Medan Italien och befolkningen i de berörda städerna där, bokstavligen skakas av upprepade jordbävningar, så svajar resten av världen i en annan ovisshet. Nämligen huruvida den amerikanska riksbanken ska höja räntan eller inte… nu igen. För vilken gång i ordningen som den oron aktualiseras, har jag tappat räkningen på för länge sedan. Men, genom att hela tiden ta ut katastroferna(?) i förväg, så kanske effekten mildras något, när den till sist blir verklighet. Om inte annat så hålls ju ekonomijournalisterna och media i allmänhet sysselsatta under tiden.
Medan vi väntar på den ev. höjningen av räntan, så kan ju de som känner sig kallade passa på att läsa den självgode Lars Noréns tredje(?) dagbok. Den som nu tydligen kommer ut i dagarna, om någon (Gud förbjuder) skulle missa det. Av vilken anledning man skulle läsa den, har jag däremot svårare att förstå. För, hur han har fördrivit sina dagar på Östermalm de senaste 3-4 åren, känns för mig fullkomligt irrelevant. Det finns få saker jag bryr mig så lite om. Hellre läser jag åter någon av ”Hemliga sjuan”-böckerna från min barndoms dagar. Än att kasta bort dyrbar tid på denne mans förvrängda syn på sin egen betydelse och allmänintresse. Som med åren nu nästan kvalificerat sig själv som en typisk egotrippad karaktär i sina egna pjäser.
Sedan blir man faktiskt något beklämd över den franska polisens ”strip tease” av muslimska kvinnor på stränderna. Som t.ex. nu nedanför promenaden i Nice. Där silar man bokstavligen mygg och sväljer… (ja, just det)… kameler. Åtminstone deras manliga ägare. De muslimska männen som är djupt förankrade kvar i medeltiden. Som fortfarande lever i den utopin, att det är islam som står för sanningen på den här planeten. Och ingenting annat. Man bara frågar sig… hur korkad får man bli? Och ändå kalla sig människa. Och hur länge till måste kvinnorna inom islam förtryckas av sina manliga översittare. Där de religiösa ledarna är de största humanvidriga kräken. Som medvetet och för egen tillfredställelse och vinning vidmakthåller kontrollen över kvinnorna i dessa länder. Men här i ankdammen Sverige är det inte politiskt korrekt att kritisera de muslimska kvinnornas utsatthet. De har ju själva valt att leva som de gör, påstår man. Hur naiv får svenskars verklighetsuppfattning bli? Vilken uppenbarligen inte stäcker sig längre än till medias förljugenhet och till Sveriges gräns mot omvärlden. Där ute, där det muslimska kvinnoförtrycket är vardag. Varje dag år efter år. I generationer efter generationer…!? Utan att vi och omvärlden knappt bryr oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar