fredag 18 september 2015
tisdag 15 september 2015
Sverige... Sverige
Märkligt vad tyst det nu har blivit, om den av media och politiker tidigare så frekvent debatterade“barnfattigdomen i Sverige”. Kan det möjligtvis bero på, att de i dessa flyktingkatastrofernas dagar helt oväntat har fått ett mer balanserat perspektiv på skillnaden mellan välfärd och andra länders betydligt mer krassa verklighet.
Men... i media överskuggas ju ändå allt detta av ännu en... opinionsundersökning...!?? Denna nu ständigt återkommande pseudohändelse. Man bara skakar på huvudet åt detta meningslösa trams och frågar sig, vad är det som är så förb..... viktigt med opinionsundersökningar.... flera år innan ett val dessutom...?!! Mer än att media villigt raffinerar skräpet till ännu fler toppade icke-nyheter om politik och.... politiker. Som precis alla andra dagar året runt.
Men... i media överskuggas ju ändå allt detta av ännu en... opinionsundersökning...!?? Denna nu ständigt återkommande pseudohändelse. Man bara skakar på huvudet åt detta meningslösa trams och frågar sig, vad är det som är så förb..... viktigt med opinionsundersökningar.... flera år innan ett val dessutom...?!! Mer än att media villigt raffinerar skräpet till ännu fler toppade icke-nyheter om politik och.... politiker. Som precis alla andra dagar året runt.
Egentligen är det bara för att Kristofferson, Knutsson, Gissén och alla de andra inrikespolitiska nördarna ska ha något att göra. Varje kväll framför tv’n måste vi därför tvångsmatas med all den här skiten. Ett ostämt självspelande piano på gränsen till det outhärdliga. Blir man trött... eller...
tisdag 8 september 2015
Mål...mål..mål...!??
Var eviga kväll måste man stå ut med all denna fotbolls-hysteri i Sporten. Fotboll...fotboll..fotboll.. !? (och snart blir det hockey också !) Som om det inte finns några andra sporter än dessa två här på planeten. Och Zlatan... !?? Varje dag ska han avhandlas och granskas. Har ni ingen självkritik på SVT och TV4 ?? Är alla på sporten fotbolls och hockeynördar ? Vi... svenska folket... kanske inte är det. Ni har bl.a. knappt nämnt US Open i tennis som nu pågår. Och... har ni nämnt det, så är det väl max 15-30 sekunder, medan fotboll (i alla varianter) öppnar ni oftast med... i 15 minuter !?! Och... Volvo Ocean Race visste man inte ens att det pågick...förrän det var slut...!?? Blir man trött eller byter man kanal..?
Gör ett program som heter "500 mål på två timmar" och sänd det på SVT och/eller TV4 vid lämplig tidpunkt. Så kan alla fotbollsnördar sitta där framför apparaten och slicka sig om munnen ett par timmar. Oohh... vilket mål !! Oohh... ett till..... Så kan ni samtidigt minska på alla evinnerliga mål som tvångsmässigt måste visas i varje sportsändning. Och tabeller...!? Visa dem på nätet istället... för guds skull.
måndag 7 september 2015
fredag 4 september 2015
Ericsson mobiltelefoner gick i graven.... Nokias likaså. Vem är nästa offer..?
Ericsson var företaget som först utvecklade mobiltelefonin i världen och därmed också själva telefonerna. Men...första misstaget var, att man inte matchade Nokias antennlösa design-telefoner. Även om Ericssons teknik ev. var bäst, så var det här designen som blev utslagsgivande. Tyvärr ! Nu är Apple stora, men inget växer som sagt till himlen. Det fick även stora Nokia erfara. Så lär det ev. gå för Apple också.
Titta bara på de nya kinesiska telefonerna..Doogee, Xiaomi, Meizu, Mlais, Elephone, Oneplus, Ulefone, m.fl. (som inte säljs i Sverige). De ligger redan före Iphone o´Co ! Med bl.a octacore-processorer, topp-displayer, bra kameror och innovativa funktioner. Snygga är de också !! Men folk är så rädda, att inte göra som alla andra. Har kompisar och vänner köpt t.ex. en Iphone,... ja, då måste man följa John och göra likadant.
onsdag 2 september 2015
Lyssna till första delen ur 1:a kap. ur min bok !
Lyssna gärna på ett "ljudboks"-klipp som jag gjort. Det är från allra första början av 1:a kap. i min roman "Ensam i Kleptomania". Rösten är inte autentisk, utan en kvinnlig samplad talsyntes. Uttal och tajming inte 100% men förvånansvärt bra ändå. (11:30 min)
lördag 29 augusti 2015
söndag 23 augusti 2015
Don't try this at home !
This is the Nagasaki nuclear bomb "Fatman". It contains of a core of plutonium/beryllium/uranium in the center of the bomb. The orange coverage round the core is trad. expolsive material, which concentrates the explosive force against the core. Where then a critical mass state will occur and the nuclear chain reaction ejects. The bomb explodes !
torsdag 20 augusti 2015
Sju sorters kakor
Hörde på P1 idag att de pratade om boken “Sju sorters kakor” och tiden då kakfatet var någonting heligt och närmast religiöst i de svenska hemmen. Minns själv då man mer eller mindre frivilligt gästade en del av alla dessa kafferep. De var nästan som i paritet med dagens Facebook. Där allt kunde stötas och blötas. Blandat med lite nytt trevligt skvaller och allmänt tyckande, samtidigt som tanternas virknålarna levde ett eget liv för sig.
Kakfaten fullkomligt dignade av bullar, sockerkakor och just 7 sorters kakor... minst. Och... tog man inte av alla bakverken, så blev det ett herrans liv. Man skulle inte krusa, utan låtsas att mjöl, socker och smör i alla dess geometriska former var det bästa man visste. Sedan... vid tre-tåren(!?) när de finska pinnarna fortfarande var på väg ner genom det allt trängre svalget..... ja, då kom jordgubbstårtan in på ett silverfat... !?! Då gällde det att hålla god min och stämma in i kören.... “har du gjort en tårta också..... och jordgubbar som är så gott... ?” Ja, normalt vore det kanske det..!?. Men knappast... när kräkreflexerna bara är en ynka tårtbit bort.
Skulle man dessutom våga vägra en tårtbit (vilket jag ofta gjorde), så fick man höra, att “du som är så smal behöver väl inte tänka på vikten”. Nej, kanske det, men... vissa andra..., sa man förstås inte... men förmodligen tänkte. Nåja, något eller ett par år senare efter många av dessa bullemiska sammankomster, så minns jag, att en tant plötsligt såg mig vänligt i ögonen och sa.... “Jag tycker nästan, att du har blivit lite tjock-och-fet !?!” Det var alltså ingen personligt kränkande kommentar som man kanske skulle kunna tro. Utan bara ett utryck för att man hade blivit lite rund om kinderna. Kanske “gått på sig” något kilo och med andra ord såg välmående ut. Alltså i samma division som tanterna.... varit trettio år tidigare....!?!
Jag har ofta tänkt på, vad som skulle hända, om man använde det där uttrycket “tjock-och-fet” idag. Ponera att man möter en parant kvinnlig gammal bekant på stan´ med orden... “Jag tycker nästan, att du har blivit lite tjock-och-fet... har du inte det ?”. Oj..oj..oj...!?! Undrar bara hur länge efteråt den örfilen skulle svida....?!
torsdag 13 augusti 2015
Sommarfriden i P1 är slut...
Det var så skönt, att äntligen få slippa höra alla dessa inrikespolitiska kommentatorer (och andra politiknördar) under sommaren i radio och tv. Men... nu är det slut. Nu skulle här 3 personer kommentera Reinfeldts Sommarprogram. Till vilken nytta då ? Tror ni verkligen, att vi är intresserade, vad ni eller någon annan tycker. Och T. Ramberg.... vad trött man blir, så fort man hör hans nörd-bla-bla-bla som förut.... nu igen. Och... resten av året.... varje dag... förmodligen. Puuhhh....!?? Kan ni på P1 inte lämna det där inrikespolitiska ständiga tjafset varenda eviga dag ?
söndag 9 augusti 2015
Efter 11 kapitel.....
Jag är ledsen Håkan Nesser. Försökte "läsa"(ljudbok) din bok "Levande och döda i Winsford"... men orkade bara 11 kapitel. Av sidantalet 425 frestas man att tro, att det är en litterär skyskrapa. Men... den kåken verkar bara bli en våning hög. Istället växer den betänkligt på bredden. Rum efter rum läggs till och beskrivs noggrant och målande, men.... jag bara undrar, var finns trapporna och hissen uppåt..?. När kommer överraskningarna och den svindlande utsikten på vägen dit ? Jag vet inte och inte har jag tid att ta reda på det heller.... tyvärr. För Håkan Nesser var(!?) en av mina favoritförfattare. Vem minns inte... Barins triangel, Ormblomman, Från doktor Klimkes horisont och Kim Novak... förstås...!? Läs dem istället. Gör verkligen det !!!
Men... världen befolkas ju även av andra bra böcker. Här är några av mina favoriter.... T.ex. Ninas resa av Lena Einhorn, Parfymen av Patrick Suskind, Alkemisten av Paulo Cuelho och Brott och straff(missvisande titel !) av Fjodor Dostojevskij. Läs och avnjut dem. Kanske under skuggan av ett träd eller i en skön fåtölj medan sommarnätterna sakta blir allt längre.... natt för natt.
Men... världen befolkas ju även av andra bra böcker. Här är några av mina favoriter.... T.ex. Ninas resa av Lena Einhorn, Parfymen av Patrick Suskind, Alkemisten av Paulo Cuelho och Brott och straff(missvisande titel !) av Fjodor Dostojevskij. Läs och avnjut dem. Kanske under skuggan av ett träd eller i en skön fåtölj medan sommarnätterna sakta blir allt längre.... natt för natt.
lördag 8 augusti 2015
lördag 1 augusti 2015
torsdag 30 juli 2015
Zara Larsson - klockan klingar falskt
Det känns märkligt och beklämmande, när nu så många feminister okritiskt står upp och applåderar Zara Larssons sommar-program. Även om det hon läste upp ur manuset säkert stämmer i sak, så glömde ändå hennes mamma, promotor och spökskrivare att nedteckna de stora feminist-frågorna. Nämligen kvinnors orättvist lägre löner och den sneda balansen mellan vilka som har makten i samhället.
Men... 17-åringens skenbart brådmogna och inlärda utspel som här äntligen efter ett långt och händelserikt liv fick sin uttryck hade inte heller det syftet. Utan var mest ett spel för det s.k. galleriet och bankkontot. För nu för tiden om man är artist, så är det uppenbarligen också en del av marknadsföringen att försöka framstå som s.a.s. “politiskt korrekt” (som t.ex. Adam Tensta nyligen). D.v.s. att i massmedia kanalisera sin teatrala kaxighet till ett ämne, där man hos publiken då kan upplevas som en medkännande och behjärtansvärd människa. Då kan man nämligen väcka sympati och sälja ännu fler skivor och reklamkontrakt.
Det mest skrämmande är ändå, att massmedia ständigt går på det här och dessutom hjälper till att sprida hyckleriet. Zara säger ju själv, att hon vill bli “den störste och rikaste i världen”. Säkert utan att själv inse, att hon därmed nått en nivå, där bristen på självkritik övergår i ren dumhet. Redan i hennes intervju med TV4 så fick jag dålig smak i munnen. För hela hennes framtoning klingade falskt och andades omogen egoism. Tyvärr så verkar hon också ha fått “fel föräldrar”..!? Annars borde de för länge sedan tagit ner henne på Jorden. Istället får man uppfattningen, att de själva är den del av marknadsföringen.
Själv är jag faktiskt mer imponerad av mitt fadderbarn uppe på Bolivias kalla högplatå, än vad jag är av fenomenet... Zara Larsson. Trots att Desideria varken vill bli den störste eller rikaste i världen. Utan mest bara duktig och framgångsrik i skolan. Där hon i motsats till många andra nu fått privilegiet att gå.
Men... 17-åringens skenbart brådmogna och inlärda utspel som här äntligen efter ett långt och händelserikt liv fick sin uttryck hade inte heller det syftet. Utan var mest ett spel för det s.k. galleriet och bankkontot. För nu för tiden om man är artist, så är det uppenbarligen också en del av marknadsföringen att försöka framstå som s.a.s. “politiskt korrekt” (som t.ex. Adam Tensta nyligen). D.v.s. att i massmedia kanalisera sin teatrala kaxighet till ett ämne, där man hos publiken då kan upplevas som en medkännande och behjärtansvärd människa. Då kan man nämligen väcka sympati och sälja ännu fler skivor och reklamkontrakt.
Det mest skrämmande är ändå, att massmedia ständigt går på det här och dessutom hjälper till att sprida hyckleriet. Zara säger ju själv, att hon vill bli “den störste och rikaste i världen”. Säkert utan att själv inse, att hon därmed nått en nivå, där bristen på självkritik övergår i ren dumhet. Redan i hennes intervju med TV4 så fick jag dålig smak i munnen. För hela hennes framtoning klingade falskt och andades omogen egoism. Tyvärr så verkar hon också ha fått “fel föräldrar”..!? Annars borde de för länge sedan tagit ner henne på Jorden. Istället får man uppfattningen, att de själva är den del av marknadsföringen.
Själv är jag faktiskt mer imponerad av mitt fadderbarn uppe på Bolivias kalla högplatå, än vad jag är av fenomenet... Zara Larsson. Trots att Desideria varken vill bli den störste eller rikaste i världen. Utan mest bara duktig och framgångsrik i skolan. Där hon i motsats till många andra nu fått privilegiet att gå.
söndag 26 juli 2015
tisdag 21 juli 2015
lördag 18 juli 2015
onsdag 15 juli 2015
tisdag 14 juli 2015
New Horizons och ankomsten till Pluto
Lite intressant fakta om dagens "Pluto-event" med New Horizons passage. Den tid som signalen från Pluto till Jorden tar (på grund av avståndet), är 4,5 tim. (från Månen till Jorden = 1 sek.). Signalstyrkan från farkostens 2-meters antenn som fångas upp av 70 m paraboler på Jorden är bara... 1 miljondel av en triljondels watt. Och.... p.g.a. det låga "sign-to-noice ratio" (bruset) så kan farkosten bara skicka 1.000 bitar/sekund. D.v.s. överföringstiden för en(!) bild blir ca. 4 timmar (att jämföra med internet bredband med 25-100 miljoner bitar/sek.).
M.a.o. den första bilden får vi nog först se imorgon... !? Sedan... precisionen för att "träffa" Pluto med en farkost kan jämföras med att.... slå ett hole-in-one(!) golfslag från t.ex. New York över hela USA till en green i Los Angeles. Människor kan !!
fredag 10 juli 2015
Interview with Björn Ulveaus, former member of the group ABBA
One of Västerviks most famous ambassadors is the former ABBA-member Björn Ulvaeus. We meet him for an interview and talked about his growing up in Västervik, his new project Slottsholmen and the ongoing Visfestivalen. Enjoy!
Posted by Västervik on den 10 juli 2015
onsdag 8 juli 2015
Summer in the city Västervik (Sweden)
Börjar dra ihop sig, 11 dagar kvar till Löga Beach Party 2015!Kolla filmen, känn viben, dags att börja tagga igång! Vi ses den 18 juli!
Posted by Löga Beach Party on den 7 juli 2015
fredag 3 juli 2015
söndag 28 juni 2015
torsdag 25 juni 2015
tisdag 23 juni 2015
söndag 21 juni 2015
Har ni långkalsonger i slimfit...?
Det är med förundran och irritation man ofta går genom stadens alla konfektionslador och chica klädaffärer utan att knappt hitta ett enda par chinos,etc. som inte är i s.k. .... slimfit. Detta nu så välsignade ord. Förr användes det här adekvata begreppet mest för skjortor. Ja, så man visste, att de inte samtidigt var de där som var gjorda för att tälta i. D.v.s. lagom rymliga utan att behöva vika dem ett par varv, innan de stoppades ner i byxan. Vilket jag förresten nästan aldrig gör numera. Stoppar ner skjortan alltså. Obekvämt ! Känns passé på något vis. Om det nu inte är smällkallt ute förstås. Som på midsommar t.ex. ...!?!
Nåja, det var det där med slimfit. Det verkar, som om alla plötsligt har fått detta på hjärnan. Varför ska man gå omkring i ett par byxor (när man till slut fått på dem) som likt ett par långkalsonger skrynkligt korvar sig runt benen? Och som kalsingar ofta gör... nämligen kliar. Åtminstone på oss som av evolutionen begåvats med praktiskt ljuvligt håriga ben. Om man sedan dessutom har 45 i skostorlek, ser det bara komiskt ut. Som att promenera Storgatan upp endast iförd kavaj, långkalsonger och ett par stora snöskor på fötterna... !?! En möjlig cartoon-bild av parisisk haute couture, men idag något som ingen ens skulle vända sig om efter på gatan. Jo, möjligtvis jag... om jag hade kameran med mig.
Samtidigt undrar man, varför skjortor med stora stela(!) kragar fortfarande tillverkas? Är det kanske för att få ha det tvivelaktiga nöjet, att känna hur den skäggiga hakan skrapar emot kragen, så fort man vrider på huvudet? Eller istället bli den där käcka snubben med uppknäppt, där ena kragen hänger ner. Medan den andra står rakt upp. Stiligt !?! Eller... är det ett fåfängt hopp om, att vi samtidigt ska köpa en slips? Så att vi inte ens KAN vrida på huvudet. Då har man löst det förra problemet. Men skaffat sig ett nytt. I form av en strypande orm och hotande syrebrist. En oupptäckt form av solitärt strypsex kanske...!?
Om man nu varken vill ha slips eller stel krage, så kunde vi väl åtminstone få tillbaka... halv-polon. Var tog den vägen? Tröjan med halv polokrage alltså. Mycket bekväm och snygg. Passar perfekt till kavaj, rund-, v-tröja eller bara som den är. Då kunde ju tillverkarna samtidigt spara lite tyg och tjäna några kronor. Ungefär som de har gjort på t-tröjorna. Sedan den upptäckten har deras vinst per t-shirt säkert ökat med minst ett par dollar!? Förr kunde en t-shirt täcka delen av halsen mot t.ex. kavajen (ett externt “svettband”). Nu är de flesta lika urringade som kvinnors. Opraktiskt, fult och stillöst på en man.
Kläder bör dessutom vara en komfortzon för kroppen. De ska helt enkelt inte kännas. Men så lätt tycker inte tillverkarna att vi ska komma undan. Därför har de försett alla kläder med s.k. märklappar. Där klädmärke, storlek och ev. tvättråd ska placeras ut på strategiska ställen på plaggen. Helst hårda textil-lappar med vassa kanter. Allt för att vi ska veta, att vi lever. Och att livet inte ska vara någon dans i trosor... (eller vad det heter). Nej då ! Eller så är meningen, att vi ska försöka klippa bort dem. Och samtidigt göra ett ofrivilligt hål i plagget. Så att vi måste köpa ett nytt. Med nya stickiga märklappar !? Det är kanske därifrån som epitetet “märkesplagg” kommer.....
Nåja, det var det där med slimfit. Det verkar, som om alla plötsligt har fått detta på hjärnan. Varför ska man gå omkring i ett par byxor (när man till slut fått på dem) som likt ett par långkalsonger skrynkligt korvar sig runt benen? Och som kalsingar ofta gör... nämligen kliar. Åtminstone på oss som av evolutionen begåvats med praktiskt ljuvligt håriga ben. Om man sedan dessutom har 45 i skostorlek, ser det bara komiskt ut. Som att promenera Storgatan upp endast iförd kavaj, långkalsonger och ett par stora snöskor på fötterna... !?! En möjlig cartoon-bild av parisisk haute couture, men idag något som ingen ens skulle vända sig om efter på gatan. Jo, möjligtvis jag... om jag hade kameran med mig.
Samtidigt undrar man, varför skjortor med stora stela(!) kragar fortfarande tillverkas? Är det kanske för att få ha det tvivelaktiga nöjet, att känna hur den skäggiga hakan skrapar emot kragen, så fort man vrider på huvudet? Eller istället bli den där käcka snubben med uppknäppt, där ena kragen hänger ner. Medan den andra står rakt upp. Stiligt !?! Eller... är det ett fåfängt hopp om, att vi samtidigt ska köpa en slips? Så att vi inte ens KAN vrida på huvudet. Då har man löst det förra problemet. Men skaffat sig ett nytt. I form av en strypande orm och hotande syrebrist. En oupptäckt form av solitärt strypsex kanske...!?
Om man nu varken vill ha slips eller stel krage, så kunde vi väl åtminstone få tillbaka... halv-polon. Var tog den vägen? Tröjan med halv polokrage alltså. Mycket bekväm och snygg. Passar perfekt till kavaj, rund-, v-tröja eller bara som den är. Då kunde ju tillverkarna samtidigt spara lite tyg och tjäna några kronor. Ungefär som de har gjort på t-tröjorna. Sedan den upptäckten har deras vinst per t-shirt säkert ökat med minst ett par dollar!? Förr kunde en t-shirt täcka delen av halsen mot t.ex. kavajen (ett externt “svettband”). Nu är de flesta lika urringade som kvinnors. Opraktiskt, fult och stillöst på en man.
Kläder bör dessutom vara en komfortzon för kroppen. De ska helt enkelt inte kännas. Men så lätt tycker inte tillverkarna att vi ska komma undan. Därför har de försett alla kläder med s.k. märklappar. Där klädmärke, storlek och ev. tvättråd ska placeras ut på strategiska ställen på plaggen. Helst hårda textil-lappar med vassa kanter. Allt för att vi ska veta, att vi lever. Och att livet inte ska vara någon dans i trosor... (eller vad det heter). Nej då ! Eller så är meningen, att vi ska försöka klippa bort dem. Och samtidigt göra ett ofrivilligt hål i plagget. Så att vi måste köpa ett nytt. Med nya stickiga märklappar !? Det är kanske därifrån som epitetet “märkesplagg” kommer.....
onsdag 17 juni 2015
Män som inte läser böcker....
Såg en rubrik till ett inlägg av Lotta Olsson på DN, att vuxna män inte läser böcker. Eftersom jag själv är författare och även läser böcker, så vill jag uttrycka, vad jag känner i frågan.
Vad är det för böcker som ges ut.... förutom allt massproducerat i denna deckarhysteri. Jo, det är allt för ofta kvinnliga författare som... allt för ofta... skriver om... RELATIONER. I alla möjliga former och i all oändlighet ! Vad beror den här selektiva fixeringen på ? Jo, förmodligen på att hela bok, förlag och biblioteksvärlden är ett enda stort...MATRIARKAT. Det är mest kvinnor som läser manus och sedan avgör, vad som ska ges ut. Det vill säga allt för många kvinnliga författare och ofta unga kvinnor med begränsad livserfarenhet, vilket också influerar innehållet i böckerna. Att huvudpersonerna oftast också är... just kvinnor !?! Jag misstänker (vet inte), att majoriteten av förlagens anställda är... kvinnor. Sedan är de flesta recensenter kvinnor... som jag upplever det.. !?
På biblioteken är det med säkerhet(!) mest kvinnor som arbetar och som också avgör, vad som ska nybeställas och sedan därmed bli själva utbudet. Det utbudet som jag menar är så stereotypt fixerat vid familj och relationsdrama. Något som varken jag och ev. (uppenbarligen!?) också andra män inte tycker är tillräckligt attraherande, omväxlande, nyskapande, relevant och/eller inspirerande.
Det tror jag som den största anledningen till att män inte finner något intresse i det utbud som finns tillgängligt. Vad det gäller deckarna, så kanske de (liksom jag) mycket fortare än kvinnor tröttnar på att läsa i stort sett samma saker i bok efter bok... !? 300 sidor med.... "mördaren.... vem kan det vara..... vem kan det vara... vem..?" I bok efter bok !
För att i praktiken visa, vad jag tycker, så kanske någon kvinnlig recensent ev. möjligtvis skulle kunna tänka sig att recensera min egen nyutgivna bok... !?? Nämligen "Ensam i Kleptomania". (Gratis-ex kan best. av leg. journalister) Det komiska är, att det första kvinnor frågade mig, när boken kom ut, det var, hur jag (en vuxen man) kunde skriva om en tjej/kvinna i 17-årsåldern.....!?? Nu är det här absolut ingen relationsroman (självklart !). Tvärtom kan man säga, då hon lever helt ensam i storstaden Guangzhou.
Man undrar (trots frånvaron av relationer) om någon kvinnlig recensent skulle vilja läsa och sedan recensera den ? Trots att det dessutom är en vuxen man... som skrivit den.....
Vad är det för böcker som ges ut.... förutom allt massproducerat i denna deckarhysteri. Jo, det är allt för ofta kvinnliga författare som... allt för ofta... skriver om... RELATIONER. I alla möjliga former och i all oändlighet ! Vad beror den här selektiva fixeringen på ? Jo, förmodligen på att hela bok, förlag och biblioteksvärlden är ett enda stort...MATRIARKAT. Det är mest kvinnor som läser manus och sedan avgör, vad som ska ges ut. Det vill säga allt för många kvinnliga författare och ofta unga kvinnor med begränsad livserfarenhet, vilket också influerar innehållet i böckerna. Att huvudpersonerna oftast också är... just kvinnor !?! Jag misstänker (vet inte), att majoriteten av förlagens anställda är... kvinnor. Sedan är de flesta recensenter kvinnor... som jag upplever det.. !?
På biblioteken är det med säkerhet(!) mest kvinnor som arbetar och som också avgör, vad som ska nybeställas och sedan därmed bli själva utbudet. Det utbudet som jag menar är så stereotypt fixerat vid familj och relationsdrama. Något som varken jag och ev. (uppenbarligen!?) också andra män inte tycker är tillräckligt attraherande, omväxlande, nyskapande, relevant och/eller inspirerande.
Det tror jag som den största anledningen till att män inte finner något intresse i det utbud som finns tillgängligt. Vad det gäller deckarna, så kanske de (liksom jag) mycket fortare än kvinnor tröttnar på att läsa i stort sett samma saker i bok efter bok... !? 300 sidor med.... "mördaren.... vem kan det vara..... vem kan det vara... vem..?" I bok efter bok !
För att i praktiken visa, vad jag tycker, så kanske någon kvinnlig recensent ev. möjligtvis skulle kunna tänka sig att recensera min egen nyutgivna bok... !?? Nämligen "Ensam i Kleptomania". (Gratis-ex kan best. av leg. journalister) Det komiska är, att det första kvinnor frågade mig, när boken kom ut, det var, hur jag (en vuxen man) kunde skriva om en tjej/kvinna i 17-årsåldern.....!?? Nu är det här absolut ingen relationsroman (självklart !). Tvärtom kan man säga, då hon lever helt ensam i storstaden Guangzhou.
Man undrar (trots frånvaron av relationer) om någon kvinnlig recensent skulle vilja läsa och sedan recensera den ? Trots att det dessutom är en vuxen man... som skrivit den.....
onsdag 10 juni 2015
Ang. riksdagsdebatten
Det här "tjäbblet" som man ägnar sig åt i riksdagshuset, det bara förstärker, hur lite i marginalen politiker verkligen påverkar den här planeten och landets färd genom tiden. Riksdagen är bara en galjonsfigur på skeppet Svea som i verkligheten styrs och påverkas av helt andra saker, än t.ex. att i 20 år hålla på och tjafsa om.... föräldrapenningen..!?? Där sitter inte några innovatörer. Inte några entreprenörer eller forskare. Inga läkare, sjukvårdare, tekniker och ingenjörer. Nej, där hittar man mest bara självgoda karriärister, bladvändare, byråkrater, medelmåttor och substanslösa retoriker.
De som t.ex. påstår, att man måste ha en gymnasieexamen för att få ett jobb...!?? Paradoxalt så är faktiskt politiker ett "jobb", där man inte behöver gymnasieexamen och ändå tjäna minst dubbelt så mycket som "vanligt folk". Det räcker ofta med att vara en skapligt allmänbildad stereotypisk retoriker och social karriärist med arrogant munsvada. Varför sedan media höjer upp och idoliserar detta klientel till skyarna, det är för mig en stor gåta...!?! Det säger förmodligen mer om journalisterna.....
tisdag 9 juni 2015
söndag 7 juni 2015
lördag 30 maj 2015
fredag 29 maj 2015
lördag 23 maj 2015
fredag 22 maj 2015
The Skimmer.... perhaps one day your own vehicle...?
The Skimmer. A flying boat max. 1.5 m above the surface at 100 km/h
 |
| A HOVERWING (home made flying hover) |
torsdag 21 maj 2015
lördag 16 maj 2015
torsdag 14 maj 2015
Apropå den orealistiska noll-visionen....
Det där med Fas-3 verkar ju inte fungera så bra mot arbetslösheten. Kanske 3-fas vore ett alternativ...!? (:
onsdag 13 maj 2015
söndag 10 maj 2015
Tankar för dagen
Tidig lördag förmiddag och solen skiner. Temperaturen dock lite svårbedömd. Ska man ta kavajen eller jackan. Det blir kavajen. Man får ju inte fega ur, nu när sommaren står och lurar bakom hörnet Storgatan/Rådhusgatan. Kameran var naturligtvis urladdad, så mobilen får därför tjänstgöra som vakthavande ögonvittne. På vägen ner mot stan känns kavajen som ett perfekt beslut. Det är en skön svalka som luftar bringan under promenaden ner genom Stadsparken.
Änderna ligger som vanligt och slöar på gräset intill den lilla dammen. Till synes helt oberörda av folk som passerar förbi. Förutom några måsar som tydligen aldrig har insett vilans betydelse för välbefinnandet och psyket. Ja, psyke och psyke hos en mås... !? För att använda det begreppet har man sänkt ribban till bara strax över parkens välklippta gräsmatta. Ibland brukar jag fundera över, vad änderna tänker på, när de ligger där halvsovande med ena ögat halvöppet. Om de undrar över, varför vi hela tiden går fram och tillbaka över den där träspången. För individer tror jag inte, att de kan särskilja. Lika lite som vi kan det bland dem. Så där är vi nog lika trots allt. Däremot så är de helt klart mer bekymmerslösa, än vad vi är. Ett stänk av avund känns plötsligt på min nästipp. Carpe Diem måste vara deras devis. Visserligen fast inskrivet i deras DNA... men ändå. Något som den gränslösa människan tyvärr har svårare att förverkliga. De behöver inte bevaka och kommentera Facebook varje minut. Inte fundera på vad de ska handla till matlagningen senare på kvällen. De äter det som råkar ha hamnat "i naturens skafferi". Inte heller något behov av att tvätta kläder eller städa och hålla ordning där hemma. För hemma för en and är snarare.... "where ever I lay my hat".
Ännu har folklivet inte riktigt tagit fart på gatorna i den relativt tidiga förmiddagen. Bara en lätt bris från havet drar från Fiskartorget upp förbi Bredgatans nyöppnade butiker. I väntan på att biblioteket ska öppna, köper jag en banan och studerar Spötorgets diversiteter. Korvgubben med flakmopeden har mot traditionen för dagen en vikarie. Dock ingen som jag känner igen. Knappt någon annan heller för den delen. Med den uppätna bananen i handen minns jag, att det skulle vara en fair-trade försäljning i stora kyrkan. På vägen dit upp passerar jag TSR. Den där danska multipryl-butiken, där allt bara kostar en spottstyver. Inte för att jag brukar handla speciellt ofta där, men det är alltid intressant, att gå in och få ta del av det stora och ofta varierande utbudet. Man måste beundra inköparnas intentioner och fantasi. Säg det som inte finns där... !? Trots allt detta så gick jag bara förbi den här gången.
Man överdriver inte, om man säger, att kyrkan inte var knökfull av fair-trade-trånande besökare. Det där med gratis kaffe hade visst lockat ett dussin besökare som satt vid några bord och intog den välsignande drycken. Själv dricker jag inte kaffe utan fick istället "trängas" vid hyllorna med några enstaka kvinnor och en äldre man som tydligen var villig att investera drygt 200 kr i rättvisans namn.
En man bland personalen hälsade glatt på mig. Förmodligen mest bönande över, att jag skulle lätta på plånbokens ok, när jag nu ändå hade vågat mig in i Herrens hus. Hans breda leende kanske hade smalnat en aning, om min ateistiska gloria upptäckts bland solstrimmorna som vackert föll ner på oss genom kyrkfönstren. Oavsett vad man tror eller inte tror på, så känns det alltid så fridfullt och avstressande, att komma in i en kyrka. Man avstängs på något sätt från omvärlden och verkligheten. Ironiskt nog också en passande beskrivning av religioner i allmänhet. Och vissa andra religioner i synnerhet ! Paradoxalt nog så brukar jag ofta gå in i kyrkor, när jag råkar träffa på dem. De är som sagt ett perfekt andningshål för själen. Förutom att de ofta är fantastiskt vackra byggnader. Man kan även vila benen och ta en liten tupplur där, om den "anden" faller på.
På gamla läroverkets trappa står en stor samling i övre medelåldern glatt samspråkande. När jag sedan hamnade inom min gamla skolas aura, fick jag intrycket av, att det var någon slags "vi som tog studenten det året"- reunion..!? En kvinna hade t.o.m. en sådan mössa på sig. Blev samtidigt lite lätt undrande över varför man inte själv någonsin har fått en inbjudan till någon som helst klass-träff. Kan det vara så enkelt, att alla andra tänker samma sak... !?? Ingen som tar tag i det. Jag vet inte och samtidigt är jag inte säker på, att det alltid blir en lyckad tillställning. En nyligen inspelad långfilm visade kanske ett exempel på det. Med de tröstande tankarna inombords fortsatte jag min tur genom stan. Den som nu hade fyllts med allt fler stressande lördagsshoppare och vanliga flanörer. Några av dem skulle kanske t.om. må bra av ett avstressande besök i kyrkan. Eller... varför inte koppla av på en bänk hos änderna i Stadsparken. Där kunde de sitta hos fåglarna i lugn och ro. Tittande på varandra.
Änderna ligger som vanligt och slöar på gräset intill den lilla dammen. Till synes helt oberörda av folk som passerar förbi. Förutom några måsar som tydligen aldrig har insett vilans betydelse för välbefinnandet och psyket. Ja, psyke och psyke hos en mås... !? För att använda det begreppet har man sänkt ribban till bara strax över parkens välklippta gräsmatta. Ibland brukar jag fundera över, vad änderna tänker på, när de ligger där halvsovande med ena ögat halvöppet. Om de undrar över, varför vi hela tiden går fram och tillbaka över den där träspången. För individer tror jag inte, att de kan särskilja. Lika lite som vi kan det bland dem. Så där är vi nog lika trots allt. Däremot så är de helt klart mer bekymmerslösa, än vad vi är. Ett stänk av avund känns plötsligt på min nästipp. Carpe Diem måste vara deras devis. Visserligen fast inskrivet i deras DNA... men ändå. Något som den gränslösa människan tyvärr har svårare att förverkliga. De behöver inte bevaka och kommentera Facebook varje minut. Inte fundera på vad de ska handla till matlagningen senare på kvällen. De äter det som råkar ha hamnat "i naturens skafferi". Inte heller något behov av att tvätta kläder eller städa och hålla ordning där hemma. För hemma för en and är snarare.... "where ever I lay my hat".
Ännu har folklivet inte riktigt tagit fart på gatorna i den relativt tidiga förmiddagen. Bara en lätt bris från havet drar från Fiskartorget upp förbi Bredgatans nyöppnade butiker. I väntan på att biblioteket ska öppna, köper jag en banan och studerar Spötorgets diversiteter. Korvgubben med flakmopeden har mot traditionen för dagen en vikarie. Dock ingen som jag känner igen. Knappt någon annan heller för den delen. Med den uppätna bananen i handen minns jag, att det skulle vara en fair-trade försäljning i stora kyrkan. På vägen dit upp passerar jag TSR. Den där danska multipryl-butiken, där allt bara kostar en spottstyver. Inte för att jag brukar handla speciellt ofta där, men det är alltid intressant, att gå in och få ta del av det stora och ofta varierande utbudet. Man måste beundra inköparnas intentioner och fantasi. Säg det som inte finns där... !? Trots allt detta så gick jag bara förbi den här gången.
Man överdriver inte, om man säger, att kyrkan inte var knökfull av fair-trade-trånande besökare. Det där med gratis kaffe hade visst lockat ett dussin besökare som satt vid några bord och intog den välsignande drycken. Själv dricker jag inte kaffe utan fick istället "trängas" vid hyllorna med några enstaka kvinnor och en äldre man som tydligen var villig att investera drygt 200 kr i rättvisans namn.
En man bland personalen hälsade glatt på mig. Förmodligen mest bönande över, att jag skulle lätta på plånbokens ok, när jag nu ändå hade vågat mig in i Herrens hus. Hans breda leende kanske hade smalnat en aning, om min ateistiska gloria upptäckts bland solstrimmorna som vackert föll ner på oss genom kyrkfönstren. Oavsett vad man tror eller inte tror på, så känns det alltid så fridfullt och avstressande, att komma in i en kyrka. Man avstängs på något sätt från omvärlden och verkligheten. Ironiskt nog också en passande beskrivning av religioner i allmänhet. Och vissa andra religioner i synnerhet ! Paradoxalt nog så brukar jag ofta gå in i kyrkor, när jag råkar träffa på dem. De är som sagt ett perfekt andningshål för själen. Förutom att de ofta är fantastiskt vackra byggnader. Man kan även vila benen och ta en liten tupplur där, om den "anden" faller på.
På gamla läroverkets trappa står en stor samling i övre medelåldern glatt samspråkande. När jag sedan hamnade inom min gamla skolas aura, fick jag intrycket av, att det var någon slags "vi som tog studenten det året"- reunion..!? En kvinna hade t.o.m. en sådan mössa på sig. Blev samtidigt lite lätt undrande över varför man inte själv någonsin har fått en inbjudan till någon som helst klass-träff. Kan det vara så enkelt, att alla andra tänker samma sak... !?? Ingen som tar tag i det. Jag vet inte och samtidigt är jag inte säker på, att det alltid blir en lyckad tillställning. En nyligen inspelad långfilm visade kanske ett exempel på det. Med de tröstande tankarna inombords fortsatte jag min tur genom stan. Den som nu hade fyllts med allt fler stressande lördagsshoppare och vanliga flanörer. Några av dem skulle kanske t.om. må bra av ett avstressande besök i kyrkan. Eller... varför inte koppla av på en bänk hos änderna i Stadsparken. Där kunde de sitta hos fåglarna i lugn och ro. Tittande på varandra.
lördag 9 maj 2015
torsdag 7 maj 2015
onsdag 6 maj 2015
Lite elektronik-historia
Jag jobbade 1981-82 i ett utvecklingsprojekt (MD101) på Ellemtel med bl.a. programmering i hexadecimal-kod av just M6800 (och M6809). Bl.a. ansvarade jag för utveckl. av ett minnestest-program för systemet, där den stora utmaningen var, att själva programmet låg i just "det minnet" som progr. skulle testa. Konst-stycket var att programmet måste kunna flytta runt sig själv(!!!) i minnet . Och... att minnets adr.-bus var 32 bitar (ej 16) med en adresseringskrets som ofta måste programmeras om...!?!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)