Visst är det konstigt. När man blir äldre, så minns man barn- och ungdomen bättre, än det som hände för "bara" några år sedan. Sådana här sommardagar kan man ofta längta tillbaka till den tiden. Hur det kan kännas, kan man kanske sammanfatta så som här i min dikt......
BARA FÖR EN DAG
Ta mig tillbaka
till ungdomens dar
eller låt mig bara
få vara en fågel
för en dag
bara få känna den frihet
jag kände då
bara få flyga genom sommarlovet
jag älskade så
flyg mig tillbaka
till sorglöshetens dar
och låt mig bara
få vara hennes
för en dag
bara få känna den doften
jag avgudade så
bara få drömma om framtiden
jag väntade på
ta mig tillbaka
från framtidens dar
eller låt mig åtminstone
få vara en fågel
för en endaste dag
_______
fredag 25 juli 2008
onsdag 23 juli 2008
I björkekens sköna skugga
Hur skulle det smaka med en sval fruktig lättdryck så här mitt i sommaren. Vad vet jag…..kanske en fläder/hallon ? Eller varför inte en …smultron/citron, krusbär/papaya, jordgubb/mango, persika/päron, äpple/kiwi eller en melon/körsbär….?! Jaa, alternativen bland duo-drycker och andra smakbärande produkter i hyllorna är rikliga och ökar hela tiden.
Kan någon säga hur en krusbär/papaya-saft egentligen ska smaka ? –" Nej, den här smakade mer lime/citron…eller vad tycker ni…!?!".
Näe, vet ni varför dessa duo-smaker tenderar att etikettera snart varje flaska och burk..? Joo, därför att då kan man inte (i dessa syntetiska och oäkta essensers tid) som konsument säga att det här smakade inte som orginalet. T.ex. det var långt ifrån en riktig jordgubbsmak….o.s.v. .
Bara det smakar lite fruktigt , sött, surt och ibland beskt, så kan man kalla det för vad som helst, utan att kunderna kan klaga.
-"Får det förresten vara en tallrik kall rabarber/plommon-kräm här i skuggan under björkekens krona…!?"
-"Varsågod !"
Nu när man ändå sitter här i bersån och blickar ut över de små körsbärsgranarna som smeks av em.-solen och fläktande ljumma vindar…. jaa, då skulle det vara en fulländad herdestund att kunna sätta på P2 och få lyssna till skön och sval klassisk musik strömmande ut ur radion. Men…. vad är det då man hör ?
Joo….SR på albanska, SR på persiska, SR sameradion, SR sisuradio, SR på kurdiska och SR på arabiska….!!?? I tre och en halv timma !
Visst är det så, att även i de bästa av dagar hittar man ofta lite smolk längst ner i bägaren. Alltså, jag har inget emot invandrar-program, men snälla Sveriges Radio lägg dem på en annan tid. Varför inte på kvällen, när vi infödda svenskar ändå har parkerat oss framför Rapport eller någon am. långfilm med pekoralvarning. Eller kanske på morgonen….när vi ändå är fullt upptagna med att försöka lirka fram ett par, tre slamsor skivad skinka ur den där fantastiska påläggs-förpackningen, där man lyckats tråckla ihop skivorna till en dragspelsliknande köttmassa.
Jag förstår de giriga producenternas tanke. Helst vill de att hela skinkpaketet ska följa med upp och hamna på mackan. Javisst, då får man ju genast sälja en till !
Nu är emellertid vi inte så dumma som dom tycks tro…!?? Tyvärr dock tillräckligt många som fortfarande köper dessa idiotiska förpackningar. Sluta med det ! Köp vanliga förpackningar och bred era mackor till morgonklassisk musik i P2, så får ni en mer harmonisk början på den nya dagen. Passa på nu innan invandrar-programmen har hamnat där…!?
Kan någon säga hur en krusbär/papaya-saft egentligen ska smaka ? –" Nej, den här smakade mer lime/citron…eller vad tycker ni…!?!".
Näe, vet ni varför dessa duo-smaker tenderar att etikettera snart varje flaska och burk..? Joo, därför att då kan man inte (i dessa syntetiska och oäkta essensers tid) som konsument säga att det här smakade inte som orginalet. T.ex. det var långt ifrån en riktig jordgubbsmak….o.s.v. .
Bara det smakar lite fruktigt , sött, surt och ibland beskt, så kan man kalla det för vad som helst, utan att kunderna kan klaga.
-"Får det förresten vara en tallrik kall rabarber/plommon-kräm här i skuggan under björkekens krona…!?"
-"Varsågod !"
Nu när man ändå sitter här i bersån och blickar ut över de små körsbärsgranarna som smeks av em.-solen och fläktande ljumma vindar…. jaa, då skulle det vara en fulländad herdestund att kunna sätta på P2 och få lyssna till skön och sval klassisk musik strömmande ut ur radion. Men…. vad är det då man hör ?
Joo….SR på albanska, SR på persiska, SR sameradion, SR sisuradio, SR på kurdiska och SR på arabiska….!!?? I tre och en halv timma !
Visst är det så, att även i de bästa av dagar hittar man ofta lite smolk längst ner i bägaren. Alltså, jag har inget emot invandrar-program, men snälla Sveriges Radio lägg dem på en annan tid. Varför inte på kvällen, när vi infödda svenskar ändå har parkerat oss framför Rapport eller någon am. långfilm med pekoralvarning. Eller kanske på morgonen….när vi ändå är fullt upptagna med att försöka lirka fram ett par, tre slamsor skivad skinka ur den där fantastiska påläggs-förpackningen, där man lyckats tråckla ihop skivorna till en dragspelsliknande köttmassa.
Jag förstår de giriga producenternas tanke. Helst vill de att hela skinkpaketet ska följa med upp och hamna på mackan. Javisst, då får man ju genast sälja en till !
Nu är emellertid vi inte så dumma som dom tycks tro…!?? Tyvärr dock tillräckligt många som fortfarande köper dessa idiotiska förpackningar. Sluta med det ! Köp vanliga förpackningar och bred era mackor till morgonklassisk musik i P2, så får ni en mer harmonisk början på den nya dagen. Passa på nu innan invandrar-programmen har hamnat där…!?
torsdag 3 juli 2008
Kändisar
Jag vet inte, men jag tycks ha en viss ”förmåga” att ofta träffa på kändisar ute i vimlet. Jag kanske är mer observant och har ett bra minne för ansikten. Häromdagen råkade jag hamna mitt emot Josefin Brink i T-banan. Ja, ni vet….den smala lilla blonda vänsterpartisten som sitter i riksdagen. Hon med den rappa retoriken och tatueringar på armarna. Om hon har fler någon annanstans….kan jag tyvärr (?) inte svara på.
Där satt hon i alla fall i platåskor och försökte vara ”oberörd”. Smaskande på sin sena frukost…macka och läsk. Hon ser ut som en blandning av pastell-karamell, rock´roll-brud och späd skyltdocka.
Nu var hon emellertid inte så kaxig som i TV-sofforna, utan försvann i in i sitt inre…bakom musik (?) från mobilens lurar.
Raka motsatsen till Josefin fick jag se en gång på Klarabergsgatan. Stod och njöt av en glass, när en tjej kommer kånkande på ett jättepaket. Det var Vanna Rosenberg som hade varit och köpt en ny platt-TV. En 32” Samsung. Hon är ju inte direkt klent byggd, men att få se henne stapla fram ensam på trottoaren med denna breda och tunga kartong var en upplevelse. Att sedan också få ta del av hennes försök med att ta sig ombord på bussen, betala och heroiskt krångla sig bakåt mellan stolarna….ja, det var obetalbart. Jag stod länge full av beundran för denna tuffa kvinna, medan bussen försvann bort mot Kungsholmen.
Några andra s.k. kändisar man mött då och nu är t.ex. : Irma Schultz provande skor på Ecco, fotografen Lennart Nilsson under någon TV-inspelning på Hötorget, Mona Malm ganska anonymt handlande med sin man på Ica Kvantum, Alexander Bard med sin Alfa parkerande på Östermalm, Mats Rådberg på Södersjukhuset, även Claire Wikholm haltande (?) på samma ställe, den vitala Anna-Lisa Ericsson i solglasögon på Östermalstorg, Inger ”Pippi” Nilsson helt obemärkt provande skor, Ace of Base´s playboy i solglasögon på Stureplans uteservering, Lars Norén provande glasögon hos optikern… ledsagad av ungt kvinnligt smakråd, Charlotte Permell med påse från Akademibokhandeln på väg mot söderort i T-banan, Doctor Alban fikande på Sturegallerian. Några som verkar bo i mitt område är den ”självsäkra” debatt-tjejen America , likaså den skäggiga killen från Vetenskapens värld med barnvagn och äldre segelbåt , Bodil från Rapport (också med barnvagn… ibland på biblioteket) och en av ekonomikillarna på TV4-nyheterna som brukar jogga …där jag promenerar (!?). Agneta von Schinkel i splendid isolation (?) på Dramaten, advokaten Leif Silbersky på välkänt manér på flyget till Göteborg och den jovialiska regissören Kaj Pollack läsande Dagens Nyheter ute på däck på Waxholmsbåten på väg hem från Arholma, m.fl. …m.fl.
En gång för länge sedan satt jag bakom Carl Bildt på väg till New York. Jag kikade in mellan stolsryggarna för att se vad han läste så enträget… mellan måltiderna !? Det var nog typiskt för honom under just den tiden, för det handlade om….. ubåtar.
Någon som jag borde ha mött, men aldrig gjorde ..(?). Det var faktiskt Pia Degermark. Filmstjärnan från bl.a. Bo Widerbergs filmer. Hon har tydligen bott ett par år i huset bredvid mig, sägs det. Men….det var tydligen för nära, för att man skulle förstå, att det kunde vara en s.k. ……kändis..!?
Där satt hon i alla fall i platåskor och försökte vara ”oberörd”. Smaskande på sin sena frukost…macka och läsk. Hon ser ut som en blandning av pastell-karamell, rock´roll-brud och späd skyltdocka.
Nu var hon emellertid inte så kaxig som i TV-sofforna, utan försvann i in i sitt inre…bakom musik (?) från mobilens lurar.
Raka motsatsen till Josefin fick jag se en gång på Klarabergsgatan. Stod och njöt av en glass, när en tjej kommer kånkande på ett jättepaket. Det var Vanna Rosenberg som hade varit och köpt en ny platt-TV. En 32” Samsung. Hon är ju inte direkt klent byggd, men att få se henne stapla fram ensam på trottoaren med denna breda och tunga kartong var en upplevelse. Att sedan också få ta del av hennes försök med att ta sig ombord på bussen, betala och heroiskt krångla sig bakåt mellan stolarna….ja, det var obetalbart. Jag stod länge full av beundran för denna tuffa kvinna, medan bussen försvann bort mot Kungsholmen.
Några andra s.k. kändisar man mött då och nu är t.ex. : Irma Schultz provande skor på Ecco, fotografen Lennart Nilsson under någon TV-inspelning på Hötorget, Mona Malm ganska anonymt handlande med sin man på Ica Kvantum, Alexander Bard med sin Alfa parkerande på Östermalm, Mats Rådberg på Södersjukhuset, även Claire Wikholm haltande (?) på samma ställe, den vitala Anna-Lisa Ericsson i solglasögon på Östermalstorg, Inger ”Pippi” Nilsson helt obemärkt provande skor, Ace of Base´s playboy i solglasögon på Stureplans uteservering, Lars Norén provande glasögon hos optikern… ledsagad av ungt kvinnligt smakråd, Charlotte Permell med påse från Akademibokhandeln på väg mot söderort i T-banan, Doctor Alban fikande på Sturegallerian. Några som verkar bo i mitt område är den ”självsäkra” debatt-tjejen America , likaså den skäggiga killen från Vetenskapens värld med barnvagn och äldre segelbåt , Bodil från Rapport (också med barnvagn… ibland på biblioteket) och en av ekonomikillarna på TV4-nyheterna som brukar jogga …där jag promenerar (!?). Agneta von Schinkel i splendid isolation (?) på Dramaten, advokaten Leif Silbersky på välkänt manér på flyget till Göteborg och den jovialiska regissören Kaj Pollack läsande Dagens Nyheter ute på däck på Waxholmsbåten på väg hem från Arholma, m.fl. …m.fl.
En gång för länge sedan satt jag bakom Carl Bildt på väg till New York. Jag kikade in mellan stolsryggarna för att se vad han läste så enträget… mellan måltiderna !? Det var nog typiskt för honom under just den tiden, för det handlade om….. ubåtar.
Någon som jag borde ha mött, men aldrig gjorde ..(?). Det var faktiskt Pia Degermark. Filmstjärnan från bl.a. Bo Widerbergs filmer. Hon har tydligen bott ett par år i huset bredvid mig, sägs det. Men….det var tydligen för nära, för att man skulle förstå, att det kunde vara en s.k. ……kändis..!?
Ett jordgubbsland........någon annanstans..?
Njut av dina jordgubbar i den vackra sommaren ! För sannolikheten att dom finns och har funnits någon annanstans i universum är lika liten som om någon ev. intelligensia därute hade komponerat ”Rondo alla Turca” exakt som Mozart en gång gjorde.
Då kanske ni förstår, att några människoliknande varelser lär heller inte förgylla tillvaron på någon annan ev. jordliknande planet. Därtill är livets molekylära evolutionsutveckling allt för komplex. Bara ”maskineriet” i en cellkärna är så enastående invecklat och ”osannolikt”, att den matematiska möjligheten att just den s.a.s. skulle uppstå igen från scratch…..ja, den chansen är mycket nära noll, vill jag påstå.
Däremot är andra typer av liv inte helt otänkbara. Men det vet vi ännu inte. Hur liv uppstod bland ”döda” molekylkedjor är okänt och tecken på utomjordiskt liv saknas fortfarande. Många vill framhärda, att livet damp ner här ”i färdig form” med en meteorit etc. . Möjligt…, men det kan istället vara så, att den första ”livsgnistan” tändes av en osannolik slump !? Efter flera hundra miljoner år så uppstod kanske en adekvat kombination av molekyler som fick just den där förmågan att reproducera sig själva.
Och om….ja, jag säger bara om….det var så !? Då kan det här vara den enda platsen i det ofantliga universum som någonsin härbärgerat liv. Eller så finns det någon okänd mekanism i materiens makrokosmos som gör, att liv ”helt enkelt” uppstår om betingelserna är dom rätta….!?
Många säger….varför skulle intelligent liv bara ha uppstått just här på Jorden ? Joo, kanske därför att det är bara där intelligent liv uppstår som man kan ställa sig den frågan. Och nu blev det just här det hände. Tyvärr så lär vi aldrig få veta, om det finns eller har funnits andra som också har tänkt den tanken….!? Andra som inte alls ser ut som vi gör. Som kanske njuter av någon annan ”växt” än jordgubbar den längsta dagen på den planeten. Som också väntar på att deras stjärna åter ska stiga upp över horisonten och kunna se en ny dag randas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)