Välkommen ombord på denna interstellära flight med destination ”okänd”. Vi kommer inte att landa och det finns ingen möjlighet att kliva av, men ett obegränsat antal middagar kommer att serveras, åtminstone för den priviligierade delen av passagerarna. För själen finns både en öppen taxfree-butik och en bioduk, där amerikanska b-filmer kommer att visas nonstop. Livet ombord kommer ofta att kännas som just en sådan. En film utan manus.
Ni kommer säkert att fråga er ibland…. vad är meningen med allt ? Finns det någon mening eller är det bara ett till synes okänsligt utslag av det naturliga urvalet i den universella evolutionen.
Ett tillstånd, där vi godtyckligt utlämnats åt krafterna i ett slumpmässigt kaos, där naturlagarna har skrivit vårt synopsis. Där vi, skådespelarna, snart inser att föreställningen bara bevittnas av oss själva och att epilogen…. är precis så förutsägbar som domedagsprofeterna redan förutsagt.
Många ombord är övertygade, att det finns en pilot. En kapten vid spakarna. Frågan som då genast inställer sig. Har denna allsmäktige tjänsteman uppstått genom någon slags utomuniversell evolution? Ett ingets plötsliga förverkligande till ett allomvetande något. Eller som de andliga förspråkarna skulle säga. Jaa, men….”Det är allt för komplicerat för människan att förstå”.
Antagligen, men…..alla de själsvaga trygghetsdiarna ser inte apan i spegeln. Inte heller kackelackorna bakom. De är förblindade av det vackra. Dödligt rädda…. för att dö. Att aldrig mer finnas till…….. Det måste finnas någonting annat…!?
Möjligt, men i så fall är denna ”skapande kraft” präglad av en oförsvarlig cynism. Åtminstone från den begränsade människans horisont. Tämligen besatt av en egenmäktig lust att plåga oss. Mitt i det möjligas paradis….i det himmelskt sköna. Mot den bakgrunden, ska vi tydligen så raffinerat som möjligt….förgöras.
Ta bara en lång promenad i mittgången och titta in i alla våra sjukhus på den här flygande farkosten. Se och begrunda allt meningslöst lidande som tynger våra medresenärer här. All smärta, förtvivlan och existensiell ångest som ligger som en kvav dimma i kabinen. All sjukdom och sorgliga människoöden som i tysthet utspelar sig bakom farkostens glättiga fasad.
Gå längst bak till de fattigaste resenärerna och känn dofterna av förnedrande misär. Beundra, trots allt, de obekymrat lekande hiv-positiva och svältande barnen, vars léenden tyvärr bara gömmer den förgörande verklighetens destruktiva kniv.
Men alla, som för tillfället halvligger i 1:a-klassens skinn-fåtöljer framför bioduken med en iskall grogg och oxfilérester mellan tänderna orkar naturligtvis inte bry sig. Inte heller de andra lyckligt lottade som istället flyr verkligheten med orden …”Förunderliga äro hans vägar”.
Till dem kan jag endast säga: ”Passa er….väldigt noga !! Verkligheten flåsar er i nacken. Snart är det er tur, hur förunderligt… det än kan låta. Ni kommer kanske inte undan…nästa gång.
Kanske kan ni kan trösta er med, vad som står i den gamla boken…nämligen att………… ”ske hans vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden” .
Håll i så fall till godo med det… eller.. förlika er med er egen utsatthet i tillfälligheternas värld. Förena er med tvivlarnas skara eller titta ut genom kabinfönstret och försök trösta er med, det som jag själv har uttryckt i de här raderna………
Vi tittar bort
mot stjärnornas rand
mot bakgrundsmoln
av svalnade vågors brus
öppnar
det förseglade telegrammet
bulletinen
från begynnelsens dar
glimten
av det första ljuset
vi tittar ut
från ett klot av klorofyll
från frostkupans barm
så tyngdlös lätt
i det svarta intet
vi
kanske dom enda
i det ängsligt mörka
som förstår
här instängda
i det meningslösa
______