Undrens tid är kanske inte över....!??

Tro det eller inte .... men igår ringde polisen till mig och berättade, att de hade anhållit en skäligen misstänkt för en stor del av alla de stölder av kylargrillar som under lång tid terroriserat bilägare i Stockholm med omnejd. Av vilka jag är en(1) som t.o.m. två ggr  på 5 månader har förärats den upplevelsen. Vet inte om mina konkreta spaningar och påföljande tips till polisen fick någon avgörande verkan, men man kan ju hoppas. Huruvida vi kommer att få någon ersättning var ännu inte klart, sa den "ovanligt" vänlige polismannen.

Man får väl vara lycklig, om den här meningslösa sysselsättningen nu kanske får ett slut...!? Pengar är väl mer som "plåster på laxen"...... som en gammal vän till mig kanske skulle ha uttryckt det. Vem vet ...... det kan ju ev. vara så, att Leif GW Perssons kritik mot polisen nu har fått fart på utredningarna av de s.k. "vanliga brotten", vilka tidigare oftast har nedprioriterats. Lyckan kommer ... lyckan går..!? Hoppas nu att den för en gångs skull får kvarstå en tid....!??

Lorden från gränden

Det goda väger lätt

Livet uppför sig ofta väldigt paradoxalt emot en själv. Ibland kan man nästan känna, att i balansen mellan det onda och det goda så strävar livets makter att alltid ta ut dom storheterna mot varandra. Det får inte vara allt för bra någon längre tid, för då är det alltid någon som lägger en stor sten i den onda vågskålen igen.

Precis dagen innan min födelsedag så öppnade jag en insamling för de verkligt fattiga barnen i världen, samtidigt som jag veckan innan just hade skickat en mp3-spelare med över 800 låtar till mitt fadderbarn i Bolivia. Jag kände en inre lycka över att kunna ge någon annan som inte alltid lever på livets solsida en fläkt av "det goda och generösa livet". Något som för mig kan vara en självklarhet, kan för en annan människa vara något ouppnåeligt. Med dom handlingarna och dessa tankar kände jag en inre glädje och någon slags frid i själen. Men den självgoda känslan är alltid bedräglig. Det har jag nu lärt mig under alla mina år.

För det var just då som dessa livets makter beslöt sig för att släppa ner den där stenen i den onda vågskålen igen. Utan förvarning och utan någon slags finkänslig empati, så gick dom till handling. Ja, det var ju inte fråga om jordens undergång, men innan dess för några månader sedan så stal man min kylargrill på bilen. Vilket självklart blev mycket besvär för mig med polisanm., försäkringsbolag och dyra självrisker, m.m. . Nu upprepades historien igen. Som sagt på gott humör ända fram till bilen, tills jag fick se hålet som gapade mörkt och stort där i fronten. Utan grill ..... igen ..!???

Jag vet inte, hur man ska reagera på sådana händelser. Saker som man nästan varje dag går och väntar på ska komma att hända. Och... så händer det naturligtvis till slut ... igen. Ska man bli arg, ledsen, besviken ? Man känner sig maktlös, samtidigt som man fylls med ett pulserande hämndbegär. Det här kan ju fortsätta i all evighet, om man inget gör. A never ending story ! Förutom att jag har hittat misstänkta på Blocket, så får vi se, vad man kan hitta på. Jag tvivlar på, att polisen tar mina tips "in direct action" .... om jag säger så.

Idag firar bloggen LORD NILSSON fem (5) år !!!

På gränsen mellan vinter och vår

Foto: LordN

Mitt bidrag till världspoesidagen .... idag

INGEN

Vem minns ditt namn

när tiden

som flyktigt moln

har dragit bort

när nya somrar

när framtiden

för länge sedan gått

vem minns ett liv

en gammal stig

för länge sedan trampad

vem minns en eld

som en gång brann

vem minns ett namn

ditt namn

__________

(C)LordN

Lord Nilsson Child Charity

Stöd min nystartade insamling för de verkligt fattiga barnen

och skänk en liten slant för att uppnå mitt första mål på 5.000 kr.

Många bäckar små.... osv. ! (Se även annons i högra spalten !)

Lorden från gränden

PUPPE

Barnfattigdom ...... jaha..?

Barnfattigdom fanns uppenbarligen inte i Sverige, innan Juholt plötsligt myntade begreppet. För efter den dagen så har det blivit populisternas nya mantra. Uttrycket känns patetiskt "i det här landet". Vilka är föräldrarna som har dom där fattiga barnen ? Är det dom som flockas med sina barn på McDonalds för att grisa i sig några hamburgare och iskall läsk istället för att laga riktig mat hemma ? Är det dom som helst prioriterar en vin'are, några öl och chipspåsar framför "dom där glasögonen" som någon beklaga sig över. Är det dom som alltid måste shoppa, för att ha någonting att sätta på sig ? Jag vet inte..!? Jag vet bara, hur fattigdom ser ut i alla dom världsdelar, där jag har varit.

Tillbaka till verkligheten 2

Ibland händer det, att man i sitt dagdrömmeri abrupt kastas tillbaka in i den krassa verkligheten som vi lever i. Igår gick jag ner för att hämta några saker i bilen. Jag såg en äldre dam (som jag känner igen) stående i sin ensamhet på trottoaren. Hon stirrade lite konstigt på mig, men inget som jag lade någon större vikt vid. Emellertid.... när jag sedan kom tillbaka från bilen, så gick hon sakta emot mig. Förstod att hon ville fråga mig någonting.

Hon såg lite darrig och svag ut, när hon talade om för mig, att hon inte kunde komma in i sin lägenhet. Det var någonting med nycklarna, vad jag förstod...!?? Hennes grannar i trappuppgången var visst inte hemma, så nu stod hon alltså där... lite rådvill. Jag sa naturligtvis, att jag skulle försöka att hjälpa henne. Frågade var hon bodde och hon sa ...där... och pekade. Vi gick mot entrén på huset, men framme vid dörren, så sa hon frågande,..... "men, vem bor här då ??" Jag förstod då, att det var fel hus. Hon visade mig sedan ner mot ett annat hus, samtidigt som jag då konstaterade, att den här gamla damen måste vara förvirrad och/eller dement. Hon sa dessutom, att det "snurrade så dant" i hennes huvud...!?!

Så småningom kom vi fram till rätt hus och väl uppe på tredje våningen, där hon bodde, så skulle hon ta fram nycklarna till lägenheten. Hon letade i sin väska och öppnade plånboken. Bläddrade bland sina kreditkort, etc., som om det var ett kort(?), hon letade efter. Kände ett stort medlidande med henne och bad därför att själv få leta i hennes väska. Direkt hittade jag hennes nycklar i ett sidofack inne i väskan och hon blev mycket förvånad .... men samtidigt så glad. Jag låste upp hennes två dörrlås och såg till att hon äntligen fick komma in i sin lägenhet. Hon trodde dock, att min kasse också var hennes ..... stackars människa. Jag fick dock en stor tacksam kram, innan jag måste lämna henne "till sitt öde". Men, hon var i alla fall hemma nu ! Tack och lov ! Och själv ... hade jag just fått en kärv men tydlig påminnelse om, hur det kan bli, när åldern börjar att ta ut sin rätt. En tid... som man med oroande fart sakta men säkert närmar sig.

Du har en vän ..... hans léenden .... kan gömma en kniv

Den finns en CD-skiva som väldigt få känner till och än mindre har hört. Det är faktiskt en av mina favoriter. Till vilken jag ofta återvänder för att lyssna på. Skivan är "Sven-Bertil Taube sjunger Theodorakis". Den grekiske kompositörens poetiska och starka texter harmoniserar så bra med hans oförglömliga medelhavsinfluerade musik. Musik som på ett gripande sätt förstärker budskapet om det hopp som trots allt spirade under den ofta mycket svåra tiden, då Grekland styrdes av en grym militärjunta.

Sven-Bertil och musikerna bakom det svenska arrangemanget tolkar hans musik på ett sätt som enligt mig t.o.m. är bättre än originalet. Dessutom med suveräna översättningar till svenska av bl.a. Bo Setterlind. En skiva som helt enkelt är ett måste, om man vill höra Sven-Bertils kanske bästa skivinspelning. Här i gran symbios med något melankoliska men mycket poetiska texter..... dessutom. Lyssna på den på Spotify !

Flygbibeln nu på rean !

Om det finns fler bland er ....som är som jag ..... dvs "flygnörd", så kan jag rekommendera boken "Stora flygboken". Den finns nu på bokrean för ca. 99 kr. Den är på 300 sidor och innehåller det mesta i ämnet civilflyg. Allt om flygplatserna och alla flygbolag  runt om i världen. De flesta rel. moderna trafikflygplan avhandlas med mycket bilder i färg....förstås. Teknisk info om flygning och och själva rutinerna inför flygningen kan man också ta del av. Plus mycket annan såsom grafiska tabeller och statistik. Kort sagt en riktig bibel för den flygintresserade. Ett prisvärt måste ! Passa på nu innan chansen försvinner.

PUPPE

En öppning mot verkligheten ... tack !

Jag kontaktade några av dom stora klädföretagen och frågade dem, varför det knappt finns några kalsonger med gylf att köpa längre. Fick bara ett svar från en av dem. En kvinnlig kommunikationsdirektör som skrev, att ”vi har nog kalsonger med gylf. Fråga bara personalen i butiken, så hjälper dom dig ... blah.. blah... blah !?” Jaha,..... fine, tänkte jag.

Jag gjorde som dom sa. Gick till klädbutiken och frågade efter just kalsonger med gylf. Det utländska butiksbiträdet visste inte ens vad en gylf på kalsonger var för någonting ....!?? Jag fick förklara det hela för denna först helt oförstående kvinna och tillsammans letade vi igenom kalsongerna. Vi hittade en(1) typ bland alla mängder av andra som inte hade gylf. En med knappar !?! Knappar i gylfen ... det hade man på 40-talet och det är dumt, opraktiskt och meningslöst.

Kommunikationsdirektören hade sagt, att personalen skulle hjälpa mig. Men, nu var det snarare jag som fick hjälpa personalen och min kritik mot trenden och det rådande utbudet med gylflösa kalsingar kvarstår. Det är oproffsigt att bara följa trender som ingen har analyserat. Trender som inte är förankrade i verkligheten, utan där man bara sneglar på, vad konkurenterna gör och vad marknaden "har fått för sig". Förmodligen också utan att fråga kunderna, vad dom vill ha ... !?

Jag misstänker, att det här med gylflösa kalsingar bara är ett sätt för klädbranschen att tjäna ännu mer pengar. Det är säkert billigare att förvandla dom till trosor. Det blir väl någon liten tygbit och några stygn mindre...!?! Men, mein kampf för kalsingar MED gylf kommer att fortsätta. Var så säker !

Det är jag och ....Assange

Oj, vilken betydelsefull person man måste vara..!?? Nu, när Sveriges Radios säkerhetstjänst har börjat att bevaka mig och min blogg. Allt för att jag har kritiserat och "lämnat ut" musikchefen Pia Kalischer och hennes familj på bloggen. Jag fick det meddelandet från henne och nu känner jag mig så rädd....så rädd...så rädd. Men, jag säger bara.... försök att tysta mig ! Bara försök !