I FEEL FINE but I SHOULD HAVE KNOWN BETTER that I CAN´T BUY ME LOVE….at ANY TIME AT ALL.
Even if ALL YOU NEED IS LOVE…YOUR MOTHER SHOULD KNOW that THERE´S A PLACE for ALL MY LOVING.
So just HOLD ME TIGHT because I WANNA HOLD YOUR HAND…I WANNA BE YOUR MAN and dear….. PLEASE, PLEASE ME.
With WORDS OF LOVE… WE CAN WORK IT OUT because TOMORROW NEVER KNOWS if even A HARD DAYS NIGHT or EIGHT DAYS A WEEK will be like STRAWBERRY FIELDS FOREVER.
So LOVE ME DO and you and I´LL FOLLOW THE SUN. Then IT WON´T BE LONG from when EVERY LITTLE THING like THINGS WE SAID today, will sound like LOVE TO YOU…….FROM ME TO YOU…MICHELE. / L. N.
P.S. I LOVE YOU
lördag 27 oktober 2007
onsdag 17 oktober 2007
Papyrus-bordellerna
Man blir så dj… trött på alla dessa bokförlag som av girighet har valt att prostituera sig i kändisträsket. För att tillfredställa ändå girigare ägare prioriterar förlagen kvantitet i stället för kvalitet och orginalitet. De åderlåter sig själva och ger ingen näring åt knoppande talanger som verkligen skulle kunna få blomma ut.
Och nu…….nu ska tydligen Nordstedts Förlag inkorperera ytterligare en hora i sitt stall. Thomas Bodström ska debutera som deckarförfattare. Det var bara det som fattades !
Precis som om vi inte hade tillräckligt med medelmåttor i just det våldtagna segmentet.
Inte nog med…att vi måste dras med gamla entoniga jounalister som med någon slags obetingad reflex anser sig kallade att skriva böcker. Nu ska också kändispolitikerna muta in sitt revir i de allt mer överfulla… men ack så utarmade bokdiskarna.
Bristen på självkritik i dessa yrkesgrupper är beklagligt slående. Att kunna skriva en sensations-artikel till ”löpet” eller någon proposition om ”obligatorisk hjälm på pensionärer” står inte på något sätt i paritet med den förmåga som krävs för att skapa en spirituell, överraskande och god litteratur.
Det vet förlagen, men de skiter i debutanterna och läsarna, för det är viktigare att styrelsen kan matas med feta siffror i balansräkningen, än att vi läsare… måste hålla till godo med litterär svältföda.
Och nu…….nu ska tydligen Nordstedts Förlag inkorperera ytterligare en hora i sitt stall. Thomas Bodström ska debutera som deckarförfattare. Det var bara det som fattades !
Precis som om vi inte hade tillräckligt med medelmåttor i just det våldtagna segmentet.
Inte nog med…att vi måste dras med gamla entoniga jounalister som med någon slags obetingad reflex anser sig kallade att skriva böcker. Nu ska också kändispolitikerna muta in sitt revir i de allt mer överfulla… men ack så utarmade bokdiskarna.
Bristen på självkritik i dessa yrkesgrupper är beklagligt slående. Att kunna skriva en sensations-artikel till ”löpet” eller någon proposition om ”obligatorisk hjälm på pensionärer” står inte på något sätt i paritet med den förmåga som krävs för att skapa en spirituell, överraskande och god litteratur.
Det vet förlagen, men de skiter i debutanterna och läsarna, för det är viktigare att styrelsen kan matas med feta siffror i balansräkningen, än att vi läsare… måste hålla till godo med litterär svältföda.
Antikvariat Fiktiva
Jag var på ett antikvariat nyligen. Där hittade jag några okända böcker av kända författare.
Dom sa, att det förmodligen var de sista tillgängliga exemplaren, över huvud taget. De flesta tydligen helt okända för allmänheten.
Det verkade så pass intressant, att jag köpte hela rasket.
Det här är böckerna som jag kom över……nästan gratis………… .. ..
Besserwisser --- Jan Guillou
Van Veeteren badade aldrig i Maardams sjö --- Håkan Nesser
Sprängaren 2 --- Björn Ranelid
Tavlan, maten,vinet…döden --- Jan Mårtensson
Uttråkad till döds --- Liza Marklund
Medan du somnar --- Linn Ullman
Ljuset har slocknat --- Hans Holmér
Misstänkt Nr. 472 --- Agatha Christie
Underbara pojkar i natten --- Unni Drougge
Mitt Östermalm --- Ernst Brunner
Då sa jag till Gud… --- Albert Svanberg
Skål ! --- Karin Boye
Arvet efter Jan --- John Chrispensson
Ensam hemma --- Martin Timell
Tisdagarna med mormor --- Nicklas Rådström
Bara just precis --- Tina Nordström
Medan järnet är varmt --- Camilla Läckberg
Medan morfar tänker på döden --- Nicklas Rådström
Frusen sengångare --- Albert Camus
Schack matt --- Ari Behn
Utan Medmera-kort i Finistérre --- Bodil Malmsten
Bilagan --- Liza Marklund
_____
Dom sa, att det förmodligen var de sista tillgängliga exemplaren, över huvud taget. De flesta tydligen helt okända för allmänheten.
Det verkade så pass intressant, att jag köpte hela rasket.
Det här är böckerna som jag kom över……nästan gratis………… .. ..
Besserwisser --- Jan Guillou
Van Veeteren badade aldrig i Maardams sjö --- Håkan Nesser
Sprängaren 2 --- Björn Ranelid
Tavlan, maten,vinet…döden --- Jan Mårtensson
Uttråkad till döds --- Liza Marklund
Medan du somnar --- Linn Ullman
Ljuset har slocknat --- Hans Holmér
Misstänkt Nr. 472 --- Agatha Christie
Underbara pojkar i natten --- Unni Drougge
Mitt Östermalm --- Ernst Brunner
Då sa jag till Gud… --- Albert Svanberg
Skål ! --- Karin Boye
Arvet efter Jan --- John Chrispensson
Ensam hemma --- Martin Timell
Tisdagarna med mormor --- Nicklas Rådström
Bara just precis --- Tina Nordström
Medan järnet är varmt --- Camilla Läckberg
Medan morfar tänker på döden --- Nicklas Rådström
Frusen sengångare --- Albert Camus
Schack matt --- Ari Behn
Utan Medmera-kort i Finistérre --- Bodil Malmsten
Bilagan --- Liza Marklund
_____
Magical Mistery Tour
Välkommen ombord på denna interstellära flight med destination ”okänd”. Vi kommer inte att landa och det finns ingen möjlighet att kliva av, men ett obegränsat antal middagar kommer att serveras, åtminstone för den priviligierade delen av passagerarna. För själen finns både en öppen taxfree-butik och en bioduk, där amerikanska b-filmer kommer att visas nonstop. Livet ombord kommer ofta att kännas som just en sådan. En film utan manus.
Ni kommer säkert att fråga er ibland…. vad är meningen med allt ? Finns det någon mening eller är det bara ett till synes okänsligt utslag av det naturliga urvalet i den universella evolutionen.
Ett tillstånd, där vi godtyckligt utlämnats åt krafterna i ett slumpmässigt kaos, där naturlagarna har skrivit vårt synopsis. Där vi, skådespelarna, snart inser att föreställningen bara bevittnas av oss själva och att epilogen…. är precis så förutsägbar som domedagsprofeterna redan förutsagt.
Många ombord är övertygade, att det finns en pilot. En kapten vid spakarna. Frågan som då genast inställer sig. Har denna allsmäktige tjänsteman uppstått genom någon slags utomuniversell evolution? Ett ingets plötsliga förverkligande till ett allomvetande något. Eller som de andliga förspråkarna skulle säga. Jaa, men….”Det är allt för komplicerat för människan att förstå”.
Antagligen, men…..alla de själsvaga trygghetsdiarna ser inte apan i spegeln. Inte heller kackelackorna bakom. De är förblindade av det vackra. Dödligt rädda…. för att dö. Att aldrig mer finnas till…….. Det måste finnas någonting annat…!?
Möjligt, men i så fall är denna ”skapande kraft” präglad av en oförsvarlig cynism. Åtminstone från den begränsade människans horisont. Tämligen besatt av en egenmäktig lust att plåga oss. Mitt i det möjligas paradis….i det himmelskt sköna. Mot den bakgrunden, ska vi tydligen så raffinerat som möjligt….förgöras.
Ta bara en lång promenad i mittgången och titta in i alla våra sjukhus på den här flygande farkosten. Se och begrunda allt meningslöst lidande som tynger våra medresenärer här. All smärta, förtvivlan och existensiell ångest som ligger som en kvav dimma i kabinen. All sjukdom och sorgliga människoöden som i tysthet utspelar sig bakom farkostens glättiga fasad.
Gå längst bak till de fattigaste resenärerna och känn dofterna av förnedrande misär. Beundra, trots allt, de obekymrat lekande hiv-positiva och svältande barnen, vars léenden tyvärr bara gömmer den förgörande verklighetens destruktiva kniv.
Men alla, som för tillfället halvligger i 1:a-klassens skinn-fåtöljer framför bioduken med en iskall grogg och oxfilérester mellan tänderna orkar naturligtvis inte bry sig. Inte heller de andra lyckligt lottade som istället flyr verkligheten med orden …”Förunderliga äro hans vägar”.
Till dem kan jag endast säga: ”Passa er….väldigt noga !! Verkligheten flåsar er i nacken. Snart är det er tur, hur förunderligt… det än kan låta. Ni kommer kanske inte undan…nästa gång.
Kanske kan ni kan trösta er med, vad som står i den gamla boken…nämligen att………… ”ske hans vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden” .
Håll i så fall till godo med det… eller.. förlika er med er egen utsatthet i tillfälligheternas värld. Förena er med tvivlarnas skara eller titta ut genom kabinfönstret och försök trösta er med, det som jag själv har uttryckt i de här raderna………
Vi tittar bort
mot stjärnornas rand
mot bakgrundsmoln
av svalnade vågors brus
öppnar
det förseglade telegrammet
bulletinen
från begynnelsens dar
glimten
av det första ljuset
vi tittar ut
från ett klot av klorofyll
från frostkupans barm
så tyngdlös lätt
i det svarta intet
vi
kanske dom enda
i det ängsligt mörka
som förstår
här instängda
i det meningslösa
______
Ni kommer säkert att fråga er ibland…. vad är meningen med allt ? Finns det någon mening eller är det bara ett till synes okänsligt utslag av det naturliga urvalet i den universella evolutionen.
Ett tillstånd, där vi godtyckligt utlämnats åt krafterna i ett slumpmässigt kaos, där naturlagarna har skrivit vårt synopsis. Där vi, skådespelarna, snart inser att föreställningen bara bevittnas av oss själva och att epilogen…. är precis så förutsägbar som domedagsprofeterna redan förutsagt.
Många ombord är övertygade, att det finns en pilot. En kapten vid spakarna. Frågan som då genast inställer sig. Har denna allsmäktige tjänsteman uppstått genom någon slags utomuniversell evolution? Ett ingets plötsliga förverkligande till ett allomvetande något. Eller som de andliga förspråkarna skulle säga. Jaa, men….”Det är allt för komplicerat för människan att förstå”.
Antagligen, men…..alla de själsvaga trygghetsdiarna ser inte apan i spegeln. Inte heller kackelackorna bakom. De är förblindade av det vackra. Dödligt rädda…. för att dö. Att aldrig mer finnas till…….. Det måste finnas någonting annat…!?
Möjligt, men i så fall är denna ”skapande kraft” präglad av en oförsvarlig cynism. Åtminstone från den begränsade människans horisont. Tämligen besatt av en egenmäktig lust att plåga oss. Mitt i det möjligas paradis….i det himmelskt sköna. Mot den bakgrunden, ska vi tydligen så raffinerat som möjligt….förgöras.
Ta bara en lång promenad i mittgången och titta in i alla våra sjukhus på den här flygande farkosten. Se och begrunda allt meningslöst lidande som tynger våra medresenärer här. All smärta, förtvivlan och existensiell ångest som ligger som en kvav dimma i kabinen. All sjukdom och sorgliga människoöden som i tysthet utspelar sig bakom farkostens glättiga fasad.
Gå längst bak till de fattigaste resenärerna och känn dofterna av förnedrande misär. Beundra, trots allt, de obekymrat lekande hiv-positiva och svältande barnen, vars léenden tyvärr bara gömmer den förgörande verklighetens destruktiva kniv.
Men alla, som för tillfället halvligger i 1:a-klassens skinn-fåtöljer framför bioduken med en iskall grogg och oxfilérester mellan tänderna orkar naturligtvis inte bry sig. Inte heller de andra lyckligt lottade som istället flyr verkligheten med orden …”Förunderliga äro hans vägar”.
Till dem kan jag endast säga: ”Passa er….väldigt noga !! Verkligheten flåsar er i nacken. Snart är det er tur, hur förunderligt… det än kan låta. Ni kommer kanske inte undan…nästa gång.
Kanske kan ni kan trösta er med, vad som står i den gamla boken…nämligen att………… ”ske hans vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden” .
Håll i så fall till godo med det… eller.. förlika er med er egen utsatthet i tillfälligheternas värld. Förena er med tvivlarnas skara eller titta ut genom kabinfönstret och försök trösta er med, det som jag själv har uttryckt i de här raderna………
Vi tittar bort
mot stjärnornas rand
mot bakgrundsmoln
av svalnade vågors brus
öppnar
det förseglade telegrammet
bulletinen
från begynnelsens dar
glimten
av det första ljuset
vi tittar ut
från ett klot av klorofyll
från frostkupans barm
så tyngdlös lätt
i det svarta intet
vi
kanske dom enda
i det ängsligt mörka
som förstår
här instängda
i det meningslösa
______
Kråkan
Kråkan
Jag sa till kråkan….
Hur orkar du egentligen….va ?
Den stirrade förvånat på mig
med sina pärlsvarta ögon
Jag menar…..
hur orkar du…….hela dagarna
hit och dit, fram och tillbaka
upp och ner….
bara för lite mat
Men den svarade inte
la bara huvudet på sned
försökte hålla balansen i den lynniga vinden
den verkade inte förstå…
Men du,….fortsatte jag…
finns det inte dagar
du vaknar bland blöta höstlöv
trött och frusen
hungrig
inte en bit mat i sikte
kanske på flera timmar…
Finns det inte stunder… då du tänker
att…… faan
jag skiter i det här
lägger ner verksamheten….helt enkelt
Jag menar….
flyga omkring här i snöblasket
till ingen nytta …dessutom
I bästa fall någonting ätbart
kanske först framåt kvällen
och kallt……och djävligt
Den kraxade hest
flackade osäkert med blicken
men tittade mest apatiskt på mig
Det var som om den tänkte att….
vad vet du om livet….va
du
som inte ens tänkt tanken
att behöva sova en enda natt
sittande på en hal gren
kanske mitt i en snöstorm
du
vad vet du….
Jag försökte igen
jag sa…..
har du inga drömmar
någonting…..som du verkligen..
vill göra
Mer hann jag inte säga
den flaxade till med vingarna
såg förnedrad och irriterat på mig
kraxade ilsket…
och flög iväg
cirklade några varv över mig
innan den försvann
Jag satt kvar en lång stund
torkade bort den varma spillningen
ur mitt hår
fällde upp kragen i den kylslagna vinden
kände mig plötsligt väldigt ensam
och tänkte att…
fan……vad jag fryser
______
Jag sa till kråkan….
Hur orkar du egentligen….va ?
Den stirrade förvånat på mig
med sina pärlsvarta ögon
Jag menar…..
hur orkar du…….hela dagarna
hit och dit, fram och tillbaka
upp och ner….
bara för lite mat
Men den svarade inte
la bara huvudet på sned
försökte hålla balansen i den lynniga vinden
den verkade inte förstå…
Men du,….fortsatte jag…
finns det inte dagar
du vaknar bland blöta höstlöv
trött och frusen
hungrig
inte en bit mat i sikte
kanske på flera timmar…
Finns det inte stunder… då du tänker
att…… faan
jag skiter i det här
lägger ner verksamheten….helt enkelt
Jag menar….
flyga omkring här i snöblasket
till ingen nytta …dessutom
I bästa fall någonting ätbart
kanske först framåt kvällen
och kallt……och djävligt
Den kraxade hest
flackade osäkert med blicken
men tittade mest apatiskt på mig
Det var som om den tänkte att….
vad vet du om livet….va
du
som inte ens tänkt tanken
att behöva sova en enda natt
sittande på en hal gren
kanske mitt i en snöstorm
du
vad vet du….
Jag försökte igen
jag sa…..
har du inga drömmar
någonting…..som du verkligen..
vill göra
Mer hann jag inte säga
den flaxade till med vingarna
såg förnedrad och irriterat på mig
kraxade ilsket…
och flög iväg
cirklade några varv över mig
innan den försvann
Jag satt kvar en lång stund
torkade bort den varma spillningen
ur mitt hår
fällde upp kragen i den kylslagna vinden
kände mig plötsligt väldigt ensam
och tänkte att…
fan……vad jag fryser
______
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)