Om man nu vill bli ovän med 90% av svenska folket….ja, då ska man påstå, att mycket av amerikansk film är kvalificerad hötorgskonst. Ändå tar jag risken och gör just det ! Inte för att bli ovän med någon, utan….för att jag tycker det.
Man orkar inte, att personligen ständigt konfrontera sin omgivning med den åsikten. Hellre tiger man och tycker synd om alla stackare som tycks nöja sig med denna stereotypa, schablonartade och förutsägbara s.k. filmkonst.
Hollywood för bara fem, sex olika filmer, men i ett oändligt antal tappningar. Med ett innehåll och bildspråk som inte förändrats nämnvärt sedan 1950-talet. Nu sitter man visserligen i modernare bilar under biljakterna och det frekventa telefonerandet äger rum i mobiltelefoner istället. Men…det är samma dialog, samma utfyllnad för att föra handlingen framåt. En handling med onaturligt "vackra" skådespelare i ofta allt för överdramatiserade konversationer. Det jag kallar för "Oscars-frieri" ! Gråt och skrikdialoger. Dessutom alla barn med patetiskt "vuxna" kommentarer.
Och så alla dessa poliser….poliser och polisbilar. Alla advokater, födelsedagar, hotell, horor, tomtar i ett snöande New York och pengar… . Alla dollar som avhandlas i tid och otid. Förmodligen speglar det bara själen i det am. samhället..!?
Men värst av allt är denna bröllopsfixering. Ofta går det inte mer än 5 min. av en film, förrän detta tjat om "get married" och "wedding" börjar infiltrera handlingen. Då byter JAG kanal eller sätter på en DVD. Det kan vara skönt, att som omväxling få låta sig bländas av några italilenska pärlor som t.ex. Tornatores "Malena" och "Cinema paradiso" eller Fellinis "Amarcord" och "La strada". Eller varför inte Vittorio de Sicas gamla "Cykeltjuven", Ettore Scolas mustiga "Fula skitiga elaka" eller "Postiljonen"
De franska juvelerna "Amlie från Montmartre" och "Salong Venus beauty" skimrar också underbart på den annars från väster så grånande filmhimlen. Detta är bl.a. vad JAG kallar för FILM.
