(Efter Almedalen) Nu är utomhusmässan och de frireligiösa bönemötena utanför västra klagomuren i Almedalen över. Predikstolen är riven och både gudarna och helgonen har lämnat ön. Kvar står bara ruinerna. Av alla de ideologiska månglarnas tempel. Profeterna vars lovord och evangelium skänkt nyfrälsta själar nytt hopp. Med löften om himmelska mirakel har de nu skingrats för valvinden.
Det bubblande nattvardsvinet är däremot slut. Men i väntan på Messias ankomst sitter fortfarande några bedagade inrikespolitiska journalister på Wisby Hotel och tröstar sig med en öl. För de sista slantarna från veckans dagtraktamenten. I gränderna utanför står dock en ensam överlevande agnostiker kvar. En trasig gatumusikant som istället verkar avguda Bob Dylan.
Under de sista ackorden av låten ”The times they are-a changin” lämnar journalisterna högljutt och vingligt hotellet. Längs kullerstenen ner mot torget stapplar de vidare. Utan att ens märka början på den för veckan symboliska ”Blowin´ in the wind” eka mellan husväggarna. För de är fullt upptagna med att prata om nästa års frälsningsmöte. För då kanske till och med Messias dyker upp… !? Men... "the answer my friend.. is blowin´ in the wind.... (bN)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar