Dom svenska åklagarmyndigheterna med den kvinnliga åklagaren i spetsen sätter sin egen stolthet högre, än att ge den här Assange-historien en chans till möjlig lösning. Dom (läs hon) beter sig som obstinata tonåringar som låser in sig på sitt rum och vägrar att prata med någon.
Där är självkritiken så gott som obefintlig. Skygglappade paragrafryttare som älskar att sitta på sina höga hästar där uppe på myndighetspalatsen. Helst så långt som möjligt från den verkliga världen, där pragmatiska lösningar normalt är default och en förutsättning i ett resultatorienterat progressivt samhälle. För..... så långt som att resa till London sträcker sig inte deras kompromisslösa fantasi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar