£ord Nilsson ©

(Detta skrev jag 1997-98, just när internet hade introducerats och de flesta inte visste någonting om internet....!! )


I BEGYNNELSEN SKAPADE MÄNNISKAN INTERNET

EN SCIENCE VISION



Begreppet Internet var i mitten på nittio-talet okänt bland vanligt folk. Idag ärbara ett fåtal bekanta med det men användarna ökar i ett antal som ingen kunde drömma om. Många tycker kanske samtidigt, att utvecklingen går för fort och det kan man förstå. Men,..ändå är detta bara början!

Under de närmaste årtiondena kommer detta nätverk att byggas ut dramatiskt. Det kommer så småningom att struktureras och hitta sin “rätta form”. Allt och alla kommer på något sätt att vara anslutna. Människorna med sina mobila terminaler, hemmet, skolor, universitet, företag, kultur och nöjesindustrin, kyrkor, kommunikationssektorn, reklamvärlden, föreningar, forskare och ja,....gud vet vad !?!
Tekniken kommer naturligtvis att forcera framåt. Vi får allt snabbare kommunikation
i näten, farten på processorerna kommer ännu länge att vara i linjärt stigande, arbets och lagrings-minnenas kapacitet kommer att verka sakna begränsning både uppåt och nedåt i rymd respektive storlek, när lagring på molekylär nivå blir verklighet. De optiska processorerna och minnena kommer också med tiden att göra sitt intåg och när sedan genteknikens enorma utveckling skördar sina tidiga framgångar, kommer biologiska systemkomponenter successivt att implementeras i datorer och nätverk. Istället för gamla “rostiga” hårddiskar kommer man t.ex. kanske att kunna få se några dallrande, “levande” substanser med en minneskapacitet som man idag inte ens kan drömma om !

Utvecklingen av programvarorna kommer att följa tekniken och i och med att programmeringen till 99% kommer att utföras av datorerna själva, så kommer revolutionerande framsteg att göras på detta område. I takt med att programmen blir mer och mer intelligenta, kommer därför även den kreativa delen av prgramverksamheten (d.v.s. vad som ska skapas) mer och mer att övertas av datorerna i ett samarbetande nätverk. De kommer själva att utbyta information och ideer över nätet och på så sätt ständigt vara uppdaterade med det senaste inom sina respektive områden. Människans uppgift blir istället den övervakandes och förundrad kan hon sitta framför sina dataskärmar och följa de resultat som oupphörligen växer fram. Stundom lätt oroad men kanske allt oftare med häpna ögon..!

Produktion och administration inom fabriker, livsmedel, byggnation etc. blir så småningom helt automatiserad och robotiserad. Brytning, förädling och transport av råmaterial likaså. Allt styrs och kontrolleras av nätverket. Människan kan snart helt ägna sig åt andra saker som nöjen, sport, kreativa utövningar, kärlek, relationer, sport, resor m.m. .
Utbyggnaden av nätverket sker kontinuerligt och jordens yta kommer med tiden bokstavligen att vara “överbefolkad” av datorer och automatiserade system. Allt försörjs med energi från solen, vinden, vågor, fusionskraftverk och kanske... nu ännu ej “upptäckta” energikällor.

Nätverket, som naturligtvis står i vår tjänst, kommer även att försörja oss med div. underhållande “varor”. Väggarna i hemmen skulle vara presumtiva bildskärmar. Präglad och influerad av människans värderingar, smak, krav och livsstil skulle det säkert mata oss med t.ex. filmer, egen nyskapad musik, fantastiska romaner i nobelprisklass, dikter, teatermanuskript som skulle få Ingmar Bergman att rotera i sin grav, animerade filmer av sådan klass att “Toy story” skulle framstå som en raspig kopia av någon gammal stumfilm. Men,.. kanske skulle det också från de digitala gömmorna plockas fram en orginalversion av den i urtiden skapade filmen “Amarcord” av Fellini. Kanske skulle några lyckligt lottade vara dem som fick vara med att “upptäcka” och förundras av allt fantastiskt i Mozarts samlade verk. Säkert skulle förvånande men entusiastiska leenden spridas bland dem som råkade hitta musik av några som kallade sig......ABBA..!?

