är det konst ? Om någon släpper ut 200 råttor och ett par, tre katter på ett äldreboende ……..är det konst ? Jag menar bara, att det man sysslar med på de s.k. "konstskolorna" idag inte alls är gränsöverskridande konst. Snarare är det brist på konstnärlig fantasi. När idéerna tryter, så ger man sig in på dessa tveksamma och ibland omoraliska återvändsgränder. När sedan självkritiken steg för steg avtrubbas, så vet ingen vart dessa illvägar bär. Vem vet, en dag är det kanske "konst" att slå ihjäl någon med en spade och sedan gräva ner vederbörande till hälften stående… som fågelskrämma med spade …. i ett jordgubbsland …!??
Om det här aktuella fallet på S:t Göran får anses som god konst, vad har vi då inte att vänta på i framtiden. Projektledaren och den kvinnliga studenten som inte tror sig ha mer artistisk kreativitet än detta "självmordsförsök". Borde inte dom byta bana och istället försöka sig på ett "vanligt" jobb ? Något som kanske inte kräver lika stor empatisk inlevelseförmåga och framför allt inte ….. ett jobb som kräver fantasi.
Under efterdebatten ang. den här kvinnan (s.k. konstnären) som fejkade ett självmordsförsök på Liljeholmsbron och sedan, med hjälp av polisen, blev omhändertagen på S:t Görans psykakut, så fick man höra vanligt folk uttala sig i radio och TV, att ..citat: "Man kan inte fördöma konstprojektet förrän på försommaren, då vi får reda på själva syftet med det hela".
Fullständig rappakalja … säger jag !! Förr var allting politik. Nu är tydligen allting konst ..!? Begreppet konst har plötsligt uppenbarligen blivit en gren inom den undersökande journalistiken. Att "wallraffa" skulle alltså ha ett konstnärligt värde …!? Vore inte det, att pyramidalt överskatta journalisternas intellektuella kapacitet !?
Jag bara frågar mig …. vad är konst ? Om någon, rent hypotetiskt, skulle ställa sig i fönstret och kissa på folk som går förbi där under ……. är det konst ? Om någon släpper ut 200 råttor och ett par, tre katter på ett äldreboende ……..är det konst ? Jag menar bara, att det man sysslar med på de s.k. "konstskolorna" idag inte alls är gränsöverskridande konst. Snarare är det brist på konstnärlig fantasi. När idéerna tryter, så ger man sig in på dessa tveksamma och ibland omoraliska återvändsgränder. När sedan självkritiken steg för steg avtrubbas, så vet ingen vart dessa illvägar bär. Vem vet, en dag är det kanske "konst" att slå ihjäl någon med en spade och sedan gräva ner vederbörande till hälften stående… som fågelskrämma med spade …. i ett jordgubbsland …!??
Om det här aktuella fallet på S:t Göran får anses som god konst, vad har vi då inte att vänta på i framtiden. Projektledaren och den kvinnliga studenten som inte tror sig ha mer artistisk kreativitet än detta "självmordsförsök". Borde inte dom byta bana och istället försöka sig på ett "vanligt" jobb ? Något som kanske inte kräver lika stor empatisk inlevelseförmåga och framför allt inte ….. ett jobb som kräver fantasi.
lördag 31 januari 2009
Inte en fluga förnär
En fluga saknar ingenting
ej heller
kommer den snart saknas
för en fluga vet ingenting
och människor
saknar inte flugor
en fluga anar ingenting
vet inte ens
den finns
och mycket snart
inte kommer att finnas
för flugor tror ingenting
de bara finns
som vi människor
som tror
vi fått allt det där
flugor saknar
_____________
onsdag 7 januari 2009
Den inre sfären
Någon ska vara den första. Det här är min första. Den första dikten för år 2009.
DEN INRE SFÄREN
Här
i den inre sfären
i fridfullheten
där ingen kommer åt mig
dit räcker bara skuggorna
era vilsna själars siluetter
hjälplöst flimrande förbi
som störande element
som bedrägliga illusioner
tränger sig era spöken på
söker efter sprickor
i den mentala konstanten
spruckna drömmar
för att ta sig in
men här
i min avskärmade vrå
tryggt bakom avskildheten
där ingen kommer åt mig
hit
till den inre sfären
tar sig bara stillheten
om den har vägarna förbi
____________
DEN INRE SFÄREN
Här
i den inre sfären
i fridfullheten
där ingen kommer åt mig
dit räcker bara skuggorna
era vilsna själars siluetter
hjälplöst flimrande förbi
som störande element
som bedrägliga illusioner
tränger sig era spöken på
söker efter sprickor
i den mentala konstanten
spruckna drömmar
för att ta sig in
men här
i min avskärmade vrå
tryggt bakom avskildheten
där ingen kommer åt mig
hit
till den inre sfären
tar sig bara stillheten
om den har vägarna förbi
____________
fredag 19 december 2008
From all of me to all of you ....
Lord Nilsson vill bara önska er alla en ...
God Jul
och ett
Gott Nytt År 2009
*************************
*********************
****************
*****
God Jul
och ett
Gott Nytt År 2009
*************************
*********************
****************
*****
måndag 15 december 2008
Ett tvåfaldigt leve för kvarkarna
Jag vill tacka livet, sjöng Arja Saijonmaa en gång för länge sedan. Det hon förmodligen menade är, att hon är tacksam över, att just hon fick ett liv att leva. Ödmjuk inför det liv som blev just hennes. Det kanske många av oss är, men det är nog inte själva livet, vi ska tacka. Snarast verkar det mer vara något så abstrakt som …. ett par kvarkar …. som vi står i tacksamhetsskuld till.
Ett par kvarkar fnyser ni kanske lite föraktfullt och undrande. Kvarkar …?! Vadå för kvarkar ? OK, men om jag istället säger: ”Spontant symmetribrott i den subatomära världen” .. vad säger ni då !?! Ingenting kanske … !? Det är emellertid precis så som 2008-års Nobelpris i fysik rubriceras.
Nu är det väl oftast så, att redogörelser för dessa pris oförtjänt och gäspande förpassas till ett ”omedelbart vänt blad” i våra morgontidningar. Synd ! För årets pris i fysik handlar just om en primär orsak till, att vi över huvud taget finns till. Dessutom går det nog (åtminstone principiellt) att förstå ... även för gemene man, tror jag !?
Forskarna på den tiden (då förutsägelsen gjordes) kände bara till 4 kvarkar (subatomära partiklar) som byggstenar till alla atomkärnor. Man trodde sig också veta, att vid Big Bang så bildades det både ”vanlig” materia och antimateria (= likadan materia med protoner och elektroner av motsatt laddning -+ ). Dessa materier utplånade dock varandra omedelbart och ombildades till strålningsenergi.
Men, av någon (bland forskarna okänd) anledning hade det då uppenbart bildats något mer ”vanlig” materia än antimateria och …… det är just den som du och jag och hela universum nu består av. Det fenomen som här kallas för ”spontant symmetribrott” i fysikprisets rubrik. Bildandet av materia och antimateria var m.a.o. inte helt symmetriskt fördelad vid Big Bang.
Fysikpristagarna kunde först inte förklara denna lilla snedfördelning mellan materierna. Men så småningom kom de med den djärva idén, att om ytterligare 2 kvarkar skulle finnas (d.v.s. totalt 6 st), så kunde symmetribrottet förklaras. Dessa två karkar har nu senare hittats i partikelacceleratorer världen runt. V.S.B.
Så slutsatsen blir väl då, att vi istället för Arjas melodiösa refräng borde ”tacka kvarkarna för livet”. Det låter nästan som lite kinesiskt, men kanske borde vi fira ”de två kvarkarnas dag” någon gång under året. ( varför inte idag, den 15 december …!?) Jag tycker, att vi gör så.
Ett tvåfaldigt leve för kvarkarna ….. dom leve ….. HURRRA, HURRA !!
Ett par kvarkar fnyser ni kanske lite föraktfullt och undrande. Kvarkar …?! Vadå för kvarkar ? OK, men om jag istället säger: ”Spontant symmetribrott i den subatomära världen” .. vad säger ni då !?! Ingenting kanske … !? Det är emellertid precis så som 2008-års Nobelpris i fysik rubriceras.
Nu är det väl oftast så, att redogörelser för dessa pris oförtjänt och gäspande förpassas till ett ”omedelbart vänt blad” i våra morgontidningar. Synd ! För årets pris i fysik handlar just om en primär orsak till, att vi över huvud taget finns till. Dessutom går det nog (åtminstone principiellt) att förstå ... även för gemene man, tror jag !?
Forskarna på den tiden (då förutsägelsen gjordes) kände bara till 4 kvarkar (subatomära partiklar) som byggstenar till alla atomkärnor. Man trodde sig också veta, att vid Big Bang så bildades det både ”vanlig” materia och antimateria (= likadan materia med protoner och elektroner av motsatt laddning -+ ). Dessa materier utplånade dock varandra omedelbart och ombildades till strålningsenergi.
Men, av någon (bland forskarna okänd) anledning hade det då uppenbart bildats något mer ”vanlig” materia än antimateria och …… det är just den som du och jag och hela universum nu består av. Det fenomen som här kallas för ”spontant symmetribrott” i fysikprisets rubrik. Bildandet av materia och antimateria var m.a.o. inte helt symmetriskt fördelad vid Big Bang.
Fysikpristagarna kunde först inte förklara denna lilla snedfördelning mellan materierna. Men så småningom kom de med den djärva idén, att om ytterligare 2 kvarkar skulle finnas (d.v.s. totalt 6 st), så kunde symmetribrottet förklaras. Dessa två karkar har nu senare hittats i partikelacceleratorer världen runt. V.S.B.
Så slutsatsen blir väl då, att vi istället för Arjas melodiösa refräng borde ”tacka kvarkarna för livet”. Det låter nästan som lite kinesiskt, men kanske borde vi fira ”de två kvarkarnas dag” någon gång under året. ( varför inte idag, den 15 december …!?) Jag tycker, att vi gör så.
Ett tvåfaldigt leve för kvarkarna ….. dom leve ….. HURRRA, HURRA !!
fredag 12 december 2008
Därför är det ingen is till glöggen
Det är lite märkligt. Vi bor i ett land inte allt för långt från nordpolen och ändå är vi helt fixerade vid, att alla drycker ska vara iskalla. Eller är det kanske därför … !? Någon slags nedärvd vana från forntiden, då vi kanske var tvungna att smälta snö för att få någonting drickbart under vintern.
Ta t.ex. McDonalds och många andra hamburgerställen och restauranger. Där fyller dom metodiskt alla muggar med nästan hälften is, innan den redan iskalla (!?) drycken fylls på. Nu är det ju inte så, att den redan 4-gradiga läsken behöver kylas ner ytterligare till 0 grader bara för att svalka våra ”brännheta” kroppar efter en huttrande promenad i den ofta 2-gradiga snålblåsten.
Nej, naturligtvis görs det här, som ni vet, bara för att blåsa oss på 30-40 % av den dryck som vi har betalat för. Fruset vatten är faktiskt fortfarande mycket billigare än Fanta. Det otroliga är emellertid, att så många inte alls bryr sig eller vågar säga orden …”utan is, tack!” . Dessutom försvinner ju smaken nästan helt på iskall läsk. Prova rumstempererad Cola för en gång skull. Det är nämligen då som alla smakämnen accentueras och får blomma ut. Era halvdöda frostskadade smaklökar kommer att väckas till nytt liv igen efter en lång bedövande vinter bland kolsyrebubblande isflak.
Undvik att ställa läskedrycker i kylen hemma. På köpet får ni dessutom mer plats för maten. Vi bor faktiskt inte i Rio de Janeiro och tillbringar mer tid i täckjackor än i svettiga solstolar på någon beach i Thailand. Det är en missuppfattning att kalla drycker skulle vara godare. Oftast är det tvärtom. Öl ska visserligen serveras kyld, men dock inte drickas kylskåpskall utan helst vid 10-12 grader.
Nej, nu ska jag borsta av mig snön, slinka ner i fåtöljen (utan täckbrallor och kängor) och ta mig en kryddigt doftande varm glögg ….. utan is. Skål (!) och God Jul, förresten !!
Ta t.ex. McDonalds och många andra hamburgerställen och restauranger. Där fyller dom metodiskt alla muggar med nästan hälften is, innan den redan iskalla (!?) drycken fylls på. Nu är det ju inte så, att den redan 4-gradiga läsken behöver kylas ner ytterligare till 0 grader bara för att svalka våra ”brännheta” kroppar efter en huttrande promenad i den ofta 2-gradiga snålblåsten.
Nej, naturligtvis görs det här, som ni vet, bara för att blåsa oss på 30-40 % av den dryck som vi har betalat för. Fruset vatten är faktiskt fortfarande mycket billigare än Fanta. Det otroliga är emellertid, att så många inte alls bryr sig eller vågar säga orden …”utan is, tack!” . Dessutom försvinner ju smaken nästan helt på iskall läsk. Prova rumstempererad Cola för en gång skull. Det är nämligen då som alla smakämnen accentueras och får blomma ut. Era halvdöda frostskadade smaklökar kommer att väckas till nytt liv igen efter en lång bedövande vinter bland kolsyrebubblande isflak.
Undvik att ställa läskedrycker i kylen hemma. På köpet får ni dessutom mer plats för maten. Vi bor faktiskt inte i Rio de Janeiro och tillbringar mer tid i täckjackor än i svettiga solstolar på någon beach i Thailand. Det är en missuppfattning att kalla drycker skulle vara godare. Oftast är det tvärtom. Öl ska visserligen serveras kyld, men dock inte drickas kylskåpskall utan helst vid 10-12 grader.
Nej, nu ska jag borsta av mig snön, slinka ner i fåtöljen (utan täckbrallor och kängor) och ta mig en kryddigt doftande varm glögg ….. utan is. Skål (!) och God Jul, förresten !!
lördag 22 november 2008
Har ni hört att .........
Har ni hört om stackarna på äldreboendet Bäckagården i Halmstad ?! Inte nog med att de ofta har förnedrats verbalt, man har ju också bäddat ner dem tidigt på eftermiddagen för att helt enkelt slippa att ha med dem att göra. På kvällarna så har vissa i personalen suttit och tittat på TV, istället för att ge dem den omvårdnad … som de har rätt till. Det ironiska i sammanhanget är också, (har jag hört) att tv-programmen man ofta tittade på, tydligen var … "Time out" och ….. "Roomservice" ( !!??).
Nu har ju också några kriminella Somalier hittat det perfekta (?) sättet att bli rika på. Varför ska man råna banker och spela på hästar, när man enkelt kan kapa en stor oljetanker. I samband med det hörde jag en märklig dialog utanför riksdagshuset. Det var Maria Wetterstrand som ansåg, att det kanske är ett bra sätt att kombinera biståndet till Afrika med minskad bilkörning som en konsekvens av den då uppkomna oljebristen.
Jan Björklund var mycket irriterad och tyckte att varje tanker skulle utrustas med en militär kommandostyrka från hans gamla regemente för att snabbt kunna utplåna dessa hämningslösa skurkar.
Mona Sahlin vickade lite på huvudet och förklarade moderligt, att det bara vore att "gjuta olja på vågorna" …. som hon sa.
Nu har tydligen Tomas Qvick tagit tillbaka erkännandet av 8 mord som han tidigare har dömts för. Det har jag förstått hela tiden, sa Leif G W Persson och sköt upp glasögonen över pannan. Han dömdes bara på sitt erkännande utan några som helst bevis, fortsatte han och satte på sig brillorna igen. Åklagarsidan verkar inte vara så slipade utan däremot uppenbarligen ganska närsynta, när de kan bortse ifrån sådana synbarligen glasklara fakta, mumlade han pillimariskt och tog av sig glasögonen helt.
Polisen har nu blivit ännu mer förvirrad av dessa nya omständigheter i fallet och … efter vad jag har hört …så har de nu begärt in alla papper i det s.k. "kurdspåret" från Palmekommissonen …!?? Ljuset har tydligen tänts igen …!?
Nu har ju också några kriminella Somalier hittat det perfekta (?) sättet att bli rika på. Varför ska man råna banker och spela på hästar, när man enkelt kan kapa en stor oljetanker. I samband med det hörde jag en märklig dialog utanför riksdagshuset. Det var Maria Wetterstrand som ansåg, att det kanske är ett bra sätt att kombinera biståndet till Afrika med minskad bilkörning som en konsekvens av den då uppkomna oljebristen.
Jan Björklund var mycket irriterad och tyckte att varje tanker skulle utrustas med en militär kommandostyrka från hans gamla regemente för att snabbt kunna utplåna dessa hämningslösa skurkar.
Mona Sahlin vickade lite på huvudet och förklarade moderligt, att det bara vore att "gjuta olja på vågorna" …. som hon sa.
Nu har tydligen Tomas Qvick tagit tillbaka erkännandet av 8 mord som han tidigare har dömts för. Det har jag förstått hela tiden, sa Leif G W Persson och sköt upp glasögonen över pannan. Han dömdes bara på sitt erkännande utan några som helst bevis, fortsatte han och satte på sig brillorna igen. Åklagarsidan verkar inte vara så slipade utan däremot uppenbarligen ganska närsynta, när de kan bortse ifrån sådana synbarligen glasklara fakta, mumlade han pillimariskt och tog av sig glasögonen helt.
Polisen har nu blivit ännu mer förvirrad av dessa nya omständigheter i fallet och … efter vad jag har hört …så har de nu begärt in alla papper i det s.k. "kurdspåret" från Palmekommissonen …!?? Ljuset har tydligen tänts igen …!?
tisdag 18 november 2008
Endast till påséende
Självupptagenheten bland många unga kvinnor är mer påtaglig än någonsin. En flock Jasper Conran-doftande såpa-bubblor som med högburna nyspacklade huvuden flyter fram genom galleriorna. Åldersfixerade och självgoda skyltdockor med ett socialt intellekt som på sin höjd når upp till lite latte-skvaller och avundsjuka blickar på sina mascaradrypande medsystrar svansande förbi på catwalken. Högklackade haut cotyr-repliker som tvångsmässigt måste köpa sig självsäkerhet genom ångestdämpande yttre attribut. Ett sökande liv där man får sin välsignande frälsning på modetempel som Zara, Gina Tricot och Kicks m.fl. En flykt från destruktiva tankar på att inte vara omtyckt och att en gång om förhoppningsvis tusen år …. ev. bli gammal. Ett liv där spegeln då inte längre kan bekräfta den uppblåsta självbilden. Som jag har sagt tidigare …"Stort självförtroende .. är ofta bara en brist .. på självkritik"
Man skulle vilja titta in och lyssna på en sådan persons tankar och vem vet … kanske skulle det kunna låta så här … i poetisk transformering ……….
TILL PÅSÉENDE
Vad snygg jag är
och ung dessutom
läpparna
som smultronspringor
som en geishas blygd
av Gud med skalpellen
så raffinerat skuren
jag ser dig
om jag vill
om jag orkar vända mig
bort från spegeln
så vacker…som jag är
jag förstår
du trånar
efter att få smeka mig
treva bland härligheten
slicka mig
in på bara skinnet
det får du inte
vem fan tror du att du är
egentligen
en sån´ som jag
är inte tillgänglig
på sin höjd
någon man får dregla över
det ovärderliga smycket
bakom glas
den oåtkomliga skönheten
den fule bara kan drömma om
så vacker … är jag
och så ung
dessutom
Man skulle vilja titta in och lyssna på en sådan persons tankar och vem vet … kanske skulle det kunna låta så här … i poetisk transformering ……….
TILL PÅSÉENDE
Vad snygg jag är
och ung dessutom
läpparna
som smultronspringor
som en geishas blygd
av Gud med skalpellen
så raffinerat skuren
jag ser dig
om jag vill
om jag orkar vända mig
bort från spegeln
så vacker…som jag är
jag förstår
du trånar
efter att få smeka mig
treva bland härligheten
slicka mig
in på bara skinnet
det får du inte
vem fan tror du att du är
egentligen
en sån´ som jag
är inte tillgänglig
på sin höjd
någon man får dregla över
det ovärderliga smycket
bakom glas
den oåtkomliga skönheten
den fule bara kan drömma om
så vacker … är jag
och så ung
dessutom
_______
lördag 15 november 2008
Extra ! Extra ! --- Anna Lindmarkers nya gröna blus
Nu hade dom chansen, att visa hur man selekterar och presenterar en verklig nyhet på ett adekvat sätt. Inte någon konstruerad meningslös politikerintervju som vi ändå tvångsmatas med varje kväll … år ut och år in.
I Rapport blev inslaget bara en liten fotnot till sist efter vädret. Ungefär som när man som kuriosa brukar visa björnungarnas premiär på Skansen. I Aktuellt och Nyheterna på TV4 nämndes den inte alls ….!?? På TV4 är presentatörernas kläder klart viktigare än själva innehållet i nyhetsmaterialet.
Den epokgörande nyheten var alltså, att astrofysikerna nu för första gången har lyckats fotografera planeter i ett annat solsystem. Himlakroppar liknande vår egen cirkulerande runt en annan stjärna. Något som man bara hade hoppats kunna göra, under de 10 år som man genom indirekta bevis har varit medvetna om deras existens.
Inte nog med att de inte förstår vad som är "en verklig nyhet", utan också att de inte ens vid en sådan här vetenskaplig paradigm orkar anskaffa förklarande experter. Några initierade som kan fylla det teknik och vetenskapliga kompetensvacuum som råder på de politikfixerade nyhetsredaktionerna.
I Rapport blev inslaget bara en liten fotnot till sist efter vädret. Ungefär som när man som kuriosa brukar visa björnungarnas premiär på Skansen. I Aktuellt och Nyheterna på TV4 nämndes den inte alls ….!?? På TV4 är presentatörernas kläder klart viktigare än själva innehållet i nyhetsmaterialet.
Den epokgörande nyheten var alltså, att astrofysikerna nu för första gången har lyckats fotografera planeter i ett annat solsystem. Himlakroppar liknande vår egen cirkulerande runt en annan stjärna. Något som man bara hade hoppats kunna göra, under de 10 år som man genom indirekta bevis har varit medvetna om deras existens.
Inte nog med att de inte förstår vad som är "en verklig nyhet", utan också att de inte ens vid en sådan här vetenskaplig paradigm orkar anskaffa förklarande experter. Några initierade som kan fylla det teknik och vetenskapliga kompetensvacuum som råder på de politikfixerade nyhetsredaktionerna.
tisdag 11 november 2008
I ljuset av en nattfjärils öde
Det var från rislampan det kom. Ljudet som väckte mig ur slumrandet i TV-fåtöljen. Ett flygfä av någon sort, kanske en nattfjäril, hade tagit sin tillflykt dit och var nu fångad inne i denna ljusa och varma "fälla" av papper och ståltråd. Det ljus som en gång lockade den dit, utgjorde nu istället en tärande eld i denna lilla sfäriska bastu.
Den gjorde upprepade fruktlösa försök att ta sig därifrån men studsade bara mot lampans inre väggar. Fjärilens begränsade syn och "intelligens" hindrade den uppenbarligen från att se lösningen på problemet --- hålet i botten.
Hela scenariot som utspelade sig ovanför mitt huvud blev som en metafor för vår …människans …existentiellt utlämnande situation. Insekten var fångad inne i en sfär av vitt rispapper, medan vi studsar omkring på utsidan av det här "blå klotet". Ovillkorligt fängslade av gravitationen här i det oändliga mörkrets hopplösa tomhet försöker vi inbilla oss, att en dag ska befrielsen mirakel materialisera "det där hålet", där vi kan flyga ut. Sväva bort från ovissheten. Lämna sjukdomar och tvivel bakom oss. Ta med oss lyckan och kärleken till en dimension, där kanske den yttersta sanningen råder …. !?
En kväll några dagar senare, i samma fåtölj, dalar någonting ner från taket och landar bredvid tekoppen … i mitt knä. Det var den lilla nattfjärilen. Död !
Är det inte typiskt ?! Nu när den äntligen "hittade" hålet i botten på lampan ….så hade den ingen glädje av det. Omedveten om friheten den nu hade återvunnit, låg den lilla kraken där helt stilla … så grå och orörlig. Befriad från sin meningslösa kamp mot tillfälligheternas ondska, hade den till slut hamnat … i paradiset.
Vad blir nu sensmoralen av detta och varför hjälpte jag inte fjärilen ut, tänker ni antagligen…? Jaa, säg det !? För en gångs skull ska ni nu själva få fundera och filosofera över de ev. lösningarna på dessa frågeställningar. Kom gärna med förslag och lämna dem under "Kommentarer". Go for it !! Tack på förhand !
Den gjorde upprepade fruktlösa försök att ta sig därifrån men studsade bara mot lampans inre väggar. Fjärilens begränsade syn och "intelligens" hindrade den uppenbarligen från att se lösningen på problemet --- hålet i botten.
Hela scenariot som utspelade sig ovanför mitt huvud blev som en metafor för vår …människans …existentiellt utlämnande situation. Insekten var fångad inne i en sfär av vitt rispapper, medan vi studsar omkring på utsidan av det här "blå klotet". Ovillkorligt fängslade av gravitationen här i det oändliga mörkrets hopplösa tomhet försöker vi inbilla oss, att en dag ska befrielsen mirakel materialisera "det där hålet", där vi kan flyga ut. Sväva bort från ovissheten. Lämna sjukdomar och tvivel bakom oss. Ta med oss lyckan och kärleken till en dimension, där kanske den yttersta sanningen råder …. !?
En kväll några dagar senare, i samma fåtölj, dalar någonting ner från taket och landar bredvid tekoppen … i mitt knä. Det var den lilla nattfjärilen. Död !
Är det inte typiskt ?! Nu när den äntligen "hittade" hålet i botten på lampan ….så hade den ingen glädje av det. Omedveten om friheten den nu hade återvunnit, låg den lilla kraken där helt stilla … så grå och orörlig. Befriad från sin meningslösa kamp mot tillfälligheternas ondska, hade den till slut hamnat … i paradiset.
Vad blir nu sensmoralen av detta och varför hjälpte jag inte fjärilen ut, tänker ni antagligen…? Jaa, säg det !? För en gångs skull ska ni nu själva få fundera och filosofera över de ev. lösningarna på dessa frågeställningar. Kom gärna med förslag och lämna dem under "Kommentarer". Go for it !! Tack på förhand !
måndag 3 november 2008
Nocturne på svart piano
Som jag skriver i en dikt: "Våra liv går på skärvor av det förflutna"
Vi påminns alltid om det vi har upplevt en gång. Ibland plågar det oss, men oftast fylls vi med euforisk glädje. En nostalgisk napp att få suga på, när verkligheten tynger oss allt mer med åren. När våra existentiella frågor ropar efter svar, men bara tystnad råder …
Då tvingar oss vår fantasi att söka meningen i en annan dimension. Till en värld där det förflutna klamrat sig fast vid framtiden …. för att överleva.
Ofta på nätterna drömmer jag, att vi är hos min moster på middag. Det är alltid sommar och jag är väl i dryga tjugoårsåldern. Efter den underbara middagen med herrgårdsstek, gelé, sås och potatis sätter jag mig vid det svarta pianot där i salen och spelar Mozarts sonat Nr.13. Jag exekverar denna mästares underbara alster med stor inlevelse och väl avvägd känsla. Jag spelar Mozart som aldrig förr. Jag …. som aldrig spelat Mozart ….tidigare. Jag … som inte ens har spelat piano …i någon större utsträckning. Men …mina fingrar flyter fram över tangenterna och rummet fylls av ett rikt spektrum av underbara klanger. Helt i samklang med kompositörens ursprungliga och drömlika intentioner.
Efter min lilla konsert avbryter gästerna ostkakan med varma applåder. Förundrade och betagna över min okända förmåga blir jag sällskapets givna medelpunkt … åtminstone fram till kaffet, då de mer triviala och rustika ämnena åter belägrar middagens dagordning. Det är ofta då jag vaknar. Med en blandad känsla av tillfredställelse och sorg i bröstet.
Jag har ofta funderat över, vad en sådan dröm kan betyda ..!? Jag vet inte, men kanske vill man vara någon annan. Kanske skulle man vilja leva ett annat liv eller att ha levt det på ett annat sätt. Kanske är det ett uttryck för en längtan efter av att vara omtyckt. Eller … så är det helt enkelt ett sätt att få smörja sin själ med den optimala musikupplevelsen. Vad vet jag ?
Bara det, att jag fortfarande ibland på nätterna spelar på det där svarta pianot …en sommar för länge sedan …. hos min moster.
Vi påminns alltid om det vi har upplevt en gång. Ibland plågar det oss, men oftast fylls vi med euforisk glädje. En nostalgisk napp att få suga på, när verkligheten tynger oss allt mer med åren. När våra existentiella frågor ropar efter svar, men bara tystnad råder …
Då tvingar oss vår fantasi att söka meningen i en annan dimension. Till en värld där det förflutna klamrat sig fast vid framtiden …. för att överleva.
Ofta på nätterna drömmer jag, att vi är hos min moster på middag. Det är alltid sommar och jag är väl i dryga tjugoårsåldern. Efter den underbara middagen med herrgårdsstek, gelé, sås och potatis sätter jag mig vid det svarta pianot där i salen och spelar Mozarts sonat Nr.13. Jag exekverar denna mästares underbara alster med stor inlevelse och väl avvägd känsla. Jag spelar Mozart som aldrig förr. Jag …. som aldrig spelat Mozart ….tidigare. Jag … som inte ens har spelat piano …i någon större utsträckning. Men …mina fingrar flyter fram över tangenterna och rummet fylls av ett rikt spektrum av underbara klanger. Helt i samklang med kompositörens ursprungliga och drömlika intentioner.
Efter min lilla konsert avbryter gästerna ostkakan med varma applåder. Förundrade och betagna över min okända förmåga blir jag sällskapets givna medelpunkt … åtminstone fram till kaffet, då de mer triviala och rustika ämnena åter belägrar middagens dagordning. Det är ofta då jag vaknar. Med en blandad känsla av tillfredställelse och sorg i bröstet.
Jag har ofta funderat över, vad en sådan dröm kan betyda ..!? Jag vet inte, men kanske vill man vara någon annan. Kanske skulle man vilja leva ett annat liv eller att ha levt det på ett annat sätt. Kanske är det ett uttryck för en längtan efter av att vara omtyckt. Eller … så är det helt enkelt ett sätt att få smörja sin själ med den optimala musikupplevelsen. Vad vet jag ?
Bara det, att jag fortfarande ibland på nätterna spelar på det där svarta pianot …en sommar för länge sedan …. hos min moster.
måndag 27 oktober 2008
Say after me: ....... I Sarah Palin ..
Det värsta är inte om "den osäkrade granaten" Mr. "I was there"-McCain vinner presidentvalet i USA. Det värsta är om han blir president ….. och dör. Då skulle den konservativa, vackra och aningslösa Sarah Palin få svära presidenteden. Hon skulle bli som en sprattlande coty-marionett i generalernas händer. Bäva månde då världen !
USA får visserligen den president som de förtjänar, men omvärlden är värda ett bättre öde än Mr. "Die Hard" McCain. Mannen … som åtminstone jag inte skulle vilja köpa en begagnad bil av. Skulle ni ?
USA får visserligen den president som de förtjänar, men omvärlden är värda ett bättre öde än Mr. "Die Hard" McCain. Mannen … som åtminstone jag inte skulle vilja köpa en begagnad bil av. Skulle ni ?
En doft av Hugo Boss över East River
Det är märkligt hur så många bevingade citat och ordspråk som har fått sin renässans i samband med finanskrisen. Det finns ett franskt ordspråk som nu är aktuellt och som allt för ofta bevisar sin sanningshalt i våra liv:
"Det är alltid det omöjliga som inträffar"
Bortsätt från när vi spelar på Lotto (?).. så är detta en påtaglig sanning. Hur ofta har vi inte sagt …… Det är inte möjligt ……. det kan inte vara sant …… helt osannolikt …o.s.v. Eller hur ? Ändå händer det hela tiden. Den ekonom som innan bankkrisen hade glömt detta lilla ordspråk, fick sig nu en oförglömlig deja-vue upplevelse.
Några andra berömda visdomsord från en Joseph Joubert beskriver (något ironiskt) konsekvensen av marknadens ekonomiska och ibland orättvisa turbulens:
"Plötsliga omkastningar i förmögenheten har en stor olägenhet med sig --- de nyrika har inte lärt sig att vara rika och de ruinerade … inte att vara fattiga"
Ett annat tankekorn som växer på samma planta är :
"Ingenting är mer odrägligt, än en dumbom som har lyckan med sig"
Av någon osökt anledning kommer jag genast att tänka på den där Johan Stael Von Holstein …. eller vad han nu kallar sig. Han var en av de där s.k. entreprenörerna som mest hade turen att tjäna lite pengar innan IT-bubblan sprack. Hans uttalanden och handlingar därefter understryker bara sentensen i den sistnämnda aforismen. Och fler av hans sort platsar säkert i samma sällskap.
De som orsakade den här globalekonomiska undermineringen (bankdirektörerna i Lehman Brothers och deras gelikar bland andra banker och institut i USA) borde åtminstone nu i efterhand fundera över George Saviles tänkvärda ord:
"Den som tror, att man kan göra allt för pengar, kommer säkert att göra allt --- för pengar."
Till de gravt berörda bankchefer på Wall Street som ensamma och tvehågsna kanske står i höstmörkret på Brooklyn Bridge och tänker hoppa, kan jag bara säga ….. Gör det !!
Men först bör ni ta del av och följa Woody Ellens agnostiska filosofi, så kanske ni till slut åtminstone dör med ett mänskligt litet leende på läpparna … !??
"Jag tror inte på ett liv efter detta, men jag har ett extra ombyte underkläder med mig"
"Det är alltid det omöjliga som inträffar"
Bortsätt från när vi spelar på Lotto (?).. så är detta en påtaglig sanning. Hur ofta har vi inte sagt …… Det är inte möjligt ……. det kan inte vara sant …… helt osannolikt …o.s.v. Eller hur ? Ändå händer det hela tiden. Den ekonom som innan bankkrisen hade glömt detta lilla ordspråk, fick sig nu en oförglömlig deja-vue upplevelse.
Några andra berömda visdomsord från en Joseph Joubert beskriver (något ironiskt) konsekvensen av marknadens ekonomiska och ibland orättvisa turbulens:
"Plötsliga omkastningar i förmögenheten har en stor olägenhet med sig --- de nyrika har inte lärt sig att vara rika och de ruinerade … inte att vara fattiga"
Ett annat tankekorn som växer på samma planta är :
"Ingenting är mer odrägligt, än en dumbom som har lyckan med sig"
Av någon osökt anledning kommer jag genast att tänka på den där Johan Stael Von Holstein …. eller vad han nu kallar sig. Han var en av de där s.k. entreprenörerna som mest hade turen att tjäna lite pengar innan IT-bubblan sprack. Hans uttalanden och handlingar därefter understryker bara sentensen i den sistnämnda aforismen. Och fler av hans sort platsar säkert i samma sällskap.
De som orsakade den här globalekonomiska undermineringen (bankdirektörerna i Lehman Brothers och deras gelikar bland andra banker och institut i USA) borde åtminstone nu i efterhand fundera över George Saviles tänkvärda ord:
"Den som tror, att man kan göra allt för pengar, kommer säkert att göra allt --- för pengar."
Till de gravt berörda bankchefer på Wall Street som ensamma och tvehågsna kanske står i höstmörkret på Brooklyn Bridge och tänker hoppa, kan jag bara säga ….. Gör det !!
Men först bör ni ta del av och följa Woody Ellens agnostiska filosofi, så kanske ni till slut åtminstone dör med ett mänskligt litet leende på läpparna … !??
"Jag tror inte på ett liv efter detta, men jag har ett extra ombyte underkläder med mig"
lördag 25 oktober 2008
Tänk om det kan vara så .....
Ni kanske tror, att ni känner till det mesta. Men gör ni det ... egentligen !? Det är nog mycket som ni inte har en aning om. Jag tvivlar på, att ni ens någonsin har hört talas om t.ex. följande upptäckter och uppfinningar ……
Akromatiska paraboler, kvanthävert, frekvenstrianglar, polariserade magneter, kondenserade maskhål, sfäriskt gyro, logaritmiska prismor, holografiska linser, bredbandig fresnel - laser, interfererande elektronellipser, spektrumpigment, sekundär kvarkemission , mikroreflektorer, spegelfotoner, dopplerdiffraktion i gravitationslinser, ultraoptiskt brytindex, ovala neutronstjärnor, frekvensutmattning, partikelrörelse -multiplikator, gravitationsbubblor, … m.m. ….m.m.
Inser ni kanske nu, hur lite ni vet ? Hur begränsad er tunna horisont är. Varför har jag aldrig hört talas om det här, tänker ni. Jaa, kanske befinner ni er helt enkelt på fel ställe i rumtiden eller så lever ni och jag i olika parallella universum. Hur kommer det sig annars, att jag känner till det här. Jag kanske bara är här på ett kort besök i ert universum. Studerar er ….. iakttar er ..inifrån mig själv. Från ett medvetande på ett högre plan. Analyserar och letar efter mönster. Söker en struktur hos er. Tänk om det är så, att jag har observerat er länge. Kanske från en virtuell dimension ….genom en tidslucka i galaxens inre. Så kan det vara ..!? Det vet ni inte. Jag kanske bara är här för att söka efter mönster för framtida komplexa val. Kanalisera tendenser över tiden. Det kan t.o.m. vara så, att jag just nu komponerar avgörande abstrakta ekvationer av elfte graden. Noter …. partiturer … för "Den stora planen". Det har ni ingen aning om … och just den … "Den stora planen". Den kanske ni inte ens skulle vilja veta …..eller .......
Akromatiska paraboler, kvanthävert, frekvenstrianglar, polariserade magneter, kondenserade maskhål, sfäriskt gyro, logaritmiska prismor, holografiska linser, bredbandig fresnel - laser, interfererande elektronellipser, spektrumpigment, sekundär kvarkemission , mikroreflektorer, spegelfotoner, dopplerdiffraktion i gravitationslinser, ultraoptiskt brytindex, ovala neutronstjärnor, frekvensutmattning, partikelrörelse -multiplikator, gravitationsbubblor, … m.m. ….m.m.
Inser ni kanske nu, hur lite ni vet ? Hur begränsad er tunna horisont är. Varför har jag aldrig hört talas om det här, tänker ni. Jaa, kanske befinner ni er helt enkelt på fel ställe i rumtiden eller så lever ni och jag i olika parallella universum. Hur kommer det sig annars, att jag känner till det här. Jag kanske bara är här på ett kort besök i ert universum. Studerar er ….. iakttar er ..inifrån mig själv. Från ett medvetande på ett högre plan. Analyserar och letar efter mönster. Söker en struktur hos er. Tänk om det är så, att jag har observerat er länge. Kanske från en virtuell dimension ….genom en tidslucka i galaxens inre. Så kan det vara ..!? Det vet ni inte. Jag kanske bara är här för att söka efter mönster för framtida komplexa val. Kanalisera tendenser över tiden. Det kan t.o.m. vara så, att jag just nu komponerar avgörande abstrakta ekvationer av elfte graden. Noter …. partiturer … för "Den stora planen". Det har ni ingen aning om … och just den … "Den stora planen". Den kanske ni inte ens skulle vilja veta …..eller .......
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)