Det var från rislampan det kom. Ljudet som väckte mig ur slumrandet i TV-fåtöljen. Ett flygfä av någon sort, kanske en nattfjäril, hade tagit sin tillflykt dit och var nu fångad inne i denna ljusa och varma "fälla" av papper och ståltråd. Det ljus som en gång lockade den dit, utgjorde nu istället en tärande eld i denna lilla sfäriska bastu.
Den gjorde upprepade fruktlösa försök att ta sig därifrån men studsade bara mot lampans inre väggar. Fjärilens begränsade syn och "intelligens" hindrade den uppenbarligen från att se lösningen på problemet --- hålet i botten.
Hela scenariot som utspelade sig ovanför mitt huvud blev som en metafor för vår …människans …existentiellt utlämnande situation. Insekten var fångad inne i en sfär av vitt rispapper, medan vi studsar omkring på utsidan av det här "blå klotet". Ovillkorligt fängslade av gravitationen här i det oändliga mörkrets hopplösa tomhet försöker vi inbilla oss, att en dag ska befrielsen mirakel materialisera "det där hålet", där vi kan flyga ut. Sväva bort från ovissheten. Lämna sjukdomar och tvivel bakom oss. Ta med oss lyckan och kärleken till en dimension, där kanske den yttersta sanningen råder …. !?
En kväll några dagar senare, i samma fåtölj, dalar någonting ner från taket och landar bredvid tekoppen … i mitt knä. Det var den lilla nattfjärilen. Död !
Är det inte typiskt ?! Nu när den äntligen "hittade" hålet i botten på lampan ….så hade den ingen glädje av det. Omedveten om friheten den nu hade återvunnit, låg den lilla kraken där helt stilla … så grå och orörlig. Befriad från sin meningslösa kamp mot tillfälligheternas ondska, hade den till slut hamnat … i paradiset.
Vad blir nu sensmoralen av detta och varför hjälpte jag inte fjärilen ut, tänker ni antagligen…? Jaa, säg det !? För en gångs skull ska ni nu själva få fundera och filosofera över de ev. lösningarna på dessa frågeställningar. Kom gärna med förslag och lämna dem under "Kommentarer". Go for it !! Tack på förhand !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar