Uppstigen igen från de döda

Korsfäst, död och begraven... men på 40:e dagen uppstigen igen från de döda. Trots ljudet från de flyende olyckskorparnas kraxande och gamarnas skrämda flaxande reste sig ”liket” upp ur graven. De svarta tidningsrubrikerna bleknade plötsligt och domedagsprofeternas skränande tystnade, när Saab med en rivstart backade ut från bilkyrkogården. Ryktet om dess död var med andra ort något överdriven.

Helbrägdagöraren Spykers Victor Muller hade lagt sin välsignande hand, över den av Dr. GM dödförklarade patienten. Den redan kallnade motorn hostade igång igen. Undrens tid var uppenbarligen inte över. Trollhätteborna hade fått sitt helgon och robotarna i fabriken återupptog med synbar glädje genast sin dans över monteringsbanden.

Men ... genast återvände olyckskorpararna, för att i varv efter varv åter släppa sin unkna spillning ner över massmedia. Fiat-chefer och Scania-direktörer som helt klart känner sig utmanade och oroade över den nya konkurenten, sprider nu med hjälp av vissa journalister åter denna dynga ut över medierna. Man har tydligen svårt att förlika sig med, att riskvilliga och driftiga entreprenörer med nya idéer tar sig in på arenan. Rädsla och avund är nog största orsaken. Uppstickare ska hållas kort.

Nej, ... nu är det dags för folket, att visa hur fel de har. För de som funderar på en ny kärra finns nu snart ett nytt svenskt alternativ. Förhoppningsvis en bil full med innovationer, körglädje, komfort och futuristisk design. Varför inte köpa .... en ny Saab. Man kan ju alltid prova ...!? Om inte annat ... för att för en gång för alltid täppa till truten på de alltid så pessimistiska olyckskorparna.

I giorni dell´Arcobaleno

Som jag kanske har sagt tidigare ..... det bästa med Italien (förutom folklivet och den sköna naturen) är filmerna. De italienska filmerna har det där ogripbara, suggestiva skimret över sig och man slutar genast att tänka på ...”att det är en film”. Man blir liksom en del av handlingen.

Ni som ev. följer tv-programmet ”Solens mat” har kanske också noterat någonting annat fantastiskt med Italien. Nämligen musiken ! Inte bara där i programmet utan också den italienska musiken i allmänhet. Den kan precis liksom filmerna skapa en melankolisk och tillsammans med sången en nästan poetisk känsla av harmoni mellan orden och melodierna. Man hör genast, att det är något känsligt och uttrycksfullt som markant skiljer sig från andra länders mer konventionella musik. Italiensk musik ... helt enkelt !

För flera år sedan så såg jag Tom Ahlands program om Nacka Skoglund. Ett mycket intressant program om ett nästan sagolikt men samtidigt tragiskt livsöde. Emellertid så hörde jag där en låt som återkommande bildade en känslosam bakgrund i samklang med den nostalgiska berättelsen om Nackas mångfasetterade liv där nere i fotbollens land. Jag har sedan dess många gånger undrat, vad det var för en låt, men har aldrig riktigt tagit tag i det hela. Nu tror jag emellertid, att jag har fått napp. Om jag inte minns fel, så är det här samma låt som 1972 var med i Melodifestivalen för just Italien. Det var en man (då yngling) vi namn Nicola Di Bari som i strikt kostym sjöng den här sköna balladen ” I giorni dell´Arcobaleno” .

Den passade så bra i just det programmet, men står sig även utmärkt för sig själv och i andra mer känsloskapande skapande miljöer. Jag skulle t.ex. själv självklart ha med den i mitt Sommarprogram i radion (om jag nu mot förmodan fick den chansen). Det finns även så många andra bra italienska "canciones", men de tar jag upp någon annan gång. Här kan ni dock njuta av just den låten nu .....

Nu är det återköpens tid

Människan har alltid bländats av uppfinningsrika tjuvar och bedragare. Inte för själva gärningen som sådan utan för det oväntade och finurliga sätt som de har planerats och utförts på. Det senaste i den raden är väl de två medelålders män som "satt i system" att stjäla provexemplar av skor. De tassade alltså runt bland skoaffärer i Sverige och stal vänsterskor. Sedan "haltade" de vidare till Danmark för att lägga beslag på motsvarande högerdojor. Visst ... genialt kan det tyckas, men det gäller också att inte bli avslöjad och vad det gäller den biten, så var planen inte helt "Gortex-tät" ... s.a.s. .

Min egen hjärna brukar inte jobba med kreativa idéer av den här typen, men av någon anledning fick jag en gång för några år sedan en snilleblixt av just det här slaget. Med risk för att ge den ohederlige några idéer .... var det i alla fall så här: Jag skulle göra återköp på en skjorta. Väl inne i affären med skjortan i kassen begav jag mig mot kassan och det var där i kön som tanken blommade upp i mitt huvud. Så enkelt och så elegant ... var det första jag tänkte, strax innan kassörskan tog emot min skjorta och kvittot. Det ska bara sägas, att nu behöver jag emellertid inte ägna mig åt brottets bana. Varken av ekonomiska eller kleptomaniska incitament, men tanken som sådan kittlade mig i alla fall. Det är alltid tillfredställande för en kreativ hjärna att hitta lösningar på ett problem, även om lösningen i detta fall snarare gav "problemet".

Jo, för att komma till saken .... om jag hade varit ohederlig, så skulle jag naturligtvis ha kommit till affären med bara kvittot i kassen. Skjortan (eller vad det nu skulle kunna vara) tar man istället bara ner från butikshyllan eller hängaren och "smyger ner" den i kassen lite diskret. Sedan går man fram till kassan och ber om återköp eller byte. Så enkelt är det !?!

Detta fungerar dock bara fram till den dag, då individuella kod-nummer införs på varje artikel. Dessutom bara på artiklar som ej har stöldskydd ... förstås. Jag undrar ibland, hur mycket av svinnet i handeln som beror på, att andra mindre seriösa än jag ... har slagits av samma tanke ...?!!