Google Website Translator Gadget

måndag 2 juni 2008

Tankspridd

Jag kommer ihåg när Pekka Langer på sin tid i radion berättade om en morgon på väg till jobbet. Det var i tunnelbanan han märkte, att medpassagerarna tittade lite konstigt på honom. Det var först när kvinnan mitt emot med ett suckande och besvärad min bytte till en plats längre bort i vagnen som han började ana oråd.
Mycket riktigt ! På golvet mellan sina ben fanns förklaringen. Han satt själv och höll i den. Sop-påsen med bl.a. helgens gamla räkskal…!??

Jag är själv lika tankspridd och har gjort nästan samma misstag flera gånger. D.v.s. tagit med mig soporna men glömt att kasta dem i sopnedkastet. Man blir mest förvånad, när man upptäcker påsen där bredvid sig i bilen. Just förvånad var nog ett understatment den gång, när jag hade hämtat en kaffe i automaten och samtidigt köpt en kaka i den andra automaten. Jag tog av plastfolien från kakan och kastade…. kakan…i papperskorgen 1?? Jag har sällan känt mig så tom i huvudet som då.

Ofta får man ju sig ett gott skratt på köpet. Som en vintermorgon när jag på väg till mitt arbete skulle byta från T-bana till buss. Huttrande hade jag stått där och väntat på min buss, när jag tyckte, att jag frös om ena foten. Tittade ner på foten och blev mest arg på mig själv över valet av lågskor denna dag mitt i snöovädret.
Irritationen förbyttes dock snabbt till ett förvånat skratt. På den andra foten satt, som det egentligen var tänkt, en högskaftad känga. Alltså en sko av varje sort. Känga och lågsko !? Det blev emellertid en uppsluppen fikarast, när jag sedan berättade om mina sömndruckna bravader.

Egen tankspriddhet kan vara pinsam, skapa extra arbete, men är oftast mest bidragande till självdistanserad munterhet. Men, man kan också drabbas av andras distraktion. Som när en kollega och jag hade varit på ett uppdrag i St. Omer i norra Frankrike. Vi hade bråttom till Paris för att hinna med flyget, för han skulle även hämta sin syster (?!) inne i själva staden. Vår hyrbil en Peguot 605 låg sällan under 150 km/t. denna heta dag på motorvägen ner mot huvudstaden och för att åtminstone jag skulle hinna med flyget, så skulle han lämna av mig först, …vid Charles de Gaulle flygplatsen.

Väl inne i avgångshallen insåg jag, att det nu var gott om tid, så jag tvättade av mig svetten, tog det sedan lugnt och strövade lite bland boutiquerna innan incheckningen. Det var då, jag upptäckte frånvaron av mitt flight-nummer på stora tavlan. Det var någonting som inte stämde ! Efter en snabbutredning hos flygpersonalen stod det helt klart, att min ”självsäkre” kollega hade släppt av mig på fel terminal.
Man kände sig trots allt glad att det var rätt flygplats, när man sedan satt där i taxin till rätt terminal några kilometer bort.
Ja, ja…jag vet, var hans första kommentar, när han så småningom konfronterades med min anklagande uppsyn där i avgångshallen, bortförklarande gestikulerande med sitt boardingpass och ”släpande” på en obekymrat leende syster.

Ska sanningen fram, så var det inte första gången hans tankspriddhet ställde till det. På väg hem från arbete i Korea skulle han byta plan i Hongkong. Han hade somnat och vaknade just när planet hade landat. Tittade yrvaket ut och såg dom kinesiska tecknen i neon på byggnaderna. Gäspande men lite stressad samlade han ihop sina saker, tog handbagaget och sa adjö till en tillfällig bekant i stolen bredvid.

Väl inne i byggnaden, som vanligt skojande med de söta kinesiska tjejerna vid transitdisken, började problemen. Han gjorde allt, för att övertyga dem om, att han skulle vidare med ett plan till Stockholm. Dom log vänligt.. men ville inte förstå. Dom gav sig bara inte. Det fanns inget plan med destination Stockholm… påstod dom!?
Han tog upp biljetterna och började förklara. Visade dem, att han kom från Seoul och skulle byta plan i Hongkong. De studerade biljetten noga och det var då….. deras leenden förbyttes till skratt..!??
Du är inte i Hongkong. Du är i Taipei ….sa dom på bruten fnittrande engelska. Ditt plan till Hongkong har bara gjort ett stopp här i Taipei….fortsatte dom i ett försök att till slut övertyga den här vimsiga trötta långnäsan.
Det var också ett glatt koreanskt tjattrande bland flygvärdinnorna, när han moloken ledsagades tillbaka in i planet … innan luckan stängdes. Nästan lika glatt men frågande mottagande fick han av den medpassagerare som han nyss hade sagt adjö till.

Vem vet, det kanske är något charmigt över tankspridda personer ? Som kuriosa kan jag berätta, att han är den enda person jag känner som har ”raggat upp” en flygvärdinna under en flygning och sedan direkt efter landning fått följa med henne hem…!?? Frågan är, vem som var
tankspridd just då ....?!

Annars är ju tankspriddhet mer trivialt och vardagligt. Det mesta har man glömt. Så som alla gånger man åkt förbi hållplatser på T-banan, där man egentligen skulle ha gått av. Ofta upptäcker man det just när folket har gått av och dörrarna ännu står öppna. Då får man snabbt bestämma sig. Ska man ta risken, att bli ett allmänt åtlöje när man kastar sig ur sätet, tar ett tigersprång fram mot dörren…bara för att se dörrarna slå igen mitt framför näsan ..eller…hoppas på att man har tur och slipper byta vid nästa station , vänta och sedan åka tillbaka ….till olycksplatsen.

Jaa, det är inte alltid lätt, att vara tankspridd. Men roligt !! Så…..man får väl trösta sig med det.

Inga kommentarer: