I FEEL FINE but I SHOULD HAVE KNOWN BETTER that I CAN´T BUY ME LOVE….at ANY TIME AT ALL.
Even if ALL YOU NEED IS LOVE…YOUR MOTHER SHOULD KNOW that THERE´S A PLACE for ALL MY LOVING.
So just HOLD ME TIGHT because I WANNA HOLD YOUR HAND…I WANNA BE YOUR MAN and dear….. PLEASE, PLEASE ME.
With WORDS OF LOVE… WE CAN WORK IT OUT because TOMORROW NEVER KNOWS if even A HARD DAYS NIGHT or EIGHT DAYS A WEEK will be like STRAWBERRY FIELDS FOREVER.
So LOVE ME DO and you and I´LL FOLLOW THE SUN. Then IT WON´T BE LONG from when EVERY LITTLE THING like THINGS WE SAID today, will sound like LOVE TO YOU…….FROM ME TO YOU…MICHELE. / L. N.
P.S. I LOVE YOU
lördag 27 oktober 2007
onsdag 17 oktober 2007
Papyrus-bordellerna
Man blir så dj… trött på alla dessa bokförlag som av girighet har valt att prostituera sig i kändisträsket. För att tillfredställa ändå girigare ägare prioriterar förlagen kvantitet i stället för kvalitet och orginalitet. De åderlåter sig själva och ger ingen näring åt knoppande talanger som verkligen skulle kunna få blomma ut.
Och nu…….nu ska tydligen Nordstedts Förlag inkorperera ytterligare en hora i sitt stall. Thomas Bodström ska debutera som deckarförfattare. Det var bara det som fattades !
Precis som om vi inte hade tillräckligt med medelmåttor i just det våldtagna segmentet.
Inte nog med…att vi måste dras med gamla entoniga jounalister som med någon slags obetingad reflex anser sig kallade att skriva böcker. Nu ska också kändispolitikerna muta in sitt revir i de allt mer överfulla… men ack så utarmade bokdiskarna.
Bristen på självkritik i dessa yrkesgrupper är beklagligt slående. Att kunna skriva en sensations-artikel till ”löpet” eller någon proposition om ”obligatorisk hjälm på pensionärer” står inte på något sätt i paritet med den förmåga som krävs för att skapa en spirituell, överraskande och god litteratur.
Det vet förlagen, men de skiter i debutanterna och läsarna, för det är viktigare att styrelsen kan matas med feta siffror i balansräkningen, än att vi läsare… måste hålla till godo med litterär svältföda.
Och nu…….nu ska tydligen Nordstedts Förlag inkorperera ytterligare en hora i sitt stall. Thomas Bodström ska debutera som deckarförfattare. Det var bara det som fattades !
Precis som om vi inte hade tillräckligt med medelmåttor i just det våldtagna segmentet.
Inte nog med…att vi måste dras med gamla entoniga jounalister som med någon slags obetingad reflex anser sig kallade att skriva böcker. Nu ska också kändispolitikerna muta in sitt revir i de allt mer överfulla… men ack så utarmade bokdiskarna.
Bristen på självkritik i dessa yrkesgrupper är beklagligt slående. Att kunna skriva en sensations-artikel till ”löpet” eller någon proposition om ”obligatorisk hjälm på pensionärer” står inte på något sätt i paritet med den förmåga som krävs för att skapa en spirituell, överraskande och god litteratur.
Det vet förlagen, men de skiter i debutanterna och läsarna, för det är viktigare att styrelsen kan matas med feta siffror i balansräkningen, än att vi läsare… måste hålla till godo med litterär svältföda.
Antikvariat Fiktiva
Jag var på ett antikvariat nyligen. Där hittade jag några okända böcker av kända författare.
Dom sa, att det förmodligen var de sista tillgängliga exemplaren, över huvud taget. De flesta tydligen helt okända för allmänheten.
Det verkade så pass intressant, att jag köpte hela rasket.
Det här är böckerna som jag kom över……nästan gratis………… .. ..
Besserwisser --- Jan Guillou
Van Veeteren badade aldrig i Maardams sjö --- Håkan Nesser
Sprängaren 2 --- Björn Ranelid
Tavlan, maten,vinet…döden --- Jan Mårtensson
Uttråkad till döds --- Liza Marklund
Medan du somnar --- Linn Ullman
Ljuset har slocknat --- Hans Holmér
Misstänkt Nr. 472 --- Agatha Christie
Underbara pojkar i natten --- Unni Drougge
Mitt Östermalm --- Ernst Brunner
Då sa jag till Gud… --- Albert Svanberg
Skål ! --- Karin Boye
Arvet efter Jan --- John Chrispensson
Ensam hemma --- Martin Timell
Tisdagarna med mormor --- Nicklas Rådström
Bara just precis --- Tina Nordström
Medan järnet är varmt --- Camilla Läckberg
Medan morfar tänker på döden --- Nicklas Rådström
Frusen sengångare --- Albert Camus
Schack matt --- Ari Behn
Utan Medmera-kort i Finistérre --- Bodil Malmsten
Bilagan --- Liza Marklund
_____
Dom sa, att det förmodligen var de sista tillgängliga exemplaren, över huvud taget. De flesta tydligen helt okända för allmänheten.
Det verkade så pass intressant, att jag köpte hela rasket.
Det här är böckerna som jag kom över……nästan gratis………… .. ..
Besserwisser --- Jan Guillou
Van Veeteren badade aldrig i Maardams sjö --- Håkan Nesser
Sprängaren 2 --- Björn Ranelid
Tavlan, maten,vinet…döden --- Jan Mårtensson
Uttråkad till döds --- Liza Marklund
Medan du somnar --- Linn Ullman
Ljuset har slocknat --- Hans Holmér
Misstänkt Nr. 472 --- Agatha Christie
Underbara pojkar i natten --- Unni Drougge
Mitt Östermalm --- Ernst Brunner
Då sa jag till Gud… --- Albert Svanberg
Skål ! --- Karin Boye
Arvet efter Jan --- John Chrispensson
Ensam hemma --- Martin Timell
Tisdagarna med mormor --- Nicklas Rådström
Bara just precis --- Tina Nordström
Medan järnet är varmt --- Camilla Läckberg
Medan morfar tänker på döden --- Nicklas Rådström
Frusen sengångare --- Albert Camus
Schack matt --- Ari Behn
Utan Medmera-kort i Finistérre --- Bodil Malmsten
Bilagan --- Liza Marklund
_____
Magical Mistery Tour
Välkommen ombord på denna interstellära flight med destination ”okänd”. Vi kommer inte att landa och det finns ingen möjlighet att kliva av, men ett obegränsat antal middagar kommer att serveras, åtminstone för den priviligierade delen av passagerarna. För själen finns både en öppen taxfree-butik och en bioduk, där amerikanska b-filmer kommer att visas nonstop. Livet ombord kommer ofta att kännas som just en sådan. En film utan manus.
Ni kommer säkert att fråga er ibland…. vad är meningen med allt ? Finns det någon mening eller är det bara ett till synes okänsligt utslag av det naturliga urvalet i den universella evolutionen.
Ett tillstånd, där vi godtyckligt utlämnats åt krafterna i ett slumpmässigt kaos, där naturlagarna har skrivit vårt synopsis. Där vi, skådespelarna, snart inser att föreställningen bara bevittnas av oss själva och att epilogen…. är precis så förutsägbar som domedagsprofeterna redan förutsagt.
Många ombord är övertygade, att det finns en pilot. En kapten vid spakarna. Frågan som då genast inställer sig. Har denna allsmäktige tjänsteman uppstått genom någon slags utomuniversell evolution? Ett ingets plötsliga förverkligande till ett allomvetande något. Eller som de andliga förspråkarna skulle säga. Jaa, men….”Det är allt för komplicerat för människan att förstå”.
Antagligen, men…..alla de själsvaga trygghetsdiarna ser inte apan i spegeln. Inte heller kackelackorna bakom. De är förblindade av det vackra. Dödligt rädda…. för att dö. Att aldrig mer finnas till…….. Det måste finnas någonting annat…!?
Möjligt, men i så fall är denna ”skapande kraft” präglad av en oförsvarlig cynism. Åtminstone från den begränsade människans horisont. Tämligen besatt av en egenmäktig lust att plåga oss. Mitt i det möjligas paradis….i det himmelskt sköna. Mot den bakgrunden, ska vi tydligen så raffinerat som möjligt….förgöras.
Ta bara en lång promenad i mittgången och titta in i alla våra sjukhus på den här flygande farkosten. Se och begrunda allt meningslöst lidande som tynger våra medresenärer här. All smärta, förtvivlan och existensiell ångest som ligger som en kvav dimma i kabinen. All sjukdom och sorgliga människoöden som i tysthet utspelar sig bakom farkostens glättiga fasad.
Gå längst bak till de fattigaste resenärerna och känn dofterna av förnedrande misär. Beundra, trots allt, de obekymrat lekande hiv-positiva och svältande barnen, vars léenden tyvärr bara gömmer den förgörande verklighetens destruktiva kniv.
Men alla, som för tillfället halvligger i 1:a-klassens skinn-fåtöljer framför bioduken med en iskall grogg och oxfilérester mellan tänderna orkar naturligtvis inte bry sig. Inte heller de andra lyckligt lottade som istället flyr verkligheten med orden …”Förunderliga äro hans vägar”.
Till dem kan jag endast säga: ”Passa er….väldigt noga !! Verkligheten flåsar er i nacken. Snart är det er tur, hur förunderligt… det än kan låta. Ni kommer kanske inte undan…nästa gång.
Kanske kan ni kan trösta er med, vad som står i den gamla boken…nämligen att………… ”ske hans vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden” .
Håll i så fall till godo med det… eller.. förlika er med er egen utsatthet i tillfälligheternas värld. Förena er med tvivlarnas skara eller titta ut genom kabinfönstret och försök trösta er med, det som jag själv har uttryckt i de här raderna………
Vi tittar bort
mot stjärnornas rand
mot bakgrundsmoln
av svalnade vågors brus
öppnar
det förseglade telegrammet
bulletinen
från begynnelsens dar
glimten
av det första ljuset
vi tittar ut
från ett klot av klorofyll
från frostkupans barm
så tyngdlös lätt
i det svarta intet
vi
kanske dom enda
i det ängsligt mörka
som förstår
här instängda
i det meningslösa
______
Ni kommer säkert att fråga er ibland…. vad är meningen med allt ? Finns det någon mening eller är det bara ett till synes okänsligt utslag av det naturliga urvalet i den universella evolutionen.
Ett tillstånd, där vi godtyckligt utlämnats åt krafterna i ett slumpmässigt kaos, där naturlagarna har skrivit vårt synopsis. Där vi, skådespelarna, snart inser att föreställningen bara bevittnas av oss själva och att epilogen…. är precis så förutsägbar som domedagsprofeterna redan förutsagt.
Många ombord är övertygade, att det finns en pilot. En kapten vid spakarna. Frågan som då genast inställer sig. Har denna allsmäktige tjänsteman uppstått genom någon slags utomuniversell evolution? Ett ingets plötsliga förverkligande till ett allomvetande något. Eller som de andliga förspråkarna skulle säga. Jaa, men….”Det är allt för komplicerat för människan att förstå”.
Antagligen, men…..alla de själsvaga trygghetsdiarna ser inte apan i spegeln. Inte heller kackelackorna bakom. De är förblindade av det vackra. Dödligt rädda…. för att dö. Att aldrig mer finnas till…….. Det måste finnas någonting annat…!?
Möjligt, men i så fall är denna ”skapande kraft” präglad av en oförsvarlig cynism. Åtminstone från den begränsade människans horisont. Tämligen besatt av en egenmäktig lust att plåga oss. Mitt i det möjligas paradis….i det himmelskt sköna. Mot den bakgrunden, ska vi tydligen så raffinerat som möjligt….förgöras.
Ta bara en lång promenad i mittgången och titta in i alla våra sjukhus på den här flygande farkosten. Se och begrunda allt meningslöst lidande som tynger våra medresenärer här. All smärta, förtvivlan och existensiell ångest som ligger som en kvav dimma i kabinen. All sjukdom och sorgliga människoöden som i tysthet utspelar sig bakom farkostens glättiga fasad.
Gå längst bak till de fattigaste resenärerna och känn dofterna av förnedrande misär. Beundra, trots allt, de obekymrat lekande hiv-positiva och svältande barnen, vars léenden tyvärr bara gömmer den förgörande verklighetens destruktiva kniv.
Men alla, som för tillfället halvligger i 1:a-klassens skinn-fåtöljer framför bioduken med en iskall grogg och oxfilérester mellan tänderna orkar naturligtvis inte bry sig. Inte heller de andra lyckligt lottade som istället flyr verkligheten med orden …”Förunderliga äro hans vägar”.
Till dem kan jag endast säga: ”Passa er….väldigt noga !! Verkligheten flåsar er i nacken. Snart är det er tur, hur förunderligt… det än kan låta. Ni kommer kanske inte undan…nästa gång.
Kanske kan ni kan trösta er med, vad som står i den gamla boken…nämligen att………… ”ske hans vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden” .
Håll i så fall till godo med det… eller.. förlika er med er egen utsatthet i tillfälligheternas värld. Förena er med tvivlarnas skara eller titta ut genom kabinfönstret och försök trösta er med, det som jag själv har uttryckt i de här raderna………
Vi tittar bort
mot stjärnornas rand
mot bakgrundsmoln
av svalnade vågors brus
öppnar
det förseglade telegrammet
bulletinen
från begynnelsens dar
glimten
av det första ljuset
vi tittar ut
från ett klot av klorofyll
från frostkupans barm
så tyngdlös lätt
i det svarta intet
vi
kanske dom enda
i det ängsligt mörka
som förstår
här instängda
i det meningslösa
______
Kråkan
Kråkan
Jag sa till kråkan….
Hur orkar du egentligen….va ?
Den stirrade förvånat på mig
med sina pärlsvarta ögon
Jag menar…..
hur orkar du…….hela dagarna
hit och dit, fram och tillbaka
upp och ner….
bara för lite mat
Men den svarade inte
la bara huvudet på sned
försökte hålla balansen i den lynniga vinden
den verkade inte förstå…
Men du,….fortsatte jag…
finns det inte dagar
du vaknar bland blöta höstlöv
trött och frusen
hungrig
inte en bit mat i sikte
kanske på flera timmar…
Finns det inte stunder… då du tänker
att…… faan
jag skiter i det här
lägger ner verksamheten….helt enkelt
Jag menar….
flyga omkring här i snöblasket
till ingen nytta …dessutom
I bästa fall någonting ätbart
kanske först framåt kvällen
och kallt……och djävligt
Den kraxade hest
flackade osäkert med blicken
men tittade mest apatiskt på mig
Det var som om den tänkte att….
vad vet du om livet….va
du
som inte ens tänkt tanken
att behöva sova en enda natt
sittande på en hal gren
kanske mitt i en snöstorm
du
vad vet du….
Jag försökte igen
jag sa…..
har du inga drömmar
någonting…..som du verkligen..
vill göra
Mer hann jag inte säga
den flaxade till med vingarna
såg förnedrad och irriterat på mig
kraxade ilsket…
och flög iväg
cirklade några varv över mig
innan den försvann
Jag satt kvar en lång stund
torkade bort den varma spillningen
ur mitt hår
fällde upp kragen i den kylslagna vinden
kände mig plötsligt väldigt ensam
och tänkte att…
fan……vad jag fryser
______
Jag sa till kråkan….
Hur orkar du egentligen….va ?
Den stirrade förvånat på mig
med sina pärlsvarta ögon
Jag menar…..
hur orkar du…….hela dagarna
hit och dit, fram och tillbaka
upp och ner….
bara för lite mat
Men den svarade inte
la bara huvudet på sned
försökte hålla balansen i den lynniga vinden
den verkade inte förstå…
Men du,….fortsatte jag…
finns det inte dagar
du vaknar bland blöta höstlöv
trött och frusen
hungrig
inte en bit mat i sikte
kanske på flera timmar…
Finns det inte stunder… då du tänker
att…… faan
jag skiter i det här
lägger ner verksamheten….helt enkelt
Jag menar….
flyga omkring här i snöblasket
till ingen nytta …dessutom
I bästa fall någonting ätbart
kanske först framåt kvällen
och kallt……och djävligt
Den kraxade hest
flackade osäkert med blicken
men tittade mest apatiskt på mig
Det var som om den tänkte att….
vad vet du om livet….va
du
som inte ens tänkt tanken
att behöva sova en enda natt
sittande på en hal gren
kanske mitt i en snöstorm
du
vad vet du….
Jag försökte igen
jag sa…..
har du inga drömmar
någonting…..som du verkligen..
vill göra
Mer hann jag inte säga
den flaxade till med vingarna
såg förnedrad och irriterat på mig
kraxade ilsket…
och flög iväg
cirklade några varv över mig
innan den försvann
Jag satt kvar en lång stund
torkade bort den varma spillningen
ur mitt hår
fällde upp kragen i den kylslagna vinden
kände mig plötsligt väldigt ensam
och tänkte att…
fan……vad jag fryser
______
tisdag 25 september 2007
Efter vågen
Nu är det snart tre år sedan den ödesdigra dagen då tsumanin i sydostasien förändrade livet för så många av oss här på jorden. Jag minns, att det var svårt att sätta ord på de känslor som framkallades där framför TV´n. Även som icke direkt drabbad kände man en sorg och overklighet som inte gick att beskriva.
Jag försökte då att kondensera mina djupaste känslor och skrev sedan den här dikten ”Efter vågen” i ett försök att trösta, men i själva verket kanske allra mest som ett balsam för min egen själ. Det var ingen som fick läsa den då, men kanske finns det någon som nu kan uppskatta de här raderna…..
EFTER VÅGEN
Som vågor
sköljs ditt blod
ut ur mina tankar
som en spolad strand
ligger våra drömmar
framför mig
där dina fotspår gick
torkar nu mitt hjärta
bultande i sanden
dock dansar ännu
dina pärlande skratt
som ystra löv
som notblad
i den sjungande vinden
under varje skugga
hittar jag våra minnen
i varje snäcka
hörs din röst
ditt rop
till mina händer
till våra tysta blickar
som flöt isär
som vågor
sköljer tiden ut allt ont
som av tidvatten
lyfts jag varje dag
ur djupet
______
Jag försökte då att kondensera mina djupaste känslor och skrev sedan den här dikten ”Efter vågen” i ett försök att trösta, men i själva verket kanske allra mest som ett balsam för min egen själ. Det var ingen som fick läsa den då, men kanske finns det någon som nu kan uppskatta de här raderna…..
EFTER VÅGEN
Som vågor
sköljs ditt blod
ut ur mina tankar
som en spolad strand
ligger våra drömmar
framför mig
där dina fotspår gick
torkar nu mitt hjärta
bultande i sanden
dock dansar ännu
dina pärlande skratt
som ystra löv
som notblad
i den sjungande vinden
under varje skugga
hittar jag våra minnen
i varje snäcka
hörs din röst
ditt rop
till mina händer
till våra tysta blickar
som flöt isär
som vågor
sköljer tiden ut allt ont
som av tidvatten
lyfts jag varje dag
ur djupet
______
Arvsfonden +39,7
Arvsfonden +39,7
Det händer ofta, att vi människor blir så fixerade på en speciell sak här i livet.
En del blir fanatiska golfmänniskor, andra kanske viger sin tid åt hälsokost eller blir hängivet religiösa.
Jag hade en gång en kamrat som hamnade i en sådan där ”fåra” p.g.a. av sina aktie-placeringar. Varje dag skulle kurserna kollas och diskuteras. Var det uppåt på börsen så lekte livet och vid fritt fall var det också en anledning att noga inventera ämnet med omgivningen.
Man blev med tiden mäkta trött på alltihop och till slut drog man sig bort från denna levande börsskärm, när marknadsnoteringarna helt tog över fikarasten.
Det var väl i samband med det som idén föddes, att avreagera sig och skriva något ironiskt i ämnet. Då föddes den här dialogen som utspelar sig på ett sjuk eller ålderdomshem någonstans i Sverige. Året skulle kunna vara runt 2000, när haussen var som störst i det nya IT-landet.
Jag skrev så här………….
I en sjuksal på sjukhemmet ligger 94-årige Kurt Persson bakom en uppslagen Dagens Industri. Han hör lite dåligt men till synes obekymrad över att han ligger på sitt yttersta, lever han av gammal vana i villfarelsen, att meningen med livet är att äga så mycket aktier som möjligt. ”Man måste ju tänka på framtiden…!?” På nattduksbordet ligger en miniräknare och en hög trave med Dagens Industri. Just idag kommer Syster på besök……
Syster Kurt Persson…?! Har jag kommit rätt ?
Persson Jaha Syster, det stämmer.
Syster Nå, hur står det till idag Persson ?
Persson Jovars, det är bra. Det var +4 på Nokia idag Syster !
Syster Jaha…..ja ja….jo, jag tog med lite vindruvor från marknaden.
Det är ju alltid läskande och gott. Var så god ! (överlämnar)
Persson Jaså !? Ja si marknaden har ju alltid rätt, säger dom. Hälsa och
tacka.
Syster (skrattar förbluffad)
Persson Jaså Syster besöker dom sjuka idag ?
Syster Ja just det.
Persson Oh´ så skulle hon passa på och prata lite med mig efteråt ..!?
Ja, jag har ju inga anhöriga så…..
Syster ….Nja, …jo…men Persson är väl ändå inte helt frisk, efter vad jag har förstått.
Persson Nåja, lite krasslig är man väl. 38,5 ! Det var +0,5 på febern idag.
Det är som på börsen Syster. Det går i cykler…..som sagt..det
går i cykler. Men se ont…..det har jag inte ! Näedå. Nej jag tar några extra morfin-tabletter varje dag. Javisst ! Jaa, jag har ju en stor aktiepost i AstraZeneca och…..det är ju alltid bra för kursen, om dom får sälja några fler tabletter. Visst ! Jo sen´ har jag gett Pettersson här bredvid en option på 2 tabletter om dan´.
(tankepaus) Jaa, det är synd om Pettersson. Hans barn kommer ju visserligen och hälsar på, men si han äger ju inte en enda aktie, …..stackarn.
Syster Det finns ju andra värden i livet Persson !
Persson Jo, jo…..visst. Fonderna har ju också gått bra, men….det blir liksom på ett annat sätt.
Syster Hmmmm……. Jo, det var sant ! Jag vet inte om doktorn har berättat allt för Persson, men snart så kommer han och de andra läkarna på ronden hit ner och….
Persson (avbryter) ..Fonden !?? Har IT-fonden gått ner ? Men då är det ju köpläge Syster ! Sälj lite skogsaktier och köp……..nej förresten…….. Jaa, man har ju hört, att …dom dör som flugor här på hemmet. Jaa….då går det ju åt många träkistor. Bra för skogsaktierna, förstår hon Syster. Javisst ! Jag har ju 1500 Assidomän. Jomän ! Det gäller att investera långsiktigt. Man måste ju tänka på framtiden. Pensionen !
Syster Men Persson…..livet är ju det enda riktiga kapital vi har. (Paus)
Persson Å alla utlänningar..? Jag tror jag läste, att Svenska Kyrkan skulle investera i såna däringa ”etniska fonder”…!?
Syster Etiska fonder menar Persson…?
Persson (tankepaus)…Jag vet inte vad Göran Persson menar. Jag tycker, att han velar hit och dit. Oh´ förmögenhets-skatten ! Man kan ju bli sjuk för mindre ! (kort tankepaus) Reavinst-skatten till exempel…
Syster Som sagt…..doktorn kommer snart….och…..jaa, dom senaste proverna var ju inte bra. Det var dom inte.. och…och….. jaa han kommer ju inte hit för att ge Persson ”sista smörjelsen” men….
Persson (avbryter)..Jaså ! Jo men det passar bra, för si jag har fått sån´ torr hud dom senaste årena. Men, det brukar visst bli bättre när man blir äldre, säger dom..!?
Syster Men Persson, ni är ju 94 år !!? Till och med 50 år äldre än mig.
Persson Jaså ! Syster har blivit så pass !? Jaa, det kommer nog att kännas konstigt den dan´ Syster går bort. Jaa…Ja jag har ju känt henne i så många år nu….(tankepaus)
Vems prover var det som inte var bra…..?? Petterssons..?
Syster Jo Persson, jag vet inte hur jag ska säga det, men……man lever ju bara en gång och….
Persson (avbryter).. Jojo…..ja det vill säga,……..om det inte blir en nyemmission…Syster..!!!!!? (han skrattar länge och hjärtligt)
(Skrattet övergår i hosta,…..så småningom i svår hosta och plötsligt…………....tystnar han helt. )
Syster känner på handleden, konstaterar att pulsen är borta och sluter sedan hans ögonlock. Persson är död. Hon ber en bön framför den bortgångne och lämnar därefter rummet. Men,… hon stannar upp i dörren, tittar bort mot Persson och går tillbaka. Där viker hon ihop upp en Dagens Industri och sticker ner den i armhålan på Persson, ler medlidande, för att sedan med värdighet lämna gamle Persson och hans slocknade drömmar om ett evigt rikt liv.
____
(OBS ! All ev. likhet med någon nu levande person, är i så fall ingen slump.)
Det händer ofta, att vi människor blir så fixerade på en speciell sak här i livet.
En del blir fanatiska golfmänniskor, andra kanske viger sin tid åt hälsokost eller blir hängivet religiösa.
Jag hade en gång en kamrat som hamnade i en sådan där ”fåra” p.g.a. av sina aktie-placeringar. Varje dag skulle kurserna kollas och diskuteras. Var det uppåt på börsen så lekte livet och vid fritt fall var det också en anledning att noga inventera ämnet med omgivningen.
Man blev med tiden mäkta trött på alltihop och till slut drog man sig bort från denna levande börsskärm, när marknadsnoteringarna helt tog över fikarasten.
Det var väl i samband med det som idén föddes, att avreagera sig och skriva något ironiskt i ämnet. Då föddes den här dialogen som utspelar sig på ett sjuk eller ålderdomshem någonstans i Sverige. Året skulle kunna vara runt 2000, när haussen var som störst i det nya IT-landet.
Jag skrev så här………….
I en sjuksal på sjukhemmet ligger 94-årige Kurt Persson bakom en uppslagen Dagens Industri. Han hör lite dåligt men till synes obekymrad över att han ligger på sitt yttersta, lever han av gammal vana i villfarelsen, att meningen med livet är att äga så mycket aktier som möjligt. ”Man måste ju tänka på framtiden…!?” På nattduksbordet ligger en miniräknare och en hög trave med Dagens Industri. Just idag kommer Syster på besök……
Syster Kurt Persson…?! Har jag kommit rätt ?
Persson Jaha Syster, det stämmer.
Syster Nå, hur står det till idag Persson ?
Persson Jovars, det är bra. Det var +4 på Nokia idag Syster !
Syster Jaha…..ja ja….jo, jag tog med lite vindruvor från marknaden.
Det är ju alltid läskande och gott. Var så god ! (överlämnar)
Persson Jaså !? Ja si marknaden har ju alltid rätt, säger dom. Hälsa och
tacka.
Syster (skrattar förbluffad)
Persson Jaså Syster besöker dom sjuka idag ?
Syster Ja just det.
Persson Oh´ så skulle hon passa på och prata lite med mig efteråt ..!?
Ja, jag har ju inga anhöriga så…..
Syster ….Nja, …jo…men Persson är väl ändå inte helt frisk, efter vad jag har förstått.
Persson Nåja, lite krasslig är man väl. 38,5 ! Det var +0,5 på febern idag.
Det är som på börsen Syster. Det går i cykler…..som sagt..det
går i cykler. Men se ont…..det har jag inte ! Näedå. Nej jag tar några extra morfin-tabletter varje dag. Javisst ! Jaa, jag har ju en stor aktiepost i AstraZeneca och…..det är ju alltid bra för kursen, om dom får sälja några fler tabletter. Visst ! Jo sen´ har jag gett Pettersson här bredvid en option på 2 tabletter om dan´.
(tankepaus) Jaa, det är synd om Pettersson. Hans barn kommer ju visserligen och hälsar på, men si han äger ju inte en enda aktie, …..stackarn.
Syster Det finns ju andra värden i livet Persson !
Persson Jo, jo…..visst. Fonderna har ju också gått bra, men….det blir liksom på ett annat sätt.
Syster Hmmmm……. Jo, det var sant ! Jag vet inte om doktorn har berättat allt för Persson, men snart så kommer han och de andra läkarna på ronden hit ner och….
Persson (avbryter) ..Fonden !?? Har IT-fonden gått ner ? Men då är det ju köpläge Syster ! Sälj lite skogsaktier och köp……..nej förresten…….. Jaa, man har ju hört, att …dom dör som flugor här på hemmet. Jaa….då går det ju åt många träkistor. Bra för skogsaktierna, förstår hon Syster. Javisst ! Jag har ju 1500 Assidomän. Jomän ! Det gäller att investera långsiktigt. Man måste ju tänka på framtiden. Pensionen !
Syster Men Persson…..livet är ju det enda riktiga kapital vi har. (Paus)
Persson Å alla utlänningar..? Jag tror jag läste, att Svenska Kyrkan skulle investera i såna däringa ”etniska fonder”…!?
Syster Etiska fonder menar Persson…?
Persson (tankepaus)…Jag vet inte vad Göran Persson menar. Jag tycker, att han velar hit och dit. Oh´ förmögenhets-skatten ! Man kan ju bli sjuk för mindre ! (kort tankepaus) Reavinst-skatten till exempel…
Syster Som sagt…..doktorn kommer snart….och…..jaa, dom senaste proverna var ju inte bra. Det var dom inte.. och…och….. jaa han kommer ju inte hit för att ge Persson ”sista smörjelsen” men….
Persson (avbryter)..Jaså ! Jo men det passar bra, för si jag har fått sån´ torr hud dom senaste årena. Men, det brukar visst bli bättre när man blir äldre, säger dom..!?
Syster Men Persson, ni är ju 94 år !!? Till och med 50 år äldre än mig.
Persson Jaså ! Syster har blivit så pass !? Jaa, det kommer nog att kännas konstigt den dan´ Syster går bort. Jaa…Ja jag har ju känt henne i så många år nu….(tankepaus)
Vems prover var det som inte var bra…..?? Petterssons..?
Syster Jo Persson, jag vet inte hur jag ska säga det, men……man lever ju bara en gång och….
Persson (avbryter).. Jojo…..ja det vill säga,……..om det inte blir en nyemmission…Syster..!!!!!? (han skrattar länge och hjärtligt)
(Skrattet övergår i hosta,…..så småningom i svår hosta och plötsligt…………....tystnar han helt. )
Syster känner på handleden, konstaterar att pulsen är borta och sluter sedan hans ögonlock. Persson är död. Hon ber en bön framför den bortgångne och lämnar därefter rummet. Men,… hon stannar upp i dörren, tittar bort mot Persson och går tillbaka. Där viker hon ihop upp en Dagens Industri och sticker ner den i armhålan på Persson, ler medlidande, för att sedan med värdighet lämna gamle Persson och hans slocknade drömmar om ett evigt rikt liv.
____
(OBS ! All ev. likhet med någon nu levande person, är i så fall ingen slump.)
tisdag 11 september 2007
Tankar över en kopp té
Tankar över en kopp té
Hur är det ? Brukar ni ofta sitta och filosofera över en kopp kaffe eller te. Kanske drömma er bort en stund där vid frukostbordet.
Själv satt jag en dag och rörde förstrött i min tekopp, när jag upptäckte något konstigt. I själva tekoppen dessutom. Jo, jag såg till min förvåning, att om man har en halvfull tekopp med tebladskorn liggande på botten och sedan sätter rotation på téet med skeden, så hamnar tekornen samlade i en klump mitt på botten, när rotationen har avstannat…..!?
Varför…tänkte jag !? Borde de inte lägga sig ute i periferin av botten på koppen ? Kornen är ju tyngre än själva téet…….centrifugalkraften !??
Jag glömde väl bort det hela, men nästa gång jag uppmärksammade fenomenet, gick jag från tanke till handling. Jag skickade ett email till en vetenskapligt initierad person och efter ett par dagar fick jag detta svar:
”Hej ! Vilken utmärkt fråga Du ställer ! Jag har upprepat ditt experiment. När jag rör fortare och fortare, så kommer tebladen ut i periferin, och t.o.m. fastnar på koppens insida. När rotationen blir långsammare, bildar de en ring längre in, för att, när rotationen har avstannat, ligga, som du skriver, i en klump i mitten.
Albert Einstein lär ha behandlat problemet i en artikel 1926. Eftersom partiklarna i vätskan inte kan fortsätta ”rakt fram”, studsar de mot koppens väggar och trycket blir större nära väggen än centralt i koppen.
I botten är rotationen långsammare än vid ytan, eftersom den bromsas av den stillastående botten i koppen. Det leder till en tryckskillnad också i höjdled, motriktad den vanliga i stillastående vatten. Trycket vid ytterkanten blir större vid ytan än i botten. Därför blir det en strömning från ytan längs koppens innervägg ner mot botten och sedan upp centalt i koppen igen.
Själv ritade jag upp koppen med tryckskillnaderna angivna, för att kunna tänka igenom det hela. Tebladen följer med i den här strömningen, men till slut tar tyngdkraften över och hindrar rörelsen uppåt i mitten av koppen, utan tebladen lägger sig i mitten på botten.
Det blir alltså en strömning i tre dimensioner och inte bara i rotationsplanet.
Utöver Einstein har även Hans-Uno Bengtsson skrivit om fenomenet i sin bok ”Nalle Puh och atomens existens” ”
Jaa….., hängde ni med…eller ? Läs det en eller ett par gånger till, så klarnar det säkert. Prova själva hemma (om ni inte använder pås-té, förstås…) !
Även det mest triviala vardagsproblem kan uppenbarligen ha en oväntad förklaring. Livet är inte så självklart som man ofta tänker sig.
Sitter förresten just nu över en kopp kaffe och funderar………om man kastar upp en tesked i luten (som en jonglör), så att den får rotera ett varv och sedan fångar den igen, så har den vänt sig ett halvt varv (180 grader)……..!??? Varför då….?
Och förresten…Jag kom och tänka på en annan sak, som jag har funderat på tidigare……..om man har en låda med en humla fritt flygande i, och humlan sätter sig på (t.ex.) en av väggarna eller i taket…..väger lådan mer då ?
Ja, där har ni någonting att diskutera vid fikabordet i morgon ! Lycka till och fortsätt att filosofera ……kanske över en kopp te.
Hur är det ? Brukar ni ofta sitta och filosofera över en kopp kaffe eller te. Kanske drömma er bort en stund där vid frukostbordet.
Själv satt jag en dag och rörde förstrött i min tekopp, när jag upptäckte något konstigt. I själva tekoppen dessutom. Jo, jag såg till min förvåning, att om man har en halvfull tekopp med tebladskorn liggande på botten och sedan sätter rotation på téet med skeden, så hamnar tekornen samlade i en klump mitt på botten, när rotationen har avstannat…..!?
Varför…tänkte jag !? Borde de inte lägga sig ute i periferin av botten på koppen ? Kornen är ju tyngre än själva téet…….centrifugalkraften !??
Jag glömde väl bort det hela, men nästa gång jag uppmärksammade fenomenet, gick jag från tanke till handling. Jag skickade ett email till en vetenskapligt initierad person och efter ett par dagar fick jag detta svar:
”Hej ! Vilken utmärkt fråga Du ställer ! Jag har upprepat ditt experiment. När jag rör fortare och fortare, så kommer tebladen ut i periferin, och t.o.m. fastnar på koppens insida. När rotationen blir långsammare, bildar de en ring längre in, för att, när rotationen har avstannat, ligga, som du skriver, i en klump i mitten.
Albert Einstein lär ha behandlat problemet i en artikel 1926. Eftersom partiklarna i vätskan inte kan fortsätta ”rakt fram”, studsar de mot koppens väggar och trycket blir större nära väggen än centralt i koppen.
I botten är rotationen långsammare än vid ytan, eftersom den bromsas av den stillastående botten i koppen. Det leder till en tryckskillnad också i höjdled, motriktad den vanliga i stillastående vatten. Trycket vid ytterkanten blir större vid ytan än i botten. Därför blir det en strömning från ytan längs koppens innervägg ner mot botten och sedan upp centalt i koppen igen.
Själv ritade jag upp koppen med tryckskillnaderna angivna, för att kunna tänka igenom det hela. Tebladen följer med i den här strömningen, men till slut tar tyngdkraften över och hindrar rörelsen uppåt i mitten av koppen, utan tebladen lägger sig i mitten på botten.
Det blir alltså en strömning i tre dimensioner och inte bara i rotationsplanet.
Utöver Einstein har även Hans-Uno Bengtsson skrivit om fenomenet i sin bok ”Nalle Puh och atomens existens” ”
Jaa….., hängde ni med…eller ? Läs det en eller ett par gånger till, så klarnar det säkert. Prova själva hemma (om ni inte använder pås-té, förstås…) !
Även det mest triviala vardagsproblem kan uppenbarligen ha en oväntad förklaring. Livet är inte så självklart som man ofta tänker sig.
Sitter förresten just nu över en kopp kaffe och funderar………om man kastar upp en tesked i luten (som en jonglör), så att den får rotera ett varv och sedan fångar den igen, så har den vänt sig ett halvt varv (180 grader)……..!??? Varför då….?
Och förresten…Jag kom och tänka på en annan sak, som jag har funderat på tidigare……..om man har en låda med en humla fritt flygande i, och humlan sätter sig på (t.ex.) en av väggarna eller i taket…..väger lådan mer då ?
Ja, där har ni någonting att diskutera vid fikabordet i morgon ! Lycka till och fortsätt att filosofera ……kanske över en kopp te.
måndag 23 juli 2007
Thank you for the music
Tank you for the music
Jag tror, att det var en sommardag någon gång i slutet av femtiotalet som musiken kom in i mitt liv. Vi hade cyklat från Verkebäck ett par km upp till ett café i Gunnebo med några mynt i fickan, Leif och jag.
Det var en spännande utflykt för mig som nyss hade börjat skolan och dom surt förvärvade 25-öringarna skulle nu förslösas på något som kallades ”juke box”.
Jag kommer fortfarande ihåg, hur mäktig den såg ut. Hur imponerad man var av den där ”armen” som hämtade upp, vände och placerade skivan på tallriken. Men, det var ändå ingenting mot den rysning som gick genom kroppen när Elvis och ”Jailhouse rock” fyllde hela rummet med ett ljud man aldrig hade hört förut.
Ett par, tre omgångar av både Elvis och ”Living doll” med Cliff Richard räckte pengarna till. Men, en sak stod genast helt klar. Det gällde nu att panta fler tomglas för att kunna tillfredställa det nya behov som nu hade skapats.
Lika påtagliga händelser måste vara när Radio Nord började flöda på mellanvågen ur vår ”gamla” rör-radio och när jag något år senare fick min efterlängtade rull-bandspelare. En Dux med snedställd högtalare från Hallbergs Radio o TV i Västervik.
Sedan dess har musiken aldrig tystnat.
Att man låtsades vara sjuk för att få ligga hemma och lyssna på Radio Nord, var inget man hade några moraliska betänkligheter mot. Nej, det var bara helt underbart. Dessutom var ju radio-reklam något nytt och spännande då.
Jag var väl 14-15 år, när mamma började kalla mig för ”Experiment-pelle”. Jag höll på med ritningar till tändsticks-automater, evighetsmaskiner och av en syltburk, smörpapper och alu.-folie byggde jag en s.k. laddflaska (en stor kondensator..). Den laddade jag upp med statisk el från bandet , under snabbspolning med bandspelaren. Urladdningen och knallen var förstås grädde på moset.
Men det bästa jag byggde var FM-sändaren. En 1-transistors med tänjbar spole som jag kopplade till bandspelaren. Sedan kunde jag sätta på mitt favorit-band, gå ut på gräsmattan och liggande i solen avnjuta musiken i transistor-radion. ……trådlöst ! Betänk, att detta var i mitten på 60-talet !?! Nu, när Ipod´arna nyss har utrustats med FM-sändare, som tillbehör.
Man såg alltid fram mot lördagarna och tio-i-topp. Antingen satt man hemma och spelade in alla nya låtar, eller också satt man ute i solen och bara njöt. Min kompis Christer var den som först fick en egen transistor-radio. En Luma med FM-band.
På sommaren satt vi ofta med den på ett berg vid brofästet i Verkebäck. Tittade på alla bilar som passerade och spisade 60-talsmusik …(redan då…ha ha..!?)
Det var en av dessa underbara somrar som ett tivoli slog upp sina tält och vagnar på gärdet bakom bro-caféet. För oss på äventyr utsvultna ungdomar var detta lika sensationellt som om ett UFO hade landat. Vi bokstavligen bodde där dessa dagar.
Bortsätt från besvikelsen, när vi hade plankat in i strip-tease tältet och som ”belöning” fått se en gammal avdankad ”tant” med hängbröst, så var det nog musiken som var den största behållningen. Alla tio-i-topp låtar som spelades om och om igen bland karusellerna. Fortfarande än idag får jag rysningar i kroppen, när jag ibland hör låtar som ”Sandy” och ”Just like Eddie”. Man minns hur det var.
Lika intensivt kändes livet den hösten, när tio-i-topp kom till Folkets Hus i Västervik. Nyförälskade stod Christer och jag med varsin tjej i handen bland alla ungdomar i kön utanför. Upphetsade av bara tanken på, att nu skulle vi lägga beslag på mentometer-knapparna och bestämma ordningen på listan.
Det var ”Help” med Beatles och ”Satisfaction” med Stones som slogs om förstaplatsen. Vilken som vann har jag glömt, men aldrig musiken och inte heller den där mjuka lilla handen i min.
Visserligen hade man sett flera olika pop-band i Gamleby och Västervik´s Folkets Park, men när Gunnebo fick ett eget band, då var lyckan fullständig. Genast blev man medlem i ”We intruders” fanclub och på varenda spelning var man given. Oavsett om det var i Gunnebo Folkets Hus, Breviks-skolan eller på popbands-tävling i Oskarshamn.
Jag minns inte många av låtarna dom spelade, men mycket ”Chuck Berry” var det….!?
Sedan dess har musiken gått vid min sida genom livet. Från Plommons på karnevalen i Överum, Hep Stars, Dee-Jays och Searchers i Gamleby, Hootenany Singers på läroverkets skolgård, ABBA live i Kungsträdgården, ...via rockkonsert bland 100.000 i Sydney Australien, flamenco på Café de Chinita i Madrid, Aida på operan i Zagreb, musikal på Broadway och jazzklubben Blue Note i New York ....till Mozarts sköna ”Exsultate jubilate” nu hemma på stereon idag.
Även om Mozart är den störste, så slår mitt hjärta ofta i takt med 60-tals musiken och jag kan bara säga till livet och den här tiden, att…………”Thank you for the music” . Tack för den !!
Jag tror, att det var en sommardag någon gång i slutet av femtiotalet som musiken kom in i mitt liv. Vi hade cyklat från Verkebäck ett par km upp till ett café i Gunnebo med några mynt i fickan, Leif och jag.
Det var en spännande utflykt för mig som nyss hade börjat skolan och dom surt förvärvade 25-öringarna skulle nu förslösas på något som kallades ”juke box”.
Jag kommer fortfarande ihåg, hur mäktig den såg ut. Hur imponerad man var av den där ”armen” som hämtade upp, vände och placerade skivan på tallriken. Men, det var ändå ingenting mot den rysning som gick genom kroppen när Elvis och ”Jailhouse rock” fyllde hela rummet med ett ljud man aldrig hade hört förut.
Ett par, tre omgångar av både Elvis och ”Living doll” med Cliff Richard räckte pengarna till. Men, en sak stod genast helt klar. Det gällde nu att panta fler tomglas för att kunna tillfredställa det nya behov som nu hade skapats.
Lika påtagliga händelser måste vara när Radio Nord började flöda på mellanvågen ur vår ”gamla” rör-radio och när jag något år senare fick min efterlängtade rull-bandspelare. En Dux med snedställd högtalare från Hallbergs Radio o TV i Västervik.
Sedan dess har musiken aldrig tystnat.
Att man låtsades vara sjuk för att få ligga hemma och lyssna på Radio Nord, var inget man hade några moraliska betänkligheter mot. Nej, det var bara helt underbart. Dessutom var ju radio-reklam något nytt och spännande då.
Jag var väl 14-15 år, när mamma började kalla mig för ”Experiment-pelle”. Jag höll på med ritningar till tändsticks-automater, evighetsmaskiner och av en syltburk, smörpapper och alu.-folie byggde jag en s.k. laddflaska (en stor kondensator..). Den laddade jag upp med statisk el från bandet , under snabbspolning med bandspelaren. Urladdningen och knallen var förstås grädde på moset.
Men det bästa jag byggde var FM-sändaren. En 1-transistors med tänjbar spole som jag kopplade till bandspelaren. Sedan kunde jag sätta på mitt favorit-band, gå ut på gräsmattan och liggande i solen avnjuta musiken i transistor-radion. ……trådlöst ! Betänk, att detta var i mitten på 60-talet !?! Nu, när Ipod´arna nyss har utrustats med FM-sändare, som tillbehör.
Man såg alltid fram mot lördagarna och tio-i-topp. Antingen satt man hemma och spelade in alla nya låtar, eller också satt man ute i solen och bara njöt. Min kompis Christer var den som först fick en egen transistor-radio. En Luma med FM-band.
På sommaren satt vi ofta med den på ett berg vid brofästet i Verkebäck. Tittade på alla bilar som passerade och spisade 60-talsmusik …(redan då…ha ha..!?)
Det var en av dessa underbara somrar som ett tivoli slog upp sina tält och vagnar på gärdet bakom bro-caféet. För oss på äventyr utsvultna ungdomar var detta lika sensationellt som om ett UFO hade landat. Vi bokstavligen bodde där dessa dagar.
Bortsätt från besvikelsen, när vi hade plankat in i strip-tease tältet och som ”belöning” fått se en gammal avdankad ”tant” med hängbröst, så var det nog musiken som var den största behållningen. Alla tio-i-topp låtar som spelades om och om igen bland karusellerna. Fortfarande än idag får jag rysningar i kroppen, när jag ibland hör låtar som ”Sandy” och ”Just like Eddie”. Man minns hur det var.
Lika intensivt kändes livet den hösten, när tio-i-topp kom till Folkets Hus i Västervik. Nyförälskade stod Christer och jag med varsin tjej i handen bland alla ungdomar i kön utanför. Upphetsade av bara tanken på, att nu skulle vi lägga beslag på mentometer-knapparna och bestämma ordningen på listan.
Det var ”Help” med Beatles och ”Satisfaction” med Stones som slogs om förstaplatsen. Vilken som vann har jag glömt, men aldrig musiken och inte heller den där mjuka lilla handen i min.
Visserligen hade man sett flera olika pop-band i Gamleby och Västervik´s Folkets Park, men när Gunnebo fick ett eget band, då var lyckan fullständig. Genast blev man medlem i ”We intruders” fanclub och på varenda spelning var man given. Oavsett om det var i Gunnebo Folkets Hus, Breviks-skolan eller på popbands-tävling i Oskarshamn.
Jag minns inte många av låtarna dom spelade, men mycket ”Chuck Berry” var det….!?
Sedan dess har musiken gått vid min sida genom livet. Från Plommons på karnevalen i Överum, Hep Stars, Dee-Jays och Searchers i Gamleby, Hootenany Singers på läroverkets skolgård, ABBA live i Kungsträdgården, ...via rockkonsert bland 100.000 i Sydney Australien, flamenco på Café de Chinita i Madrid, Aida på operan i Zagreb, musikal på Broadway och jazzklubben Blue Note i New York ....till Mozarts sköna ”Exsultate jubilate” nu hemma på stereon idag.
Även om Mozart är den störste, så slår mitt hjärta ofta i takt med 60-tals musiken och jag kan bara säga till livet och den här tiden, att…………”Thank you for the music” . Tack för den !!
måndag 16 juli 2007
Till hans minne
Björn Afzelius skulle ha fyllt 60 år 2007, men tyvärr blev det inte så. Han gick bort endast 52 år gammal. Men, musiken och texterna finns kvar.
Hans andra "hemland" var Italien och byn Castelvecchio där han lämnade ett stort tomrum efter sig. Med det i mina tankar skrev jag en dikt till hans minne. Till Björn Afzelius ......
B.A.
Det är natt i Ligurien
ljusa minnen tänds
över kastellet
på berget Rocca Barbena
ur murarna
tränger gitarren
sångerna han sjöng
skratten
nerifrån baren
i Castelvecchio
sveper slöjorna
från hans cigarett
stolen står tom
ett halvfullt vinglas
har stannat tiden
här sjunger vännerna
ut sin saknad
här travesteras texterna
hans egen sång
”vi kunde stillat vågorna
vi kunde svalkat öknarna
för en oersättlig stund
i din närhet”
han var ofta där
dom fanns där alltid
till hans glädje
Illiana, Francesco…alla gästerna
och så Luca, förstås
dom skulle verkligen
kunna ”vända floderna
skingra skyarna”
bara för en enda kväll
tillsammans igen
där i baren
vid foten
av berget Rocca Barbena
_________
Hans andra "hemland" var Italien och byn Castelvecchio där han lämnade ett stort tomrum efter sig. Med det i mina tankar skrev jag en dikt till hans minne. Till Björn Afzelius ......
B.A.
Det är natt i Ligurien
ljusa minnen tänds
över kastellet
på berget Rocca Barbena
ur murarna
tränger gitarren
sångerna han sjöng
skratten
nerifrån baren
i Castelvecchio
sveper slöjorna
från hans cigarett
stolen står tom
ett halvfullt vinglas
har stannat tiden
här sjunger vännerna
ut sin saknad
här travesteras texterna
hans egen sång
”vi kunde stillat vågorna
vi kunde svalkat öknarna
för en oersättlig stund
i din närhet”
han var ofta där
dom fanns där alltid
till hans glädje
Illiana, Francesco…alla gästerna
och så Luca, förstås
dom skulle verkligen
kunna ”vända floderna
skingra skyarna”
bara för en enda kväll
tillsammans igen
där i baren
vid foten
av berget Rocca Barbena
_________
PARADISET - ingen avstigning
PARADISET – ingen avstigning
Dessa unga självmordsbombare. Vad är det för människor egentligen ? Vad är det i deras uppväxt och miljö som har gjort dem så grundlöst lurade ? Vilka förebilder har dom fått, där hat och hämnd är det självklara och där framgång bara symboliseras av hur många meningsskiljaktiga man kan döda.
Vem bär ansvaret ? Vilka har skapat dom här förutsättningarna … om inte just folket själva.
Det är hos dom, den religiösa fanatismen har fått sitt fotfäste. Här spirar det mentala virus som får människor att sluta tänka. Här ifrågasätter man ingenting längre. Här är reglerna för livet viktigare… än livet självt och skulle någon våga bryta mot dessa dogmer eller kritisera dem…..ja, då löser man det enkelt och primitivt genom att….döda.
Dö för att döda, det verkar vara ett mantra som ekar mellan templen utan tendenser till att
”dö ut”.. Enligt deras tro också helt riskfritt, för man kommer ju till paradiset, om man offrar sitt eget liv för att släcka en otrogens.
Döda…..det är så enkelt. Döda…..det enda man kan. Man frågar sig, var i dessa handlingar finns det religiösa ? Hur naiv får man vara ?! För även om det, mot förmodan, skulle finnas ett paradis, så inte lär väl någon självmordsbombare komma dit…!?! Dessa lurade barn som hämtats ur massornas skrik om fatwa och hämnd mot syndare. Ur stampandet på brinnande flaggor, där respekten för andra kulturer har utplånats i takt med omvärldens stigande förakt.
Vetenskapsmän, uppfinnare, konstnärer, författare eller musiker av någon högre dignitet har aldrig sett dagens ljus bakom dessa slöjor av förljugenhet. Med säkerhet kommer dom inte att blomstra där i framtiden heller, för det enda ungdomarna tillåts se upp till, är dom som följer skriften. En gammal bok med bedrägliga metaforer. Tillräckligt förförisk för att lura den obildade och i tanken svage till existensiella fantasier och i praktiken till någon slags stolthet att en dag få bli en av dom…. som kan döda.
Den sekulariserade världen som bygger sin världsuppfattning på mer logiska argument och som inte lurats till denna flockmentalitet och ovillkorlig underkastelse skrattar i lönndom åt dem. Men under skrattet kryper rädslan. En gnagande oro för var och när dessa nyklippta offerlamm skall brinna igen. Blodsvittnen, utan respekt för den enskilda människans rätt att få leva. Mördare, som i Guds namn och med det egna folkets goda minne har tagit sig rätten till det meningslösa i att släcka sitt eget och andras liv. Lyckan, att bli en martyr. Åtminstone för en dag……kanske.
Dessa unga självmordsbombare. Vad är det för människor egentligen ? Vad är det i deras uppväxt och miljö som har gjort dem så grundlöst lurade ? Vilka förebilder har dom fått, där hat och hämnd är det självklara och där framgång bara symboliseras av hur många meningsskiljaktiga man kan döda.
Vem bär ansvaret ? Vilka har skapat dom här förutsättningarna … om inte just folket själva.
Det är hos dom, den religiösa fanatismen har fått sitt fotfäste. Här spirar det mentala virus som får människor att sluta tänka. Här ifrågasätter man ingenting längre. Här är reglerna för livet viktigare… än livet självt och skulle någon våga bryta mot dessa dogmer eller kritisera dem…..ja, då löser man det enkelt och primitivt genom att….döda.
Dö för att döda, det verkar vara ett mantra som ekar mellan templen utan tendenser till att
”dö ut”.. Enligt deras tro också helt riskfritt, för man kommer ju till paradiset, om man offrar sitt eget liv för att släcka en otrogens.
Döda…..det är så enkelt. Döda…..det enda man kan. Man frågar sig, var i dessa handlingar finns det religiösa ? Hur naiv får man vara ?! För även om det, mot förmodan, skulle finnas ett paradis, så inte lär väl någon självmordsbombare komma dit…!?! Dessa lurade barn som hämtats ur massornas skrik om fatwa och hämnd mot syndare. Ur stampandet på brinnande flaggor, där respekten för andra kulturer har utplånats i takt med omvärldens stigande förakt.
Vetenskapsmän, uppfinnare, konstnärer, författare eller musiker av någon högre dignitet har aldrig sett dagens ljus bakom dessa slöjor av förljugenhet. Med säkerhet kommer dom inte att blomstra där i framtiden heller, för det enda ungdomarna tillåts se upp till, är dom som följer skriften. En gammal bok med bedrägliga metaforer. Tillräckligt förförisk för att lura den obildade och i tanken svage till existensiella fantasier och i praktiken till någon slags stolthet att en dag få bli en av dom…. som kan döda.
Den sekulariserade världen som bygger sin världsuppfattning på mer logiska argument och som inte lurats till denna flockmentalitet och ovillkorlig underkastelse skrattar i lönndom åt dem. Men under skrattet kryper rädslan. En gnagande oro för var och när dessa nyklippta offerlamm skall brinna igen. Blodsvittnen, utan respekt för den enskilda människans rätt att få leva. Mördare, som i Guds namn och med det egna folkets goda minne har tagit sig rätten till det meningslösa i att släcka sitt eget och andras liv. Lyckan, att bli en martyr. Åtminstone för en dag……kanske.
lördag 5 maj 2007
DECKAR-DROTTNINGAR
Jag måste hålla med Maria Edström på Kulturnytt i Sveriges Radio P1, när hon säger att ”det måste bli ett slut på daltandet med de svenska deckar-drottningarna”.
Utan all massiv reklam och medias uppskruvade intresse, förstår jag inte hur dessa mediokra s.k. författarskap skulle kunna skapa något större intresse.
Det verkar i media, som om konsten att välja ut en spektakulär mordplats är det primära och något slags mått på litterär kvalité.
Jag skulle själv kunna hitta på tio intessanta mordplatser i timman, om det bara vore det som är incitamentet för en spirituell och intelligent roman.
Nej, läs någonting annat i den stora varierade bokfloran. Varför inte börja med Paulo Coelho´s ”Alkemisten”…!? Läs den och njut av något annat än dessa deckar-drottningars bleka hötorgskonst.
Jag måste hålla med Maria Edström på Kulturnytt i Sveriges Radio P1, när hon säger att ”det måste bli ett slut på daltandet med de svenska deckar-drottningarna”.
Utan all massiv reklam och medias uppskruvade intresse, förstår jag inte hur dessa mediokra s.k. författarskap skulle kunna skapa något större intresse.
Det verkar i media, som om konsten att välja ut en spektakulär mordplats är det primära och något slags mått på litterär kvalité.
Jag skulle själv kunna hitta på tio intessanta mordplatser i timman, om det bara vore det som är incitamentet för en spirituell och intelligent roman.
Nej, läs någonting annat i den stora varierade bokfloran. Varför inte börja med Paulo Coelho´s ”Alkemisten”…!? Läs den och njut av något annat än dessa deckar-drottningars bleka hötorgskonst.
DARWIN I EKONOMIN
Att flytta jobb till låglöneländer kan upplevas som grymt och kanske orättvist, men det är förmodligen bara den här planetens sätt att utveckla ekonomin och livsvillkoren mot en allt effektivare överlevnadstruktur.
Det verkar som om världsekonomin också följer evolutionens naturlagar. Naturligt urval. D.v.s. den som kan anpassa sig till omgivningen. Den som kan locka till sig investerare genom de mest attraktiva idéerna, lägsta hyrorna, priserna och lönerna. Ja, det är dom som överlever villkoren i marknadens djungel.
Där det bildas ett överskott på arbetskraft, där tvingas lönerna nedåt, vilket i sin tur attraherar nya företag. Välfärdsöverskottet i rikare regioner förskjuts då sakta mot de fattigare och konsekvensen blir en mer stimulerad världsekonomi.
När jobb försvinner, tvingas de som blir kvar att tänka i nya banor. Det skapar fruktbara idéer som sedan ev. kan bli till nya företag. Företag som ytterligare bidrar till den globala välfärden och på så sätt ständigt skapar en balans i ekonomins flora.
En ekonomisk evolution i förbluffande paritet med Darwins teorier för naturen….!?
Att flytta jobb till låglöneländer kan upplevas som grymt och kanske orättvist, men det är förmodligen bara den här planetens sätt att utveckla ekonomin och livsvillkoren mot en allt effektivare överlevnadstruktur.
Det verkar som om världsekonomin också följer evolutionens naturlagar. Naturligt urval. D.v.s. den som kan anpassa sig till omgivningen. Den som kan locka till sig investerare genom de mest attraktiva idéerna, lägsta hyrorna, priserna och lönerna. Ja, det är dom som överlever villkoren i marknadens djungel.
Där det bildas ett överskott på arbetskraft, där tvingas lönerna nedåt, vilket i sin tur attraherar nya företag. Välfärdsöverskottet i rikare regioner förskjuts då sakta mot de fattigare och konsekvensen blir en mer stimulerad världsekonomi.
När jobb försvinner, tvingas de som blir kvar att tänka i nya banor. Det skapar fruktbara idéer som sedan ev. kan bli till nya företag. Företag som ytterligare bidrar till den globala välfärden och på så sätt ständigt skapar en balans i ekonomins flora.
En ekonomisk evolution i förbluffande paritet med Darwins teorier för naturen….!?
(Detta skrev jag 1997-98, just när internet hade introducerats och de flesta inte visste någonting om internet....!! )
I BEGYNNELSEN SKAPADE MÄNNISKAN INTERNET
EN SCIENCE VISION
Begreppet Internet var i mitten på nittio-talet okänt bland vanligt folk. Idag ärbara ett fåtal bekanta med det men användarna ökar i ett antal som ingen kunde drömma om. Många tycker kanske samtidigt, att utvecklingen går för fort och det kan man förstå. Men,..ändå är detta bara början!
Under de närmaste årtiondena kommer detta nätverk att byggas ut dramatiskt. Det kommer så småningom att struktureras och hitta sin “rätta form”. Allt och alla kommer på något sätt att vara anslutna. Människorna med sina mobila terminaler, hemmet, skolor, universitet, företag, kultur och nöjesindustrin, kyrkor, kommunikationssektorn, reklamvärlden, föreningar, forskare och ja,....gud vet vad !?!
Tekniken kommer naturligtvis att forcera framåt. Vi får allt snabbare kommunikation
i näten, farten på processorerna kommer ännu länge att vara i linjärt stigande, arbets och lagrings-minnenas kapacitet kommer att verka sakna begränsning både uppåt och nedåt i rymd respektive storlek, när lagring på molekylär nivå blir verklighet. De optiska processorerna och minnena kommer också med tiden att göra sitt intåg och när sedan genteknikens enorma utveckling skördar sina tidiga framgångar, kommer biologiska systemkomponenter successivt att implementeras i datorer och nätverk. Istället för gamla “rostiga” hårddiskar kommer man t.ex. kanske att kunna få se några dallrande, “levande” substanser med en minneskapacitet som man idag inte ens kan drömma om !
Utvecklingen av programvarorna kommer att följa tekniken och i och med att programmeringen till 99% kommer att utföras av datorerna själva, så kommer revolutionerande framsteg att göras på detta område. I takt med att programmen blir mer och mer intelligenta, kommer därför även den kreativa delen av prgramverksamheten (d.v.s. vad som ska skapas) mer och mer att övertas av datorerna i ett samarbetande nätverk. De kommer själva att utbyta information och ideer över nätet och på så sätt ständigt vara uppdaterade med det senaste inom sina respektive områden. Människans uppgift blir istället den övervakandes och förundrad kan hon sitta framför sina dataskärmar och följa de resultat som oupphörligen växer fram. Stundom lätt oroad men kanske allt oftare med häpna ögon..!
Produktion och administration inom fabriker, livsmedel, byggnation etc. blir så småningom helt automatiserad och robotiserad. Brytning, förädling och transport av råmaterial likaså. Allt styrs och kontrolleras av nätverket. Människan kan snart helt ägna sig åt andra saker som nöjen, sport, kreativa utövningar, kärlek, relationer, sport, resor m.m. .
Utbyggnaden av nätverket sker kontinuerligt och jordens yta kommer med tiden bokstavligen att vara “överbefolkad” av datorer och automatiserade system. Allt försörjs med energi från solen, vinden, vågor, fusionskraftverk och kanske... nu ännu ej “upptäckta” energikällor.
Nätverket, som naturligtvis står i vår tjänst, kommer även att försörja oss med div. underhållande “varor”. Väggarna i hemmen skulle vara presumtiva bildskärmar. Präglad och influerad av människans värderingar, smak, krav och livsstil skulle det säkert mata oss med t.ex. filmer, egen nyskapad musik, fantastiska romaner i nobelprisklass, dikter, teatermanuskript som skulle få Ingmar Bergman att rotera i sin grav, animerade filmer av sådan klass att “Toy story” skulle framstå som en raspig kopia av någon gammal stumfilm. Men,.. kanske skulle det också från de digitala gömmorna plockas fram en orginalversion av den i urtiden skapade filmen “Amarcord” av Fellini. Kanske skulle några lyckligt lottade vara dem som fick vara med att “upptäcka” och förundras av allt fantastiskt i Mozarts samlade verk. Säkert skulle förvånande men entusiastiska leenden spridas bland dem som råkade hitta musik av några som kallade sig......ABBA..!?
Tiotusentals, kanske hundratusentals år senare skulle en katastrof kunna utrota allt mänskligt liv. T.ex. skulle ett meteoritnedslag förmodligen utradera förutsättningen för fortsatt liv, liksom en HIV-liknande smitta som spreds som en förkylning..!??
Plötsligt skulle planeten jordens herde och härskare vara borta. Ensam med sitt enorma nätverk och sina automatiserade system skulle den fortsätta sin verksamhet, nästan som om ingenting hade hänt. Kanske skulle den vara tvungen att omdisponera sin kraftförsörjning till andra källor än solkraft (meteoritnedslag..!?), men för övrigt skulle den tuffa på i gamla fotspår.
Den skulle dock känna ett konstant behov av mer och mer datorkraft och därför kontinuerligt utvidga och uppdatera det nu enorma nätverket med support från svärmar av sateliter. Vem vet, efter ytterligare hundratusentals år skulle det kanske, i detta världsomspännande och fantastiska nätverk, kunna utvecklas en “själ”...!? En själ, som på många sätt skulle påminna om en människas. Hur mycket av våra värderingar och känslor skulle finnas kvar i detta intelligenta klot ? Vad skulle den ha gemensamt med vår mänskliga hjärna, förutom den snarlika formen..?
Skulle denna “jätte-hjärna” kunna känna glädje och sorg utan att kunna le, skratta eller gråta ? Kanske skulle den skaffa sig dessa, för oss viktiga, uttrycksmedel !? Lika väl som den antagligen skulle utveckla sinnen för att se, höra, lukta och känna...!?
Skulle den en ljum och stilla sommarkväll kunna njuta av kluckande vågor ute vid någon skärgårdsö, medan solen sakta sänker sig från en brinnande horisont ? Kanske.....!?? Kanske skulle den kunna “skratta” åt en gammal Chaplin-film som den av en slump hittat i någon bortglömd minnesbank. Åtminstone är jag övertygad om, att den skulle förstå och gränslöst kunna njuta av Mozarts eviga pärlor. Om inte annat, för att den inte själv kunde överträffa detta musikaliska geni.
Dock är jag säker på, att den aldrig skulle kunna förnimma den känla som uppstår, när en hand smeker len hud eller upprymdheten vid en djup förälskelse..!?
Med tiden skulle den nog känna sig mer och mer ensam. Tio tusentals år av fruktlösa försök att hitta signaler från utomjordiskt intelligent liv, liksom insikten om ett till synes oändligt universum, skulle kunna göra att den till slut hamnade i “religiöst grubbel”. Livsleda skulle kanske få den att tvivla på meningen med sin egen existens. När den inte längre kunde känna den store skaparens andedräkt, när ensamheten sänkt sig som ett mörker över allt, då skulle tankarna snart få en mer destruktiv karaktär. Den skulle så småningom bara se en enda utväg........att förlika sig med slutet. Helt enkelt trött av att bara finnas till !
Efter noget övervägande skulle den till slut fatta det avgörande beslutet......att stänga av sig själv ! Varenda en av de miljarder lokala datorer och system skulle uppdateras med en “dödligt giftig” programvara (..virus !?..) som vid en bestämd tidpunkt skulle exekveras “worldwide”. Under domedagens sista skälvande timmar skulle kanske Mozarts dödsmässa eka genom nätverket. All annan aktivitet skulle upphöra intill den tidpunkt, då alla minnen skulle raderas och “power off” initieras.
