Mötet

Dagen till ära får man gratulera en svensk till årets nobelpris i litteratur. Tyvärr, så publiceras bara mina egna dikter på den här bloggen, så därför får ni hålla tillgodo med en som jag skrev för bara några år sedan. Nämligen den här .........

MÖTET
Ur molnen
från ingenstans
en fluorescerande farkost
en akromatisk fasett
sakta
sänker sig över sjön
vattnet vibrerar
interfererar
till mönstervågors krus

ett kondenserat optiskt kvanta
illuminerat
till ett mikrohologram
projiceras
i min utsträckta hand
ett fokuserat spektrum
en absorberande zon
en tredje
polariserad dimension

där
en liten skimrande gestalt
i elliptisk resonans
svävande fritt
i långsam rotation
ett lysande pigment
i azurblå nyans

den stannar upp
den säger med sin röst
”- jag är din broder
din mästare och slav
jag är ditt hopp
ditt tvivel
dina tankars mor
jag är fader
över tid och rum
du
bär på livet
jag
är den du bär
först bortom evigheten
har vi sinat ut…
ab marineb abat –”

sedan ingenting
en utsläckt våg
ett vakuum
ett tystnat minne blott
en bleknad bild
av evighet
en dunstad doft
(C) Lord Nilsson 2011