Ett tvåfaldigt leve för kvarkarna

Jag vill tacka livet, sjöng Arja Saijonmaa en gång för länge sedan. Det hon förmodligen menade är, att hon är tacksam över, att just hon fick ett liv att leva. Ödmjuk inför det liv som blev just hennes. Det kanske många av oss är, men det är nog inte själva livet, vi ska tacka. Snarast verkar det mer vara något så abstrakt som …. ett par kvarkar …. som vi står i tacksamhetsskuld till.

Ett par kvarkar fnyser ni kanske lite föraktfullt och undrande. Kvarkar …?! Vadå för kvarkar ? OK, men om jag istället säger: ”Spontant symmetribrott i den subatomära världen” .. vad säger ni då !?! Ingenting kanske … !? Det är emellertid precis så som 2008-års Nobelpris i fysik rubriceras.


Nu är det väl oftast så, att redogörelser för dessa pris oförtjänt och gäspande förpassas till ett ”omedelbart vänt blad” i våra morgontidningar. Synd ! För årets pris i fysik handlar just om en primär orsak till, att vi över huvud taget finns till. Dessutom går det nog (åtminstone principiellt) att förstå ... även för gemene man, tror jag !?

Forskarna på den tiden (då förutsägelsen gjordes) kände bara till 4 kvarkar (subatomära partiklar) som byggstenar till alla atomkärnor. Man trodde sig också veta, att vid Big Bang så bildades det både ”vanlig” materia och antimateria (= likadan materia med protoner och elektroner av motsatt laddning -+ ). Dessa materier utplånade dock varandra omedelbart och ombildades till strålningsenergi.

Men, av någon (bland forskarna okänd) anledning hade det då uppenbart bildats något mer ”vanlig” materia än antimateria och …… det är just den som du och jag och hela universum nu består av. Det fenomen som här kallas för ”spontant symmetribrott” i fysikprisets rubrik. Bildandet av materia och antimateria var m.a.o. inte helt symmetriskt fördelad vid Big Bang.

Fysikpristagarna kunde först inte förklara denna lilla snedfördelning mellan materierna. Men så småningom kom de med den djärva idén, att om ytterligare 2 kvarkar skulle finnas (d.v.s. totalt 6 st), så kunde symmetribrottet förklaras. Dessa två karkar har nu senare hittats i partikelacceleratorer världen runt. V.S.B.

Så slutsatsen blir väl då, att vi istället för Arjas melodiösa refräng borde ”tacka kvarkarna för livet”. Det låter nästan som lite kinesiskt, men kanske borde vi fira ”de två kvarkarnas dag” någon gång under året. ( varför inte idag, den 15 december …!?) Jag tycker, att vi gör så.
Ett tvåfaldigt leve för kvarkarna ….. dom leve ….. HURRRA, HURRA !!