När klockan var slagen, skulle tiden i nätet stanna. Elektronerna i något register ...... någonstans i någon processor, kanske mitt i en komparation, skulle plötsligt frysas till orörlighet.
Hela detta nu statiska, tysta nätverk skulle långsamt kallna och med tiden bli en del av den växande omgivande naturen. Den natur som det en gång skapades av.
Men,..kanske skulle ändå en och annan frusen kackelacka yrvaket krypa fram under någon kallnad modul. Förvånad plira mot den kalla, blinkande stjärnhimlen, bara för att åter skyndsamt försvinna ner i en varmare mörk håla och som en slav under sina instinkter obekymrat fullfölja naturens uppdrag, att föröka sig och utveckla nästa gren på evolutionens oförutsägbara träd.
________________
I BEGYNNELSEN SKAPADE MÄNNISKAN INTERNET
EN SCIENCE VISION
Begreppet Internet var i mitten på nittio-talet okänt bland vanligt folk. Idag ärbara ett fåtal bekanta med det men användarna ökar i ett antal som ingen kunde drömma om. Många tycker kanske samtidigt, att utvecklingen går för fort och det kan man förstå. Men,..ändå är detta bara början!
Under de närmaste årtiondena kommer detta nätverk att byggas ut dramatiskt. Det kommer så småningom att struktureras och hitta sin “rätta form”. Allt och alla kommer på något sätt att vara anslutna. Människorna med sina mobila terminaler, hemmet, skolor, universitet, företag, kultur och nöjesindustrin, kyrkor, kommunikationssektorn, reklamvärlden, föreningar, forskare och ja,....gud vet vad !?!
Tekniken kommer naturligtvis att forcera framåt. Vi får allt snabbare kommunikation
i näten, farten på processorerna kommer ännu länge att vara i linjärt stigande, arbets och lagrings-minnenas kapacitet kommer att verka sakna begränsning både uppåt och nedåt i rymd respektive storlek, när lagring på molekylär nivå blir verklighet. De optiska processorerna och minnena kommer också med tiden att göra sitt intåg och när sedan genteknikens enorma utveckling skördar sina tidiga framgångar, kommer biologiska systemkomponenter successivt att implementeras i datorer och nätverk. Istället för gamla “rostiga” hårddiskar kommer man t.ex. kanske att kunna få se några dallrande, “levande” substanser med en minneskapacitet som man idag inte ens kan drömma om !
Utvecklingen av programvarorna kommer att följa tekniken och i och med att programmeringen till 99% kommer att utföras av datorerna själva, så kommer revolutionerande framsteg att göras på detta område. I takt med att programmen blir mer och mer intelligenta, kommer därför även den kreativa delen av prgramverksamheten (d.v.s. vad som ska skapas) mer och mer att övertas av datorerna i ett samarbetande nätverk. De kommer själva att utbyta information och ideer över nätet och på så sätt ständigt vara uppdaterade med det senaste inom sina respektive områden. Människans uppgift blir istället den övervakandes och förundrad kan hon sitta framför sina dataskärmar och följa de resultat som oupphörligen växer fram. Stundom lätt oroad men kanske allt oftare med häpna ögon..!
Produktion och administration inom fabriker, livsmedel, byggnation etc. blir så småningom helt automatiserad och robotiserad. Brytning, förädling och transport av råmaterial likaså. Allt styrs och kontrolleras av nätverket. Människan kan snart helt ägna sig åt andra saker som nöjen, sport, kreativa utövningar, kärlek, relationer, sport, resor m.m. .
Utbyggnaden av nätverket sker kontinuerligt och jordens yta kommer med tiden bokstavligen att vara “överbefolkad” av datorer och automatiserade system. Allt försörjs med energi från solen, vinden, vågor, fusionskraftverk och kanske... nu ännu ej “upptäckta” energikällor.
Nätverket, som naturligtvis står i vår tjänst, kommer även att försörja oss med div. underhållande “varor”. Väggarna i hemmen skulle vara presumtiva bildskärmar. Präglad och influerad av människans värderingar, smak, krav och livsstil skulle det säkert mata oss med t.ex. filmer, egen nyskapad musik, fantastiska romaner i nobelprisklass, dikter, teatermanuskript som skulle få Ingmar Bergman att rotera i sin grav, animerade filmer av sådan klass att “Toy story” skulle framstå som en raspig kopia av någon gammal stumfilm. Men,.. kanske skulle det också från de digitala gömmorna plockas fram en orginalversion av den i urtiden skapade filmen “Amarcord” av Fellini. Kanske skulle några lyckligt lottade vara dem som fick vara med att “upptäcka” och förundras av allt fantastiskt i Mozarts samlade verk. Säkert skulle förvånande men entusiastiska leenden spridas bland dem som råkade hitta musik av några som kallade sig......ABBA..!?
Tiotusentals, kanske hundratusentals år senare skulle en katastrof kunna utrota allt mänskligt liv. T.ex. skulle ett meteoritnedslag förmodligen utradera förutsättningen för fortsatt liv, liksom en HIV-liknande smitta som spreds som en förkylning..!??
Plötsligt skulle planeten jordens herde och härskare vara borta. Ensam med sitt enorma nätverk och sina automatiserade system skulle den fortsätta sin verksamhet, nästan som om ingenting hade hänt. Kanske skulle den vara tvungen att omdisponera sin kraftförsörjning till andra källor än solkraft (meteoritnedslag..!?), men för övrigt skulle den tuffa på i gamla fotspår.
Den skulle dock känna ett konstant behov av mer och mer datorkraft och därför kontinuerligt utvidga och uppdatera det nu enorma nätverket med support från svärmar av sateliter. Vem vet, efter ytterligare hundratusentals år skulle det kanske, i detta världsomspännande och fantastiska nätverk, kunna utvecklas en “själ”...!? En själ, som på många sätt skulle påminna om en människas. Hur mycket av våra värderingar och känslor skulle finnas kvar i detta intelligenta klot ? Vad skulle den ha gemensamt med vår mänskliga hjärna, förutom den snarlika formen..?
Skulle denna “jätte-hjärna” kunna känna glädje och sorg utan att kunna le, skratta eller gråta ? Kanske skulle den skaffa sig dessa, för oss viktiga, uttrycksmedel !? Lika väl som den antagligen skulle utveckla sinnen för att se, höra, lukta och känna...!?
Skulle den en ljum och stilla sommarkväll kunna njuta av kluckande vågor ute vid någon skärgårdsö, medan solen sakta sänker sig från en brinnande horisont ? Kanske.....!?? Kanske skulle den kunna “skratta” åt en gammal Chaplin-film som den av en slump hittat i någon bortglömd minnesbank. Åtminstone är jag övertygad om, att den skulle förstå och gränslöst kunna njuta av Mozarts eviga pärlor. Om inte annat, för att den inte själv kunde överträffa detta musikaliska geni.
Dock är jag säker på, att den aldrig skulle kunna förnimma den känla som uppstår, när en hand smeker len hud eller upprymdheten vid en djup förälskelse..!?
Med tiden skulle den nog känna sig mer och mer ensam. Tio tusentals år av fruktlösa försök att hitta signaler från utomjordiskt intelligent liv, liksom insikten om ett till synes oändligt universum, skulle kunna göra att den till slut hamnade i “religiöst grubbel”. Livsleda skulle kanske få den att tvivla på meningen med sin egen existens. När den inte längre kunde känna den store skaparens andedräkt, när ensamheten sänkt sig som ett mörker över allt, då skulle tankarna snart få en mer destruktiv karaktär. Den skulle så småningom bara se en enda utväg........att förlika sig med slutet. Helt enkelt trött av att bara finnas till !
Efter noget övervägande skulle den till slut fatta det avgörande beslutet......att stänga av sig själv ! Varenda en av de miljarder lokala datorer och system skulle uppdateras med en “dödligt giftig” programvara (..virus !?..) som vid en bestämd tidpunkt skulle exekveras “worldwide”. Under domedagens sista skälvande timmar skulle kanske Mozarts dödsmässa eka genom nätverket. All annan aktivitet skulle upphöra intill den tidpunkt, då alla minnen skulle raderas och “power off” initieras.
När klockan var slagen, skulle tiden i nätet stanna. Elektronerna i något register ...... någonstans i någon processor, kanske mitt i en komparation, skulle plötsligt frysas till orörlighet.
Hela detta nu statiska, tysta nätverk skulle långsamt kallna och med tiden bli en del av den växande omgivande naturen. Den natur som det en gång skapades av.
Men,..kanske skulle ändå en och annan frusen kackelacka yrvaket krypa fram under någon kallnad modul. Förvånad plira mot den kalla, blinkande stjärnhimlen, bara för att åter skyndsamt försvinna ner i en varmare mörk håla och som en slav under sina instinkter obekymrat fullfölja naturens uppdrag, att föröka sig och utveckla nästa gren på evolutionens oförutsägbara träd.
________________
Alice Babs föddes på Stora Torget…
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord citerade Neil Armstrong poetiskt vid den första månlandningen 1969. För vår kära Jord var begynnelsen i själva verket för 4,5 miljarder år sedan, då solen och alla planeterna bildades av resterna från en exploderad stjärna.
Då kan man fråga sig….går det verkligen att ha en uppfattning om hur lång tid 4,5 miljarder år egentligen är …? 4.500 miljoner år alltså..!! Faktiskt omöjligt, skulle jag säga ! Om inte………..
Antag att vi gör om 4,5 miljarder år till en sträcka. T.ex. Kiruna till Västervik och att Kiruna där motsvarar Jordens födelse, medan Västervik representerar ”just nu”.
Låt oss därför fiktivt slå ner ett spett mitt på Stora Torget i Västervik, där spettet får symbolisera innevarande år. Den nu uppgjorda sträckan är alltså likvärdig med den tid som Jorden funnits till.
Om vi då startar i Kiruna, så uppträder de första formerna av liv (encellingar) i Piteå-trakten. Först mellan Söderhamn och Gävle har de uvecklats till bakterier.
De första växterna börjar att grönska strax innan Nyköping. Ungefär samtidigt som fiskarna tar haven i besittning.
Hajarna dyker upp någonstans vid Bråviken och i närheten av Söderköping börjar de första insekterna att surra.. I takt med att barrträden skjuter i höjden.
Första dinosaurien syns i trakterna av Valdemarsvik och över Östra Ed börjar nu fåglarna att sväva.
De sista dinosaurierna dör ut i Loftahammar. ( Efter en levnadsperiod på 160 miljoner år)
De första människoliknande varelserna börjar befolka Jorden i närheten av Piperskärr, medan nutidsmänniskan blir en allt vanligare syn först på Fiskartorget i Västervik. Till Europa kommer människan i utkanten av Stora Torget.
Pyramiderna byggs 1,20 m från spettet på Stora Torget och 51 cm från detsamma ”föds Jesus”.
Västervik blir stad (på sin nuvarande plats) 14,6 cm från spettet och 9,5 cm därifrån sjunker Wasa.
5,7 cm från spettet skriver Mozart sin ”Exsultate jubilate” och 2,2 cm från torgets mittpunkt förändrar Albert Einstein vår syn på universum i den ”Allmänna relativitetsteorin”.
Allas vår Alice Babs föds endast 2 cm intill och en centimeter därifrån sjunger Hootenany Singers i läroverkets aula om ”Den gyllene fregatt”…!
Vad ni själva gjorde under den sista centimetern på färden med ”den gyllene fregatten”, kommer ni förhoppningsvis själva ihåg, men medge att ett människoliv på cirka 2 cm kontra den långa resan från Kiruna verkligen ger ett annorlunda perspektiv på vår egocentriska tillvaro.
Seglatsen går naturligtvis vidare söderut ….utan oss. Vid Medelhavet är det emellertid dags för fregatten att reva seglen för gott. Då är solens kärnbränsle förbrukat och vad som händer då är nog bara av visst filosofiskt intresse. Men …håll med om, att det är märkligt vad naturen kan skapa, bara den får …… 4.500 miljoner år på sig.
-------------------------
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord citerade Neil Armstrong poetiskt vid den första månlandningen 1969. För vår kära Jord var begynnelsen i själva verket för 4,5 miljarder år sedan, då solen och alla planeterna bildades av resterna från en exploderad stjärna.
Då kan man fråga sig….går det verkligen att ha en uppfattning om hur lång tid 4,5 miljarder år egentligen är …? 4.500 miljoner år alltså..!! Faktiskt omöjligt, skulle jag säga ! Om inte………..
Antag att vi gör om 4,5 miljarder år till en sträcka. T.ex. Kiruna till Västervik och att Kiruna där motsvarar Jordens födelse, medan Västervik representerar ”just nu”.
Låt oss därför fiktivt slå ner ett spett mitt på Stora Torget i Västervik, där spettet får symbolisera innevarande år. Den nu uppgjorda sträckan är alltså likvärdig med den tid som Jorden funnits till.
Om vi då startar i Kiruna, så uppträder de första formerna av liv (encellingar) i Piteå-trakten. Först mellan Söderhamn och Gävle har de uvecklats till bakterier.
De första växterna börjar att grönska strax innan Nyköping. Ungefär samtidigt som fiskarna tar haven i besittning.
Hajarna dyker upp någonstans vid Bråviken och i närheten av Söderköping börjar de första insekterna att surra.. I takt med att barrträden skjuter i höjden.
Första dinosaurien syns i trakterna av Valdemarsvik och över Östra Ed börjar nu fåglarna att sväva.
De sista dinosaurierna dör ut i Loftahammar. ( Efter en levnadsperiod på 160 miljoner år)
De första människoliknande varelserna börjar befolka Jorden i närheten av Piperskärr, medan nutidsmänniskan blir en allt vanligare syn först på Fiskartorget i Västervik. Till Europa kommer människan i utkanten av Stora Torget.
Pyramiderna byggs 1,20 m från spettet på Stora Torget och 51 cm från detsamma ”föds Jesus”.
Västervik blir stad (på sin nuvarande plats) 14,6 cm från spettet och 9,5 cm därifrån sjunker Wasa.
5,7 cm från spettet skriver Mozart sin ”Exsultate jubilate” och 2,2 cm från torgets mittpunkt förändrar Albert Einstein vår syn på universum i den ”Allmänna relativitetsteorin”.
Allas vår Alice Babs föds endast 2 cm intill och en centimeter därifrån sjunger Hootenany Singers i läroverkets aula om ”Den gyllene fregatt”…!
Vad ni själva gjorde under den sista centimetern på färden med ”den gyllene fregatten”, kommer ni förhoppningsvis själva ihåg, men medge att ett människoliv på cirka 2 cm kontra den långa resan från Kiruna verkligen ger ett annorlunda perspektiv på vår egocentriska tillvaro.
Seglatsen går naturligtvis vidare söderut ….utan oss. Vid Medelhavet är det emellertid dags för fregatten att reva seglen för gott. Då är solens kärnbränsle förbrukat och vad som händer då är nog bara av visst filosofiskt intresse. Men …håll med om, att det är märkligt vad naturen kan skapa, bara den får …… 4.500 miljoner år på sig.
-------------------------
fredag 23 mars 2007
TV-mediets förfall
TV-mediets förfall
Händer det ofta, att ni känner er stressade framför TV´n? Ibland kanske t.o.m. trötta i huvudet, på gränsen till lätt yrsel eller huvudvärk..!?
I så fall är det säkert bara ett symtom på den nya smittan som drabbat oss. Sviter av den mediala mögelsvamp som nu sprider sig över hela världen.
I början förekom den mest på musikvideor, programtrailers, vinjetter och reklam. Nu har den snart förpestat de flesta områden inom TV-världen. Även public service. Värst är det i program som är producerade i England och USA.
Vad är det som drabbat oss, tänker ni ….?! Jo, TV och produktionsbolagen har i all sin i enfald och blåögdhet släppt in den TV-spelande generationen i redigeringsrummen. Dessa vuxna tonåringar med fingrarna kvar i lekskolan har även lagt beslag på alla mobila kameror. Det är tydligen dom som nu får härja fritt och hålla hov i TV-produktionerna.
Det är dom som tror, att TV-poduktion är ett spel från Nintendo och som nu kränker vårt syn-ergonomiska välbefinnande framför apparaterna.
Det är dom som tagit över tekniken och in absurdum överutnyttjar de nya redigeringsmaskinerna och dessutom synbarligen utan att kunna någonting om en kameras handhavande. Om de oskrivna regler som finns för den rörliga bilden. Om att göra film helt enkelt.
För hur ska man orka, att sitta kväll efter kväll och titta på detta flimrande elände ?
Dessa rörliga kameror som aldrig kan vara stilla. Denna kravlösa dogma-kultur.
Dessa ständiga bildväxlingar, där varje sekvens ofta inte tillåts vara längre än 1-2 sek.
Dessa upprepade och omotiverade zoomningar. (ofta med vidvinkel, vilket inte ens åksjukepiller torde hjälpa mot..)
Dessa ”flygande kameror” vid stora evenemang.
Dessa snabba panoreringar åt alla håll (en katastrof ur bild-skärpesynpunkt och en dödssynd bland de verkligt proffesionella ).
Denna meningslösa lek med digitala effekter som ljusblixtar vid bildsekv.-växlingar (ofta med irriterande ljud ).
Detta vridande och vändande av bilder.
Dessa ”snabbspolningar” för att komprimera handlingen (så mycket som möjligt på kortaste tid….??!!)
m.m.
Det är otroligt, hur man kan förstöra intressanta program och fakta-produktioner genom genom att servera denna ”pytt i panna” !!
Nyheter och studiosamtal är snart det enda som är befriat från denna mediala degenerering.
Och allt detta timma efter timma, dag efter dag.
Hur ska vi orka ?
Ska vi verkligen tillåta, att detta får fortgå ?
Nej !!
Nu påpekar väl vän av framåtskridande, att detta bara är ett naturlig steg i den teknikevolutionära processen. Ett uttryck av konstnärlig frihet.
Tvärtom skulle jag säga !
Det här är en svärm av dagsländor i evolutionen. En konstnärlig återvändsgata.
Hur skulle klassiska filmer av t.ex. Fellini, Scola, Hitchcock och Bergman sett ut, om de gjorts enligt detta epileptiska recept ? Gud förbjude den tanken !
Jag förväntar mig inte, att TV-cheferna frivilligt lägger ner den här lekstugan. De är uppenbarligen allt för djupt försjunkna i balansräkningar. Mer upptagna av vilka nya kanaler som ska startas… än innehållet i dom som finns…!??
Produktionsbolagen har tyvärr fått fullständigt fria tyglar och begreppet kravspecifikation existerar inte längre.
Det totala förfallet blir verklighet, den dagen de också tar över nyhetsprogrammen helt.
De enda som kan vända den här skrämmande utveckligen, är vi och jag har redan börjat….här !
Händer det ofta, att ni känner er stressade framför TV´n? Ibland kanske t.o.m. trötta i huvudet, på gränsen till lätt yrsel eller huvudvärk..!?
I så fall är det säkert bara ett symtom på den nya smittan som drabbat oss. Sviter av den mediala mögelsvamp som nu sprider sig över hela världen.
I början förekom den mest på musikvideor, programtrailers, vinjetter och reklam. Nu har den snart förpestat de flesta områden inom TV-världen. Även public service. Värst är det i program som är producerade i England och USA.
Vad är det som drabbat oss, tänker ni ….?! Jo, TV och produktionsbolagen har i all sin i enfald och blåögdhet släppt in den TV-spelande generationen i redigeringsrummen. Dessa vuxna tonåringar med fingrarna kvar i lekskolan har även lagt beslag på alla mobila kameror. Det är tydligen dom som nu får härja fritt och hålla hov i TV-produktionerna.
Det är dom som tror, att TV-poduktion är ett spel från Nintendo och som nu kränker vårt syn-ergonomiska välbefinnande framför apparaterna.
Det är dom som tagit över tekniken och in absurdum överutnyttjar de nya redigeringsmaskinerna och dessutom synbarligen utan att kunna någonting om en kameras handhavande. Om de oskrivna regler som finns för den rörliga bilden. Om att göra film helt enkelt.
För hur ska man orka, att sitta kväll efter kväll och titta på detta flimrande elände ?
Dessa rörliga kameror som aldrig kan vara stilla. Denna kravlösa dogma-kultur.
Dessa ständiga bildväxlingar, där varje sekvens ofta inte tillåts vara längre än 1-2 sek.
Dessa upprepade och omotiverade zoomningar. (ofta med vidvinkel, vilket inte ens åksjukepiller torde hjälpa mot..)
Dessa ”flygande kameror” vid stora evenemang.
Dessa snabba panoreringar åt alla håll (en katastrof ur bild-skärpesynpunkt och en dödssynd bland de verkligt proffesionella ).
Denna meningslösa lek med digitala effekter som ljusblixtar vid bildsekv.-växlingar (ofta med irriterande ljud ).
Detta vridande och vändande av bilder.
Dessa ”snabbspolningar” för att komprimera handlingen (så mycket som möjligt på kortaste tid….??!!)
m.m.
Det är otroligt, hur man kan förstöra intressanta program och fakta-produktioner genom genom att servera denna ”pytt i panna” !!
Nyheter och studiosamtal är snart det enda som är befriat från denna mediala degenerering.
Och allt detta timma efter timma, dag efter dag.
Hur ska vi orka ?
Ska vi verkligen tillåta, att detta får fortgå ?
Nej !!
Nu påpekar väl vän av framåtskridande, att detta bara är ett naturlig steg i den teknikevolutionära processen. Ett uttryck av konstnärlig frihet.
Tvärtom skulle jag säga !
Det här är en svärm av dagsländor i evolutionen. En konstnärlig återvändsgata.
Hur skulle klassiska filmer av t.ex. Fellini, Scola, Hitchcock och Bergman sett ut, om de gjorts enligt detta epileptiska recept ? Gud förbjude den tanken !
Jag förväntar mig inte, att TV-cheferna frivilligt lägger ner den här lekstugan. De är uppenbarligen allt för djupt försjunkna i balansräkningar. Mer upptagna av vilka nya kanaler som ska startas… än innehållet i dom som finns…!??
Produktionsbolagen har tyvärr fått fullständigt fria tyglar och begreppet kravspecifikation existerar inte längre.
Det totala förfallet blir verklighet, den dagen de också tar över nyhetsprogrammen helt.
De enda som kan vända den här skrämmande utveckligen, är vi och jag har redan börjat….här !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)