Tidskojaren
Lek en stund, gör det
några år kanske
inget förhastat bara
det är lugnt
all tid i världen
sjung och dansa …ett tag
Jaa, så sa han…
Tiden
han påstod det
allt var så väl tilltaget
gott om tid….som han sa
jo jo….
det lät ju bra
förtroendeingivande och så
för jag menar….
han hade ju varit med…ett tag
eller hur
länge till och med
men ack…
så grundlurade
så fullkomligt blåsta…vi blev
plötsligt
känns allt så sent
allt vi skulle göra…då
ja nu alltså
orkar vi kanske inte
törs inte och…kan ofta inte
men framför allt…. hinner inte
vi borde ha förstått
men nu sitter vi här
med drömmarna
och han…..Tiden
hånler mellan timmarna
för han
han har ju all tid i världen…….kvar
den djäveln
Google Website Translator Gadget
söndag 17 februari 2008
Cinema paradiso...?
Om man nu vill bli ovän med 90% av svenska folket….ja, då ska man påstå, att mycket av amerikansk film är kvalificerad hötorgskonst. Ändå tar jag risken och gör just det ! Inte för att bli ovän med någon, utan….för att jag tycker det.
Man orkar inte, att personligen ständigt konfrontera sin omgivning med den åsikten. Hellre tiger man och tycker synd om alla stackare som tycks nöja sig med denna stereotypa, schablonartade och förutsägbara s.k. filmkonst.
Hollywood för bara fem, sex olika filmer, men i ett oändligt antal tappningar. Med ett innehåll och bildspråk som inte förändrats nämnvärt sedan 1950-talet. Nu sitter man visserligen i modernare bilar under biljakterna och det frekventa telefonerandet äger rum i mobiltelefoner istället. Men…det är samma dialog, samma utfyllnad för att föra handlingen framåt. En handling med onaturligt "vackra" skådespelare i ofta allt för överdramatiserade konversationer. Det jag kallar för "Oscars-frieri" ! Gråt och skrikdialoger. Dessutom alla barn med patetiskt "vuxna" kommentarer.
Och så alla dessa poliser….poliser och polisbilar. Alla advokater, födelsedagar, hotell, horor, tomtar i ett snöande New York och pengar… . Alla dollar som avhandlas i tid och otid. Förmodligen speglar det bara själen i det am. samhället..!?
Men värst av allt är denna bröllopsfixering. Ofta går det inte mer än 5 min. av en film, förrän detta tjat om "get married" och "wedding" börjar infiltrera handlingen. Då byter JAG kanal eller sätter på en DVD. Det kan vara skönt, att som omväxling få låta sig bländas av några italilenska pärlor som t.ex. Tornatores "Malena" och "Cinema paradiso" eller Fellinis "Amarcord" och "La strada". Eller varför inte Vittorio de Sicas gamla "Cykeltjuven", Ettore Scolas mustiga "Fula skitiga elaka" eller "Postiljonen"
De franska juvelerna "Amlie från Montmartre" och "Salong Venus beauty" skimrar också underbart på den annars från väster så grånande filmhimlen. Detta är bl.a. vad JAG kallar för FILM.
Man orkar inte, att personligen ständigt konfrontera sin omgivning med den åsikten. Hellre tiger man och tycker synd om alla stackare som tycks nöja sig med denna stereotypa, schablonartade och förutsägbara s.k. filmkonst.
Hollywood för bara fem, sex olika filmer, men i ett oändligt antal tappningar. Med ett innehåll och bildspråk som inte förändrats nämnvärt sedan 1950-talet. Nu sitter man visserligen i modernare bilar under biljakterna och det frekventa telefonerandet äger rum i mobiltelefoner istället. Men…det är samma dialog, samma utfyllnad för att föra handlingen framåt. En handling med onaturligt "vackra" skådespelare i ofta allt för överdramatiserade konversationer. Det jag kallar för "Oscars-frieri" ! Gråt och skrikdialoger. Dessutom alla barn med patetiskt "vuxna" kommentarer.
Och så alla dessa poliser….poliser och polisbilar. Alla advokater, födelsedagar, hotell, horor, tomtar i ett snöande New York och pengar… . Alla dollar som avhandlas i tid och otid. Förmodligen speglar det bara själen i det am. samhället..!?
Men värst av allt är denna bröllopsfixering. Ofta går det inte mer än 5 min. av en film, förrän detta tjat om "get married" och "wedding" börjar infiltrera handlingen. Då byter JAG kanal eller sätter på en DVD. Det kan vara skönt, att som omväxling få låta sig bländas av några italilenska pärlor som t.ex. Tornatores "Malena" och "Cinema paradiso" eller Fellinis "Amarcord" och "La strada". Eller varför inte Vittorio de Sicas gamla "Cykeltjuven", Ettore Scolas mustiga "Fula skitiga elaka" eller "Postiljonen"
De franska juvelerna "Amlie från Montmartre" och "Salong Venus beauty" skimrar också underbart på den annars från väster så grånande filmhimlen. Detta är bl.a. vad JAG kallar för FILM.
onsdag 6 februari 2008
När längtan kröker rumtiden
Det var i tunnelbanan jag såg honom. Tåget hade just lämnat stationen, då jag hastigt skymtade ansiktet i andra sidan vagnen.
Men det var först vid nästa station, när han skulle kliva av som jag såg vem det var. Han verkade så ung, men det stod helt klart, att han…..var "jag". Det var alltså jag (mitt yngre alter ego) som nu trängde sig ut genom folkhopen där framme.
Jag reste mig snabbt. Tog mig ut på perrongen och sökte förtvivlat med blicken för att hitta "honom". Först vid rulltrappan såg jag, att han var halvvägs på väg uppåt.
Väl uppe på gatan följde jag efter på behörigt avstånd. Han verkade osäker. Som om han letade efter vägen…!? Sprang emellertid sedan snabbt ut mellan bilarna över till andra sidan. Till en ung kvinna i grå kappa och svarta stövlar som dök upp från ingenstans i myllret av människor.
Medan de omfamnade varandra, skyndade jag också över gatan. Iakttog dem en stund medan de stod och pratade och det var då,….när hon hastigt vände sig om …som jag kände igen henne. Precis så som jag mindes henne. Min ungdomskärlek från militärtiden. Det gick som en stöt genom kroppen och alla minnen rusade runt i huvudet.
Det var därför som jag inte uppmärksammade deras rörelse mot mitt håll. Vände mig snabbt om och gick vidare i samma riktning. Kände mig nästan förföljd och kastade då och då en hastig blick bakåt. De var nu bara ett tiotal meter bakom och jag hörde till och med hennes välbekanta mjuka röst tränga igenom bruset.
Tänkte just ställa mig bland människorna i en busskö för att låta dem passera mig, när någon knackade mig på axeln.
Ha inte så bråttom, sa hon. Vi hinner ! Bion börjar inte förrän om tjugo minuter. Det var hon ! Jag log mot henne. Tog hennes varma hand precis som ……jag brukade, men kände mig något förvirrad. Kände inte igen mig riktigt ..!? Gatorna………affärerna…. ??
En buss svängde in och stannade till vid hållplatsen. Jag noterade en äldre man just på väg in i bussen. Han vände sig plötsligt om och tittade så egendomligt på mig. Han var faktiskt lik mig…!? Jag hann dock inte reflektera mer över den saken, för nu var vi plötsligt framme vid biografen.
Hela inredningen verkade bekant på något sätt och filmen "Soldier Blue"……hade jag inte sett den tidigare……någon gång..?!?
Betalar du, sa hon. Du ser bara så frånvarande ut….!?
Hmm…, sa jag konfunderad, medan jag stirrade förvånad på två hundralappar av den gamla sorten som plötsligt låg där i plånboken…..!??
Jag betalade emellertid. Fick min biljett och satte mig längst bak i bussen. Regnet slog mot rutan och jag noterade i förbigående, att jag nästan var ensam där. Stirrade melankoliskt ut genom den våta fönsterrutan och märkte plötsligt en märkligt bekant doft av parfym. Jag såg mig omkring i den nästan tomma bussen, innan jag av en slump kände det….. . Doften…… kom från min vänstra hand.
Men det var först vid nästa station, när han skulle kliva av som jag såg vem det var. Han verkade så ung, men det stod helt klart, att han…..var "jag". Det var alltså jag (mitt yngre alter ego) som nu trängde sig ut genom folkhopen där framme.
Jag reste mig snabbt. Tog mig ut på perrongen och sökte förtvivlat med blicken för att hitta "honom". Först vid rulltrappan såg jag, att han var halvvägs på väg uppåt.
Väl uppe på gatan följde jag efter på behörigt avstånd. Han verkade osäker. Som om han letade efter vägen…!? Sprang emellertid sedan snabbt ut mellan bilarna över till andra sidan. Till en ung kvinna i grå kappa och svarta stövlar som dök upp från ingenstans i myllret av människor.
Medan de omfamnade varandra, skyndade jag också över gatan. Iakttog dem en stund medan de stod och pratade och det var då,….när hon hastigt vände sig om …som jag kände igen henne. Precis så som jag mindes henne. Min ungdomskärlek från militärtiden. Det gick som en stöt genom kroppen och alla minnen rusade runt i huvudet.
Det var därför som jag inte uppmärksammade deras rörelse mot mitt håll. Vände mig snabbt om och gick vidare i samma riktning. Kände mig nästan förföljd och kastade då och då en hastig blick bakåt. De var nu bara ett tiotal meter bakom och jag hörde till och med hennes välbekanta mjuka röst tränga igenom bruset.
Tänkte just ställa mig bland människorna i en busskö för att låta dem passera mig, när någon knackade mig på axeln.
Ha inte så bråttom, sa hon. Vi hinner ! Bion börjar inte förrän om tjugo minuter. Det var hon ! Jag log mot henne. Tog hennes varma hand precis som ……jag brukade, men kände mig något förvirrad. Kände inte igen mig riktigt ..!? Gatorna………affärerna…. ??
En buss svängde in och stannade till vid hållplatsen. Jag noterade en äldre man just på väg in i bussen. Han vände sig plötsligt om och tittade så egendomligt på mig. Han var faktiskt lik mig…!? Jag hann dock inte reflektera mer över den saken, för nu var vi plötsligt framme vid biografen.
Hela inredningen verkade bekant på något sätt och filmen "Soldier Blue"……hade jag inte sett den tidigare……någon gång..?!?
Betalar du, sa hon. Du ser bara så frånvarande ut….!?
Hmm…, sa jag konfunderad, medan jag stirrade förvånad på två hundralappar av den gamla sorten som plötsligt låg där i plånboken…..!??
Jag betalade emellertid. Fick min biljett och satte mig längst bak i bussen. Regnet slog mot rutan och jag noterade i förbigående, att jag nästan var ensam där. Stirrade melankoliskt ut genom den våta fönsterrutan och märkte plötsligt en märkligt bekant doft av parfym. Jag såg mig omkring i den nästan tomma bussen, innan jag av en slump kände det….. . Doften…… kom från min vänstra hand.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)