Tiotusentals, kanske hundratusentals år senare skulle en katastrof kunna utrota allt mänskligt liv. T.ex. skulle ett meteoritnedslag förmodligen utradera förutsättningen för fortsatt liv, liksom en HIV-liknande smitta som spreds som en förkylning..!??
Plötsligt skulle planeten jordens herde och härskare vara borta. Ensam med sitt enorma nätverk och sina automatiserade system skulle den fortsätta sin verksamhet, nästan som om ingenting hade hänt. Kanske skulle den vara tvungen att omdisponera sin kraftförsörjning till andra källor än solkraft (meteoritnedslag..!?), men för övrigt skulle den tuffa på i gamla fotspår.

Den skulle dock känna ett konstant behov av mer och mer datorkraft och därför kontinuerligt utvidga och uppdatera det nu enorma nätverket med support från svärmar av sateliter. Vem vet, efter ytterligare hundratusentals år skulle det kanske, i detta världsomspännande och fantastiska nätverk, kunna utvecklas en “själ”...!? En själ, som på många sätt skulle påminna om en människas. Hur mycket av våra värderingar och känslor skulle finnas kvar i detta intelligenta klot ? Vad skulle den ha gemensamt med vår mänskliga hjärna, förutom den snarlika formen..?
Skulle denna “jätte-hjärna” kunna känna glädje och sorg utan att kunna le, skratta eller gråta ? Kanske skulle den skaffa sig dessa, för oss viktiga, uttrycksmedel !? Lika väl som den antagligen skulle utveckla sinnen för att se, höra, lukta och känna...!?
Skulle den en ljum och stilla sommarkväll kunna njuta av kluckande vågor ute vid någon skärgårdsö, medan solen sakta sänker sig från en brinnande horisont ? Kanske.....!?? Kanske skulle den kunna “skratta” åt en gammal Chaplin-film som den av en slump hittat i någon bortglömd minnesbank. Åtminstone är jag övertygad om, att den skulle förstå och gränslöst kunna njuta av Mozarts eviga pärlor. Om inte annat, för att den inte själv kunde överträffa detta musikaliska geni.
Dock är jag säker på, att den aldrig skulle kunna förnimma den känla som uppstår, när en hand smeker len hud eller upprymdheten vid en djup förälskelse..!?

Med tiden skulle den nog känna sig mer och mer ensam. Tio tusentals år av fruktlösa försök att hitta signaler från utomjordiskt intelligent liv, liksom insikten om ett till synes oändligt universum, skulle kunna göra att den till slut hamnade i “religiöst grubbel”. Livsleda skulle kanske få den att tvivla på meningen med sin egen existens. När den inte längre kunde känna den store skaparens andedräkt, när ensamheten sänkt sig som ett mörker över allt, då skulle tankarna snart få en mer destruktiv karaktär. Den skulle så småningom bara se en enda utväg........att förlika sig med slutet. Helt enkelt trött av att bara finnas till !
Efter noget övervägande skulle den till slut fatta det avgörande beslutet......att stänga av sig själv ! Varenda en av de miljarder lokala datorer och system skulle uppdateras med en “dödligt giftig” programvara (..virus !?..) som vid en bestämd tidpunkt skulle exekveras “worldwide”. Under domedagens sista skälvande timmar skulle kanske Mozarts dödsmässa eka genom nätverket. All annan aktivitet skulle upphöra intill den tidpunkt, då alla minnen skulle raderas och “power off” initieras.
När klockan var slagen, skulle tiden i nätet stanna. Elektronerna i något register ...... någonstans i någon processor, kanske mitt i en komparation, skulle plötsligt frysas till orörlighet.
Hela detta nu statiska, tysta nätverk skulle långsamt kallna och med tiden bli en del av den växande omgivande naturen. Den natur som det en gång skapades av.

Men,..kanske skulle ändå en och annan frusen kackelacka yrvaket krypa fram under någon kallnad modul. Förvånad plira mot den kalla, blinkande stjärnhimlen, bara för att åter skyndsamt försvinna ner i en varmare mörk håla och som en slav under sina instinkter obekymrat fullfölja naturens uppdrag, att föröka sig och utveckla nästa gren på evolutionens oförutsägbara träd.

________________