PARADISET – ingen avstigning
Dessa unga självmordsbombare. Vad är det för människor egentligen ? Vad är det i deras uppväxt och miljö som har gjort dem så grundlöst lurade ? Vilka förebilder har dom fått, där hat och hämnd är det självklara och där framgång bara symboliseras av hur många meningsskiljaktiga man kan döda.
Vem bär ansvaret ? Vilka har skapat dom här förutsättningarna … om inte just folket själva.
Det är hos dom, den religiösa fanatismen har fått sitt fotfäste. Här spirar det mentala virus som får människor att sluta tänka. Här ifrågasätter man ingenting längre. Här är reglerna för livet viktigare… än livet självt och skulle någon våga bryta mot dessa dogmer eller kritisera dem…..ja, då löser man det enkelt och primitivt genom att….döda.
Dö för att döda, det verkar vara ett mantra som ekar mellan templen utan tendenser till att
”dö ut”.. Enligt deras tro också helt riskfritt, för man kommer ju till paradiset, om man offrar sitt eget liv för att släcka en otrogens.
Döda…..det är så enkelt. Döda…..det enda man kan. Man frågar sig, var i dessa handlingar finns det religiösa ? Hur naiv får man vara ?! För även om det, mot förmodan, skulle finnas ett paradis, så inte lär väl någon självmordsbombare komma dit…!?! Dessa lurade barn som hämtats ur massornas skrik om fatwa och hämnd mot syndare. Ur stampandet på brinnande flaggor, där respekten för andra kulturer har utplånats i takt med omvärldens stigande förakt.
Vetenskapsmän, uppfinnare, konstnärer, författare eller musiker av någon högre dignitet har aldrig sett dagens ljus bakom dessa slöjor av förljugenhet. Med säkerhet kommer dom inte att blomstra där i framtiden heller, för det enda ungdomarna tillåts se upp till, är dom som följer skriften. En gammal bok med bedrägliga metaforer. Tillräckligt förförisk för att lura den obildade och i tanken svage till existensiella fantasier och i praktiken till någon slags stolthet att en dag få bli en av dom…. som kan döda.
Den sekulariserade världen som bygger sin världsuppfattning på mer logiska argument och som inte lurats till denna flockmentalitet och ovillkorlig underkastelse skrattar i lönndom åt dem. Men under skrattet kryper rädslan. En gnagande oro för var och när dessa nyklippta offerlamm skall brinna igen. Blodsvittnen, utan respekt för den enskilda människans rätt att få leva. Mördare, som i Guds namn och med det egna folkets goda minne har tagit sig rätten till det meningslösa i att släcka sitt eget och andras liv. Lyckan, att bli en martyr. Åtminstone för en dag……kanske.
