Inte.... årets julklapp....!

Maken till spekulativt pekoral får man leta efter. Jag tycker faktiskt lite synd om dom som får den här skivan i julklapp. Visst, Mauro Scocco har genom åren gjort ett litet antal bra låtar som även har blivit klassiker, men det är en sak som han tydligen aldrig har lärt sig och det är bl.a., att text och melodi ska harmonisera med varandra. För... som det hittills har varit, så låter det oftast som om han har satt musik till några tårfyllda på vinfyllan patetiskt skrivna brev.

Texterna lever sitt eget liv och musiken sitt. Och.... den här skivan "Årets juklapp" är inget undantag. Snarare tvärt om !  Dom riktiga bottennappen är låtarna.... "Grand Hotel",... "Då är hela världen vit",... "Viskar en bön",... "Första snön.." och "Julkort från N.Y.". Där faller nödrimmen och pekoralerna ymnigt tunga som osymmetriska syntetiska snöflingor. Och... som lök på jullaxen så  måste han bara, i nästan varje låt, som produktplaceringar implementera geografisk stockholmiana som t.ex. ... Stureplan, Sturehof, Arlanda, Kungsholmsstrand, Grand Hotel, Skeppsbron, o.s.v. ! Kanske för att förse låtarna med någon slags storstadsexotism för folk som inte bor där..... jag vet inte. Men Ok, för den som inte lyssnar på texter och som vill ha någon slags hissmusik á la Scocco på  juldagen, så fungerar den nog skapligt. Däremot så akta er för att skriva ut texterna på papper. För som poesi.... så kan det här hembygget knappast ens stå upprätt över hela julhelgen.....!?