Det är med förundran och irritation man ofta går genom stadens alla konfektionslador och chica klädaffärer utan att knappt hitta ett enda par chinos,etc. som inte är i s.k. .... slimfit. Detta nu så välsignade ord. Förr användes det här adekvata begreppet mest för skjortor. Ja, så man visste, att de inte samtidigt var de där som var gjorda för att tälta i. D.v.s. lagom rymliga utan att behöva vika dem ett par varv, innan de stoppades ner i byxan. Vilket jag förresten nästan aldrig gör numera. Stoppar ner skjortan alltså. Obekvämt ! Känns passé på något vis. Om det nu inte är smällkallt ute förstås. Som på midsommar t.ex. ...!?!
Nåja, det var det där med slimfit. Det verkar, som om alla plötsligt har fått detta på hjärnan. Varför ska man gå omkring i ett par byxor (när man till slut fått på dem) som likt ett par långkalsonger skrynkligt korvar sig runt benen? Och som kalsingar ofta gör... nämligen kliar. Åtminstone på oss som av evolutionen begåvats med praktiskt ljuvligt håriga ben. Om man sedan dessutom har 45 i skostorlek, ser det bara komiskt ut. Som att promenera Storgatan upp endast iförd kavaj, långkalsonger och ett par stora snöskor på fötterna... !?! En möjlig cartoon-bild av parisisk haute couture, men idag något som ingen ens skulle vända sig om efter på gatan. Jo, möjligtvis jag... om jag hade kameran med mig.
Samtidigt undrar man, varför skjortor med stora stela(!) kragar fortfarande tillverkas? Är det kanske för att få ha det tvivelaktiga nöjet, att känna hur den skäggiga hakan skrapar emot kragen, så fort man vrider på huvudet? Eller istället bli den där käcka snubben med uppknäppt, där ena kragen hänger ner. Medan den andra står rakt upp. Stiligt !?! Eller... är det ett fåfängt hopp om, att vi samtidigt ska köpa en slips? Så att vi inte ens KAN vrida på huvudet. Då har man löst det förra problemet. Men skaffat sig ett nytt. I form av en strypande orm och hotande syrebrist. En oupptäckt form av solitärt strypsex kanske...!?
Om man nu varken vill ha slips eller stel krage, så kunde vi väl åtminstone få tillbaka... halv-polon. Var tog den vägen? Tröjan med halv polokrage alltså. Mycket bekväm och snygg. Passar perfekt till kavaj, rund-, v-tröja eller bara som den är. Då kunde ju tillverkarna samtidigt spara lite tyg och tjäna några kronor. Ungefär som de har gjort på t-tröjorna. Sedan den upptäckten har deras vinst per t-shirt säkert ökat med minst ett par dollar!? Förr kunde en t-shirt täcka delen av halsen mot t.ex. kavajen (ett externt “svettband”). Nu är de flesta lika urringade som kvinnors. Opraktiskt, fult och stillöst på en man.
Kläder bör dessutom vara en komfortzon för kroppen. De ska helt enkelt inte kännas. Men så lätt tycker inte tillverkarna att vi ska komma undan. Därför har de försett alla kläder med s.k. märklappar. Där klädmärke, storlek och ev. tvättråd ska placeras ut på strategiska ställen på plaggen. Helst hårda textil-lappar med vassa kanter. Allt för att vi ska veta, att vi lever. Och att livet inte ska vara någon dans i trosor... (eller vad det heter). Nej då ! Eller så är meningen, att vi ska försöka klippa bort dem. Och samtidigt göra ett ofrivilligt hål i plagget. Så att vi måste köpa ett nytt. Med nya stickiga märklappar !? Det är kanske därifrån som epitetet “märkesplagg” kommer.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar